Rom: En dag på beachen, dumt nog

2014

9 Jul
1
         

Lördag 5 juli, femte dagen i Rom.

Vi sov över frukosten idag. Det kändes inte så viktigt att hinna till den eftersom det bara är kontinental frukost med mjuka söta krossianter eller mjukt rostbröd med marmelad. Jag är inte så mycket för sött till frukost.

Anna och Jennifer gick till Spar och handlade lite som vi kunde äta på stranden. Jag låg och drog mig lite extra, och Alexander med. Alexander bestämde sig för att sova kvar och inte följa med oss till stranden. Det är inte hans grej, och vi ville vara där hela dan eftersom det ändå kostade en slant.

Det är så galet varmt här i Italien, en värme jag aldrig tidigare gjort mig bekant med. Vi dricker så otroligt mycket vatten, men springer inte speciellt mycket på toa ändå, så ni förstår ju hur svettigt det är! Just nu är jag glad att min Gastric Bypass-operation inte funkar så bra. Det är så underbart gott att kunna svepa iskallt vatten utan problem. Min största fasa inför operationen var att det inte skulle gå.

När vi kom till stranden så hyrde vi oss ett parasoll och varsin solbädd. Sanden är så varm så jag kan inte gå på den. Det bränner som eld under fötterna, plus att de är ömma efter flera dagars ständig vandring i foppatofflor – har haft en stor blåsa under ena trampdynan. När jag skulle ta mig de ca 30-40 metrarna från vår plats till vattnet, så fick jag panik. Fullständigt! Mittemellan vattnet och vår plats insåg jag att det var lika långt åt båda håll. Det spelade liksom ingen roll hur jag gjorde, fötterna höll på att smälta av värmen. Och det var en smärta som faktiskt inte gick att uthärda.

Då såg jag min räddning! En handduk som skulle rädda mig en liten stund! Jag brydde mig inte om att det låg en kille på handduken och solade. Jag ställde mina brinnande fötter på handduken och bad tusen ggr om ursäkt samtidigt som jag kände hur trampdynorna började återfå någorlunda rätt temperatur. Sen sprang jag ner till vattnet och det var gudomligt svalkande skönt. Dock är första biten ut i vattnet små elaka stenar. Jennifer gick upp och hämtade mina foppatofflor, och dem tänker jag ALLTID ha på mig på stranden hädanefter.

Sol och bad i några timmar var underbart. När vi åkte från stranden mötte vi upp Alexander på tunnelbanestationen vid Cestiuspyramiden. Med vår vanliga otur så var pyramiden vi tänkte spana in full med byggnadsställningar. Det är ju helt otroligt att vi lyckats pricka in just en vecka då de renoverar sina vackra byggnader i Rom. Jävla skit rent ut sagt! Men… Vi var där och såg den iallafall! Och DET är inte fy skam.

Cestiuspyramiden är ett välbevarat pyramidformat gravmonument som ligger bredvid den protestantiska kyrkogården i södra Rom. Den uppfördes åt Gaius Cestius Epulonius (död 12 f.Kr.), medlem i Septemviri epulonum. På 200-talet byggdes pyramiden in i Aurelianusmuren. Närmare i tiden ligger byggandet av tunnelbanestationen Piramide, som uppkallats efter just Cestiuspyramiden. Monumentet är cirka 27 meter högt, av tegelsten och cement och täckt med vit marmor. Kammaren är 5,95 meter lång, 4,10 bred och 4,80 meter hög.

Vi strosade runt lite i kvarteren runt Cestiuspyramiden och ramlade över en krigskyrkogård ”Rome War Cementary” som var från 1939-1945. Sen såg vi något vi anade var en kyrkogård vi verkligen ville se – ”The Non-Catholic Cementary”. Men den hade stängt för dagen så det enda man egentligen såg var muren runtom. Den kyrkogården fick bli prio ett dagen därpå.

Vi åkte till området där de hade den vackra fontänen ”Fontana Di Trevi”. Innan vi gick till fontänen åt vi på en mysig restaurang. Väl vid fontänen blev vi grymt besvikna, hela byggnaden var full av byggnadsställningar! Så tråkigt! Den som är så vacker! Vi hade verkligen sett fram emot att äntligen få se den.

Fontana di Trevi består av en stor bassäng, en fontänbyggnad vid Piazza di Trevi i centrala Rom, ur vilken reser sig klippor befolkade av vattenväsen. Trevi är en etymologisk förvanskning av trivio, ungefär ”tre gator”. Ursprungligen sammanstrålade tre gator på piazzan framför fontänen. Den ligger nedsänkt, och de tre sidorna fungerar som åskådarplatserna på en teater. Bassängen anlades av Bernini omkring 1640, men fullbordades i enlighet med ett projekt av Nicola Salvi 1732-1762. Den år 19 f.Kr. uppförda akvedukten Aqua Virgo förser Fontana di Trevi med vatten.

Rom: Kattcenter, tiggare och hemlösa

2014

9 Jul
0
         

Fredag 4 juli, fjärde dagen i Rom.

Vi käkade lite frukost på vårt B&B. Sen slappade jag och Anna på rummet när Alexander och Jennifer gick för att kolla skor till sig. Det var skönt att ha gratis wifi på rummet, så man hade någon kontakt med omvärlden. Jag har lagt upp en del foton på min Instagram från resan, heter självklart MiloLilja även där. Det kommer foton här på bloggen med när de är redigerade. Insåg just att jag inte ens redigerat fotona från Lanzarote i vintras.

När Alexander och Jennifer kom tillbaka gick vi alla till Mc Donalds och åt lite.

Det är verkligen tragiskt i hela Rom. Det är tiggare precis överallt, inne på bussar, restauranger, tunnelbanetåget, på gatorna, efter väggar, inne på centralstationen ”TERMINI”. Det är allt från barn till gamla, mest kvinnor, men även en hel del män. Kvinnorna och barnen är mer ”på”. De kommer fram och ber om pengar i en mugg. Sitter man och äter, speciellt på Mc Donalds, så kommer de fram och pekar på maten eller drycken och vill ha. Man känner sig som ett svin när man inte ger dem något.

När vi gick denna dag, hade jag inte ätit upp mina pommes, och inte heller min glass, så jag gav bort glassen till en kvinna med en 2-åring? i en sjal på höften som gick runt inne på Mc Donalds med en mugg, och mina pommes till en kvinna på gatan som kom fram.

Vi tog bussen till kattcentret vi hade hört talas om. Torre Argentina – Roman Cat Sanctuary De håller till i en gammal ruin med murar runt, och har byggt ett center för katterna under muren. Ett helt underbart ställe, det borde besökas av alla med hjärtat på rätt ställe. Vi var där i någon timme/ett par? och gosade på katter och pratade med personalen. Sju dagar i veckan jobbar volontärer med katterna.

Vi fick veta lite om de olika katterna. De har bland annat en sjukavdelning, där det bor ett gäng katter. Ett par katter har FIV, som är katternas motsvarighet till människans HIV. En annan katt hade bara tre ben, en var döv och en hade opererat bort öronen pga cancer. Några var blinda. Så himla gulliga katter.

history_small

De gör verkligen ett jättejobb där, gå in och läs på deras sida om du är intresserad. Det bor runt 250 katter innanför murarna där de har hittat en fristad. Vi ville helst aldrig gå därifrån, ville dessutom helst ta hand om alla katterna. Hade jag bott i Rom, så hade jag velat volontära med det.

Efter vårt kattbesök gick vi till en pizzeria, där åt jag pastarör med tomat och parmesan och de andra åt pizza.
Efter maten och en stunds genomgång av kartan och vad vi har kvar att göra, så beslutade vi oss för att åka tillbaka hem till stationen.

Det är helt otroligt mycket uteliggare i Rom. Så fort det börjar bli kväll, så ser man hur det ligger människor på pappskivor utmed hela terminalens väggar. En del ligger med filt över sig, andra inte. En del ligger på sin resväska, och några andra har byggt upp ett litet skydd med pappskivor runt sig. Jag hade aldrig vågat ligga på det sättet. Så jäkla utsatta!

Och på gatan med småaffärer, matställen och krogar som vi gick förbi varje gång vi skulle till eller från B&B, så står det fulla människor på kvällarna. En del är lite hotfulla, andra bryr sig föga om något. Det var lite obehagligt att gå där när det var kväll.

Vi gick till Mc Donalds och tog en cappuccino, glass och lite mat. En man följde efter oss inne på Mc Donalds, och ut. Han satt först och stirrade på Jennifer. Han kom närmre och närmre, och när vi gick in på Mc Donalds igen till Alexander som stod i kön, så gick han efter. När vi gick ut, gick vi förbi honom, och då spände jag ögonen i honom, och sa argt ”NO!” Han svarade ok, sen slapp vi honom tack och lov.

När vi kom tillbaka till vårt rum så tillbringade vi resten av kvällen i tysthet. Jag försjunken i att uppdatera Instagram. Alexander och Anna kollade på något i sin smartphones, och Jennifer läste i sin bok.

Rom: Restaurangen sjöng för mig

2014

9 Jul
0
         

Torsdag 3 juli, tredje dagen i Rom.

Idag fyller jag 42 år! Det kändes fint att vara i Rom på födelsedagen. Inte illa alls. Vi sov ut efter gårdagens promenader på flera timmar. Sen fick vi byta våra tvåmannarum till ett familjerum på Federico. Kanon! Det är mycket roligare att vara tillsammans allihop och prata om vad vi ska göra mm, den korta stunden vi är på rummet.

Vi käkade frukost på mc Donalds. De hade en helt underbar hamburgare som heter ”Crispy Mc Bacon”. Hamburgarna i Sverige är så flottiga och äckliga, så jag mår bara illa av att äta dem. Men, i Rom var de perfekta! Inte flottiga/feta utan bara jättegoda! På ”vårt” Mc Donalds vid centralstationen så hade de även frukost och café-del. Mc Donalds Cappuccino var grymt god!

Vi försökte oss på att hyra bil igen, tänkte att det kanske var annorlunda på något annat ställe. Men icke! De skulle ha €600 i deposition! Det är fan ett helt sjukt system! Man måste ju vara skitrik om man kan låta dem frysa 6000 spänn på kontot. Vi blev sura, och tyckte att hon kunde väl ha kläckt det innan vi fyllde i alla papper mm.

Vi tog tunnelbanan till Stella Polar Ostia badplats. Där hyrde vi oss ett parasoll och en solbädd var. Entrén kostade €3, parasollet kostade €10, och sängarna €5 per styck. Det var helt underbart att bada och sola! Jag kan inte minnas när jag badade ute senast. Mår så kass över min tjocka kropp, men här orkade jag inte bry mig. Jag har bannemig fått en massa färg också! Riktigt roligt!

Badet stängde sju, vi gick vid halv sju. Vi tog tunnelbanan till Colosseum där vi strosade runt. Vi kom i så bra tid så vi fick möjligheten att se Colosseum i både dagsljus och mörker. Så vackert! Synd bara på alla byggnadsställningar som stod runt halva skapelsen, men nån gång måste de väl renovera, antar jag. Den 7 juli 2007 utsågs Colosseum till ett av världens sju nya underverk!

Vi gick till en restaurang med mysig uteservering. Jag käkade stark pasta. Jag fyllde år den här dagen, och Anna hade sagt till personalen på restaurangen. Så när vi hade ätit klart, så släcktes alla lampor, och de tände ett ljus på en tiramisuglassbakelse som de kom och gav mig. Sen sjöng alla servitörer och en del gäster på den fullsatta för mig. Gud så gulligt! Jag insåg att det var därför de tittat lite extra på mig och flinat under kvällen!

Anna stannade kvar på en kvällsrundvandring i Colosseum. Det kostade €20, och vi tyckte det var för mycket för att alla skulle gå. Jag och kidsen åkte hem till vårt Bed & Breakfast, där vi internetade lite.

Rom: Vilken arkitektur!

2014

9 Jul
0
         

Onsdag 2 juli, andra dagen i Rom.

På morgonen käkade vi lite frukost, och sen checkade ut från nunnornas Bed & Breakfast. De var så otroligt tillmötesgående. Vi köpte bussbiljetter av dem innan vi gick. Vi stod vid fel skylt rätt länge innan vi insåg att det kommer inte att stanna någon buss där. Vi gick vidare och hittade då det som vi insåg var busshållplatsen. Där satt ju till och med en skylt med bussförbindelserna.

Vi gick på fel buss, eller ja, busschauffören sa att den skulle gå in till centrum i Rom, vilket var ren och skär lögn. Vi satt på samma jävla buss i tre timmar. Buss 88. Fram och tillbaka. Vi frågade busschauffören sammanlagt TRE ggr om den gick dit vi skulle, och han sa ja. När vi hade åkt runt ett varv, åt två håll, och åter var tillbaka på busshållsplatsen vi började på, så hoppade vi av. Det kom en annan buss, med samma nr, men vi frågade även den busschauffören hur vi skulle komma till centrum i Rom. Han talade om att vi skulle byta buss på ett ställe. Åh, äntligen ett vettigt svar! Han talade om när vi skulle kliva av.

Vi knallde till vårt nya Bed & Breakfastboende, Federico. Paniken växte i kroppen när kvinnan där säger att hon inte fått in vår bokning som vi gjorde kvällen innan via datorn. Sedan hittade hon bokningen i sitt mailprogram. Hon löste det genom att vi fick två fina tvåmannarum i ett annat hus, Francesco, en natt, utan att betala extra. Gulligt!

Vi promenerade runt i Rom hela denna dagen. Vi kollade alla snygga byggnadsverk i Forum Romanum och gick fel ett par ggr. Men jäklar vad vackert! Vilken otrolig, fantastisk arkitektur! Varför är det inte så nu förtiden! Så mycket snyggare förr. Vi skulle även till Colosseum denna kväll, men vi var helt slut så vi tog bussen hem och däckade i våra sängar.

Rom:  Kan något mer gå fel?

2014

9 Jul
2
         

Tisdag 1 juli, första dagen i Rom.

Vi har kört på lågprisvarianter så långt vi kunnat, resan var billig, hotellet var billigt – ett bed & breakfast som tillhandahålls av nunnor, på Landvetter valde vi den parkeringen som var billigast, trots att man fick gå hur långt som helst till flygterminalen. Men vad gör väl det! Så långt var allt ok.

Vi flög från Göteborg till Bryssel, från Bryssel till Rom. När vi kom av flyget så behövde jag och Jennifer gå på toa, så Anna och Alexander skulle gå före och hämta ut våra väskor. Där började kaoset!

Efter toalettbesöket följde vi skyltarna som visade väskor och det stod att man skulle gå ca fem min. Vi gick… och gick… och gick… Det tog bra mycket längre tid än fem minuter, och inte såg vi till Anna och Alexander någonstans. När vi äntligen kom fram till väskbanden, flera på rad, så var alla tomma och knappt en människa någonstans!

Mycket underligt. Men vi fortsatte gå och till slut fanns bara ett val, att gå ut från innerområdet ut till ”allmänhetens area”. Fortfarande ingen Anna och Alexander. Vi snurrade där lite, i hopp om att möta dem. Vi gick hur långt som helst. Vi var utanför flygterminalen och gick, och sen in igen. Andra stället vi gick in på var fullt med människor. Vi gick där och tittade runt en stund, och plötsligt ser vi Alexander med våra väskor! Lycka! Anna som var ute och letade efter oss, kom tillbaka och det var skönt att vi alla var samlade.

Aeroporto Leonardo da Vinci di Fiumicino i Rom är Italiens största flygplats, och den ligger 3,5 mil från Rom. Det är en internationell flygplats och världens 25:e mest trafikerade. År 2008 var det drygt 35 miljoner passagerare där.

Vi funderade på hur vi skulle ta oss till vårt Bed and Breakfast-boende, Casa Santa Rosa. Vi tänkte först hyra en bil, men det skulle kosta €320 för en vecka. Det var aningens mycket pengar, så vi bestämde oss för att kolla taxi. Det skulle kosta €75 för att komma till vårt Bed & Breakfast. Jag satte nästan vattnet i strupen.

Vi övervägde, tänkte att vi kan ta en taxi till närmsta biluthyrare utanför flygplatsen, eftersom det skulle kosta ungefär tusen spänn mindre. När vi var inpackade i taxin med alla våra väskor, så fick vi priset på resan, €70.

Jag satte åter vattnet i strupen. Vi hoppade ut taxin och sa att vi hyr den där jäkla bilen iallafall. Väl tillbaka hos biluthyraren, så skulle Anna boka bilen. Pengarna fanns på Alexanders konto. Men, då fick inte Anna boka om det inte var hennes kontokort, och Alexander fick inte boka eftersom han inte har körkort. (!) Och jag hade inte fått in pengarna vi skulle ha till resan på mitt konto än. När jag var på banken i fredags sa de två bankdagar, vilket rimligtvis borde vara idag tisdag, men inte i bankens värld inte.

Alexander gick iväg till ett annat ställe på flygplatsen, där det var gratis WiFi, och flyttade över pengar till mitt konto. Jag skulle boka bilen/köra. Men, när vi bokat så kläcker biluthyraren att de fryser €600 på vårt konto, som de inte rör, och sen får vi tillbaka det som är utöver kostnaden. Det är nästan 6000 jävla spänn! De är ju fan inte kloka!!! Det är ungefär den summan vi kommer att ha och ska leva på under en vecka. Så… Det var bara att riva pappren igen. My god!

Vid det här laget hade vi snurrat fram och tillbaka på flygplatsen i tre timmar. Och då ska ni veta att vi snackar en flygplats som är ca 3,5-3,9 kilometer lång! Vi var rätt less på att inte komma därifrån utan att behöva betala en hel förmögenhet. Vi hittade till slut, på andra sidan hela terminalen, en buss som skulle gå in till Rom. Lycka! Den kostade €5 per person. Perfekt! Den tog vi! Det kändes nästan gratis jämfört med de andra färdsätten.

Väl inne i centrala Rom, så gick vi in på en mataffär och köpte rostbröd och bredbar brieost. Det kändes lite onödigt dyrt att äta på restaurang första kvällen. Sen kollade vi upp vad det skulle kosta att åka taxi till vårt B&B. Trodde vi… Ca €14, sa chauffören.

Vi åkte… och åkte… Taxametern gick över 14… Sen gick den över 20, 25, 30, 35… Sen snurrade vi runt i ett område som kändes som värsta slummen. Jaja tänkte vi… Till det billiga priset vi hyrt boende för, så får man bara gilla läget. Inga problem! Dock verkade taxichauffören inte hitta utan fick fråga en annan taxichaufför som hamnade bredvid oss.

När vi äntligen var framme vid Casa Santa Rosa, så stod taxametern på €40. Men, han sa att vi skulle betala €45!? Vi fattade inte varför, och han var usel på engelska. Vi gick in på vårt boende och där fick nunnan i receptionen tolka. För det första så var det betydligt mer än han från början sagt, han hade kört fel en sväng, och sen skulle han tydligen ha €5 extra för att våra väskor åkt med i bagaget??? Åh herre! Men, han var en riktig jävla surkuk så det var bara att betala och se glad ut.

Det var så skönt att ÄNTLIGEN vara på vårt boende. Vi käkade våra mackor med brieost, som vi fick breda på mackorna med hjälp av chips. Sen bokade Anna om vårt boende till ett lite mer centralt. Då skulle vi åtminstone slippa kostnaden för att ta oss fram och tillbaka. Nunnorna här var så gulliga, så vi behövde inte betala för en extranatt som man egentligen ska göra om man bokar av så sent.

Minska kattens stress

2014

11 Mar
0
         
  • Se till att katten har något att klösa på. Det frigör feromoner och får den att känna sig nöjd och glad
  • Se till att kattlådan är ren och tillräckligt stor – minst en och en halv gång kattens längd
  • Skapa en plats med leksaker och annat som katten kan aktivera sig med
  • Inomhuskatter kan bli uttråkade, så se till att katten kan sitta och titta ut
  • Ge beröm när den gör rätt – straffa inte katten för olyckshändelser
  • Skapa viloplatser högt upp och avskilt
  • Placera kattlådan avskilt och långt från matskålen
  • Se till att den håller vikten – överviktiga katter får svårt att röra sig och hoppa
  • Skapa en tillflyktsplats där din katt känner sig trygg
  • Om du har fler än en katt, se till att det finns tillräckligt med mat, vatten, kattlådor och trygga tillflyktsplats för var och en!

Källa: Animail.

Besök på reumatologen i Uddevalla

2014

17 Feb
2
         

Jag har bokat om tiden jag fått till Reumatologen i Uddevalla tre ggr. Det har kommit olika saker emellan hela tiden, jobb, Lanzarote-resan och förra veckan låg jag helt däckad med feber, hosta och skit. Idag har jag äntligen varit där!


Snygg är man inte, när man tar dessa prover.

 
 Jag fick inte dricka eller äta något några timmar innan proverna för då skulle de inte bli trovärdiga.
 
 Först tog de några rör blod. Sen skulle jag sitta med öppen mun över en tratt nedstucken i ett provrör i femton minuter. Ett sk icke stimulerat prov. Jag fick inte svälja utan saliven/dreglet skulle rinna ner i tratten. Men jag är så torr i munnen så det rann inget saliv.
 
 Sen skulle de ta ett stimulerat prov. Då fick jag en bit paraffin att tugga på i fem min, och skulle spotta ut saliven i tratten. Det blev inte mycket, men lite mer än innan.
 
 Det sista provet var att mäta fukt i ögonen i fem min. Då satte hon in små pappersremsor i ögonen. Det är obehagligt. Jag har gjort det en gång innan, så jag visste hur oskönt det var. När jag var klar fick jag äntligen dricka, och så fick jag ett datum, i mitten på mars då läkaren skulle höra av sig med provsvaren.

En resa för livet

2014

13 Feb
0
         

Jag ligger hemma, sjuk och helt slut. Jag orkar inte göra mycket annat än kura i soffan under min filt och leta efter sysselsättningar härifrån. Jag kom på att eftersom jag aldrig ser på TV, så kan jag ju passa på och kolla om det finns något jag vill se på TV4Play.

en-resa-for-livet-tv4-play-dokumentar-400x210

Nu har jag sett de fyra avsnitten i ”En resa för livet”. Det är en svensk dokumentärserie från 2014 där Darin, Eagle-Eye Cherry, Sophie Zelmani, och Uno Svenningsson besöker ett av världens fattigaste områden, Filippinernas huvudstad Manila. Där får de ta del av vardagen och se den hårda verklighet många barn lever i. Allt från barnprostitution och limsniffning för att döva hungern, till att tex bo på en kyrkogård eller nere i kloakerna.

philippines1-025-2

manila-slums-smokey-mountain-600x399

Fy fan vilket liv de lever. Här klagar man för att det är lite dammigt i hörnen, för att man är sjuk och ”bara” får sjukpenning på 80%. Man gnäller över att maten inte smakar bra eller att gardinerna hänger snett. Vilket lyxliv vi lever i om man jämför med de stackarna. Jag blir så ledsen.

Lanzarote: Hemresa, hiss & diss

2014

11 Feb
0
         

Dag 8: fredag 31 januari 2014
 
 Vi gick upp vid nio, käkade lite och packade det sista. Vi var helt övertygade om att vi skulle ha övervikt. Vi har köpt presenter, mest kläder dock eftersom det är så billigt på Lanzarote när det är rea. När det kostar €2, €3, €4 och euron ligger på ca 8-9 kr, så är det riktigt roligt att kolla runt. Jennifer har inte så mycket kläder så vi kände att det var smart att köpa en del till henne.
 
 Bussen till flygplatsen var en dubbeldäckare och vi satt där uppe. Det kändes dock som en vanlig buss tack och lov. Panikångesten sköljde över mig även denna dag, så nu ska det bli riktigt skönt att komma hem.
 
 Flygresan gick jättebra. Jag sov bort största delen tack och lov. Väl på Landvetter i Göteborg kom Jennifers vänner Isak och Madde och hämtade oss. Så gulliga!
 
 Väl hemma var vi helt galet trötta. Det var skönt att få krama på djuren och slänga sig i soffan. Vi packade upp lite väskor med en gång, eftersom vi ville ge presenterna till ungarna med en gång. Vi hade även köpt lite till vår chaufför, vår hundvakt mfl.
 
 För att sammanfatta resan lite:
 
 HISSA
 Nytt outforskat land
 Varmare än hemma
 Hunden vi hjälpte
 Tatueringsstudion, paret där och våra psnygga tatueringar
 Timanfayabergen
 Grottan
 Det gamla paret vi träffade på Dragshowen
 Slottet Santa Barbara där piratmuseet var
 Osk Outlet – där jag köpte mina klänningar/tunikor, grym service och stora storlekar.
 
 
 OK MEN INTE MER
 Dragshowen
 Akvariet
 
 
 DISSA
 Blåsten
 Panikångest
 Tandvärk
 U-båten- mycket pengar för nästan ingenting.
 Piratmuseet
 Svinkallt på nätterna

Lanzarote: U-båtsresa, såg en kändis och nya tatueringar

2014

11 Feb
1
         

Dag 7: Torsdag 30 januari 2014
 
 Denna dag var vi lite morgontrötta, och dessvärre straffade det mig resten av dagen och kvällen. Vi hann inte äta någon frukost innan vi var tvungna att bege oss till vår hyrbil. Vi skulle vara i Puerto Calero på morgonen för att göra en undervattensresa. I bilen åt jag en Twix jag hade i väskan och drack lite vatten som jag hann få med mig.
 
 När vi kom till Puerto Calero var den första människan vi såg ett väldigt välkänt ansikte. Vi har precis sett klart de 6 utkomna säsongerna av bästa serien Sons Of Anarchy, och denna man var med där ett tag. Han är ”egentligen” musiker, Henry Rollins heter han och spelar AJ Weston i Sons. Hade vi inte suttit i bilen och svischat förbi honom, så hade jag bannemig frågat om jag fick fota honom.


^ Vilken hunk Henry Rollins var i långt hår då!

 
 Nåväl, det vi skulle gör i Puerto Calero, var att åka U-Båt. Vi hade bokat resan med hjälp av vår biluthyrare, så vi hade haft turen att bli satta i en grupp med andra skandinaver. Perfekt, guiderna talade omväxlande svenska och finska.
 
 Jag var jättenervös inför U-båtresan. Jag var lite orolig om man kände av dykningen och uppstigningen på något obehagligt sätt. Guiden talade dessutom om på informationsmötet innan, att det INTE fanns toaletter ombord. Och DÄR satte min panikångest och kräkfobi fart på allvar. En toalett är det FÖRSTA jag lokaliserar när jag kommer till ett nytt ställe, den är min livlina om jag börjar må dåligt. Men jag stålsatte mig!


^ U-båtsresan var tyvärr inte på långa vägar så ”exotisk” som vi trott/hoppats på.

 
 Väl ombord i U-båten så satt man två och två med benen riktade åt sidorna. Man hade ett stort runt fönster att titta ut genom, samt en liten skärm med information på. Djup mm. Jag fixade tack och lov resan jättebra. Anna däremot, har klaustrofobi och fick blunda och tänka på annat en stund.
 
 Under de 45 minuter vi satt i U-båten kom vi ner till 32 meters djup innan den sakta vände uppåt igen. Nere på botten var det mest grus… stenar… några få småfiskar… grus och stenar. Vi åkte även förbi tre båtar som låg på botten, varav de själva hade sänkt ner det ena. Man såg inte speciellt mycket, och hela resan kändes rätt B faktiskt.
 
 Mycket på den här ön, Lanzarote, har varit lite B. Det känns som om de har försökt att göra saker häftiga för att tjäna pengar på turisterna, men att de bara nått halvvägs. U-båtsresan var mycket pengar för väldigt väldigt lite. Hade vi vetat hur tråkigt det var så hade vi lagt de pengarna på något roligare.
 
 Men ok, vi har iallafall åkt U-båt! Hur många har det!
 
 Det var usel luft nere i U-båten, och man fick inte varken äta eller dricka där. Jag som slarvat med frukosten i samband med den dåliga luften fick jordens migrän resten av dan. Hemskt onödigt! På kvällen skulle jag ju dessutom tatuera mig!
 
 När vi gick förbi en skobutik på väg till bilen i Puerto Calero, så låg det en katt på disken i en liten bädd. Jag var ju bara tvungen att få en liten kattdos, så jag frågade om jag fick klappa den. Sååå söt!


^ Vegetarisk supergod pizza från en restaurang i Puerto Carmens köpcentrumhus

 
 Vi åkte tillbaka till ”vår stad”, Puerto Carmen, och ställde bilen i ett P-hus under köpcentret. På tredje våningen hittade vi en pizzeria, och de hade en helt underbar vegetarisk pizza! Vi delade på en familjepizza och det var den godaste pizzan jag ätit på länge.
 
 Efter maten trotsade jag min huvudvärk och vi tog en sväng i lite klädaffärer. Vi hittade lite tröjor till Anna och Jennifer. Sen ramlade vi in i en liten botique, där de sålde allt som hade med naglar att göra. Eftersom jag har två barn som älskar nagellack, så var det en perfekt affär.


^ Huvudvärken från helvetet.

 
 Innan vi åkte från affärshuset, köpte Anna en pizza till åt mig som jag kunde äta i bilen. Jag hoppades att min huvudvärk/ migrän skulle bli bättre med lite mer mat, piller och vatten.
 
 På kvällen åkte vi till Playa Blanca, till Tattoo Inn. Jag halvslumrade på soffan när Anna tatuerade sin dödskalle på överarmen. Jag fick någon tuggbar värktablett som jag hoppades skulle hjälpa bättre än mina alvedon och naproxen.


^ En liten del av restaurangen vi besökte på kvällen. Snyggt!

 


^ Jag beställde en sån här, typ Lasange fast vegetarisk. Jättegod med ett segel i mitten av smält ost.

 
 Mellan Annas och min tatuering så tog Jacky och hans fru med oss till en supermysig restaurang. De var stammisar där. Ägaren var konstnär och hade gjort inredningen mm själv. Häftigt! Även här fanns det en katt. Den sov på ena stolen i restaurangen.
 


^ Min älskade råtta!

 
 Jacky är en grymt duktig tatuerare, snabb och noggrann! Han tatuerar dock på ett helt annat sätt än jag är van vid. Nerifrån och upp, och hela motivet på en gång. Jag är van vid att man först gör konturerna, och när de är klara fyller i. Jag är så nöjd med min råtta på benet. Jag är född i Råttans År och har länge velat ha en råtta på vaden.
 
 Ska du till Lanzarote och är sugen på att tatuera dig, så kan jag varmt rekommendera Tattoo Inn i Playa Blanka. Det är dessutom mycket billigare än i Sverige, ungefär halva priset. Jag hade gärna tatuerat hela min kropp där, men vi ska aldrig mer till Lanzarote. Nu har vi ju utforskat färdigt den ön.
 
 Vi var klara vid 00.15. Då tackade vi för oss, och begav oss tillbaka till Puerto Carmen i den kolsvarta natten. Vi åkte till vår biluthyrare, hittade en parkering precis bredvid, stoppade in nycklarna i hans kontor och tog en taxi till hotellet. Nu återstod bara att packa och sova. Morgondagen hade en hemresa att bjuda på.