Loro Parque och kväll på hotellet

2012

3 Feb
0
         

Dag 4/8: Sönd 29 jan 2012

Idag tog jag mig lite tid till att blogga en kvart via hotellets dator. Man stoppar i €1 – ca tio kr – och så får man surfa en kvart. Jag har inte tid att sitta där så jag får klara mig utan internet denna veckan, men nu har jag iallafall informerat världen om hur läget är här. ;]

Vi har ännu inte badat något sen vi kom hit, men vädret är inte på topp tyvärr. Runt plus 20 grader är det men det blåser och är rätt kyligt faktiskt. Imorse tänkte vi att det kanske gick att bada ändå. Det finns en pool på taket men när vi kom upp dit så kändes det inte alls bra att bada där. Boende på hotellet satt runt kanterna och solade. Poolen var minimal och djupet var ca 120 cm. Det kändes mest fånigt att hoppa i där, så vi valde att inte bada.

Vi hade tänkt åka ner till Jungle Park i Arona/Los Christianos. Men vi pratade med kvinnan på biluthyrningen, och hon sa att det inte var så bra där. Dyrt och inte mycket att se. Vi litade på henne och så åkte vi till Loro Parque istället, som ligger här i Puerto de la Cruz. Det kändes onödigt att lägga massa pengar för att gå på två djurparker.

Hela dagen gick åt till att titta på djur och vandra runt inne i Loro Parque. Vi gick en guidad tur och fick då veta lite mer om de olika djuren. Intressant. Vi fick även som vipgäster gå in på en del ställen där övriga besökare inte har tillträde. Det kostade €10 extra per person att gå guidad tur men det var det värt.

Vi fick se gorillornas bäddplats, vad de äter varje dag och att de dricker te och lyssnar på opera i högtalarna när innan de sover. De hade provat olika musiksorter, och opera var det bästa.

Vi fick även gå in under pingvinerna och se hela maskineriet där. Jäklar vilket jätteenormt maskineri för att allt ska fungera som det ska.

Vi har tittat på mängder av papegojor, såg en show med ett gäng fåglar. Vi har även sett en jätterolig show med sjölejon. Många skratt blev det där, de var absolut bäst på hela Loro Parque. Späckhuggarna hade oxå en uppvisning som vi tittade på, sen gick vi mest och strosade bland djuren.

Vi åt världens minsta pizza för €6, ca 60 kr. Den var max 15 cm i diameter. Och inte var den helt klar heller. Jag måste säga att maten har inte imponerat på mig än iallafall här på Teneriffa.

Jag hittade skitsnygga armband i en av affärerna inne på Loro Parque som jag var tvungen att ha. Jag har letat så länge, men allt är ju gjort för miniatyrarmar. Dessa var alldeles lagom. Två läderband i brunt med silvriga detaljer och ett brett i silvrig metall och en vit sten på.

När parken stängde var vi nästan sist ut. Vi åkte en sväng vi inte åkt förut och kollade lite. Sen åkte vi till hotellet. Vi hittade en parkeringsplats precis utanför entrén tack och lov. Jag hade såå ont i mina fötter efter att ha vandrat runt i tre dagar hittills. Vi köpte färskt bröd, lite mer mjölk och gott, sen bosatte vi oss i sängen. Anna löste lite korsord med mig som back up, och jag har bloggat. Tidig kväll.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Pyramider, riddarspel och flamencodan

2012

3 Feb
3
         

Dag 3/8: Lörd 28 jan 2012

Denna dag hade vi tänk ta ett dopp på hotellets tak, efter frukost. Men det var ganska kyligt och blåsigt trots 20 plus, så vi struntade i det. Vi käkade mackor köpta nybakta i butiken tvärs över gatan. Frugan väckte mig efter hon hade handlat.

Sen var det dusch och make up innan vi var på väg ut igen. Idag stod Pirámides de Güimar i Güimar och Riddarspel med mat och flamencodans i San Miguel på schemat. Vi hade även bestämt oss för att hyra bilen i tre extra dagar. Vi skulle lämna tillbaka den på söndag, men behöver den i veckan oxå.

Hos biluthyrarna tvärs över gatan från hotellet stod nu en annan kvinna. Hon var om möjligt ännu trevligare och mer hjälpsam än kvinnan vi hyrde bilen av igår. Hon förlängde vårt kontrakt tills på onsdag, och vi behöver inte lämna nycklarna förrän senast 06.00 på torsdag morgon. Så innan vi lägger oss på onsdagen blir ju bra.

Vi fick våra rabattkuponger till det vi skulle göra idag. Pyramiderna var två till priset av en. Riddarspelen fick vi ungefär hundra kr billigare. Kanon! Vi stod och pratade ett tag med kvinnan innan vi knallade ner till bilen som vi parkerat några gator ner igår kväll.

Pirámides de Güimar var mycket mer och häftigare än jag/vi förväntat oss. Vi kom lagom till att de skulle visa en film på en kvart om norrmannen Dr. Thor Heyerdahl och hans expeditioner över Atlanten och hur han utförde en serie observationer av pyramiderna. Mycket intressant.

Vi tog en promenad i den botaniska trädgården runtom Pyramiderna, och där fanns riktigt häftiga växter; träd, blommor och buskar. Pyramiderna har såklart en alldeles egen historia.

På em åkte vi genom slingriga vägar utmed bergväggar där det var väldigt varierande boenden. Det var allt från slottliknande hus till ruiner. En del hus, eller fort som jag kallar dem såg nästintill obeboeliga ut, men där låg hundar i hundkojor som nästan var mindre än djuren, och tvätt hängde på taken.

Det var bra mycket mer spännande att åka den vägen som tog längre tid, än att ta motorvägen; ”AutoPista”. Vi stannade många ggr och släppte förbi bilar på den smala vägen, vi ville ju kunna stanna när vi ville för att ta kort och beundra eller förundras över hur det såg ut.

När vi insåg att dessa häftiga bergvägar skulle ta för lång tid så tog vi oss ner från berget på slingervägar med ständiga U-svängar, till AutoPista. Där var det iaf en hastighet på 120, så vi skulle inte komma för sent. Faktum var att vi var framme i San Miguel hela två timmar före medeltidsspelen skulle börja.

Vi parkerade bilen utanför borgen där vi skulle tillbringa kvällen. Anna spelade lite i sin iPhone och jag passade på att skriva in lite dagbok i anteckningar. Det är sååå frustrerande att inte kunna gå online ens för en liten liten stund. Jag vill kunna lägga upp min dagbok, men det går verkligen inte. Jag har noll connection med nåt internet. Varken mitt eget i iphonen eller nåt annat.

Innan vi gick in i borgen, så fick vi varsitt gult tyg med hål för huvudet att hänga över oss. En del fick svarta. Vi var först vid entrén, och blev oxå visade in först. Vi fick de bästa platserna längst fram, längst ner i mitten. Bra det, jag skulle ju fotografera.

Det ingick ju mat i priset. Förrätt, huvudrätt och efterrätt. Men, det lät finare än det var, den var ingen höjdare. Usch rent ut sagt! Förrätten var en minibaguette som var stenhård, plus en skål med soppa. Soppan var det godaste av det vi fick att äta, men den smakade ungefär som ärtsoppa och var även lik i konsistensen. Troligen någon grönsakssoppa av nåt slag.

Huvudrätten var en kotlett, troligen lamm? En halv potatis och en kycklingklubba. Men, inget var kryddat med något. Inte ens med salt, så det var rent ut sagt vidrigt. Lammkotletten smakade jag inte ens på, det är inget som tilltalar mig alls. Men Anna beskrev smaken och… Hu… Potatisen gick inte att äta, och jag älskar potatis i alla former. Jag åt lite kyckling, men till och med den smakade rätt illa.

Showen var iallafall värd priset. Jag skrev om sekter härom dagen, och här blev vi indelade i två ”lag” på varsin sida av arenan efter vilken färg vi hade på våra tygstycken. Jag skojade och sa till Anna att, är det här som att bli indragen i en sekt.

En kvinna, visade upp konster med en häst. Hästen var otroligt duktig, och jag intalade mig själv att den blivit lärd endast genom belöning och inte genom någon form av bestraffning. Jag har väldigt svårt för cirkusliknande evenemang egentligen, eftersom jag är övertygad om att djuren på ett eller annat sätt troligen far illa.

Hästen kunde räcka ut tungan, den kunde dansa, backa, gå i sidled, gå ett steg upp för trappan mot läktaren där vi satt, den tog av en filt från ryggen som kvinnan la dit, den nickade och skakade på huvudet.

Sen var det dags för riddarna att inta arenan mellan läktarna där vi i publiken satt. De gula på ena sidan och de svarta tvärsöver. På ena kortsidan satt kungen med sin drottning. Ett par dvärgar var medhjälpare och en dvärg hade en egen föreställning där han lät eldfacklor slicka kroppen. Slutligen svalde han elden.

Riddarna visade upp vad de kunde för konster på hästryggarna, och självklart var det traditionella riddarspel där de gula tävlade mot de svarta. Det är här de sektliknande egenskaperna kommer in, som jag skrev om lite högre upp. ;] När det gick bra för de gula riddarna så jublade vi på den gula sidan och klappade händerna, och när de svarta red förbi oss så buade vi.

När detta var slut, så bytte vi lokal till en restaurang i samma borg. Där var en stor scen och vi lyckades få platser längst fram även där. Tre män och fyra kvinnor visade upp Flamenco-dans, och det är så otroligt vackert och sexigt. Jag älskar att titta på dans överhuvudtaget, men detta är verkligen imponerande.

Ena mannen dansade själv och steppade på slutet, och det gick så fort så det var helt otroligt! Mycket fascinerande och jävligt snyggt! När även detta var slut, så tog vi vår lilla hyrbil och åkte en dryg timma tillbaka till hotellet i Puerto del la Cruz.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Vulkanbestigning & vacker shoppingstad

2012

3 Feb
4
         

Dag 2/8: Fred 27 jan 2012

Vi hade ställt klockan på åtta. När kl var runt halv nio gick vi upp och käkade frukost. Sen funderade vi på om vi borde åka till en djurpark här vi bor, men insåg att när vi väl hade snurrat klart, ätit frukost på balkongen och bestämt oss för att hitta på något, så var kl massor.

Vi gick och åt mat; friterade pommmes och friterad torsk. Med en tuss friterat hår på tallriken. Blä! Men jag sa till och då behövde vi bara betala för den ena fisken. Sen hyrde vi oss en bil. Vi insåg ganska snabbt att om vi inte har en bil så är vi ganska låsta trots bra bussförbindelser.

Biluthyrarna hade sitt kontor tvärs över vägen, från hotellet sett. Jättetrevlig kvinna som gav oss lite tips och sa att via dem kunde vi få rabatt på massor av saker vi ville se. Härligt! Smart drag att hyra bil alltså.

Denna dag hade vi bestämt oss för att ta en tur upp på berget/vulkanen Teide. Sagt och gjort. Slingerikrokvägar upp med ganska häftig vegetation och mycket dimma, men efter ett par timmar så kom vi äntligen fram till stationen varifrån man kunde åka linbana upp på Teide.

Självklart var vi tvungna att ta en sväng upp där. Vi kunde ju inte bara låta bli när vi hade kommit så långt. Det var en pirrig och hisnande färd upp, och det var högt! Men häftigt! Och kallt jämfört med på vanlig mark, 2 minus. Vi gick runt där uppe ett tag innan vi kalla om näsorna åkte ner med linbanan igen.

I souvernirshoppen fanns en hel del käcka saker. Mycket saker tillverkade av lava från vulkanen. Jag är lite allergisk mot saker som har namn på sig från ställen man besökt. Jag skulle aldrig köpa nån prydnadsgrej bara för att det är från Teneriffa tex. Men, jag såg en mugg där i shoppen, som jag blev alldeles kär i.

Den var tillverkad av lava/sten från vulkanen Teide, ser ut som en keramikmugg målad i rött med omålad gråbrun nederdel på utsidan. Insidan är målad som om det runnit röd färg, ska väl likna glödande lava kan jag tro, och på utsidan är det en utstående fyrkant med en symbol i. Så jäkla snygg! Ja, jag lägger väl troligen in foto på den. ;]

Vi tog samma slingriga väg ner, och väl nere så ville vi inte åka tillbaka till hotellet. Vi ville hitta på nåt mer, så eftersom vi hade bil var det ju bara att åka. Vi tänkte åka till en stad uppåt i landet, som vi fått tips om. Det skulle vara väldigt fint där.

Men, helt plötsligt var vi mitt i en stadskärna, med massor av gator fulla av affärer. La Laguna. Vi snurrade där ett tag i jakt på en parkering, det var verkligen fullt överallt. Folk parkerade till och med mitt i körbanorna och ja, lite varstans. Galet! Det gäller att ha koll när man kör här på Teneriffa. Folk tutar hela tiden, och de kör som vettvillingar.

La Laguna är en historisk stad som egentligen heter ”San Cristobal de La Laguna”, och har sedan 1999 funnits på UNESCOS världsarvslista.

Vi gick runt och tittade i ett par timmar. Vi hittade lite småsaker som vi köpte, bland annat ett par byxor till Anna och en tröja till mig. Det var jättemysiga gator med häftiga hus, och det verkade inte vara så mycket turister där. När affärerna stängde runt 20-20.30, var det mörkt. Vi åkte då tillbaka till vårt hotell i Puerto del La Cruz.

På vägen från bilen gick vi förbi en pizzeria där det jobbade en man som verkligen kunde sälja. Han frågade om vi pratade engelska eller tyska, och när Anna svarade ”svenska”, så började han prata på svenska. Där hade han köpt oss. Klart vi köpte våra pizzor där. Käkade dem på hotellet och stenslocknade.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Flygresan till Teneriffa

2012

3 Feb
1
         

Dag 1/8: Tors 26 jan 2012

Självklart var vi tvungna att spana in tax free-shoppen innan vi skulle åka. Mitt absoluta favoritgodis Ferrero Rocher, fanns där i megaaskar, varav en häftig pyramid. Jag kunde -som vanligt- inte välja så det fick bli båda. Anna köpte Toblerone.

Flygresan gick bra. Först trodde jag att jag skulle få klaustrofobi för att det var så sjukt trångt. Aldrig varit med om maken! Men, det var ok. Jag tog en sifrol mot myrkrypningar och det hjälpte. Jag slapp det helt tack och hållet . Jag hade med mig min nackkudde, TACK och lov för den, och jag lyckades sova lite här och där.

Maten på flyget var helt ok. Nåja, kanske inte värd nästan 200 spänn per skalle, men men. Hade funkat lika bra med ett par mackor. Anna är jätteförkyld och det märktes när vi skulle landa. Det sprängde i hennes skalle, bihålor och öron så hon grät. Usch, inte roligt.

Från flygplatsen i Playa de las Americas åkte vi buss i ca 1,5 timme innan vi kom fram till vårt hotell; Noelia Plaza.

Det var kul att se sig om lite under bussresan. Jag studerade alla hus, de bygger alla hus i sten och de flesta är fyrkantiga med olika nivåer. Det byggs upp en liten mur på taket på husen, och där hänger en del tvätt och en del hade solstolar. Även dessa murar är i olika höjdnivåer. Husen ser ut som små fort.

Vi checkade in på vårt hotell och sen köpte vi en massa vatten på flaskor, samt lite andra drycker. Här har de alkoholhaltiga drycker i vanliga affärer. Sen tog vi en promenad för att hitta lite frukostmat till imorgon och mat att äta med en gång.

Det är jobbigt att vara emetofob med spyfobi när man är utomlands. Jag är livrädd för att bli sjuk av maten, vilket innebär att jag har jättesvårt att välja vad jag ska äta. Det är ett megaproblem för mig. Jag åt pitabröd med kyckling, spenat och sås. Det var ganska ok, inte det godaste jag ätit dock.

Jag hade ont i skallen halva dan, och under em fick jag migrän. Natten till igår sov jag 1,5 timme. Så när klockan var runt 19.30 så stenslocknade jag i den supersköna hotellsängen.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Nu är vi på väg!

2012

26 Jan
2
         

Vi är nu på Landvetter. Klockan är 07.44 och vi har checkat in. Snälla söta Pirkko körde oss hit. TACK!

Vi har precis gått ombord på flygplanet som ska ta oss till Teneriffa. Det är trångt! Som fan! Jag har långa ben och jag har knäna en bit in i sätet framför. Obekvämt. Ska ta en Sifrol, så kanske jag förhoppningsvis slipper myrkrypningar i benen. Ska ju sitta så här i FEM timmar.

Jag hoppas att jag kan uppdatera bloggen lite under resan utan att det kostar en förmögenhet, men annars hörs vi om en vecka! Nu ska vi ha SEMESTER!!! :]

20120126-072215.jpg

20120126-074121.jpg

20120126-074137.jpg

20120126-074147.jpg

20120126-074158.jpg

20120126-074219.jpg

20120126-074228.jpg

På tu man hand med Andrew Eldritch i Sisters of Mercy

2011

20 Nov
6
         

20110730-103329.jpg

Som jag har längtat! Brewhouse i Göteborg.

SISTERS OF MERCY

20111118-150344.jpg

Jag älskar dem, älskar musiken, älskar Andrews röst…

20111118-150357.jpg

I fredags kväll var det äntligen dags. Vi köpte biljetterna redan i juli, så i fyra månader har jag väntat på denna kväll, på denna konsert, med mina största idoler: Sisters of Mercy. Det finns få band som berör mig på ett sådant sätt som de. De och Thåström är mina gudar.

Sisters of Mercy med min gud Andrew Eldritch i täten… Vad gammal han har blivit! Men, de var underbara. När röken pumpades ut, och man fattade att nu är de snart på G… när man hörde första tonerna… när det dunkade i bröstet av basen… då mådde jag så sjukt jävla bra. De körde en blandad repertoar, och låtar som Vision Thing, Temple of Love, Mother Russia, First and last and always, Marian… osv… Jag bara njöt. I fulla drag. Jag var alldeles varm i kroppen, lyckoruset fyllde min kropp med adrenalin.

Jag stod längst fram vid scenen under hela konserten. Sisters är kända för att ha en hel del rök på scenen. Mystiskt och good feeling… men förbannat tråkigt när man vill fotografera. Jag tog några hundra kort, och två blev rätt ok… De blå stora ni ser här. Resten blev… skit!

Efter konserten stod vi utanför och vem kommer inte utknallandes genom entredörren, om inte självaste Andrew! Först visste jag inte om jag kunde med att ens fråga om att ta kort, men sen tänkte jag att, Va fan! Jag skulle ångra ihjäl mig om jag INTE gjorde det.

Här står jag och mannen jag beundrat i ungefär 25 år och håller om varann. Mannen vars mörka sköna röst får mig att rysa av välbehag. Mannen jag älskar att höra skrika ut sina texter ur mina högtalare. ANDREW ELDRITCH him self. Det här är STORT för mig, jag tror inte ni anar hur häftigt det känns att faktiskt ha fått en kram av min stora idol.

Och… jag måste bara fråga… är vi inte lite lika??!! Det tycker jag iaf… över munnen och hakan?

Jag är verkligen inte en människa som bryr mig om kändisar överhuvudtaget. De är inte mer än människor, så att skrika, svimma och bli alldeles till mig är inte riktigt min grej. Jag tycker till och med att det är pinsamt att be om autografer. Ta kort ihop med någon känns även det lite fånigt, men jag var liksom bara tvungen.

Dagens autograf

2011

2 Nov
2
         

I måndags var jag och frugan i Uddevalla för att handla lite akvarellpapper och pärmar på Clas Olsson. Efteråt gick vi till Mc Donalds för att käka lite, och väl sittandes där kommer det fram en tjej på… 14-15? år och frågar om det var jag som var med på Outsiders. Ja, svarade jag, varpå hon skriker

”Oh my god!! Oh my god!! Oh my god!!”
Hennes kompis skriker, inte lika högt, men samma sak;
”Oh my god!” Sen går de igen.

En stund senare kommer tjejerna in på McDonalds igen, och vi är då på väg därifrån. Vi går in i trapphuset för att åka upp till P-huset där bilen väntar. Då kommer tjejen springandes, och ber om ursäkt, men frågar om hon får ta kort på oss. Självklart! När hon hade tagit kort, så frågar hon om hon får vara med på ett kort, och det är väl klart hon får, så vi tar ett par kort på oss alla tre.

Jag tyckte det var lite sött! Det måste ju vara dagens variant av autograf, att bli fotograferad med mobilkameran. Och isåfall är det första ”autografen” jag delar ut. Det kändes lite fånigt, men tjejen blev ju lycklig iaf, och det är väl huvudsaken!

Min medverkan i Outsiders, kanal 5

2011

25 Okt
         

Det hela började med att TV hittade min blogg, och kontaktade mig med anledning av att jag hade skrivit om Emetofobi/Spyfobi. De frågade om jag kunde tänka mig att medverka i ett TV-program som heter Outsiders, och det lät både roligt, intressant och spännande. Plus att det är viktigt att dolda fobier och hinder som tex Emetofobi kommer upp till ytan och att människor får veta att det finns samt hur det kan fungera.

Jag fick veta att programmet skulle sändas på femman den 25:e oktober, endast tre veckor efter vår första kontakt, så det var snabba ryck.
Programmet kan du titta på här via Kanal 5 Play.

Söndag

Söndag samma vecka, ringde det på dörren, och där stod Masse och Erik. Masse är ljudtekniker och Erik inslagsproducent. De filmade mig under en intervju angående min Emetofobi. Jag fick berätta hur jag tror att det började, hur det känns, varför, hur osv. Om du vill läsa om min emetofobi, så kan du göra det här.

Min emetofobi plus panikångest i en salig blandning har bland annat gjort att jag aldrig vågat kliva ombord på ett flygplan. Jag har aldrig i hela mitt liv flugit. I den situationen har jag verkligen haft den malande tanken i skallen; -”Tänk om jag mår dåligt, tänk om jag mår illa”. Och därmed har det aldrig ens blivit tal om att flyga.

Självklart tyckte TV-folket att detta programmet var ett ypperligt tillfälle att flyga för första gången. Och, jag VILL ju… Så jag sa ja.

20111014-145923.jpg
^ Masse & Erik på Oleary´s

Efter intervjun åkte vi ner på stan. Vi var på Oleary’s och käkade lunch. Lite filmande blev det när jag åt. Sen var vi på Ica Matmor i affärshuset Oden i stan. Där filmades det när jag gick och handlade lite. Sen dissade jag en korvkiosk, jag äter ogärna korv ute på stan. Jag har fått magsjuka två ggr av just korv köpt i korvkiosk.

Väl hemma igen så lagade jag och frugan mat. Masse och Erik filmade och intervjuade Anna och Alexander om hur de upplever min emetofobi.

Måndag

Jag fick samtal från hypnosterapeuten Daniel. Vi bestämde att han skulle ringa mig på tisdagen och ha ett 1,5 timmar långt förberedande samtal dels inför flygresan, och dels inför onsdagens hypnossession hos Daniel.

Tisdag

På em ringde Daniel. Vi pratade och han ville prata med mitt undermedvetna, för att få bort mina tankar om att ”Tänk om jag mår dåligt”. Jag visualiserade känslan och såg en boll framför mig. Den är de dåliga tankarna som inte längre behövs. Jag såg bollen framför mig, hur den rullade iväg och försvann i horisonten.

Faktum är att jag har redan kommit väldigt långt i mina egna tankar, så jag är redan klar med hur jag ska tänka osv. Jag har ätit medicin, Cymbalta i ett par år nu, och de har verkligen hjälp mig jättemycket. Jag mår bra och jag kan hantera alla sorters situationer. Jag vill göra så mycket i mitt liv, och jag är trött på alla jäkla begränsningar jag haft med min emetofobi och panikångest.

Jag älskar att leva och jag samlar på erfarenhet, vill uppleva ALLT!

Onsdag

Masse och Erik kom 07 på morgonen. Jag och Anna körde ett sista snack framför kameran inför flygresan Trollhättan-Stockholm. Sen bar det av i taxi till Malöga, Trollhättans lilla miniflygplats. Pirr i magen var bara förnamnet! Pirr och förväntan!

20111021-010453.jpg
^ Min första flygbiljett, EVER!

20111021-010402.jpg
^ Jag sitter på Malöga, Trollhättans lilla flygplats och inväntar flygturen.

20111021-010413.jpg
^ Anna på Malöga

20111021-010428.jpg
^ Masse & Erik på Malöga

20111021-010440.jpg
^ Masse & Erik på Malöga

20111021-010505.jpg
^ Det pyttelilla, supersöta flygplanet,
(propellerplanet) som vi åkte med till Stockholm.

20111021-010517.jpg
^ Masse filmar…

20111021-010529.jpg
^ Planet är GALET litet och gulligt!

Flyget gick till Bromma flygplats, och flygresan gick hur bra som helst. Det var ett pyttelitet flygplan, ena raden hade en stol i bredd, och på andra sidan den supersmala gången hade raden dubbla säten. Jag satt längst fram på ett ensamt säte, eftersom de filmade mig. Anna satt på andra sidan gången.

20111021-010542.jpg
^ Anna på flygplanet

20111021-010554.jpg
^ Jag på flygplanet.

Flygvärdinnan frågade om jag ville gå fram och titta i cockpiten. Klart jag ville! Vilken chans! Det erbjudandet lär jag väl aldrig någonsin mer få, så hon frågade piloterna om det var ok. Det var det, så jag gick dit. Jävlar vad knappar och spakar!!

20111021-010605.jpg
^ Vy från cockpiten!

20111021-010618.jpg
^ Ena piloten…

20111021-010631.jpg
^ Andra piloten…


Jag pratade lite med piloterna, och de berättade att när vi var uppe på rätt höjd så åkte vi i 520 km/h. Det märktes verkligen inte. Det kändes som om planet stod stilla där uppe i luften. Det var en häftig känsla att se ut över hela landskapet.

20111021-010643.jpg
^ Utsikt från planet… Häftigt ju!

20111021-010657.jpg
^ Golden Air

Det var inte ens lite läskigt att flyga. Bara roligt! Fatta vilket steg i mitt liv! Fatta vilken seger! Jag är så jätteglad att jag fick den här möjligheten. Nu vill jag flyga igen, och igen…

Vi käkade lite mat på flygplatsen i Bromma medan Erik ringde och fixade med lite tider och tågbiljetter så vi skulle komma hem sen igen. Efter maten tog vi en taxi till Solna. Där åkte vi en tunnelbana fram och tillbaka mellan ett par stationer. Tunnelbana = under jord och utan toaletter. Det har oxå varit lite ångestladdat.

När vi kom till Daniel, hypnoskillen, så presenterade han sig och sitt arbete. Det kallades inte hypnos direkt utan NLP.

Daniel Johansson är unik genom sin kunskap och erfarenhet inom NLP. Han är idag en av Sveriges mest kända och anlitade NLP- Coacher. Varje form av mentalt problem hos vanliga människor som finns går att lösa med NLP. Det handlar bara om att programmera om de tankebanor som ställer till det för Dig.

Neuro Linguistc Programming (NLP) har sin utgångspunkt i hur vi människor kommunicerar med oss själva och andra, samt hur vi filtrerar utomstående information. Genom NLP’n har vi människor möjlighet att ta kontroll över hur vi påverkar och påverkas av vår omgivning. Och detta är ovärderligt då våra tankar i förlängningen avgör hur vi känner oss, de avgör dessutom vilka beslut vi fattar och hur vi beter oss.

Plockat från Daniel Johanssons hemsida

Jag fick sitta i en sån där skön fåtölj med tillhörande fotpall. Daniel satt i en stol framför mig. Jag skulle blunda, och sen skulle han prata med mitt undermedvetna. Jag var skeptisk till sån här ”behandling” och även om det är intressant så måste jag nog säga att jag även efter vår session är minst lika skeptisk.

Det är klart att han gav mig andra sätt att tänka på och att jag var i viloläge = kroppsligt trött. Men, jag kan inte påstå att jag känner någon skillnad överhuvudtaget. MEN! Det kan ju bero på att jag faktiskt mår såpass bra nu, och att jag redan har jobbat med mig själv och mitt mående så många år.

Vi tog en sväng till tunnelbanan där jag skulle prova om hans session hade gjort någon nytta. Men, som sagt, jag mår såpass bra nu, och det kändes ingen skillnad från åkturen tidigare på dagen. Jag ville däremot visa hur det KAN vara, och hur det var för mig innan jag började må bättre.

20111021-010716.jpg
^ Micken ska sättas fast på Daniel
och fungera är det tänkt…

20111021-010729.jpg
^ Daniel Johansson

För ett par år sen hade jag lidit på riktigt av att åka tunnelbana. Jag hade haft ångest och varit livrädd för hur jag skulle må, om jag skulle må illa eller kräkas. Jag hade troligen inte ens ställt upp i TV-programmet om jag hade blivit tillfrågad när jag mådde som sämst. Men, som sagt. Det är otroligt viktigt att människor får se hur det kan vara och att det är ett hinder i livet. Ett stort jobbigt hinder som är skitjobbigt.

När vi satt på tunnelbanan gjordes sista intervjun och filmningen, och sen hoppade Erik, Masse och Daniel av för att åka tillbaka. Det blev ett jättesnabbt hejdå, lite kramar och sen var de ute. Det kändes nästan lite vemodigt när vi såg dem stå och filma oss genom fönstret på tunnelbanetåget och sen bara försvinna bort när vi åkte iväg.

20111021-010753.jpg
^ Min älskade fru, som oxå var med till Stockholm…

20111021-010805.jpg
^ Och så jag…

Jag och Anna åkte vidare till T-centralen för att ta tåget hem. Vi käkade på Mc Donalds innan tiden var inne. Jag var så galet trött, men kunde inte sova på tåget för att jag satt så obekvämt. Vi åkte buss i två timmar från Skövde, och inte heller på den gick det att sova.

Det var helt underbart att komma hem och få krypa ner i sängen tiiidigt och sova. Men, jag hade nog fan hellre åkt flyget hem oxå. En timmes resa istället för fem. En ny värld har öppnat sig för mig, den ovan molnen. Tack

20111021-010742.jpg
^ Anna igen <3

Jävligt dyrt

2011

2 Aug
8
         

20110731-115931.jpg

I förrgår vid 19-tiden var jag med min dotter och min sons flickvän och badade i Gaddesanda. Det var varmt i vattnet och jätteskönt. Vi var dock inte där så länge, så vi doppade oss ett tag, sen åkte vi hem igen. Jennifer hade andra planer på kvällen.

Igår jobbade jag em, dvs 16-22.15. Idag jobbar jag samma tid, och sen är tanken att jag ska vara ledig resten av veckan. Ända tills på tisdag faktiskt. Härligt! Ja, om det nu blir som det är tänkt.

Eller ja, ledig är väl att ta i. Imorgon onsdag ska jag pyssla, förbereda lite inför torsdagen osv. På torsdagen ska jag vara i den nyöppnade butiken CountryScrap i Uddevalla. De öppnar på onsdag i en ny lokal, och jag ska vara där och dema lite. Dema = visa kunderna hur man gör något speciellt moment. Det är jätteroligt.

20110802-081651.jpg

20110802-081719.jpg

Vi vill åka på Pride nästa helg, men dels räcker inte pengarna, och dels så är prio ett Annas släktträff i Falun. Men det blir inget med något av det tyvärr. Prioriteringar. Det var annat som behövde betalas in akut, en djurförsäkring på 2000 kr och bilförsäkringar på lika mycket. Sånt som släpat ett tag.

Plus att vi har köpt väldigt mycket kattmat sista månaderna, och eftersom vi köper lite ”bättre och dyrare” mat än ICA’s varianter, så kostar det. Vi har försökt prova ut vad Mowgli kan äta för mat eftersom han ju är proteinallergiker. Tyvärr har detta matprövande gjort att stackarn har fått ännu mer sår runt skallen.

Ett par sår på halsen, ett på var sida av ansiktet och ett uppepå huvudet mellan öronen. Det är synd om honom. Och det är tråkigt att han måste ha tratten hela tiden, men det är ett måste. Han kliar sönder sig totalt annars. Men, det verkar som om han ”vant sig” vid den där tratten vid det här laget. Han finner sig bra med den. Tack och lov!

Nu vet vi iallafall att han tål EN SORTS MAT av alla olika vi har provat, och det är Hills Z/D. Den dyraste varianten tyvärr. Det kostar 335 kr för ynka 2 kg. Svindyrt skulle jag våga påstå. Han är värd alla pengar i världen, men det är tråkigt att det är så in i helvetes dyrt. Och detta är även DEN ENDA maten som endast finns i just 2 kg-påsar. Annars kan man ju få ner kostnaden en liiiten gnutt när man köper tex 10-kg-säckar som vi gör till de andra pälsklingarna.

20110802-085340.jpg

Googlade på den maten nu för att hitta en bild, och då upptäckte jag att Foderbilen.se tar 270 kr! Fraktfritt över 900 kr, 19 kr för ordrar mellan 400 kr och 900 kr och
69 kr för ordrar under 400 kr. Gött bra ju! Och hemkörning till dörren! Perfekt! Detta ska vi prova nästa månad. Två påsar för 559 kr istället för 670 kr. Eller fyra påsar för 1080 istället för 1340. Och då slipper vi bära hem dem oxå!

Canine z/d™ Low Allergen

Vid foderhantering av foderallergi och -intolerans hos hundar och katter. Foderallergi och -intolerans kan innebära allvarliga problem som kan resultera i känslig eller irriterad hud, päls och öronbesvär eller t.o.m. matsmältningsproblem. Hundar och katter med foderallergi eller -intolerans, även kallat oönskad födoämnesreaktion, får vanligtvis en onormal reaktion på proteinet i maten. Prescription Diet* Canine z/d* Low Allergen innehåller en exklusiv ingrediens som kallas Hill’s Hydrolyzed Protein System*, ett unikt protein som hjälper till att minska risken för oönskade födoämnesreaktioner. De vanligaste orsakerna till oönskade reaktioner är nötkött, mjölkprodukter och vete. Canine z/d* Low Allergen innehåller ingen av dessa proteinkällor.

Källa: Foderbilen.se

Vid Sveriges sydligaste udde

2011

20 Feb
3
         

Efter frukosten åkte jag, Gabriella och Patrik till Smygehuk. Sveriges sydligaste udde, som de till och med har förlängt med några meter. Det var otroligt vackert där, med vyn över Östersjön och de isade gångvägarna ut i vattnet. Det var även JÄVLIGT kallt, så vi tittade lite, fotograferade lite och sen hoppade vi snabbt in i bilens värme igen.

Vi åkte från Trelleborg till Smygehuk, Skurup, Hörte, Abbekås, Mossbystrand, Mossby, Skivarp, Tingbacken, Anderslöv och tillbaka till Trelleborg igen. Skåne är verkligen platt, plattare än jag nog kunnat föreställa mig. De har snygga kyrkor, i danskt utförande, något vi ju inte ser hemmavid. Tyvärr blev det inget tillfälle att fotografera någon kyrklig byggnad. Däremot stannade vi till vid en väderkvarn, eller mölla, som de säger nere i väst.

Vi åt middag hemma innan Patrik och Gabriella körde in mig till tågstationen i Malmö för hemresa 17.29. Just nu sitter jag på tåget, och nej Gabriella, det är inte några breda säten… Jag sitter inknödd mot väggen bredvid en man. Vi kan inte ens sitta med armarna bredvid varann, så trångt är det.

Nu ska jag gå och kissa, och sen är det dax att byta från tåg till buss i Göteborg. Jag längtar efter min fru, mina barn och katterna. Det ska bli mysigt att komma hem.

Här hittar du mina EFIT-dagar.
Fler EFIT-bloggare hittar ni här: