Det gör ont att veta, men ändå känns det bäst

2012

1 Apr
2
         

Häromdagen när jag åkte till jobbet åkte jag förbi två döda katter. Det skar verkligen i hjärtat att se dem. När jag åkte hem på em, så var den efter vägkanten borta. Men, den som ligger precis här borta i Lödöse, ligger kvar än. Så nu har jag skrivit en lapp som jag ska sätta upp i affären. Usch för att vara den som är husse eller matte till dem. Jag vet hur ont det gör att mista en kär pälskling. Man vill veta vad som hänt om de inte kommer hem, men ändå inte… Det gör så ont, så ont…

Jag har haft rätt många katter. Den första som jag förbarmade mig över var en uteliggarkatt i stallet där vi hängde. Jag döpte honom till Dojjan, och hade med mat till honom varje dag. Men en dag när vi kom dit, så låg han stel och död i en skottkärra. Usch, jag glömmer det aldrig. Vi begravde honom i en skogsdunge i närheten.

Min lille Gizmo, en katt som vi räddade från ett hemskt öde när jag var 19 år, försvann spårlöst. Jättejobbigt, jag undrar än idag vad som hände med honom. En annan katt, Elvis, som vi fick av en granne, och som dessutom hade förlorat svansen av någon anledning, blev påkörd fick vi veta av någon.

Tova var en katt som vi försökte ta hand om men det gick inte med de andra katterna. Minns inte riktigt hur det gick med henne, men tror att den förre ägaren fick ta henne tillbaka.

Sen har jag haft flera katter som vi varit tvungna att avliva. Bubben blev troligen påkörd av något, en skördetröska? Han kom hem med svansen hängandes i en uppskuren spiral och ena bakbenet brutet. Detta var oxå när jag var i tonåren. Jag hade inte någon försäkring på katterna på den tiden, högst korkat. Men, jag hade troligen inte haft råd med operationen ändå.

Sen har vi syskonen Kim och Mimmie. Mimmie var sjuk på något sätt så henne var vi tvungna att avliva. Kim var som en hund, han följde med mig var jag än gick, till och med till posten och affären osv, och väntade utanför. När jag var ihop med Jennifers pappa så fick han för sig att han var allergisk, (idag föder han upp katter!?) så vi var tvungna att ta bort Kim.

Tibby var min älskade skogskatt. Världens underbaraste katt! Jag räddade honom från en tjej som avreagerade sig på katten när hon var arg, och fick honom att bli både lugn och rumsren igen. Han bodde oxå hemma hos mig när jag träffade Jennifers pappa, och jag gav bort Tibby till en vän när den troligen påhittade allergin dök upp. *arg* Sedan avlivade kompisen Tibby utan att säga något till mig. Det har jag haft lite svårt att komma över… Snällare och vackrare katt fick man leta efter.

Snoddas och Zeke hade jag när jag träffade mitt ex. Snoddas var lite opålitlig och flög på Jennifer när hon gick förbi honom. Tyvärr fick han somna in. När jag och exet flyttade ihop fick min mormor och morfar ta hand om Zeke eftersom exets son var allergisk. Nu när både mormor och morfar gått bort, så bor Zeke hos min kära kusin Lisa.

Nu har vi våra älskade katter Zpiky, Tindra och Mowgli, och jag vill ALDRIG ALDRIG någonsin igen leva utan katter vid min sida. Jag är så ledsen för alla tidigare katter som jag saknar jättemycket. Detta inlägget blev lite jobbigt att skriva, så nu räcker det.

Här finns lite söta foton på Tindra och Zpiky. Jag har alldeles glömt lägga in Mowgli där. *to-do-list*

Veterinärbesök

2012

1 Mar
4
         

Imorse körde jav Mowgli till veterinären. Stackarn både spydde, dreglade och bajsade i buren på vägen dit. Han tycker inte om att åka bil, det är en sak som är säker.

Jag lämnade honom hos veterinären, för att hämta honom på em. Han skulle sövas och det skulle tas blodprover. Jag bad veterinären att kolla vilken sorts protein osv som han är allergisk mot.

