Svar på min CT-röntgen

2012

19 Okt
7
         


Nu har jag haft ständigt ont i rygghelvetet i två månader. 19 augusti fick jag ett ryggskott efter att ha krånglat med en kattlåda när jag var kattvakt. Lådan hade tak och var instoppad under en byrå i en minimal skrubb.

Jag fick knappt ut lådan, eftersom det var så trångt och smalt, jag fick dra ut lådan i sidled, och försöka få in locket under byrån för att kunna göra rent själva lådan. Det var gå in och backa ut som gällde i den där jävla skrubben. Snacka om att krångla till det för sig. Där pajade min rygg totalt.

Ryggen är fortfarande skit. Det gör ont vid minsta lilla felböjning och om jag ens försöker mig på att stå upp en längre stund. Att diska, laga mat, eller överhuvudtaget hålla någonting framför kroppen med händerna, gör att ryggen vill gå av.


Jag har enligt röntgen några kilformade bröstkotor i nedre delen av bröstryggen, och även lite pålagringar ventralt på kotkroppskanterna. Vilket på svenska betyder ungefär att jag har broskbildning på ställen där det inte ska vara, på framsidan av kotorna.

Läkaren konstaterade att jag ju är 40 år, och sa att det troligen har med åldern att göra. Hrmpf… Jojo, det är väl nu när man är ”medelålders” som alla krämpor börjar komma. Sjukgymnastik är det som gäller, när sjutton jag nu ska ha tid med det oxå i mitt redan fullspäckade liv. Jag vill inte! Ja, jag VET, jag måste, men tyvärr är jag så noll inställd på det.

Jag känner mig helt deprimerad, är kroniskt trött och mitt järnvärde (ligger på 3, ska va på minst 9) och blodvärde (ligger på 107, borde va på minst 120) är kass igen. Jag fryser hela tiden och kan inte sova på nätterna. Ögonen gör ständigt ont plus att det känns som om hela min jävla kropp är minst 100 år och helt rutten.


Imorse tittade jag på Malou, efter tio. Där pratades det om just den medicinen jag fått utskriven mot min ryggvärk. Tramadol, Trabulan. Den är narkotikaklassad och otroligt beroendeframkallande. Det pratades om hur man mår när man slutar med den, och hur det är som en antändning på heroin. Jo ja tackar ja. Nog för att min läkare sa att jag skulle passa mig, för att den är rena rävgiftet…

Jag har inte tagit några Tramadol på flera dagar, jag gör ett hopp med dem då och då. Jag varierar dem med Alvedon och Naproxen. Men, nu förstår jag lite bättre vad som kan vara en anledning till att jag mår som jag gör. Jag vill verkligen inte bli beroende av dem, så jag kommer bara ta dem om det verkligen är akut och olidligt. Det är väl troligen dem kroppen skriker efter just nu. Men, tji fick den!

Jag har ätit medicin mot panikångest i så många år. Cymbalta. Den tänker jag fan äta resten av livet om det behövs för att jag ska hålla näsan över ytan. Den är min livboj. Jag har även ätit lugnande medicin, Xanor, i snabbverkande syfte under flera år.

Jag trappade ner dem och slutade med dem för över 10 år sen. Jag mådde SKIT. Där vill jag inte hamna fler ggr. Jag låg vaken på nätterna och skrek av smärta i hela kroppen. Det var ett HELVETE, så nej tack till fler knarkpiller. Inte så länge det funkar med alternativ.

Lilla Gumman

2012

5 Sep
6
         


Underbara fina vackra lilla Naala. Men också rädda, morriga, fräsiga, oroliga lilla själen.

Hon behöver människor runt sig som är kärleksfulla mot henne, som pratar med henne, gosar på henne, ger henne trygghet och all kärlek i världen.

Vi kan ge henne allt det. Våra tre andra katter försöker verkligen. De närmar sig försiktigt, lägger sig en bit ifrån. De är nyfikna och öppna. Naala är jätterädd, vilket inte alls är konstigt med tanke på hela situationen. Vi vet inte vad hon varit med om i sitt liv. Vi kan bara ana att någon behandlat henne jävligt illa, med tanke på hur hon ryggar tillbaka och hela hennes oroliga kroppsspråk.

Hon är en väldigt instabil kisse. Hon morrar till och med åt oss människor. Hon fräser och hon bet mig i handen förut när jag klappade henne. Plötsligt gjorde hon ett utfall och högg mig. Hårt, men inte så det gick igenom.

Hon jagar Mowgli och kastar sig efter honom så han får panik och rusar iväg. Han är jätterädd så fort Naala kommer i närheten. Så ska det inte va. Han är utstött nog som det är redan innan hennes ankomst. Vi vill ju att han, som söker så mycket kärlek från andra djur, ska få en kompis. Inte ytterligare en plågoande att frukta när han vill leka eller gosa.

Jag gråter så ögonen ser ut som stoppljus i mitt svullna ansikte. Jag älskar ju den lilla sötnosen. Tusen tankar flyr genom huvudet. Hur ska vi göra? Kommer vårt hem bli ett tryggt hem? Blir flytten till oss ytterligare en tung sten i hennes lilla ryggsäck som ökar på hennes osäkerhet?

Lilla Naala ligger vid våra fötter, hon mjauar innan hon hoppar upp i sängen och somnar så långt ut på sängkanten så man nästan tror att hon ska ramla ur så fort vi rör oss. Hon har till och med redan lärt sig var hennes matplats är. Nedanför den öppna spisen. Dit går hon och sätter sig med lite mjauande när hon är hungrig. Hon pratar hela tiden. Så söt.

Feliway och morrig kisse

2012

4 Sep
2
         

Just nu ligger jag på soffan och vilar, det är jobbigare än man kan tro att ha ständig icke-avtagande värk i rygg, sida och under bröstet. Ibland får jag svettattacker för att det gör så satans ont, och ibland vill jag bara skrika rakt ut och slå näven i väggen av smärta.

Jag skulle ha varit på rygg- och ledkliniken i dag, men vaknade med migrän imorse. Den har nu tack och lov avtagit, och jag har fått en ny till sjukgymnasten på fredag kl 16.00. Jag ser fram emot det besöket och det stör mig att jag inte kom iväg idag.

Vår vackra kisse Naala.

Kolla hennes ögon. Hon har svart kajal.


Nu har vi två katter som älskar gurka!!

Vi har inhandlat en ny refill till vår Feliway, så nu är den inpluggad i väggen vid kattställningen. Hoppas att den gör någon nytta. Naala morrar och fräser lite nu och då, så kanske kanske det kan bli bättre och kännas tryggare för henne med de andra pälsklingarna. Det är värt försök iallafall.

Vi försöker med allt, men vi får nog bara ge henne tid. Hon är nog mest rädd tror jag. Jag undrar verkligen vad hon varit med om i sitt lilla liv. Vi gosar på henne, klappar på henne och pratar med henne så fort vi är nära varann. Vi klappar henne ömsom de andra så de ska känna varandras lukter. Vi ger dem mat ur handen bredvid varann.

Vi får hoppas att det blir bra till slut. Hon är helt galet söt!

Vår lilla nya familjemedlem

2012

30 Aug
3
         


Esmeralda flyttade in hos oss i lördags. Världens minsta katt. Så söt, så rädd och så morrig. Hon morrar åt allt och fräser som värsta huggormen. Men, sååå fin och alldeles underbar.


Dock tyckte vi ganska snabbt att Esmeralda blev ett jobbigt namn. Jättefint, men det ligger inte bra på tungan när man ropar på henne. Det är för långt med för många stavelser. Så nu har vi bytt ut hennes namn till NAALA istället. Och hon ser verkligen ut som en Naala.


Naala är väldigt rädd, samtidigt som hon gärna vill ha koll och vill vara med. Hon gömmer sig under allt hon hittar, badkar, soffor, sängar och byråar. Hon har fått vara ifred första dagen, och bara acklimatisera sig. Insupa alla dofter och vila lite.

Vi delade lägenheten i två halvor, så Naala och Mowgli fick vara i samma halva, Tindra och Zpiky fick vara i den andra halvan. Vi tänkte att det nog räcker med en katt till och börja med. Dag två så öppnade vi upp hela lägenheten så Naala kunde utforska resten av sitt nya hem.


En riktig liten argbigga är det vi har fått hem. Hon fortsätter att morra och fräsa så fort någon av de andra katterna kommer i närheten. Ett jäkla morrande är det. Så fort något inte faller henne i smaken, så morrar hon, även åt oss människor. Men, hon är samtidigt snäll och vill vara med.

Det är jätteskillnad på hennes morrande ljud när hon ”bara” inte får som hon vill, och när hon är arg på riktigt. Arg på riktigt är hon tack och lov inte mot oss människor. Hon är inte det minsta farlig, jag tror att hon bara låter väldigt mycket. Piper, mjaoar och mullrar.

Jag undrar verkligen vad hon har varit med om, den lilla stackarn. Hon är en hittekatt, som hade tre bebisar med sig. Vem är så elak och kastar ut sin katt! Hon känns otroligt osäker och hennes rörelsemönster visar på att hon inte kan ha varit särskilt trygg i sin uppväxt. Hon ryggar undan och tittar osäkert på både oss och katterna.


Hon är kastrerad precis innan hon flyttade hem till oss. Veterinären gissade på att hon kan vara född 2010, vilket innebär att hon skulle vara ca två år nu. Hon är en pytteliten katt, långhårig men med lite ojämn päls. Det ser ut som om någon har klippt i pälsen bak i nacken mot ryggen. Skumt. Hon är verkligen supersöt.

Hoppas bara att det blir bra med våra andra katter, och att de blir vänner. Det funkar tyvärr inte att behålla henne om det inte blir bra. Vi ska ge henne någon månad, och vi får lämna tillbaka henne om det inte funkar. Kruxet är ju bara att jag fäst mig sååå mycket vid henne på så kort tid. Hon är verkligen en speciell katt, vår lilla Naala.

På lördag flyttar vår nya familjemedlem in

2012

23 Aug
0
         

Jourhemmet som Esmeralda bor i nu har varit här och godkänt oss, de sa att här kommer hon att trivas fint. På lördag flyttar hon in här i vårt hem! Håll alla tummar för att hon och Mowgli blir världens bästa vänner.

Esmeralda

2012

15 Aug
0
         


Efter många diskussioner fram och tillbaka i den stora frågan att skaffa en katt till, så har vi nu kommit till beslut. Vi har pratat med ”kattexperter” och vi har tänkt igenom detta noga.

Tindra och Zpiky är världens bästa vänner, ligger och gosar, tvättar varandra och myser jämt. Mowgli får aldrig vara med. Om han närmar sig så fräser de och ger honom en örfil. Jag får så ont i hjärtat när jag ser hur Mowgli hela tiden försöker närma sig, utan gensvar.

Han är verkligen en katt som söker efter kärlek och närhet från djur. Han älskar alla djur han har träffat. Han går ofta och stryker sig mot både Tindra och Zpiky. Tindra kan han även gosigt buffa in huvudet i och lägga sig på sidan/ryggen för att få bli tvättad på. Ibland tvättar hon honom, och det går inte att undgå hur han njuter.

Så… Nu har vi då alltså beslutat oss för att ta hand om en katt till. Vi hoppas innerligt att den nya familjemedlemmen och Mowgli ska bli goda vänner. Fasan är att det blir tre mot en, men det hoppas jag verkligen inte. Vi har valt en vuxen katt, och vi har tagit reda på om den är gosig och van vid andra katter.

Esmeralda hamnade i vår väg, och gick raka vägen in i våra hjärtan. Hon är så söt. Och det bästa är att hon kastreras idag, så det behöver vi inte tänka på. Hon har precis haft en kull på tre bebisar. Esmeralda är en hittekatt som var jättemager när hon hittades, all näring hade troligen gått till bebisarna. Nu har hon ätit upp sig och är redo att flytta så snart operationssåret från kastreringen läkt.

Just nu bor hon i Uddevalla. De vill göra hembesök innan och det tycker jag är skitbra. Det visar ju att de verkligen bryr sig och inte lämnar katten till vem som helst. Sen vill de att vi träffar Esmeralda en gång där hon bor nu, innan vi får ta hem henne. Men, inom ett par veckor hoppas vi att hon har flyttat in.

Så här gick det för katten Svanslös

2012

11 Aug
2
         


Ni som har följt mig ett tag kanske minns att vi tog hand om en uteliggarkatt i Skövde i februari, och körde den till ett katthem. Läs om vår auktion katträddning här.

Idag ringde jag till Skövde katthem för att kolla hur det har gått för sötnosen. De hade goda nyheter!

Efter ett tag hörde en människa av sig till dem och frågade om de hade hört nåt om en svanslös katt. Katthemmet hade haft foto ute på Svanslös, så det kan hända att rätt person hade sett det. Den här människan fick visa foton på sin katt, och det var samma katt!

Ägaren till Svanslös var en gammal man, och han hade varit i Indien i en månad. Kattvakt hade ordnats, som hade varit där och ropat på Svanslös som hade försvunnit. Troligen hade Svanslös blivit sur för att husse var borta, och protesterade genom att rymma.

Mannen blev jätteglad över att Svanslös hade hittats och tagits hand om. Han hade gett massor av pengar till katthemmet och Svanslös fick flytta hem igen. Underbart att höra att det gick så bra, och att han även skänkte en slant till dem. En riktig solskenshistoria!

Jag fick även veta att Svanslös hade förlorat sin svans efter en infektion. Det är alltså inte en Manx-katt eller annan svanslöst född raskatt som jag gissade att det kunde vara.

Är det någon ”välgörenhet” jag skulle stödja i första hand, så skulle det faktiskt vara katthem. De gör en jätteinsats. Tyvärr har ju inte katter så högt värde eller standard i samhället, vilket gör mig riktigt förbannad.

 

Mowgli var jätteåksjuk när vi flyttade

2012

7 Jun
0
         


Söta Mowgli mådde så illa av bilresan att han kräktes redan innan vi kommit ut från vår lilla gångväg på Lextorp. Eftersom Tindra och Zpiky fick dela på den enda kattburen vi har, så fick Mowgli åka i en flyttlåda i min famn.

Vad är det för grön ”finne” som återkommer på Mowglis hals?

2012

21 Maj
4
         

20120521-135058.jpg

Idag fyller Mowgli 3 år! Han är en stor kille nu, i dubbel bemärkelse. Han är verkligen en helt underbar katt. Lite korkad och så snäll. Tjock, mjuk, lång, go päls som sätter sig överallt och som yr runt i luften så fort han rör sig.

Han är så lång så han öppnar våra innerdörrar själv. Sötnosen! Han älskar att busa och smiter ut så fort han får tillfälle. Men, han är så lugn så han rymmer inte, han vill bara nosa runt, lite som Ferdinand; sitta och lukta på blommorna.

20120521-133455.jpg

Mowgli får återkommande som en grön finne på halsen, och den verkar göra ont när man klämmer lite på den. Den är alltid på exakt samma ställe, och ni kan se färgen/storleken på bilden ovan. Det som kommer ut, är mjukt och kladdigt.

När man fått bort det gröna så blir det som ett minihål. Hålet ser fint ut, och läker fort. Men så tar det någon månad och så är det en ny grön smetig kula som kommer ut. Man behöver inte ens klämma, den kommer ut av sig själv. Den syns utanpå huden, som om det vore en tunn hinna på den, tills man rör den.

Mycket märkligt. Det känns inte som om det är något vi behöver gå till veterinären med, men jag undrar verkligen vad det är. Kanske någon av er som läser här har sett eller hört talas om något liknande.

I övrigt så är Mowgli en hel kisse nu. Hans sår på halsen försvann helt med penicillinet, kortisonet och Hills Z/D allergimat. Skönt för honom (och oss) att slippa såren, tratten och allt rengörande.

Äckligt när mammor ammar sina stora barn

2012

13 Maj
         

Det är många delade åsikter om hur länge man som mamma ska/bör amma sina barn. Personligen tycker jag det ser äckligt ut när ett barn som springer runt och är över en viss ålder, ska suga på sin mammas bröst. Det känns inte helt ok. Det snackas om att det är ”bra att amma sina barn länge”, och att det ger en speciell närhet osv. Men, jag ser iallafall inte någon som helst anledning till att ett så här stort barn behöver bröstmjölk.

OM man nu av någon anledning ändå vill att ens barn ska få i sig bröstmjölken när barnet är stort nog att själv knalla runt och dessutom kan äta mat, dricka ur flaska eller glas, så varför inte pumpa ur mjölken. Jag skulle aldrig vilja ha mina barn hängandes i brösten när de själva kan gå och bara ta för sig. Jag må vara fördomsfull, men det ser helt sjukt ut.

Jag ammade min son fullt ut tills han var 5 månader, och delvis tills han var 7 månader. Jag hade mjölk så jag hade kunnat ge ytterligare ett eller två barn fulla mjölkmåltider. Min dotter ammade jag tills hon var dryga 2 månader, sen hade mjölken sinat, så den räckte inte. Istället för att hålla på och truga med bröstet och försöka amma ett missnöjt barn, så började jag med ersättning. Vi slapp gnäll, slapp att hon blev ledsen, jag slapp tycka att det var frustrerande, och det blev en mysig stund med flaskan istället.

Båda mina barn är friska och har nästan aldrig varit sjuka, och närheten till mig har de ändå, utan att ha sugit på mina bröst i flera år.