En resa för livet

2014

13 Feb
0
         

Jag ligger hemma, sjuk och helt slut. Jag orkar inte göra mycket annat än kura i soffan under min filt och leta efter sysselsättningar härifrån. Jag kom på att eftersom jag aldrig ser på TV, så kan jag ju passa på och kolla om det finns något jag vill se på TV4Play.

en-resa-for-livet-tv4-play-dokumentar-400x210

Nu har jag sett de fyra avsnitten i ”En resa för livet”. Det är en svensk dokumentärserie från 2014 där Darin, Eagle-Eye Cherry, Sophie Zelmani, och Uno Svenningsson besöker ett av världens fattigaste områden, Filippinernas huvudstad Manila. Där får de ta del av vardagen och se den hårda verklighet många barn lever i. Allt från barnprostitution och limsniffning för att döva hungern, till att tex bo på en kyrkogård eller nere i kloakerna.

philippines1-025-2

manila-slums-smokey-mountain-600x399

Fy fan vilket liv de lever. Här klagar man för att det är lite dammigt i hörnen, för att man är sjuk och ”bara” får sjukpenning på 80%. Man gnäller över att maten inte smakar bra eller att gardinerna hänger snett. Vilket lyxliv vi lever i om man jämför med de stackarna. Jag blir så ledsen.

Lanzarote: U-båtsresa, såg en kändis och nya tatueringar

2014

11 Feb
1
         

Dag 7: Torsdag 30 januari 2014
 
 Denna dag var vi lite morgontrötta, och dessvärre straffade det mig resten av dagen och kvällen. Vi hann inte äta någon frukost innan vi var tvungna att bege oss till vår hyrbil. Vi skulle vara i Puerto Calero på morgonen för att göra en undervattensresa. I bilen åt jag en Twix jag hade i väskan och drack lite vatten som jag hann få med mig.
 
 När vi kom till Puerto Calero var den första människan vi såg ett väldigt välkänt ansikte. Vi har precis sett klart de 6 utkomna säsongerna av bästa serien Sons Of Anarchy, och denna man var med där ett tag. Han är ”egentligen” musiker, Henry Rollins heter han och spelar AJ Weston i Sons. Hade vi inte suttit i bilen och svischat förbi honom, så hade jag bannemig frågat om jag fick fota honom.


^ Vilken hunk Henry Rollins var i långt hår då!

 
 Nåväl, det vi skulle gör i Puerto Calero, var att åka U-Båt. Vi hade bokat resan med hjälp av vår biluthyrare, så vi hade haft turen att bli satta i en grupp med andra skandinaver. Perfekt, guiderna talade omväxlande svenska och finska.
 
 Jag var jättenervös inför U-båtresan. Jag var lite orolig om man kände av dykningen och uppstigningen på något obehagligt sätt. Guiden talade dessutom om på informationsmötet innan, att det INTE fanns toaletter ombord. Och DÄR satte min panikångest och kräkfobi fart på allvar. En toalett är det FÖRSTA jag lokaliserar när jag kommer till ett nytt ställe, den är min livlina om jag börjar må dåligt. Men jag stålsatte mig!


^ U-båtsresan var tyvärr inte på långa vägar så ”exotisk” som vi trott/hoppats på.

 
 Väl ombord i U-båten så satt man två och två med benen riktade åt sidorna. Man hade ett stort runt fönster att titta ut genom, samt en liten skärm med information på. Djup mm. Jag fixade tack och lov resan jättebra. Anna däremot, har klaustrofobi och fick blunda och tänka på annat en stund.
 
 Under de 45 minuter vi satt i U-båten kom vi ner till 32 meters djup innan den sakta vände uppåt igen. Nere på botten var det mest grus… stenar… några få småfiskar… grus och stenar. Vi åkte även förbi tre båtar som låg på botten, varav de själva hade sänkt ner det ena. Man såg inte speciellt mycket, och hela resan kändes rätt B faktiskt.
 
 Mycket på den här ön, Lanzarote, har varit lite B. Det känns som om de har försökt att göra saker häftiga för att tjäna pengar på turisterna, men att de bara nått halvvägs. U-båtsresan var mycket pengar för väldigt väldigt lite. Hade vi vetat hur tråkigt det var så hade vi lagt de pengarna på något roligare.
 
 Men ok, vi har iallafall åkt U-båt! Hur många har det!
 
 Det var usel luft nere i U-båten, och man fick inte varken äta eller dricka där. Jag som slarvat med frukosten i samband med den dåliga luften fick jordens migrän resten av dan. Hemskt onödigt! På kvällen skulle jag ju dessutom tatuera mig!
 
 När vi gick förbi en skobutik på väg till bilen i Puerto Calero, så låg det en katt på disken i en liten bädd. Jag var ju bara tvungen att få en liten kattdos, så jag frågade om jag fick klappa den. Sååå söt!


^ Vegetarisk supergod pizza från en restaurang i Puerto Carmens köpcentrumhus

 
 Vi åkte tillbaka till ”vår stad”, Puerto Carmen, och ställde bilen i ett P-hus under köpcentret. På tredje våningen hittade vi en pizzeria, och de hade en helt underbar vegetarisk pizza! Vi delade på en familjepizza och det var den godaste pizzan jag ätit på länge.
 
 Efter maten trotsade jag min huvudvärk och vi tog en sväng i lite klädaffärer. Vi hittade lite tröjor till Anna och Jennifer. Sen ramlade vi in i en liten botique, där de sålde allt som hade med naglar att göra. Eftersom jag har två barn som älskar nagellack, så var det en perfekt affär.


^ Huvudvärken från helvetet.

 
 Innan vi åkte från affärshuset, köpte Anna en pizza till åt mig som jag kunde äta i bilen. Jag hoppades att min huvudvärk/ migrän skulle bli bättre med lite mer mat, piller och vatten.
 
 På kvällen åkte vi till Playa Blanca, till Tattoo Inn. Jag halvslumrade på soffan när Anna tatuerade sin dödskalle på överarmen. Jag fick någon tuggbar värktablett som jag hoppades skulle hjälpa bättre än mina alvedon och naproxen.


^ En liten del av restaurangen vi besökte på kvällen. Snyggt!

 


^ Jag beställde en sån här, typ Lasange fast vegetarisk. Jättegod med ett segel i mitten av smält ost.

 
 Mellan Annas och min tatuering så tog Jacky och hans fru med oss till en supermysig restaurang. De var stammisar där. Ägaren var konstnär och hade gjort inredningen mm själv. Häftigt! Även här fanns det en katt. Den sov på ena stolen i restaurangen.
 


^ Min älskade råtta!

 
 Jacky är en grymt duktig tatuerare, snabb och noggrann! Han tatuerar dock på ett helt annat sätt än jag är van vid. Nerifrån och upp, och hela motivet på en gång. Jag är van vid att man först gör konturerna, och när de är klara fyller i. Jag är så nöjd med min råtta på benet. Jag är född i Råttans År och har länge velat ha en råtta på vaden.
 
 Ska du till Lanzarote och är sugen på att tatuera dig, så kan jag varmt rekommendera Tattoo Inn i Playa Blanka. Det är dessutom mycket billigare än i Sverige, ungefär halva priset. Jag hade gärna tatuerat hela min kropp där, men vi ska aldrig mer till Lanzarote. Nu har vi ju utforskat färdigt den ön.
 
 Vi var klara vid 00.15. Då tackade vi för oss, och begav oss tillbaka till Puerto Carmen i den kolsvarta natten. Vi åkte till vår biluthyrare, hittade en parkering precis bredvid, stoppade in nycklarna i hans kontor och tog en taxi till hotellet. Nu återstod bara att packa och sova. Morgondagen hade en hemresa att bjuda på.

Lanzarote: Var på dragshow & mötte ett underbart par på 69/73 år

2014

9 Feb
0
         

Dag 5: Tisdag 28 januari 2014

Jag hade panikångest hela morgonen. Jävla skit är det. Just då längtade jag bara hem. Det är verkligen inte roligt att vara på resande fot med panikångest. Om jag kunde begripa varifrån och varför den dykt upp som gubben i lådan igen. Jag har ju mått i princip helt bra i flera år nu ju.

Vi kom iväg vid 12-12.30 ca och då åkte vi till shoppingcentret i Playa Honda. Hittade lite saker till ungarna. Bra det! Där hade de Burger King, så där mumsade vi dagens middag. Gott! Det är definitivt min favoritrestaurang av hamburgerkedjorna.

Vi var även inne på en mataffär och handlade lite kex och ostar mm. I frysdisken hittade vi något vi inte är så vana att se här hemma. Inget av det är något jag personligen äter, men jag måste nog säga att det såg väldigt exotiskt och lite läckert ut.

Snäckor (vad heter det man äter ur dem, inte är det väl musslor?) och hela bläckfiskar.

Vi kollade in de mysiga gatorna i Tegueise igen. Vi letade efter en specifik affär – ”Osk Outlet” – som vi var i på marknaden häromdagen. Dessvärre var den stängd. Jag har köpt jättevackra klänningar där som jag bara älskar och hade planer på kolla om jag hittade fler. Vi tänkte passa på att ta en titt i piratmuseet när vi ändå var där i krokarna, men det var tyvärr oxå stängt.

Klockan närmade sig sen em och vi hade en tid att passa på kvällen så vi åkte hem till Puerto Carmen igen. Det är så svårt att fatta att allt ligger så nära. Med tanke på att ön inte är större än 6 x 2,5 mil så är det inte många km mellan städerna/byarna. Tittar man på kartan så känns det som flera mil.

När man tittar sig omkring när man är lite på höjden, så kan man se flera städer/byar samtidigt. Alla hus är vita stenhus och därför ser man dem lätt mot det karga bruna landskapet. Häftigt!

Vi ställde bilen utanför hotellet och bad hotellsnubben ringa en taxi åt oss. Vi blev körda till ett ställe här i Puerto Carmen som heter Music Hall Tavern. Där tillbringade vi de nästkommande 5 timmarna med att äta och titta på en Dragshow.

Maten bestod av:
Förrätt – en brun/beige mixad grönsakssoppa
Huvudrätt – potatis, okryddat kött och en mindre god sås. Grönsakerna var goda.
Efterrätt – ett par skumma bollar med söt kräm i och nåt sötsliskigt till.

Dessvärre smakade det inget vidare. Jag petade i mig lite för att jag var vrålhungrig. När vi var på Teneriffa för två år sen, så var vi på medeltidsspel i en borg i San Miguel. Där var det lika smaklös/inte god mat. Det kändes lite samma. Dock såg maten här betydligt aptitligare ut. De borde verkligen lägga ner lite kraft på att fixa godare mat, det är ändå en hel del pengar man betalar.

Betalade man €19 så fick man dricka fritt under kvällen. Min fru tog fasta på det och passade på att dricka åtskilliga glas. Hon beställde även in en Sangria till mig så jag skulle få smaka på det. Det var helt ok, men inget jag njöt av att dricka så jag lät bli. Jag höll mig till cola utan is. Jag är livrädd för att bli magsjuk av isen utomlands.

Mittemot oss satt ett äldre par från Gloucester i England. Irene 73 och Keith 69. De gjorde så hela vår kväll blev toppen! Vilka underbara människor! De var supertrevliga, och vi pratade om allt möjligt och skrattade massor.

De berättade att de egentligen var kusiner, men efter att bådas respektive hade hade dött, så hade Keith förklarat för Irene att han var intresserad av henne redan när de var 10/14 år. Nu hade nu varit gifta i 8 år. Vilken grej! Vilket par! Så goa!

Showen gav mycket skratt och jag var fascinerad över den ena killens röst. ”Crystal” kallade han sig som dragqueen. Underbar röst, och grym utstrålning! Jag kunde inte sluta titta på honom/henne. Så vacker och så rolig. Dock tror jag att jag hade förstått skämten ännu mer om jag hade haft engelska som modersmål.

Efter showen gick vi till närmsta restaurang och tog en öl/Breezer med Irene och Keith och fortsatte prata. Vi bytte mail-adresser och kramades när vi skiljdes åt vid taxin. Det är roligt när man hittar människor som det bara klickar så med, trots den stora åldersskillnaden.

Lanzarote: Marknad, akvarium, grotta och körde vilse

2014

27 Jan
0
         

Dag 3: Söndag 26 januari 2014

Imorse när jag vaknade hade jag lyckats få sömn i kropp och ögon kanske två timmar. Jag var skittrött samtidigt som både värkande tänder och onda ögon gjorde min morgon till pain. Frugan hade köpt frukost så vi fixade mackor som vi tog med oss.
 
 Idag har vi varit på biluthyrningen och bokat biljetter så vi kan bada med sjölejon. Så imorgon bär det av till Rancho Texas Park. Det ska bli jätteroligt.
 


^ 4 tunikor/linnen, de två översta är längre, som korta klänningar. Så vackra!


^ En uggla som egentligen ska sitta i en scarf. Men, jag tänker ha ugglan i ett halsband. En baddräkt! Två par solglasögon, en parfym + deo och ett armband. På bilden längst ner till höger är det en duk som vi tror att vi ska ha på köksbordet. Fiiiin.

 
 Idag har vi åkt runt ganska mycket. Vi har besökt den populära marknaden i Teguise. Nästan hela staden förvandlas varje söndag till en stor marknadsplats. Jag hittade två klännings/linnen/tunikor där i en butik som heter Osk Outlet. Eller vad man nu ska kalla dem. Jättevackra. Ett armband, en uggla som jag ska ha som halsband och lite annat smått och gott. Marknader är roliga, och jäklar vad man kan pruta!
 
 Vi lyckades villa bort oss när vi skulle tillbaka till bilen, så vi gick helt fel. Men, till slut så… Vi var inte ensamma om att vara helt förvirrade, vi fick sällskap av ett par tyska kvinnor. Det såg ju likadant ut åt alla håll! Vita stenhus och en väg.


^ Så här ser många av vägarna ut här på Lanzarote.

 
 Efter marknaden så fick vi panik. Vi insåg att vi hade biljetter till Aquarium. Då var det tre timmar till de stängde. Vi hade alldeles glömt bort det. Vi var på väg åt ett helt annat håll. Det är tur att ön är så liten, så allt ligger inom ett par-tre mil oftast.
 
 Vi besökte Aquarium, tillsammans med en familj med typ fem ungar. Högljudda, omkringspringande och jävligt irriterade ungar. Inget vett och hyfs på att ta det lite lugnt. Vi konstaterade även att nästa gång det dyker upp ett Aquarium, så ska vi ägna den tiden åt annat. Ingen av oss är egentligen speciellt intresserad. Samma ska överallt i princip.
 
 Jag fick en släng av panikångest när vi var på Aquarium. Det händer allt som oftast nu igen. Jag kan hantera det, men det är riktigt jobbigt. Jag har ingen aning om varför jag börjar få tillbaka den.
 
 Mina tänder har plågat mig hela dan. Vi har av en slump åkt förbi två tandläkarstationer, men tyvärr har båda varit stängda. Just nu längtar jag tyvärr mest hem eftersom det gör så satans ont. Allt blir lite tråkigare när man har värk. Men, jag får bara försöka bita ihop och ”stå ut”. Det är bara det att jag på riktigt är rädd för smärtan. Jag har en vän och har läst om en annan som båda kunde dött pga tänderna. Hu!