Mowgli fick både kortison och penicillin utskrivet stackarn. Han hade även en infektion i kroppen, utöver sina sår. Om två veckor får vi svaret på proverna som togs idag. Mowglis besök idag kostade 1300 kr.

Operation katträddning

2012

27 Feb
         

Hela söndagen så hördes en katt skrika utanför Evas hus. Hon bor på fjärde våningen, men skriken hördes väldigt väl. Katten jamade och den lät så förtvivlad så vissa skrik/jam lät som som en skällande hund. Hjärtskärande, som ett plågat barn.

20120228-182446.jpg
Jag blir så illa berörd när något är fel med ett djur. Det här kändes verkligen inte rätt. Vi gick ner och tittade till katten, kände på den och gav den vatten och lite skinka. Katten åt lite försiktigt, gick mest avvaktande runt och tittade på oss. Men, den kändes väldigt snäll plus att det märktes att den egentligen var tillgiven.

Svansen var borta så jag döpte katten till… Svanslös. Han hade ett väldigt säreget utseende, och påminde väldigt mycket om den svanslösa Manx-katten. Manx-katterna har svagt utvecklad svans, dock i olika hög grad. Pälsen kan vara antingen kort eller lång, och finns i många färger. Huvudet är stort och runt. Ögonen motsvarar pälsens färg. Öronen har avrundade spetsar, kroppen är kraftig och ryggen kort. De har längre bakben än framben och ser lite harliknande ut. Precis som fina Svanslös!

20120228-182615.jpg
Det märktes väldigt tydligt att det var en uteliggarkatt. Den var smutsig och fet i pälsen, hade smutsiga öron, dock ej skabb. Pälsen var kort men väldigt tjock och på bakre delen av ryggen hade den jättehårda och rätt många tovor. Svansen kan ha blivit kapad, det vet vi ju inte, men stumpen var hur som helst ”hel”.

Ingen kan väl behandla sin katt så här illa, så jag misstänker att katten är på rymmen, eller att *ve och fasa* någon har övergivit kattstackarn.

Jag kände över ryggen på honom, och han var otroligt mager plus att revbenen stack ut. Han var väldigt grov över ”axlarna”, men om man lägger fingret mellan ”axlarna” och drar bakåt på ryggraden så känner man lätt om det är ett magert djur. Men, han kändes inte utsvulten eftersom han inte kastade sig över skinkan, så han måste ha fått tag på mat någonstans.

20120228-182747.jpg
Jag tyckte så synd om honom. Stackars kissen. Om vi inte redan hade haft tre katter, varav en sjuk, där hemma, så hade jag tagit med honom hem. Han behövde kärlek, mat, omsorg, en veterinärs omdöme och kastrering.

På ena sidan av halsen hade han en svullnad under huden. Det kändes tjockt och inflammerat. Det kan ha varit en fästing som orsakat honom det. Jag trodde inte det fanns fästningar den här tiden på året, men det satt fast ett sprattlande äckel i ryggen på Svanslös.

20120228-182900.jpg
Vi kollade upp var man kunde vända sig och försökte ringa ett par ställen. Klockan var runt elva och troligen är det ingen som har telefonjour den tiden, tyvärr. Jag knackade på hos grannen till Eva, längst ner. Hon hade katt så jag frågade om det kanske var hennes katt.

Svanslös väckte mig med sitt skrikande vid ett par tillfällen under natten och även på morgonen. Det är ju svinkallt ute oxå. Jag ville bara hålla om stackarn och ge honom värme.

Svanslös var så utmattad så när han jamade under fm, så var han hes. Han var nog trött efter att ha stått och ylat i ett dygn, så han vilade lite i knät när han kändes sig lite tryggare innan vi åkte till Katthemmet med honom. Sötnos… Åh, vad jag önskar att jag kunde ta med honom hem.

20120228-183131.jpg
20120228-183123.jpg

Vi fick låna Marias kattbur när vi körde Svanslös till Skövde katthem. Vi hade pratat med en tjej där som sa att vi skulle komma med honom. Hon skulle observera honom i ett par dagar, och sedan ta med honom på en veterinärrunda med undersökning och kastrering. Sen skulle hon sätta ut en annons, så får vi se om någon hör av sig.

Jag har fått ett mail av en tjej som skrev att hon fick telefonsamtal i höstas när hon hittat en katt. Samtalet var från en kvinna som för ca tre år sedan blivit av med sin gråtigrerade svanslösa katt i Tidaholm. Kvinnan ringde på alla hittade katter i hopp om att hennes svanslöse älskling skulle dyka upp.

Tyvärr hade såklart inte tjejen kvar kvinnans telnr, men skulle sätta upp en annons i samma affär som i höstas. Kanske kvinnan med den förlorade katten hör av sig, och TÄNK OM det är samma katt! Det vore ju helt underbart, men tre år är lång tid, speciellt om man är en uteliggarkatt. Men, hur som helst är Svanslös nu i goda händer.

Tillbaka till vintern i Sverige

2012

3 Feb
6
         

Dag 8/8: Tors 2 feb 2011

Vi ordnade med mackor och packade ner det sista vi skulle ha med oss. Våra väskor var så fulla så vi lämnade kvar lite apelsiner, kex och fyra öl.

Kl 9.10 gick vår transferbuss från hotellet till flygplatsen, och den trippen tog ca 1,5-2 timmar. Busschauffören körde som en galning och jag var så åksjuk när jag kom fram så jag var helt säker på att jag skulle kräkas. Jag satte mig på toa en stund och bara andades, och tack å lov så gick det värsta illamåendet över.

Vi checkade in, och vi hade en övervikt på 7 kg, vilket kostade oss €30= ca 300 kr. Trist, men men. Man får bara ha med sig 20 kg inklusive handbagage på Thomas Cook’s flyg som vi åkte med.

Mitt illamående hängde i sig ett bra tag, men efter lite mat så mådde jag bättre. Vi klev på flyget och sen var det fem timmars resa över till Sverige. Jag hade ont i skallen och var så sjukt trött så jag försökte sova bort så mycket som möjligt av resan.

Pirkko hämtade upp oss på flygplatsen. Vi stannade till vid Mc Donalds i Ale, och det var gudagott! Väl hemma kramade vi på ungarna och katterna. Jennifer och Alexander fick lite presenter som vi hade köpt till dem. Sen stöp vi i säng. Skönt att vara hemma, men inte roligt att byta plus 21 grader mot minus 12.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Vi förgyllde hundens dag med lite mat och vänskapliga ord

2012

3 Feb
1
         

Dag 7/8: Onsd 1 feb 2012

Idag hade vi inget speciellt inbokat mer än att vi skulle åka upp i norr och titta på naturen och lite annat. Vi tog lite sovmorgon och ställde klockan på tio istället för åtta. Jag är så förkyld så det spränger i huvudet, men det är näst sista dagen här nu, så jag får bara gilla läget.

Mysmorgon, duschat, packat väskorna och ätit frukost i godan ro. Som vanligt tog vi med oss matsäck i form av mackor och dryck. Idag hade vi med oss en påse muffins också.

Först åkte vi till en park här i Puerto De la Cruz som heter Jardin Botánico. Där fanns otroligt vackra blommor och träd. Häftiga träd där det såg ut som om rötterna hängde från grenarna och växte som trådar på stammarna.

Efter den botaniska parken åkte vi vidare mot Temeriffas norra del. Vi var i Punta del Hidalgo och tittade på utsikten. Vi hamnade bakom en bil som hade megafoner på taket, som ”skrek ut” någonting om att ett barn på 5 år, Alejandro, som hade vit tröja, hade försvunnit. Hemskt. Men, jäkla bra sätt att få ut det till folk.

Vi åkte uppför bergen på slingervägar för att komma till Anaga som ligger uppe bland bergen. Det var otroligt grönt överallt och jättefin natur, till skillnad från när vi åkte upp bland bergen mot Teide på andra mitt på Teneriffa-ön.

Vi körde så långt upp/ut vi kunde komma med bil på den vägen, till en liten by som hette Chamorga. Det är helt fascinerande att folk BOR sådär högt uppe i bergen, i risiga hus och lite här och där. Det är långt att åka dit upp och det är vägar som svänger hej vilt så man kan bara köra i ca 20-35 km/h. Max! Vägarna är otroligt smala så man vill inte möta en bil, men det gör man såklart lite då och då.

Väl där uppe längst upp, så var det lite hus. Man kunde gå en bit till, men bi insåg att det skulle inte vara ett dugg mer spännande en bit längre in i berget. Däremot kom det först en hundkrake gåendes, som såg helt deprimerad och ihopkrupen ut. Den såg inte ut att leva ett bra liv.

Efter kom ytterligare en hund, en hona med hängande tuttar. Hon var jättesöt men såååå mager så revbenen stack ut och ryggraden såg ut att vara en bit utanför hunden. Hon gick ihopkrupen och såg rädd ut med svansen mellan benen. Det såg ut som om hon hade fått både skäll och stryk, stackarn.

När Anna pratade med henne så lyfte hon sina slokande öron. Så söt. När vi åkte så hade hon gått iväg, men var framför oss på vägen ut från stället. Vi stannade till och så fick hon ett par muffinsar och osten från mackor vi hade kvar i vår matsäck. Vi tyckte så synd om henne och ville helst rädda henne, ta med henne hem och ge henne massor av kärlek, mat och glädje.

Anna grät när hon gav hunden vår matsäck. Hunden var jättehungrig och slickade på Annas hand när det var slut. Men hon såg jätterädd och orolig ut hela tiden samtidigt som hon blev så glad för den lilla maten hon fick. Jag grät när vi åkte därifrån. Det är så jobbigt att se djur fara illa. Det gör så ont i mig. Jag har tänkt på hunden hela dan/kvällen. Kan inte få bort henne från näthinnan.

Hur kan man vara så elak mot djur? Hur kan man behandla dem illa? Det var tre killar som oxå stannat där, och de skrattade åt hunden och kastade en torr stenhård brödkant till henne, som hon såklart inte ville ha, och hånade henne. Idioter! Anna kan lite spanska, så hon förstod vad de sa.

Vi åkte därifrån med sorg i våra hjärtan. Inget kändes plötsligt roligt. Vi hade tänkt åka till La Laguna och gå en sista sväng bland butikerna där. Men vi gick in i en butik, sen valde vi att åka hem. Det kändes bara tråkigt och båda tänkte på hunden.

Väl hemma på hotellet så delade vi på en pizza. Det har inte varit speciellt god mat här tyvärr. Det godaste var pizzan idag, men annars brödet vi ätit till frukost med massa frön på; solrosfrön, linfrön, sesamfrön och nån form av korn/vete?

Vi har köpt lite träfigurer och sånt som minne, och vi är osäkra på hur det funkar med vikten på våra väskor. Får man ”bara” betala för det då, eller måste man lämna kvar saker? Det är lite nervöst. Min väska väger enligt vågen här på hotellet 15,5 kg, Annas väger 18 kg och mitt handbagage väger 7 kg. Hmm. Det står 20 kg, så vi hoppas på det.

Nu är det dax att sova. Imorgon är det hemresa, och bussen går från hotellet redan kl 09.10. Flyget går från andra sidan ön, 1,5 h bort runt ett tror jag. Vid sex ska Pirkko hämta oss på flygplatsen och köra oss hem.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.
På de sista bilderna i galleriet kan ni se hur högt upp på Teneriffa vi var.

Kamelridning, jätteklippor & fjärilsmuseum

2012

3 Feb
2
         

Dag 6/8: Tisd 31 jan 2012

Anna var uppe med tuppen idag, redan kl sju. Hon duschade, fixade sig och köpte frukost innan hon väckte mig. Sötnos. Efter frukosten gav vi oss iväg. Fast, först köpte vi de rabatterade biljetterna hos biluthyrarna till dagens aktiviteter.

Vi var på Cameleo Center och red på kamel. Men, jag insåg att när vi satt där på varsin sida av kamelen, att jag tyckte mest synd om dem. Behöva gå där fram och tillbaka med människor hängandes på ryggen, med munkorg och tätt inpå varandra på led. Usch sånt djurplågeri. Jag ångrar att jag bidrog till detta elände.

I vår karavan var det bara tre kameler, vi åkte på den i mitten och den längst bak hade tomma sittplatser. Den bakom oss var helt skev i ansiktet och munkorgen såg ut att skava. En tand stack ut och nosen hade lixom flyttat sig och vridit sig fel. Usch, jag ville bara befria de stackars djuren från sitt hemska liv.

När kamelen skulle gå ner på knä så vi kunde kliva ur sitsarna, så for min kamera iväg och landade i gruset. Med linsen nedåt givetvis, så den krossades i kanten och fick revor tvärsöver. FAN! FAN! FAN! Jag älskar den kameran, 30 x optisk zoom är det på den. Det lär väl kosta multum att laga, om det ens går. Tur jag hade med mig min lilla kamera oxå.

Vi åkte efter det skräckinjagande kamelbesöket vidare till de omtalade klipporna Los Gigantes. Vi åkte ner till vattnet för att ta kort, och där var det stora stenar. En litet berg fanns det oxå. Jag gick runt berget och där var det en grotta, med en madrass i. Plus en spegel, jeans, cigaretter mm. Det bodde någon där! Mitt ute bland alla stenar, vatten och berg.

När vi var i Los Gigantes, så upptäckte Anna att hon inte hade med sig sin mobil. Vilket hon borde ha eftersom hon lagt ner den. Troligen har den vid något tillfälle glidit ur väskan. Jag ringde Camelo Center och hotellet för att fråga om de sett den. Men tyvärr. Vi åkte förbi Camelo Center på vägen till Icod, så Anna letade efter den där, men tyvärr utan resultat.

Troligen var det där den försvann, och den som hittade den blev nog bara glad. Det var inte bara Annas iPhone. Den låg i en läderficka, med nytt fint skal som hon köpte igår. I läderfodralet fanns även hennes VISA-kort, legitimation och €50= ca 500 spänn.

Vi åkte vidare till Icod som är ännu ett vackert ställe med mycket gamla hus och sevärdheter. Vi åkte runt och letade efter parkering, och som överallt på Teneriffa så är det fullt efter gatorna plus lite till. Hela Icod var branta backar, så branta så man var verkligen överlycklig om man slapp hamna i bilkö i en uppförsbacke. Det är tur att jag är en jävel på att starta i uppförsbackar.

Vi hittade en parkering till slut, och sen vandrade vi runt lite i Icod. Så vackert. Vi tittade på det berömda Drakblodsträdet och JÄVLAR vilket häftigt träd!!! Det snyggaste jag sett. Jag tog massa foton, och hoppas på att den stora, spruckna kameran tar bra kort trots allt. För säkerhets skull tar jag nu även reservfoton med den lilla, tyvärr inte alls lika bra kameran.

Vi letade oss ner till fjärilsmuseet Mariposario el Drago. Vilka vackra fjärilar det finns. Det var helt underbart där inne med gröna växter överallt och små söta vattenbad. Man fick även se de olika stadierna på kokong, larv och puppa. Alla fjärilarna där inne är uppfödda där.

Det fanns allt från nästan genomskinliga i den storleken vi är vana vid, till stora svarta med vackra färgglada mönster. Om man bortser från världens största fjäril som är ca 20 cm från vingkant till vingkant, så var det många arter som var runt en dm i storlek. Häftigt! Självklart fanns även den största att beskåda.

När vi kände oss färdiga så gick vi affärsgatan tillbaka till bilen. Vi gick in i en liten spritbutik där vi köpte en liter Baileys för €14,90 = ca 150 kr. Billigt! Vi hittade ett litet sött konditori där vi köpte varsin tårtbit. De hade tårta med mitt absoluta favoritgodis Ferrero Rocher. När jag sedan åt den så var den inte så god som jag hoppats dock.

Vi åkte tillbaka till Puerto del la Cruz, och där snurrade vi i någon timme och letade efter Mc Donalds. Trots att vi frågade fyra personer efter var det låg, så hittade vi aldrig dit. Det är så mycket smågator, mestadels enkelriktade och fullsmockade med bilar som tutar så fort man tvekar en sekund, så det går knappt att tänka ut var man ska åka. Stressigt!

Vi hamnade först och körde runt i en liten park där man bara fick gå, och sen hamnade vi och körde på flera affärsgator där man också bara fick gå. Jaja, vi är ju turister. Vad förväntar de sig i denna röriga stad. Det är ju inte direkt så det är välskyltat var man får åka och inte. De borde vara vana. ;]

Vi gav upp vårt letande efter Mc Donalds och åkte till vårt hotell. Anna gick och köpte mat, pommes och kycklingfilé till mig och pommes plus hamburgare till sig. De kan inte göra pommes här, de är helt mjuka och bleka. Anna åt inte upp sin hamburgare. Det var nåt skumt kött, ingen aning om vad, det såg definitivt inte ut som och smakade inte som köttet vi är vana vid.

Jag har blivit förkyld som sjutton. Ont i bihålorna, skallen och snoret rinner konstant. Det är en ventil i vårt rum där det blåser in kall luft, rakt på sängen. Troligen är det därför jag blivit sjuk. Jag är jättekänslig för drag tyvärr. Jävla skit! Anna hängde för en handduk där nu så det blåser inte på oss, utan mer ner mot golvet. Skadan är redan skedd, men nu slipper vi, mest Anna, frysa på natten.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Santa Cruz, Santa Ursula, Candelaria & Los Christianos

2012

3 Feb
0
         

Dag 5/8: Månd 30 jan 2012

Vi är lite sega på morgnarna, idag kom vi inte iväg förrän vid tolv. Men vi hade inte något direkt bestämt idag så det var skönt att ta det lugnt. Men, när vi väl kom iväg så körde vi fel, så vi kom inte ur vår stad Puerto de la Cruz på en timme. Ja, vi hittade lite småaffärer oxå, med spetsdukar i miniformat att ha till scrapbookingen.

När vi väl hade kommit på rätt väg ut ur vår stad, så åkte vi och tankade. Det är lite kul, för här tankar de åt en. Vi blev först lite paffa första ggn vi skulle tanka och det kom en snubbe och tog över tankhandtaget. Lyx!

De parkerar överallt mitt på gatorna oxå, i mitt i filerna och mitt i korsningar. Helt galet. Och så tutar de så fort man tvekar minsta lilla sekund, eller när de tror att man ska hamna i vägen. Ett jävla tutande hela tiden kan jag lova, så det gäller att veta var man ska. Förut hamnade jag mitt emellan två filer med bilar i varje strax innan ett rödljus. Ja jisses.

Vi åkte först till Santa Ursula där vi letade gata upp och kurva ner, efter en väskfabrik som skulle finnas där. Men, stor besvikelse. Tantvarning på prylarna! Och dyrt!

Vi åkte vidare till Teneriffas vad jag tror, största stad Santa Cruz. Där var minst sagt KAOS! Gator överallt, affärer huller om buller överallt, rondeller överallt. Och stress. Vi gav upp efter att vi försökt ta oss fram ett tag. Vi orkade inte.

Vi besökte istället Candelaria, där vi åt mat; vi delade på en pizza och en pastarätt. Spaghetti with crème and mushrooms. Helt ok, men ganska smaklöst.

Vi besökte en kyrka som låg vid vattnet, med vackra torn. Utanför stod ett gäng statyer i form av olika män. De hade havet som bakgrund, otroligt maffigt! Det blåste ganska hårt där, vattnet slog mot muren och stranden så det riktigt skvalpade och blev vågor. Snyggt.

Innan vi åkte ut från Candelaria, så ramlade vi över en kyrkogård. En mycket vacker, och för oss ovanlig kyrkogård. De döda var instoppade i vad som såg ut som en stor bokhylla. Varje använt ”hål” hade som en gravsten framför sig, med blommor och sånt. Jag har aldrig sett något liknande. Vackert och lite kusligt att gå runt där inne.

När vi hittade ut från Candelaria så åkte vi Auto pista ner till Los Christianos. Vi tänkte bada lite och kolla butiker. Det här är ett av ställena där det kryllar av turister, mycket svenskar osv. Det är mer turister där än i staden vi bor i.

Vi parkerade bilen och vandrade ut på stranden, men bara för att upptäcka att det blåste jättemycket där. Det hade blåst in en massa äckliga röda maneter till vattenbrynet så det var inte lockande alls att bada. Vi gick i vattnet till fotknölarna, tog lite foton, plockade lite minisnäckor och sen lämnade vi beachen i Los Christianos. Den var inget för oss. