Mår bättre

2010

5 Mar
4
         

I natt har Jennifers bästis sovit här, Felicia. De skulle ju på konserten med Tokio Hotel ikväll på Scandinavium i Göteborg. Och de hade bestämt sig för att åka dit tidigt, vid sju, så de fick bra platser. De har biljetter till ståplats, och ville komma långt fram. Tokiga söta tjejer. Minns mina egna år när jag åkte på festivaler och konserter… *saknar* Fan, vad jag vill åka på Sweden Rock Festival igen… *snyft*

Måste bara få tala om, att till och med imorse när de själva hade bestämt sig för att åka tidigt i ottan, så lyckades de försova sig… Men, idag är det inte mitt bekymmer. 🙂 Nu är de där iaf, och har väl köat sen 9 eller nåt imorse. Jennifer har inte pratat om nåt annat sista veckorna, än den här konserten. Roligt för dem!

Idag har jag helt låtit bli youghurten och jodå, jag mår bättre! Underbart! Illamåendet är borta. Till frukost åt jag en knäckemacka med kokt ägg på. Anna åt risgrynsgröt. Det är nog alldeles för sött för mig tror jag, men jag smakade en liten liten sked. Det är ju sååååå galet gott. 🙄 Den youghurten jag ätit är dels Yoggi blåbär 0,5% fett sockerfri, och Yoggi äpple/kanel/vanilj men såg nu att den är ju förtusan på 2% fett och dessutom inte utan socker. *suck* Det är nog den sistnämna jag mått illa av, för första dagarna när jag åt blåbär så mådde jag bra.

Jag får prova blåbär igen… För den är ruskigt god. Dricker även ProViva blåbärsjuice och päron/kiwi-juice. Vet inte om det är för sött, men tror det funkar rätt bra. Jag tror det var youghurten och den stekta korven (utan skinnet) som spökade i min mage igår. Fettet & troligen sockret då… var kass i magen på kvällen…

Det tar verkligen tid att lära sig… Men, jag måste ju prova allt. Ägg var jag lite osäker på, men det är ju protein, så det borde ju vara bra? Vad äter ni andra som är opade? Ge mig jättegärna några frukostförslag, middagsförslag och mellanmål/lunch-förslag. Jag är jättetacksam för alla tips! Så tack för att ni skriver här och bryr er!!

Mår illa

2010

4 Mar
4
         

Jag fick kasta ifrån mig datorn och lägga mig ner på soffan. Det kändes seriöst som om jag skulle kräkas. Ett illamående attackerade mig i samma hastighet som ljuset. Jag hatar att må illa. Ställde mig många ggr frågan om just det innan jag bestämde mig för den här operationen. Om det var värt illamående och annat sånt spännande. Och, jodå. Det ÄR värt det. Men det är likaförbannat pestjobbigt.

Jag tror det var en liten, eh, stor signal om att jag är hungrig. Men, jag har redan ätit youghurt två ggr idag. Fast, det är nog för lite. Trots att jag svalde sista skeden för ung. en halvtimme sen, så har det gått nån timme sen jag började äta den.

Min älskade fru står nu och lagar till sparrissoppa. Det älskar jag! Himmelskt gott! Det får bli dagens lunch. Igår åt jag en köttbit, sallad med isbergsallad, gurka, tomat, rödlök och olika paprika. Och ca fyra stora tjocka pommes. Och det gick bra, så det verkar som jag kan äta rätt bra iaf. Men antar att kroppen inte suger åt sig allt nyttigt den behöver.

Gråter & gråter & gråter

2010

2 Mar
7
         

Hela dan har jag legat på soffan. Jag har försökt göra saker, plocka lite i lådor och sånt, men det går inte. Jag är totalt orkeslös. Jag är såå matt och urlakad. Det känns som om jag har haft världens magsjuka och spytt inälvorna ur mig i minst ett par veckor.

Jag är kroniskt törstig. SÅ JÄVLA TÖRSTIG! Jag vill bara svepa ett par glas iskallt vatten. Känna hur det fyller upp hela munnen, för att rinna ner i klunkar genom halsen. Som jag skrivit förut, så är det faktiskt det som riktigt jobbigt. Jag älskar att dricka kallt vanligt vatten. Och jag antar att jag aldrig någonsin mer kan klunka i mig något på det sättet. Så, det är väl bara att gilla läget… men det är skitsvårt att acceptera.

Jag tog en dusch förut, och jag kan säga att jag är jävligt glad att jag tog med mig pallen in i duschen, för jag orkade inte stå upp speciellt länge. Jag fick snällt slå mig ner och duscha sittande. När jag kom ut ur duschen så svimmade jag nästan på soffan. Totalt utmattad! Tårarna rann och Anna tröstade… Fy fan för att må så här. Men, det ska väl vara värt det säger de som vet.

Fast, när man är mitt uppe i det, så känns det inte som att det är värt det. Jag vill bara kunna ORKA och kunna DRICKA. Åtminstone orka stå upp längre än fem minuter utan att falla ihop i en trött orkeslös hög. Hur lång tid ska det ta innan man orkar? Tell me! Ge mig lite kraft!

Nyopererad Gastric Bypass

2010

26 Feb
         

Min älskade fru har precis kommit hit, och var sååå söt så hon tog med sig internet till mig. Datorn var ju såklart redan med! Så… jag tänkte tala om hur det är.

Igår fick jag komma in till operation lite tidigare än tänkt, strax efter lunch. Nervositeten har hållt sig borta hela tiden, tack och lov. Inte ett uns av oro eller något. Det känns väldigt skönt att allt har gått så smidigt. När doktorn var förbi på rundan idag, så sa han att allt hade gått jättebra, jag har gått ner ca tio kg innan, och det var duktigt, och han såg att jag hade varit duktig även med dieten innan.

Jag kom till uppvak i går kväll, och Anna ringde ca en halvtimme efter att jag hade kommit dit. Jag minns att hon har ringt, men inte ett ord av vad vi sa. Men, hon berättade här nu att jag hade varit helt väck… Inte så konstigt precis efter att ha vaknat ur en narkos och säkert fått en massa morfin.

Jag har sovit i flera dygn känns det som. Jag har varit galet trött. Imorse vid halv fem vaknade jag och var sååå kissnödig. Jag blev utskjutsad till toa i sängen, och fick hjälp in på toa och hålla i vatten-droppet. Sen var jag vaken i någon timme. Jag var inte så trött just då. Jag fick under morgonen i mig 50 ml vatten, som jag drack i fem omgångar, alltså 10 ml/gång.

Lite senare på morgonen så gick jag upp och kissade två ggr till, helt på egen fot. Det gick hur bra som helst. Skönt! Jag hade lite ont i magen, på vänster sida. Där brukar jag få ont i bland, även innan operation. Vette tusan vad som finns där inne i magen. Det lilla onda övergick till JÄVLIGT ONT. Det kändes som om tarmarna dansade hambo där inne. Det vred runt, var en molande smärta, och kändes som att det strålade ut i hela magen.

De gav mig morfin igen, och även alvedon, som skulle vara en finfin blandning mot värk. Jag blev trött som tusan, men värken var kvar. Då fick jag ännu mer morfin, men nix, det hjälpte inte heller. Då ringde sköterskan till läkaren, som sa att det inte hjälper mot den smärtan, utan man skulle ge mig ipren eller treo-liknande medicin. Så det fick jag istället. Alla mediciner har jag fått intravenöst. De sista hjälpte mot smärtan.

När jag, efter vad som kändes som en hel evighet, äntligen kom upp på avdelningen (72) så mötte jag kirurgen som opererat mig. Han klämde lite på min mage, och det gjorde verkligen SKITONT mitt fram, över navlen. Han ville att jag skulle göra en CT-röntgen för att kolla om det är något som är fel. Om det tex. har blivit en blodansamling, eller om någon tarmbit sitter fast etc.

Jag blev nerskickad på röntgen, och där satt en praktikant-kille på 18 år och höll mig sällskap. Det var skönt att ha någon att prata med, för jag fick vänta i en timme på att komma in. Han var skittrevlig (och snygg *s*) och vi babblade på om allt mellan film, jobb, bröllop och allt möjligt. Bra med lätt-pratade människor.

Jag skulle dricka en hel mugg med kontrast innan de röntgade mig, och det var ju lätt… Not! Det tog sin lilla tid, en halvtimme. När jag kom in på röntgen skulle jag dricka ytterligare lite till, och även få kontrast intravenöst.

När jag kom tillbaka till avdelningen så satt ANNA utanför och väntade. Jag blev sååå glad över att se henne! *älskar* Och här är vi nu… Jag väntar på svar från doktorn om min mage, ev. så vill han skära ett litet snitt över naveln, eftersom det är en liten förhårdnad där. Men jag får se vad han säger. Jag har inte fått äta något alls än, och har inte druckit mer än de där 50 ml, + kontrast-muggen. (Som sån tur var bara smakade vatten)

Men, så fort jag kommer åt, ska jag skriva igen. Tack för alla era söta kommentarer! Åh, måste ju bara säga. Dietisten var här inne nyss, och lämnade lite information, och ett kort som jag kan ha med mig om jag går på restaturang både i Sverige och utomlands, där det står att jag har gjort en magoperation, och inte kan äta mer än max en barnportion. En del sätter ju sig tyvärr emot det, om man är vuxen. Så bra att ha!

8 kg mindre på 1 vecka

2010

25 Jan
3
         

Jösses! Här går det undan må jag säga. Vägde mig imorse för att skriva in i min tabell på Viktsidan som du hittar till i den vågräta menyn högst upp. Jag har gått ner 8 kg på en vecka. Om jag fortsätter så här så har jag fan gått ner nästan hälften av övervikten redan innan operation. Galet!

Men, jag tror inte att det kommer att fortsätta i riktigt lika snabb takt följande veckor med tanke på att jag kan tänka mig att jag nu har gått ner mest vätska. Men, varje kilo är roligt såklart. Det är pepp!

Anna skulle äta pannkakor med vispad grädde förut. Jag satt med i köket, och luktade på grädden… sååååååå gott… Jag älskar grädde, och det är en av de saker jag INTE kommer kunna äta sen skulle jag tro. Det såg så gott ut med pannkakorna… och grädden… och jordgubbssylten… så tårarna flödade igen. Usch… Jag VILL verkligen kunna äta. Längtar tills operationen är över, och de första veckorna har gått, så jag kan äta lite riktig mat igen.

Men, det är värt varenda tår, varenda kurr i magen, varje nutrilett och varje deppstund när jag bara är hungrig och sugen på ALLT.

Nu är det två veckor kvar till operation. Härligt!! Ser så mycket fram emot den så det är helt galet. Och så måste jag bara skriva att jag har världens underbaraste fru. Hon stöttar mig till 110% och hjälper mig med allt jag behöver hjälp med.

Hon fick till och med hjälpa mig att tvätta mig förut när jag duschade. Jag har fortfarande ryggskott och kan knappt röra mig. Jag kan inte böja på ryggen, så det var rätt svårt att tvätta hela kroppen på egen hand. Sen fick hon ta på mig trosorna, för det ska gudarna veta, att det GÅR INTE ALLS att klä på sig något nerifrån fötterna när man har ryggskott. Men det är lika bra att hon vänjer sig när hon valt en sån gamling som mig… *skrattar* Jag vet att jag är i trygga händer när jag blir gammal och grå. 😆

Kändisfest + Jag är med på IMDB

2009

23 Sep
1
         

Jag googlade på mitt namn, och hittade IMDB-sidan, och DÄR finns jag ta mig tusan med! Hur ballt är inte det då! *s* Kolla här: Milo Lilja på IMDB-sajten.

Jag och mitt ex. Magnus, var ju cateringassistent när Lars von Trier var här i stan med sitt filmteam och spelade in filmen Manderlay som är uppföljare till Dogville. Så vi var med på fest med bla. Lars von Trier, Willem Dafoe, Danny Glover, Jeremy Davies, Chloë Sevigny, Lauren Bacall, Bryce Dallas Howard, Isaach De Bankolé och hela teamet på Ronnums herrgård. Det var intressant och roligt.

Kursledare & katter

2009

22 Aug
3
         

Vårt lilla söta ulliga tillskott och yrväder till kattunge gör mig galen på morgonen. Eller nej, fel fel fel! Alla tre katterna gör mig galen. Men, just Mowgli har fått för sig att klättra upp på våra 1,5 meters höga afrikanska trägubbar, och sedan formligen kasta sig i blommorna som om de vore lianer, och samtidigt tugga på dem. Han tror han är odödlig!

Katter är ju då ganska speciella varelser, och otroligt smarta! De vet vad de vill, och de gör ingenting mot sin vilja. De vet precis hur de ska få sina mattar upp ur sängen på morgonen, när de är hungriga. De är som små barn, och de blir såå utstuderat bråkiga. Kastar sig upp på vårt pysselbord så papper och annat flyger fram.

De ska upp i fönstren och tugga på blommor. Och gärna hoppa upp på bokhyllorna så de står och vickar mot väggen. Och för att inte tala om den där underbara galoppbanan de skapar mellan vårt sovrum, hallen, TV-rummet, ut i köket och tillbaka in i vårt sovrum igen, gärna i 180 km/h, och så upp i fönstren så katterna blir ihoptryckta som dragspel.

När man som matte vaknar av detta, VARJE morgon, så blir man lite trött… Kan de inte bara komma och lägga sig och gosa lite, trampa lite försiktigt och bara vara söta. Nähej då! Inte en chans. Mowgli, vår söta nya krabat älskar ju dessutom att leka, och leker gärna med alla kattleksaker som finns här. Tindra och Zpiky har inte varit så förtjusta i dem, så vi har nu plötsligt upptäckt att ALLA kattleksakerna LÅTER. Det är bjällror på eller innuti alla. Sött… men inte kl. sex på morgonen när man helst vill sova.

Jag älskar våra katter oändligt mycket, så det är klart att de är värda allt detta. Men, det är inte konstigt att jag är uppe vid halv nio-nio på morgnarna, och formligen slocknar framför en film eller Desperate Housewifes när kl. är ett på natten. Förut kom jag aldrig i säng förrän vid 3-4-5 på natten. Så lite bra är det ju att bli väckt. Dygnet har plötsligt fått sina rätta tider.

Jag har blivit tillfrågad om jag vill hålla i Scrapbookingkurser nere i en nyöppnad affär, Silverblomman, här i stan. Det vill jag, och det kan ju vara en bra väg att börja göra något vettigt på ganska lugn nivå. Dessutom med något som jag själv brinner för och som jag kan. Det stärker självförtroendet lite. Det känns lite stort att vara kursledare, men det ska bli jätteroligt att prova på det. Jag har aldrig i hela mitt liv hållt i en kurs innan.

Det är många som har frågat mig varför inte jag håller i kurser för att jag är så duktig, men det krävs ju både material och lokal mm. Så nu finns då alltså möjligheten att gå en kurs som jag kommer att hålla i och lära ut hur man scrapbookar.

Regnbågshinneinflammation

2009

7 Aug
4
         

Mina ögon dödar mig… Jag vaknar med ständig värk, och ont i skallen. Och nej, läkarna säger att det inte finns något att göra, vilket jag tycker är väldigt konstigt. Är det meningen att jag ska leva med värk i mina ögon resten av livet, så vet jag fan inte vad jag gör snart. Det är pest och pina. Kronisk regnbågshinneinflammation, kallas även Irit. Eller akut Irit kan det oxå kallas.

Jag har ont i princip VARJE dag, mer eller mindre. Det känns som att någon sitter och trycker in ett finger stenhårt in i ögonen, plus att de är ”trötta” med gruskänsla. De torkar ut jättefort, och det bidrar till att värken blir om möjligt ännu värre. Ögonvärken går upp mot pannan och ut mot tinningarna, och gör så att hela huvudet värker, och har jag otur slutar det med migrän som en liten bonus till ögonvärken.

Jag har kortisondroppar och fukt-droppar, som jag använder hela tiden. Det är drygt tre år sedan jag fick den här jävla ögonsjukdomen, så jag kan ju lugnt säga att jag är jävligt trött på det. Ögonen använder man varje dag, hela tiden, och det är inte roligt att inte kunna veta från dag till dag hur ont det kommer att göra.

De dagar som det inte gör ont alls, är lätträknade. Jag skulle gärna operera mina ögon eller vad som helst, bara för att slippa den här jäkla smärtan. Det är påfrestande. Just nu är det ögonen som mest känns som ett stopp när det gäller vilket arbete jag kan ta. Om bara ögonen kunde sluta göra ont, så skulle jag förmodligen kunna börja se mig om efter ett arbete genom Resursforum. Jag vill, och det är frustrerande att inte själv kunna bestämma över sin kropp, eller slippa vara hindrad i livet.

Mowgli

2009

21 Jul
5
         

Nu har vi äntligen enats om ett namn på vår nye familjemedlem. MOWGLI fick det bli. Tussen känns inte som ett riktigt namn, även om det var jättegulligt. Alexander propsade på Mowgli, och så fick det bli.

Vi åker ju till Stockholm på tisdag nästa vecka, och kommer hem onsdagen veckan efter. Vi vill inte att Mowgli ska behöva vara här med de stora katterna när vi är borta, så vi ska troligen hämta honom om två veckor på torsdagen. *längtar* Vill helst ha honom NUUUUUU ju!


Den ljusa till höger är Mowgli. Så fin färg!
Foto: Josefine


Söööötis…
Foto: Josefine


Vill ha honom nuuuuuuu! :innocent:
Foto: Josefine


Tittat på kattunge

2009

17 Jul
         

Idag har Anna och jag varit och kollat på kattungar… Vi blev helt kära i den här söta lilla krabaten! Han är beställd, och vi ska hämta honom om ett par veckor. Vi tror att han ska heta ”Tussen”, och vi hoppas hoppas att både Tindra och Zpiky godkänner vår nya lille familjemedlem. *håll alla tummar och tår*