^ Casa-Museo Monumento Al Campecino

 
 Vi har varit i en grotta idag – ”Jameos Del Agua”. Riktigt häftig och vacker. Sen har vi varit uppe på ett ställe som heter Mirador del Rio, där man kunde se hela ön La Graciosa. Vilken utsikt!!! Vi har även sett/fotograferat monumentet ”Casa-Museo Monumento Al Campecino”.
 
 Efter utsiktsplatsen så åkte vi och åkte och åkte. Vi tog vägen ÖVER bergen tillbaka till vår stad. Där kan man snacka om utsikt! Vilka vyer! Det hisnade i kroppen och slog lock för öronen både en och tre ggr däruppe på höjden.


^ Panerad såååå god fisk.

 
 Vi letade sedan efter något bra ställe att äta på. Vi snurrade i tre olika städer innan vi gav upp och åkte ”hem” till Puerto Del Carmen. Där hittade vi en restaurang nere på shoppingstråket där vi åt dundergod panerad fisk med pommes och aioli. Mätta och goa åkte vi sem till hotellet och här är vi nu.
 
 Vi går igenom vad vi ska göra resten av veckan och sen blir det sova. Kl 9.30 imorgon ska vi bada med sjölejon.

Vad är det för grön ”finne” som återkommer på Mowglis hals?

2012

21 Maj
4
         

20120521-135058.jpg

Idag fyller Mowgli 3 år! Han är en stor kille nu, i dubbel bemärkelse. Han är verkligen en helt underbar katt. Lite korkad och så snäll. Tjock, mjuk, lång, go päls som sätter sig överallt och som yr runt i luften så fort han rör sig.

Han är så lång så han öppnar våra innerdörrar själv. Sötnosen! Han älskar att busa och smiter ut så fort han får tillfälle. Men, han är så lugn så han rymmer inte, han vill bara nosa runt, lite som Ferdinand; sitta och lukta på blommorna.

20120521-133455.jpg

Mowgli får återkommande som en grön finne på halsen, och den verkar göra ont när man klämmer lite på den. Den är alltid på exakt samma ställe, och ni kan se färgen/storleken på bilden ovan. Det som kommer ut, är mjukt och kladdigt.

När man fått bort det gröna så blir det som ett minihål. Hålet ser fint ut, och läker fort. Men så tar det någon månad och så är det en ny grön smetig kula som kommer ut. Man behöver inte ens klämma, den kommer ut av sig själv. Den syns utanpå huden, som om det vore en tunn hinna på den, tills man rör den.

Mycket märkligt. Det känns inte som om det är något vi behöver gå till veterinären med, men jag undrar verkligen vad det är. Kanske någon av er som läser här har sett eller hört talas om något liknande.

I övrigt så är Mowgli en hel kisse nu. Hans sår på halsen försvann helt med penicillinet, kortisonet och Hills Z/D allergimat. Skönt för honom (och oss) att slippa såren, tratten och allt rengörande.

Vi förgyllde hundens dag med lite mat och vänskapliga ord

2012

3 Feb
1
         

Dag 7/8: Onsd 1 feb 2012

Idag hade vi inget speciellt inbokat mer än att vi skulle åka upp i norr och titta på naturen och lite annat. Vi tog lite sovmorgon och ställde klockan på tio istället för åtta. Jag är så förkyld så det spränger i huvudet, men det är näst sista dagen här nu, så jag får bara gilla läget.

Mysmorgon, duschat, packat väskorna och ätit frukost i godan ro. Som vanligt tog vi med oss matsäck i form av mackor och dryck. Idag hade vi med oss en påse muffins också.

Först åkte vi till en park här i Puerto De la Cruz som heter Jardin Botánico. Där fanns otroligt vackra blommor och träd. Häftiga träd där det såg ut som om rötterna hängde från grenarna och växte som trådar på stammarna.

Efter den botaniska parken åkte vi vidare mot Temeriffas norra del. Vi var i Punta del Hidalgo och tittade på utsikten. Vi hamnade bakom en bil som hade megafoner på taket, som ”skrek ut” någonting om att ett barn på 5 år, Alejandro, som hade vit tröja, hade försvunnit. Hemskt. Men, jäkla bra sätt att få ut det till folk.

Vi åkte uppför bergen på slingervägar för att komma till Anaga som ligger uppe bland bergen. Det var otroligt grönt överallt och jättefin natur, till skillnad från när vi åkte upp bland bergen mot Teide på andra mitt på Teneriffa-ön.

Vi körde så långt upp/ut vi kunde komma med bil på den vägen, till en liten by som hette Chamorga. Det är helt fascinerande att folk BOR sådär högt uppe i bergen, i risiga hus och lite här och där. Det är långt att åka dit upp och det är vägar som svänger hej vilt så man kan bara köra i ca 20-35 km/h. Max! Vägarna är otroligt smala så man vill inte möta en bil, men det gör man såklart lite då och då.

Väl där uppe längst upp, så var det lite hus. Man kunde gå en bit till, men bi insåg att det skulle inte vara ett dugg mer spännande en bit längre in i berget. Däremot kom det först en hundkrake gåendes, som såg helt deprimerad och ihopkrupen ut. Den såg inte ut att leva ett bra liv.

Efter kom ytterligare en hund, en hona med hängande tuttar. Hon var jättesöt men såååå mager så revbenen stack ut och ryggraden såg ut att vara en bit utanför hunden. Hon gick ihopkrupen och såg rädd ut med svansen mellan benen. Det såg ut som om hon hade fått både skäll och stryk, stackarn.

När Anna pratade med henne så lyfte hon sina slokande öron. Så söt. När vi åkte så hade hon gått iväg, men var framför oss på vägen ut från stället. Vi stannade till och så fick hon ett par muffinsar och osten från mackor vi hade kvar i vår matsäck. Vi tyckte så synd om henne och ville helst rädda henne, ta med henne hem och ge henne massor av kärlek, mat och glädje.

Anna grät när hon gav hunden vår matsäck. Hunden var jättehungrig och slickade på Annas hand när det var slut. Men hon såg jätterädd och orolig ut hela tiden samtidigt som hon blev så glad för den lilla maten hon fick. Jag grät när vi åkte därifrån. Det är så jobbigt att se djur fara illa. Det gör så ont i mig. Jag har tänkt på hunden hela dan/kvällen. Kan inte få bort henne från näthinnan.

Hur kan man vara så elak mot djur? Hur kan man behandla dem illa? Det var tre killar som oxå stannat där, och de skrattade åt hunden och kastade en torr stenhård brödkant till henne, som hon såklart inte ville ha, och hånade henne. Idioter! Anna kan lite spanska, så hon förstod vad de sa.

Vi åkte därifrån med sorg i våra hjärtan. Inget kändes plötsligt roligt. Vi hade tänkt åka till La Laguna och gå en sista sväng bland butikerna där. Men vi gick in i en butik, sen valde vi att åka hem. Det kändes bara tråkigt och båda tänkte på hunden.

Väl hemma på hotellet så delade vi på en pizza. Det har inte varit speciellt god mat här tyvärr. Det godaste var pizzan idag, men annars brödet vi ätit till frukost med massa frön på; solrosfrön, linfrön, sesamfrön och nån form av korn/vete?

Vi har köpt lite träfigurer och sånt som minne, och vi är osäkra på hur det funkar med vikten på våra väskor. Får man ”bara” betala för det då, eller måste man lämna kvar saker? Det är lite nervöst. Min väska väger enligt vågen här på hotellet 15,5 kg, Annas väger 18 kg och mitt handbagage väger 7 kg. Hmm. Det står 20 kg, så vi hoppas på det.

Nu är det dax att sova. Imorgon är det hemresa, och bussen går från hotellet redan kl 09.10. Flyget går från andra sidan ön, 1,5 h bort runt ett tror jag. Vid sex ska Pirkko hämta oss på flygplatsen och köra oss hem.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.
På de sista bilderna i galleriet kan ni se hur högt upp på Teneriffa vi var.

Kamelridning, jätteklippor & fjärilsmuseum

2012

3 Feb
2
         

Dag 6/8: Tisd 31 jan 2012

Anna var uppe med tuppen idag, redan kl sju. Hon duschade, fixade sig och köpte frukost innan hon väckte mig. Sötnos. Efter frukosten gav vi oss iväg. Fast, först köpte vi de rabatterade biljetterna hos biluthyrarna till dagens aktiviteter.

Vi var på Cameleo Center och red på kamel. Men, jag insåg att när vi satt där på varsin sida av kamelen, att jag tyckte mest synd om dem. Behöva gå där fram och tillbaka med människor hängandes på ryggen, med munkorg och tätt inpå varandra på led. Usch sånt djurplågeri. Jag ångrar att jag bidrog till detta elände.

I vår karavan var det bara tre kameler, vi åkte på den i mitten och den längst bak hade tomma sittplatser. Den bakom oss var helt skev i ansiktet och munkorgen såg ut att skava. En tand stack ut och nosen hade lixom flyttat sig och vridit sig fel. Usch, jag ville bara befria de stackars djuren från sitt hemska liv.

När kamelen skulle gå ner på knä så vi kunde kliva ur sitsarna, så for min kamera iväg och landade i gruset. Med linsen nedåt givetvis, så den krossades i kanten och fick revor tvärsöver. FAN! FAN! FAN! Jag älskar den kameran, 30 x optisk zoom är det på den. Det lär väl kosta multum att laga, om det ens går. Tur jag hade med mig min lilla kamera oxå.

Vi åkte efter det skräckinjagande kamelbesöket vidare till de omtalade klipporna Los Gigantes. Vi åkte ner till vattnet för att ta kort, och där var det stora stenar. En litet berg fanns det oxå. Jag gick runt berget och där var det en grotta, med en madrass i. Plus en spegel, jeans, cigaretter mm. Det bodde någon där! Mitt ute bland alla stenar, vatten och berg.

När vi var i Los Gigantes, så upptäckte Anna att hon inte hade med sig sin mobil. Vilket hon borde ha eftersom hon lagt ner den. Troligen har den vid något tillfälle glidit ur väskan. Jag ringde Camelo Center och hotellet för att fråga om de sett den. Men tyvärr. Vi åkte förbi Camelo Center på vägen till Icod, så Anna letade efter den där, men tyvärr utan resultat.

Troligen var det där den försvann, och den som hittade den blev nog bara glad. Det var inte bara Annas iPhone. Den låg i en läderficka, med nytt fint skal som hon köpte igår. I läderfodralet fanns även hennes VISA-kort, legitimation och €50= ca 500 spänn.

Vi åkte vidare till Icod som är ännu ett vackert ställe med mycket gamla hus och sevärdheter. Vi åkte runt och letade efter parkering, och som överallt på Teneriffa så är det fullt efter gatorna plus lite till. Hela Icod var branta backar, så branta så man var verkligen överlycklig om man slapp hamna i bilkö i en uppförsbacke. Det är tur att jag är en jävel på att starta i uppförsbackar.

Vi hittade en parkering till slut, och sen vandrade vi runt lite i Icod. Så vackert. Vi tittade på det berömda Drakblodsträdet och JÄVLAR vilket häftigt träd!!! Det snyggaste jag sett. Jag tog massa foton, och hoppas på att den stora, spruckna kameran tar bra kort trots allt. För säkerhets skull tar jag nu även reservfoton med den lilla, tyvärr inte alls lika bra kameran.

Vi letade oss ner till fjärilsmuseet Mariposario el Drago. Vilka vackra fjärilar det finns. Det var helt underbart där inne med gröna växter överallt och små söta vattenbad. Man fick även se de olika stadierna på kokong, larv och puppa. Alla fjärilarna där inne är uppfödda där.

Det fanns allt från nästan genomskinliga i den storleken vi är vana vid, till stora svarta med vackra färgglada mönster. Om man bortser från världens största fjäril som är ca 20 cm från vingkant till vingkant, så var det många arter som var runt en dm i storlek. Häftigt! Självklart fanns även den största att beskåda.

När vi kände oss färdiga så gick vi affärsgatan tillbaka till bilen. Vi gick in i en liten spritbutik där vi köpte en liter Baileys för €14,90 = ca 150 kr. Billigt! Vi hittade ett litet sött konditori där vi köpte varsin tårtbit. De hade tårta med mitt absoluta favoritgodis Ferrero Rocher. När jag sedan åt den så var den inte så god som jag hoppats dock.

Vi åkte tillbaka till Puerto del la Cruz, och där snurrade vi i någon timme och letade efter Mc Donalds. Trots att vi frågade fyra personer efter var det låg, så hittade vi aldrig dit. Det är så mycket smågator, mestadels enkelriktade och fullsmockade med bilar som tutar så fort man tvekar en sekund, så det går knappt att tänka ut var man ska åka. Stressigt!

Vi hamnade först och körde runt i en liten park där man bara fick gå, och sen hamnade vi och körde på flera affärsgator där man också bara fick gå. Jaja, vi är ju turister. Vad förväntar de sig i denna röriga stad. Det är ju inte direkt så det är välskyltat var man får åka och inte. De borde vara vana. ;]

Vi gav upp vårt letande efter Mc Donalds och åkte till vårt hotell. Anna gick och köpte mat, pommes och kycklingfilé till mig och pommes plus hamburgare till sig. De kan inte göra pommes här, de är helt mjuka och bleka. Anna åt inte upp sin hamburgare. Det var nåt skumt kött, ingen aning om vad, det såg definitivt inte ut som och smakade inte som köttet vi är vana vid.

Jag har blivit förkyld som sjutton. Ont i bihålorna, skallen och snoret rinner konstant. Det är en ventil i vårt rum där det blåser in kall luft, rakt på sängen. Troligen är det därför jag blivit sjuk. Jag är jättekänslig för drag tyvärr. Jävla skit! Anna hängde för en handduk där nu så det blåser inte på oss, utan mer ner mot golvet. Skadan är redan skedd, men nu slipper vi, mest Anna, frysa på natten.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Santa Cruz, Santa Ursula, Candelaria & Los Christianos

2012

3 Feb
0
         

Dag 5/8: Månd 30 jan 2012

Vi är lite sega på morgnarna, idag kom vi inte iväg förrän vid tolv. Men vi hade inte något direkt bestämt idag så det var skönt att ta det lugnt. Men, när vi väl kom iväg så körde vi fel, så vi kom inte ur vår stad Puerto de la Cruz på en timme. Ja, vi hittade lite småaffärer oxå, med spetsdukar i miniformat att ha till scrapbookingen.

När vi väl hade kommit på rätt väg ut ur vår stad, så åkte vi och tankade. Det är lite kul, för här tankar de åt en. Vi blev först lite paffa första ggn vi skulle tanka och det kom en snubbe och tog över tankhandtaget. Lyx!

De parkerar överallt mitt på gatorna oxå, i mitt i filerna och mitt i korsningar. Helt galet. Och så tutar de så fort man tvekar minsta lilla sekund, eller när de tror att man ska hamna i vägen. Ett jävla tutande hela tiden kan jag lova, så det gäller att veta var man ska. Förut hamnade jag mitt emellan två filer med bilar i varje strax innan ett rödljus. Ja jisses.

Vi åkte först till Santa Ursula där vi letade gata upp och kurva ner, efter en väskfabrik som skulle finnas där. Men, stor besvikelse. Tantvarning på prylarna! Och dyrt!

Vi åkte vidare till Teneriffas vad jag tror, största stad Santa Cruz. Där var minst sagt KAOS! Gator överallt, affärer huller om buller överallt, rondeller överallt. Och stress. Vi gav upp efter att vi försökt ta oss fram ett tag. Vi orkade inte.

Vi besökte istället Candelaria, där vi åt mat; vi delade på en pizza och en pastarätt. Spaghetti with crème and mushrooms. Helt ok, men ganska smaklöst.

Vi besökte en kyrka som låg vid vattnet, med vackra torn. Utanför stod ett gäng statyer i form av olika män. De hade havet som bakgrund, otroligt maffigt! Det blåste ganska hårt där, vattnet slog mot muren och stranden så det riktigt skvalpade och blev vågor. Snyggt.

Innan vi åkte ut från Candelaria, så ramlade vi över en kyrkogård. En mycket vacker, och för oss ovanlig kyrkogård. De döda var instoppade i vad som såg ut som en stor bokhylla. Varje använt ”hål” hade som en gravsten framför sig, med blommor och sånt. Jag har aldrig sett något liknande. Vackert och lite kusligt att gå runt där inne.

När vi hittade ut från Candelaria så åkte vi Auto pista ner till Los Christianos. Vi tänkte bada lite och kolla butiker. Det här är ett av ställena där det kryllar av turister, mycket svenskar osv. Det är mer turister där än i staden vi bor i.

Vi parkerade bilen och vandrade ut på stranden, men bara för att upptäcka att det blåste jättemycket där. Det hade blåst in en massa äckliga röda maneter till vattenbrynet så det var inte lockande alls att bada. Vi gick i vattnet till fotknölarna, tog lite foton, plockade lite minisnäckor och sen lämnade vi beachen i Los Christianos. Den var inget för oss. Vi vill ha mer äventyr än så. ;]

Vi gick en sväng bland alla butiker på gatorna och blev indragna i den ena väskbutiken efter den andra. Jag hittade en väska som hade samma giraffmönstrade utsida som mina två små scrapväskor. Den hade hjul och draghandtag oxå! Vi prutade ner den från €45 till €18. Bra jobbat!

De har ju alltid en hög prislapp liggandes i väskorna, men säger alltid ett lägre pris; ”-Bara för dig” och så lägger de gärna till älskling eller vackra kvinna på slutet oxå. Det är inte så svårt att genomskåda. Går man på deras knep är man rätt korkad.

När vi kom tillbaka till Puerto de la Cruz på kvällen så var det skönt att krypa ner i sängen.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Loro Parque och kväll på hotellet

2012

3 Feb
0
         

Dag 4/8: Sönd 29 jan 2012

Idag tog jag mig lite tid till att blogga en kvart via hotellets dator. Man stoppar i €1 – ca tio kr – och så får man surfa en kvart. Jag har inte tid att sitta där så jag får klara mig utan internet denna veckan, men nu har jag iallafall informerat världen om hur läget är här. ;]

Vi har ännu inte badat något sen vi kom hit, men vädret är inte på topp tyvärr. Runt plus 20 grader är det men det blåser och är rätt kyligt faktiskt. Imorse tänkte vi att det kanske gick att bada ändå. Det finns en pool på taket men när vi kom upp dit så kändes det inte alls bra att bada där. Boende på hotellet satt runt kanterna och solade. Poolen var minimal och djupet var ca 120 cm. Det kändes mest fånigt att hoppa i där, så vi valde att inte bada.

Vi hade tänkt åka ner till Jungle Park i Arona/Los Christianos. Men vi pratade med kvinnan på biluthyrningen, och hon sa att det inte var så bra där. Dyrt och inte mycket att se. Vi litade på henne och så åkte vi till Loro Parque istället, som ligger här i Puerto de la Cruz. Det kändes onödigt att lägga massa pengar för att gå på två djurparker.

Hela dagen gick åt till att titta på djur och vandra runt inne i Loro Parque. Vi gick en guidad tur och fick då veta lite mer om de olika djuren. Intressant. Vi fick även som vipgäster gå in på en del ställen där övriga besökare inte har tillträde. Det kostade €10 extra per person att gå guidad tur men det var det värt.

Vi fick se gorillornas bäddplats, vad de äter varje dag och att de dricker te och lyssnar på opera i högtalarna när innan de sover. De hade provat olika musiksorter, och opera var det bästa.

Vi fick även gå in under pingvinerna och se hela maskineriet där. Jäklar vilket jätteenormt maskineri för att allt ska fungera som det ska.

Vi har tittat på mängder av papegojor, såg en show med ett gäng fåglar. Vi har även sett en jätterolig show med sjölejon. Många skratt blev det där, de var absolut bäst på hela Loro Parque. Späckhuggarna hade oxå en uppvisning som vi tittade på, sen gick vi mest och strosade bland djuren.

Vi åt världens minsta pizza för €6, ca 60 kr. Den var max 15 cm i diameter. Och inte var den helt klar heller. Jag måste säga att maten har inte imponerat på mig än iallafall här på Teneriffa.

Jag hittade skitsnygga armband i en av affärerna inne på Loro Parque som jag var tvungen att ha. Jag har letat så länge, men allt är ju gjort för miniatyrarmar. Dessa var alldeles lagom. Två läderband i brunt med silvriga detaljer och ett brett i silvrig metall och en vit sten på.

När parken stängde var vi nästan sist ut. Vi åkte en sväng vi inte åkt förut och kollade lite. Sen åkte vi till hotellet. Vi hittade en parkeringsplats precis utanför entrén tack och lov. Jag hade såå ont i mina fötter efter att ha vandrat runt i tre dagar hittills. Vi köpte färskt bröd, lite mer mjölk och gott, sen bosatte vi oss i sängen. Anna löste lite korsord med mig som back up, och jag har bloggat. Tidig kväll.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Vulkanbestigning & vacker shoppingstad

2012

3 Feb
4
         

Dag 2/8: Fred 27 jan 2012

Vi hade ställt klockan på åtta. När kl var runt halv nio gick vi upp och käkade frukost. Sen funderade vi på om vi borde åka till en djurpark här vi bor, men insåg att när vi väl hade snurrat klart, ätit frukost på balkongen och bestämt oss för att hitta på något, så var kl massor.

Vi gick och åt mat; friterade pommmes och friterad torsk. Med en tuss friterat hår på tallriken. Blä! Men jag sa till och då behövde vi bara betala för den ena fisken. Sen hyrde vi oss en bil. Vi insåg ganska snabbt att om vi inte har en bil så är vi ganska låsta trots bra bussförbindelser.

Biluthyrarna hade sitt kontor tvärs över vägen, från hotellet sett. Jättetrevlig kvinna som gav oss lite tips och sa att via dem kunde vi få rabatt på massor av saker vi ville se. Härligt! Smart drag att hyra bil alltså.

Denna dag hade vi bestämt oss för att ta en tur upp på berget/vulkanen Teide. Sagt och gjort. Slingerikrokvägar upp med ganska häftig vegetation och mycket dimma, men efter ett par timmar så kom vi äntligen fram till stationen varifrån man kunde åka linbana upp på Teide.

Självklart var vi tvungna att ta en sväng upp där. Vi kunde ju inte bara låta bli när vi hade kommit så långt. Det var en pirrig och hisnande färd upp, och det var högt! Men häftigt! Och kallt jämfört med på vanlig mark, 2 minus. Vi gick runt där uppe ett tag innan vi kalla om näsorna åkte ner med linbanan igen.

I souvernirshoppen fanns en hel del käcka saker. Mycket saker tillverkade av lava från vulkanen. Jag är lite allergisk mot saker som har namn på sig från ställen man besökt. Jag skulle aldrig köpa nån prydnadsgrej bara för att det är från Teneriffa tex. Men, jag såg en mugg där i shoppen, som jag blev alldeles kär i.

Den var tillverkad av lava/sten från vulkanen Teide, ser ut som en keramikmugg målad i rött med omålad gråbrun nederdel på utsidan. Insidan är målad som om det runnit röd färg, ska väl likna glödande lava kan jag tro, och på utsidan är det en utstående fyrkant med en symbol i. Så jäkla snygg! Ja, jag lägger väl troligen in foto på den. ;]

Vi tog samma slingriga väg ner, och väl nere så ville vi inte åka tillbaka till hotellet. Vi ville hitta på nåt mer, så eftersom vi hade bil var det ju bara att åka. Vi tänkte åka till en stad uppåt i landet, som vi fått tips om. Det skulle vara väldigt fint där.

Men, helt plötsligt var vi mitt i en stadskärna, med massor av gator fulla av affärer. La Laguna. Vi snurrade där ett tag i jakt på en parkering, det var verkligen fullt överallt. Folk parkerade till och med mitt i körbanorna och ja, lite varstans. Galet! Det gäller att ha koll när man kör här på Teneriffa. Folk tutar hela tiden, och de kör som vettvillingar.

La Laguna är en historisk stad som egentligen heter ”San Cristobal de La Laguna”, och har sedan 1999 funnits på UNESCOS världsarvslista.

Vi gick runt och tittade i ett par timmar. Vi hittade lite småsaker som vi köpte, bland annat ett par byxor till Anna och en tröja till mig. Det var jättemysiga gator med häftiga hus, och det verkade inte vara så mycket turister där. När affärerna stängde runt 20-20.30, var det mörkt. Vi åkte då tillbaka till vårt hotell i Puerto del La Cruz.

På vägen från bilen gick vi förbi en pizzeria där det jobbade en man som verkligen kunde sälja. Han frågade om vi pratade engelska eller tyska, och när Anna svarade ”svenska”, så började han prata på svenska. Där hade han köpt oss. Klart vi köpte våra pizzor där. Käkade dem på hotellet och stenslocknade.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.