Resan till vårt liv i Spanien
23 Jan

23 Jan
0
         

Jag har så länge jag kan minnas alltid drömt om att bo och jobba utomlands. Dock har det nog alltid känts som en ouppnåelig dröm. Det är ju så att vill man göra något så måste man ju ta tag i det och faktiskt GÖRA det och inte låta drömmen stanna i hjärnan. Jag har haft panikångest sedan tonåren och har nog helt enkelt inte vågat ta steget fullt ut.

Men nu mår jag bra, och har så gjort i flera år. Jag har min lägenhet, jag har en fast tjänst, jag har fått skuldsanering och jag har en kärleksfull underbar man. Ja, och ej att förglömma; mina två vuxna älskade barn, tre ljuvliga katter och mina vänner som är de bästa man kan önska sig. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad.

Jag och Nick började prata om att bo i Spanien och jag gick med i några grupper på Facebook med svenskar i Spanien. Jag kollade efter tips, jobb, boende, men jag var lite osäker på vilken typ av jobb som kunde vara möjligt att få. Bara efter ett kort tag dök det upp en jobbannons som talade direkt till mig. En förlamad kille boende i Växjö sökte personliga assistenter när han skulle åka till Spanien, runt Malaga, i sex månader över vintern, nov-apr.

Jag sökte och fick jobbet! Vilken lycka! Och dessutom ett svenskt jobb så jag slipper vara osäker över mina språkkunskaper. Jag hade redan pratat med min chef på mitt ordinarie jobb om att ta tjänstledigt ett halvår. Men jag hade dessutom kvar min semester, så den tog jag ut i september.

Jag och Nick åkte ner till Spanien redan i slutet på augusti, vi landade i Madrid. Där sov vi en natt på vandrarhem innan vi hyrde en bil som vi kunde lämna i Malaga efter en vecka. Vi åkte uppåt i Spanien, tog in på vandrarhem efter vägen. Vi besökte Nicks kusin som bor i Bilbao uppe i norra Spanien, i Baskien.

Vi bilade ner efter kusten, bodde på billigaste vandrarhemmen vi hittade mellan de större städerna. Vi hade hittat ett hus i södra Spanien via en sajt på nätet. Det var i en liten spansk by som heter Algarrobo, ca 1 timmes bussresa från Malaga. Vi kom dit ner efter en vecka och träffade ägarinnan till huset. En otroligt trevlig kvinna. Byn var jättevacker, så där romantisk med vita typiska spanska hus och trånga stenkullergator. Vi flyttade in i vårt hus 1 september. Vi hade en hel månad framför oss med lediga dagar, i Spanien. Det kändes helt underbart.

Om ni vill titta på foton från vårt liv, från vår resa mm, så finns det dokumenterat på min Instagram. Mitt användarnamn där är ”milolilja”, och jag har använt hashtaggen #miloliljaspain2016 och #miloliljaspain2017 på mina foton från vårt liv i Spainen.

I oktober var jag tvungen att åka hem till Sverige och jobba en månad till innan min tjänstledighet började. Nick stannade kvar i vårt hus i Spanien. I början på november åkte jag ner till Växjö och åkte flyg med killen jag skulle jobba med till Malaga. Där mötte hans mamma upp med hans specialbil, där permobilen får plats. Lägenheten han skulle hyra hade för liten hiss, så det blev hotell första natten. Det är inte lätt att hitta boende med breda dörrar och utan badkar här, så det slutade med att killen fick flytta till Estepona, till en lägenhet som han hyrde förra året med.

November i Spanien har fortfarande några varma goa dagar. Men det blev kallare och kallare nattetid i vårt stenhus med fem rum. Stengolv och stenväggar och inga element. Det blev så kallt så vi mådde dåligt. Vi frös och gick med tjocka tröjor, jackor och tjocka sockar på oss inomhus. Jag frös ända in till märgen, och blev aldrig riktigt varm ens under dagtid. Det var helt ärligt en fruktansvärd månad. Jag har nog aldrig frusit så inomhus innan. Jag blev sjuk, fick en kraftig bihåleinflammation med feber och mådde om möjligt ännu sämre.

Byn vi bodde i hade dessutom usla busstider. Det gick 2-3 bussar/dag in till Malaga och lika många (få) hem, men aldrig på passande tider. Eftersom killen jag skulle jobba med nu bodde i Estepona, två timmars bussresa från Malaga, åt andra hållet, så blev jag tvungen att åka till jobbet kvällen innan. Vi bestämde oss för att leta efter ett annat boende och sa upp huset. Tack och lov har man bara en månads uppsägningstid här.

Vi hittade en lägenhet i en liten stad som heter Torre de Benagalbon. Vi flyttade dit 29 november. Det är där vi bor nu. Men, det är bara krångel med agenten som har hand om uthyrningen så många droppar fick tillslut bägaren att rinna över.

Agenten lovade att komma tillbaka den 1 december med en TV och med hyreskontraktet. Idag är det 24 december och vi har inte sett röken av varken henne, kontrakt eller TV. Dock har vi tack och lov kvitto på att vi har betalat både depositionen som är kostnaden av en månadshyra plus december hyra.
Så inget kontrakt, ingen utlovad TV, ingen dammsugare – det är en hyfsat långhårig matta i TV-rummet och vi har bara sopkvast (!!) Det är myror i hela lght. De kommer och går hela tiden trots att vi har sprayat med diverse olika sprayer och skurat ur alla skåp. Det var myror och mjölbaggar i hela köksskåpet i kvarlämnad mat när vi flyttade in.

Jag har bett om postnyckeln men efter tre veckor meddelade agenten att nyckeln är borta och hon kan inte göra en ny! Vad fan!?

Sån tur är haffade jag postmannen utanför dörren en dag och frågade om han hade sett till någon post i mitt namn. Det hade han! Men han hade inte kunnat dela ut den för han visste inte exakta adressen. Agenten hade alltså inte ens gett mig rätt adress när jag bad om den. Tur att jag har ett ovanligt namn. Nu har jag postmannen på Whats up, och han meddelar när jag får post. Phew!

Vi har helt enkelt fått nog. Vi har egentligen lägenheten till slutet på april, men inte en chans att vi bor kvar. Så nu hoppas vi att vi får tillbaka depositionen nästa vecka när vi ska flytta, så vi kan betala depositionen på nya lägenheten.

Nya lägenheten ligger mitt i centrala Rincon de la Victoria. Vi kommer bo nästan på gågatan med alla affärer, caféer och allt. Det känns bättre än här. Nu måste vi antingen gå 40 minuter in till Rincon de la Victoria eller ta bussen dit för större mataffärer mm. Dessutom så är hyran i nya lägenheten billigare med vatten och el inkluderat i hyran. Den är dock mindre, men har en säng, en dubbel bäddsoffa och en enkel bäddsoffa så det funkar även om någon kommer och hälsar på.

Nu har jag äntligen landat i att bo i Spanien, och det känns bra. Här är som en sval svensk sommar och det är skönt. Jag har fixat med alla viktiga saker som N.I.E nummer och bank, wi-fi-abonnemang och jag har hyfsad koll på varifrån -men inte när- bussarna går. Så även om det inte varit en dans på rosor att bo här så trivs jag ändå rätt bra.

Detta är i stort vår resa så här långt. Sen har det hänt väldigt mycket mer efter vägen hit. Det som är jobbigt nu är bara att det faktiskt är förvånansvärt få som kan engelska. Det är inte helt enkelt att göra sig förstådd alla gånger. Jag kan bara lite ord på spanska, men inget jag kommer vidare långt på. Jag måste träna mer. Nick är bättre, han tränade hela månaden jag var i Sverige. Google translate är en mycket välanvänd god vän.

Add comments: