Rom: Kattcenter, tiggare och hemlösa

2014

9 Jul
0
         

Fredag 4 juli, fjärde dagen i Rom.

Vi käkade lite frukost på vårt B&B. Sen slappade jag och Anna på rummet när Alexander och Jennifer gick för att kolla skor till sig. Det var skönt att ha gratis wifi på rummet, så man hade någon kontakt med omvärlden. Jag har lagt upp en del foton på min Instagram från resan, heter självklart MiloLilja även där. Det kommer foton här på bloggen med när de är redigerade. Insåg just att jag inte ens redigerat fotona från Lanzarote i vintras.

När Alexander och Jennifer kom tillbaka gick vi alla till Mc Donalds och åt lite.

Det är verkligen tragiskt i hela Rom. Det är tiggare precis överallt, inne på bussar, restauranger, tunnelbanetåget, på gatorna, efter väggar, inne på centralstationen ”TERMINI”. Det är allt från barn till gamla, mest kvinnor, men även en hel del män. Kvinnorna och barnen är mer ”på”. De kommer fram och ber om pengar i en mugg. Sitter man och äter, speciellt på Mc Donalds, så kommer de fram och pekar på maten eller drycken och vill ha. Man känner sig som ett svin när man inte ger dem något.

När vi gick denna dag, hade jag inte ätit upp mina pommes, och inte heller min glass, så jag gav bort glassen till en kvinna med en 2-åring? i en sjal på höften som gick runt inne på Mc Donalds med en mugg, och mina pommes till en kvinna på gatan som kom fram.

Vi tog bussen till kattcentret vi hade hört talas om. Torre Argentina – Roman Cat Sanctuary De håller till i en gammal ruin med murar runt, och har byggt ett center för katterna under muren. Ett helt underbart ställe, det borde besökas av alla med hjärtat på rätt ställe. Vi var där i någon timme/ett par? och gosade på katter och pratade med personalen. Sju dagar i veckan jobbar volontärer med katterna.

Vi fick veta lite om de olika katterna. De har bland annat en sjukavdelning, där det bor ett gäng katter. Ett par katter har FIV, som är katternas motsvarighet till människans HIV. En annan katt hade bara tre ben, en var döv och en hade opererat bort öronen pga cancer. Några var blinda. Så himla gulliga katter.

history_small

De gör verkligen ett jättejobb där, gå in och läs på deras sida om du är intresserad. Det bor runt 250 katter innanför murarna där de har hittat en fristad. Vi ville helst aldrig gå därifrån, ville dessutom helst ta hand om alla katterna. Hade jag bott i Rom, så hade jag velat volontära med det.

Efter vårt kattbesök gick vi till en pizzeria, där åt jag pastarör med tomat och parmesan och de andra åt pizza.
Efter maten och en stunds genomgång av kartan och vad vi har kvar att göra, så beslutade vi oss för att åka tillbaka hem till stationen.

Det är helt otroligt mycket uteliggare i Rom. Så fort det börjar bli kväll, så ser man hur det ligger människor på pappskivor utmed hela terminalens väggar. En del ligger med filt över sig, andra inte. En del ligger på sin resväska, och några andra har byggt upp ett litet skydd med pappskivor runt sig. Jag hade aldrig vågat ligga på det sättet. Så jäkla utsatta!

Och på gatan med småaffärer, matställen och krogar som vi gick förbi varje gång vi skulle till eller från B&B, så står det fulla människor på kvällarna. En del är lite hotfulla, andra bryr sig föga om något. Det var lite obehagligt att gå där när det var kväll.

Vi gick till Mc Donalds och tog en cappuccino, glass och lite mat. En man följde efter oss inne på Mc Donalds, och ut. Han satt först och stirrade på Jennifer. Han kom närmre och närmre, och när vi gick in på Mc Donalds igen till Alexander som stod i kön, så gick han efter. När vi gick ut, gick vi förbi honom, och då spände jag ögonen i honom, och sa argt ”NO!” Han svarade ok, sen slapp vi honom tack och lov.

När vi kom tillbaka till vårt rum så tillbringade vi resten av kvällen i tysthet. Jag försjunken i att uppdatera Instagram. Alexander och Anna kollade på något i sin smartphones, och Jennifer läste i sin bok.

Minska kattens stress

2014

11 Mar
0
         
  • Se till att katten har något att klösa på. Det frigör feromoner och får den att känna sig nöjd och glad
  • Se till att kattlådan är ren och tillräckligt stor – minst en och en halv gång kattens längd
  • Skapa en plats med leksaker och annat som katten kan aktivera sig med
  • Inomhuskatter kan bli uttråkade, så se till att katten kan sitta och titta ut
  • Ge beröm när den gör rätt – straffa inte katten för olyckshändelser
  • Skapa viloplatser högt upp och avskilt
  • Placera kattlådan avskilt och långt från matskålen
  • Se till att den håller vikten – överviktiga katter får svårt att röra sig och hoppa
  • Skapa en tillflyktsplats där din katt känner sig trygg
  • Om du har fler än en katt, se till att det finns tillräckligt med mat, vatten, kattlådor och trygga tillflyktsplats för var och en!

Källa: Animail.

Lanzarote: Vi hjälpte en hund, hoppas vi

2014

10 Feb
0
         

Dag 6: Onsdag 29 januari 2014

När vi vaknade till liv idag var kl runt 10.30. Vi skulle egentligen ha åkt till Fuerteventura idag, men jag mådde skit när jag vaknade så det blev inget med det. Panikångest igen. Tack och lov så skulle min älskade fru aldrig pusha mig, eftersom hon förstår precis hur det är att inte må bra.

När vi kom ut så kan jag ju bara säga att jag hade inte åkt någon båt över till någon annan ö idag ändå. Det var typ storm ute, så det var lika bra att vi inte kom iväg. Det finns en mening med allt, eller?

Vi åkte till Teguise för tredje gången. Nu var min klänningsaffär Osk Outlet, öppen så vi köpte tre tunikor till mig. Jag provade runt 20-25 st, olika storlekar, modeller osv. De är jättefina, bra storlek och sydda i linnetyg. Det ser lite finare ut än bara bomull tycker jag.

Denna dag var även Piratmuseet i Castillio Santa Barbara öppet. Det ligger på höjden av ett högt berg, och det var lite kusligt att vara där uppe på toppen och knalla runt. När vi gick in i slottet så gick vi över en sån där ”brygga” som man hissar upp och ner med kedjor. Det var rätt pirrigt med stormen. Jag höll mig stenhårt i kedjorna.

Piratmuseet var inte så mycket att se tyvärr. Infon om piraterna kunde man läsa på lite ”plakat” och så var det en film. Jag hade nog haft lite för stora förväntningar. Det fanns lite piratskepp så man kunde se hur de såg ut, och lite vapen. Vi stoppade €1,20 i en myntapparat och vevade fram ett mynt som ”trycktes” när man vevade.

Själva slottet var skithäftigt, mycket skrymslen och vrår. Jag går verkligen igång på gamla byggnader. Det var kammare längst ner där man såg hålen genom slottet där man stoppade i kanonerna. Man kunde gå upp på taket också, så vi trotsade stormen och klättrade dit.

På väg ner från slottet, mitt ute i obygden, kom det plötsligt en herrelös hund och gick. En jättesöt svart lite större hund. Runt halsen hade han ett halsband som det hängde en karbinhake löst i. Troligen fanns det en ägare någonstans. Eftersom det var rätt långt till närmsta hus så tog vi med hunden i bilen.

Först lockade vi på den på tryggt avstånd inne i bilen, då kom den fram och var jätteglad. Viftade på svansen och gosade. Då hoppade Anna ur bilen och hunden hoppade upp mot henne och det såg ut som om han kramade henne med tassarna. Hur go som helst!

Vi körde hunden till närmsta polisstation som låg i Teguise, staden nedanför berget. De är dessvärre inte så bra på engelska på Lanzarote, men till slut lyckades Anna göra sig förstådd. En polisman lotsade oss till ett hundcenter som låg i utkanten av staden.

Vi lämnade över hunden till en man som kopplade honom och tog med honom in genom ett garage. Vi hörde massor av olika hundskall inifrån, och jag anar att de bor i alldeles för små burar utan minsta lilla kärlek. Jag vill nog egentligen inte veta hur deras förhållanden ser ut, för då skulle jag troligen adoptera hela bunten.

Det kändes iallafall bättre att lämna hunden där än att den sprang ensam vind för våg i bergen. Det finns ett gäng lösa hundar på Lanzarote, vi har sett flera stycken. De har halsband på sig men springer helt ensamma över gator och torg.

Efter vårt besök i Teguise så hade himlen spruckit upp lite. Det var fortfarande halv storm, men lite varmare. Vi har ju lite till vi vill se innan vi lämnar ön och åker hem.


^ Charco de los Clicos, så vackert! Anna plockar lite röda stenar att ta med hem.

Vi åkte till staden El Golfo som ligger på Lanzarotes västkust. Där kollade vi på den smaragdgröna kratersjön Charco de los Clicos som skiljs från havet av den svarta lavasanden. Otroligt häftigt! Där vi gick var det röda stenar från vulkanerna och färgkontrasterna – rött, grönt, svart, blått och de vita skummande vågorna som slog mot stenar och berg var mäktigt att ta del av.


^ Vi åt Paella samtidigt som vi hade utsikt över Atlanten. Här kan ni se hur vågorna slog mot stenarna.

Vi åt på en fin restaurang, Costa Azul, som låg nere vid kanten av Atlanten. Vi blickade ut över Atlanten när vi smakade på vår fisk och skaldjurspaella. Det var första gången jag åt Paella, och då passade det bra att göra det där. De hade en fisk fångad i vattnet runt ön och massor av andra olika vattendjur i maten.

Paellan såg riktig läcker ut med allt de hade lagt i/dekorerat den med. Däremot var det en del saker som jag bara inte kan förmå mig att äta. Jag slickade lite på en mussla, petade lite på de andra snäckorna med innehåll och sen åt jag räkor, fisk och riset. Det var rätt gott faktiskt.

Anna hittade ett bläckfiskben där man verkligen såg de små prickarna (sugpropparna?) på ena sidan. Hon var mest äcklad över alla havsdjur och kunde inte njuta av maten så det var bara jag som åt.

Jag trodde att priset var för två personer eftersom man alltid beställer in Paella till två pers samtidigt. Men den kostade €17 per person – rätt mycket. Allt annat där kostade runt €7-9/rätt. €uron stod i drygt 8 svenska kr, så med svenska mått mätt var priset inget överpris.

Efter matupplevelsen åkte vi till Playa Blanca. Där strosade vi på shoppingstråket och ramlade in på en tatueringsstudio som heter Tattoo Inn Lanzarote. Ägarna var ett supertrevligt par från Tyskland som flyttat dit för ca åtta år sedan. Vi pratade lite med dem och kollade på sådant han hade tatuerat innan. Skitsnyggt verkligen! Så vi bokade tid för varsin tatuering kvällen efter. Helt galet!


^ Restaurangen Da Vinci. Min drink ”Alexandra”.

Vi var hungriga och gick in på restaurang Da Vinci, som låg precis bredvid Tattoo Inn. Medan vi väntade på maten tog jag en drink som hette Alexandra med Brandy, crema de kakao, nata, kanela. Den var jättegod. Ett hjärta hade de gjort med kanel. Maten var god, jag åt oxfilé, potatis och brandysås. Anna åt tagliatelle med champinjoner.


^ Service var det på det stället!

Man fick in maten och strax efter kom servitören med en ostmaskin som han använde över Annas mat med parmesanost. Han hade även en megastor, och då menar jag MEGASTOR pepparkvarn, som han kryddade vår mat med. Den var runt en meter hög. Kul med lite annorlunda detaljer! Det gör att man minns dem ännu mer.


^ Toalettskylten

När man går på toa på Lanzarote, så står det ofta skyltar att man inte får spola ner något i toaletten… Inte ens toapapper… Det kastar man i en soptunna bredvid. De har otroligt starka doftsaker på toaletterna, och troligen tömmer de soptunnan ofta för det luktar faktiskt inte illa.

På alla toaletter har de även symboler på toadörrarna, en för dam och en för herr, och det är olika symboler/bilder var man än kommer. Här var det målningar av Da Vinci, en kvinna och en man. På fiskrestaurangen i El Golfo var det fiskar. I Rancho Texas Park hade de manliga/kvinnliga boots.

Vi åkte hem efter att solen gått ner. Det finns inga gatulyktor som hemma i Sverige, så när solen har gått ner här så är det verkligen becksvart.

Lanzarote: Badat med sjölejon och åkt genom vulkaner

2014

3 Feb
0
         

Dag 4: Måndag 27 januari 2014
 
 I måndags gick vi upp lite tidigare eftersom vi hade bokat in Texas Rancho Park. Där badade vi med ett sjölejon. Han var helt galet gullig. Först puttade han ner oss i vattnet. Sen dök han under/mellan benen, hoppade framför oss, snurrade, pussades och var hur gullig som helst. Så söt, ett riktigt charmtroll. Man fick dra på sig en sån där heltäckande tajt dräkt som tränarna har innan vi hoppade ner i det svalkande vattnet. Skönt! Jag var lite rädd att jag skulle behöva visa mig i baddräkt men det slapp jag.

 

^ Sjölejonet och jag. Så söt!

 
 Vi förfasade oss över tigrarna som rastlöst vankade av och an- kändes inte alla bra i den lilla inhägnaden, och fascinerades av bältdjuren som ser så häftiga ut med sin långa smala tunga och pansarskölden på ryggen. Tyvärr låg de och sov när vi ville titta på dem. 
 
 Vi tog ett varv i djurparken och såg även bisonoxar – vilket jäkla djur!!! Surikaterna hade gömt sig, tvättbjörnarna låg och sov. Ja, de flesta djuren var trötta och hade nog sin vilostund. Ugglor, pumor, krokodiler, sköldpaddor och skunkar fanns det oxå. Alla lika trötta.

 

^ På väg till Timanfaya. Kolla in det karga landskapet.

 
 På em åkte vi till nationalparken Timanfaya Montanas Roja. Den täcker en fjärdedel av Lanzarotes yta. Lanzarote blev till efter ett vulkanutbrott för 20-25 miljoner år sedan. Senaste vulkanutbrottet på Lanzarote var i mitten på 1700-talet. Vi åkte med bussen, upp och ner, på vulkaner, genom vulkaner och förfasades vid stupen där vi satt uppe i bussen. Jag bromsade många ggr med båda fötterna kan jag lova! Jäklar vilka stup, vilken utsikt och bara så häftigt!! Där tog jag många foton.
 
 Vi var även i Arrecife, Lanzarotes huvudstad. Vi spanade in Castllio San Jose som ligger vid vattnet i staden. Vi snurrade per fot ett varv inne i Arrecife och kollade lite affärer. Men det var mest sportaffärer, barnaffärer och andra ointressanta ställen. Det stod att det var rea överallt, och det var det, ända upp till 70%, men det spelar ju ingen roll när det är ointressanta butiker. Fast bra, då sparade vi ju de pengarna!
 

 

^ Diskret dörr på cafétoaletten.

 
 Vi letade efter en restaurang eftersom vi behövde äta, men de lös med sin frånvaro. Vi såg inte en enda, konstigt nog. Till slut gick vi in på ett café och käkade varsin tårtbit, nästan i protest. Vi passade på att kissa oxå, och jag fick lite av en chock när jag satt på toa. Dörren hade bara en grön glasruta, som man såg in/ut igenom! På en toalett!?
 
 Sen åkte vi till vårt hotell och vilade en stund, innan vi tog en taxi ner till shopping/turist/restaurangstråket vid havet. Taxin kostade i svenska pengar ungefär 25-30 kr. Rackarns billigt! Jäkligt smidigt om man vill till ett specifikt ställe.
 
 Vi strosade bland affärerna, prutade lite här och där, men vi köpte inget här heller. Alla butiker där på shoppingstråket säljer ungefär likadana saker. De har spytt ut sitt sortiment av sandaler, solglasögon, väskor, kläder mm på hela gatorna. Samma saker vägg i vägg.
 
 På kvällarna i Puerto del Carmen är gathörnen fulla av (mest) killar som jobbar som inkastare. De dyker på en och drar en ramsa med allt billigt, 2 för 1, första drinken gratis mm som finns just på ”deras” restaurang/krog, och så stoppar de en liten flyer i handen på dig. De vill personligen visa vägen till stället, troligen för att visa restaurangägaren vem de haffat, för att få dricks eller procent på det kunden handlar.
 

 

^ Baren/restaurangen vi var på; The Big Easy.

 

 

^ Vi käkade nachochips med ost och salsasås. Den var helt galet stark. Vi beställde även in bacon… som inte var bacon utan mer som fläsk. De ser mer stekta ut än de var, de var helt mjuka och jag måste ha både bacon och fläsk knaprigt, så jag fixade inte att äta dem.
 

 

^ Bandet som spelade heter Question. 
 

 

^ Question.

 
 Vi var hungriga och nappade på ett ställe som heter ”The Big Easy”, för där skulle nåt hårdrocksband spela. Vi käkade lite av varje och lyssnade på bandet som heter Question. De körde lite covers i olika genrer. När vi efter nån timme tröttnat så åkte vi hem och sov.

 

 

Världens vackraste Warja <3

2014

19 Jan
1
         

 

 

Hittekatten hade varit på rymmen i tre år

2013

14 Dec
8
         

 

 

Han var hungrig när han kom till oss.

 Den 1 december satt det en katt mitt i stan, mitt på gågatan, och skrek. Vi tog hem den då den inte verkade må helt bra. Katten, som vi senare fick veta heter Kurt är en brunsvart långhårig jättefin katt. Han var jättesmutsig i pälsen och hade ett par riktigt tjocka stora tovor som vi tog bort. Jag rengjorde även hans öron och klippte klorna. Efter en dag här så badade vi honom.

 

Mowgli och Kurt hade nog blivit goda vänner.
 

 

Zpiky är framme och nosar nyfiket på Kurt.

 
 Kurt är världens snällaste, vackraste, silkeslena, coolaste, gosigaste katt. Han totalignorerade våra andra katter och Warja. De var lite på sin vakt så klart, morrade och fräste lite.
 
 Det märktes både på hur smutsig Kurt var, och hans trötthet att han varit ute på vift ett tag. Han sov hela tiden, gosade, spann och sov. Så himla mysig. Han ville ligga i knät, på oss hela tiden, sov bredvid min kudde, på oss under nätterna. Precis så som jag vill att alla våra pälsklingar ska vara. Men ingen är… Jo, Tindra… Men inte alls så mycket.
 
 Första gången Kurt var på lådan, så bajsade han smågrus. Han hade väl fått försöka mätta sin skrikande mage med något, stackarn. Han var rumsren och åt mat med god aptit när han inte sov.
 

 

Sötnos.

 
 Jag undersökte honom noga och hittade ett par defekter på ena tassen. Dels var pälsen borta vid ”tumme-klon” och så var en av de andra klorna lite längre bak än de andra och satt liksom fast. Klor ska gå att ”fälla ut”, men troligen inte den här. Han hade massor av småtovor i den bruna lockiga pälsen på magen. Ur den ena bröstvårtan kom det svart sörja, eller inte ur bröstvårtan, utan mer runtom som i ett hål.

 

 

Warja och Kurt blev vänner med en gång.

 
 Kurt kändes gammal, och det var han – hela 11 år! Han hade lite gråa hårstrån här och där i sin vackra mörkmörkbruna/svarta päls plus att hela han kändes äldre på något sätt. Just att han ville sova så mycket och att han inte ens orkade bry sig om de andra fyrbenta här hemma. Han låg till och med och gosade med Warja.

 

Alldeles brun och jättelockig mage.
 

 

Så söt, och så mjuk.
 

 

Trött kille.
 

 

Alldeles fluffig och mysig.
 

 

Många gäspningar och mycket sömn.

 
 Först trodde vi att Kurt var en hona, vi döpte honom till Buffy. Vi såg heller ingen öronmärkning så jag skrev annons i några djurgrupper på Facebook. Men när vi sedan tog en lampa bakom örat så insåg vi att han hade en tatuering där. Jag ringde SKK – SvenskaKennelKlubben, efter att först pratat med polisen som inte kunde hjälpa mig. SKK har registerinfo och gav mig namnet på ägaren till Kurt. Jag sökte på nätet själv först men där fanns bara info om själva katten.
 
 Eftersom jag inte fick tag på ett fungerande nr till ägaren, så ringde jag en granne till henne och bad honom lämna meddelande. När ägaren ringde upp berättade hon att Kurt hade varit borta i TRE ÅR! Jäklar!!! Det är lång tid! Men han var inte undernärd och inte heller i så dåligt skick så han måste ha fått mat och omvårdnad någonstans.
 
 Men fatta, tre år! Helt sjukt!
 
 Jag frågade ägaren om hon hade något kännetecken på honom, och då berättade hon om den kala fläcken på hans ena tass. Jajamensan sa jag, det är din katt!
 
 Ägaren kom och hämtade sin Kurt, och berättade att hon hade satt upp lappar mm då när han försvann våren för tre år sen. Hon var överlycklig att vi hade tagit hand om honom så han fick komma hem igen.
 

 

Mysig.

 
 Vi hade Kurt i två veckor och blev så kära i honom så både jag och Jennifer storgrät när han åkte hem. Fy sjutton vad man fäster sig vid djur. Såklart är det jätteroligt för ägaren att få tillbaka sin älskade och saknade katt, men jag får ju erkänna att någonstans därinne i hjärtat hoppades vi på att ingen skulle höra av sig så vi fick behålla den underbara kissen.
 
 Nu har vi räddat två katter som varit på rymmen länge från sin matte och husse, och tagit hand om en katt från ett katthem.
 
 Läs om Svanslös här:
 
 – Auktion katträddning
 – Så här gick det för katten Svanslös
 
 Läs om vår lilla Naala här:
 
 – Vår lilla nya familjemedlem.
 – En helt annan katt.
 – Naala då och nu.
 
 Det känns gott i hjärtat att gjort livet bra för iaf tre små varelser som hamnat fel!

Så vacker så vacker och så stor

2013

2 Apr
2
         


Vår underbara vackra goa söta stora mjuka Mowgli. Han har inte ett enda sår nu. Kortison gör susen. Skönt. Dock är den lilla fisteln på halsen kvar där det kommer ut nåt grönt gegg ibland.


Han är så stor och ståtlig. Vårt underbara lejon.

Naala då och nu

2013

2 Apr
2
         

Här kan ni se lite foton på Naala när hon precis flyttade in hos oss. Rädd… Kort päls… Tunn svans… Smal… På sin vakt… Tittandes lite ”under lugg”. Vågade knappt bli klappad, närmade man sig magen så bet hon. Spann aldrig. Gömde sig under soffan så fort nån gick i dörren.

Och på fotona här nedan kan ni se foton på hur hon ser ut nu. Mjuk, fluffig lång päls. Jättepälskrage, tjock och ståtlig svans, lite rundare- dock är det mest päls. Mycket tryggare, gosigare och spinner när man kelar på henne. Pratig och stryker sig mot benen och myser mest hela tiden. Stryker sig till och med mot Warja, Tindra och Zpiky ibland. Lägger sig på sidan/ryggen med blottad mage, eller utslagen i solskenet mitt på golvet. Kommer och möter mig när jag kommer genom ytterdörren.

Hon är verkligen en mycket tryggare katt. Jag är bara hemskt nyfiken på hur gammal hon är och vilken ras hon är. Men med tanke på kroppsformen, den ”blågrå” färgen, den yviga pälskragen och de korta benen så gissar jag på någon perser-blandning. Vad tror du?

Lilla Gumman

2012

5 Sep
6
         


Underbara fina vackra lilla Naala. Men också rädda, morriga, fräsiga, oroliga lilla själen.

Hon behöver människor runt sig som är kärleksfulla mot henne, som pratar med henne, gosar på henne, ger henne trygghet och all kärlek i världen.

Vi kan ge henne allt det. Våra tre andra katter försöker verkligen. De närmar sig försiktigt, lägger sig en bit ifrån. De är nyfikna och öppna. Naala är jätterädd, vilket inte alls är konstigt med tanke på hela situationen. Vi vet inte vad hon varit med om i sitt liv. Vi kan bara ana att någon behandlat henne jävligt illa, med tanke på hur hon ryggar tillbaka och hela hennes oroliga kroppsspråk.

Hon är en väldigt instabil kisse. Hon morrar till och med åt oss människor. Hon fräser och hon bet mig i handen förut när jag klappade henne. Plötsligt gjorde hon ett utfall och högg mig. Hårt, men inte så det gick igenom.

Hon jagar Mowgli och kastar sig efter honom så han får panik och rusar iväg. Han är jätterädd så fort Naala kommer i närheten. Så ska det inte va. Han är utstött nog som det är redan innan hennes ankomst. Vi vill ju att han, som söker så mycket kärlek från andra djur, ska få en kompis. Inte ytterligare en plågoande att frukta när han vill leka eller gosa.

Jag gråter så ögonen ser ut som stoppljus i mitt svullna ansikte. Jag älskar ju den lilla sötnosen. Tusen tankar flyr genom huvudet. Hur ska vi göra? Kommer vårt hem bli ett tryggt hem? Blir flytten till oss ytterligare en tung sten i hennes lilla ryggsäck som ökar på hennes osäkerhet?

Lilla Naala ligger vid våra fötter, hon mjauar innan hon hoppar upp i sängen och somnar så långt ut på sängkanten så man nästan tror att hon ska ramla ur så fort vi rör oss. Hon har till och med redan lärt sig var hennes matplats är. Nedanför den öppna spisen. Dit går hon och sätter sig med lite mjauande när hon är hungrig. Hon pratar hela tiden. Så söt.

Feliway och morrig kisse

2012

4 Sep
2
         

Just nu ligger jag på soffan och vilar, det är jobbigare än man kan tro att ha ständig icke-avtagande värk i rygg, sida och under bröstet. Ibland får jag svettattacker för att det gör så satans ont, och ibland vill jag bara skrika rakt ut och slå näven i väggen av smärta.

Jag skulle ha varit på rygg- och ledkliniken i dag, men vaknade med migrän imorse. Den har nu tack och lov avtagit, och jag har fått en ny till sjukgymnasten på fredag kl 16.00. Jag ser fram emot det besöket och det stör mig att jag inte kom iväg idag.

Vår vackra kisse Naala.

Kolla hennes ögon. Hon har svart kajal.


Nu har vi två katter som älskar gurka!!

Vi har inhandlat en ny refill till vår Feliway, så nu är den inpluggad i väggen vid kattställningen. Hoppas att den gör någon nytta. Naala morrar och fräser lite nu och då, så kanske kanske det kan bli bättre och kännas tryggare för henne med de andra pälsklingarna. Det är värt försök iallafall.

Vi försöker med allt, men vi får nog bara ge henne tid. Hon är nog mest rädd tror jag. Jag undrar verkligen vad hon varit med om i sitt lilla liv. Vi gosar på henne, klappar på henne och pratar med henne så fort vi är nära varann. Vi klappar henne ömsom de andra så de ska känna varandras lukter. Vi ger dem mat ur handen bredvid varann.

Vi får hoppas att det blir bra till slut. Hon är helt galet söt!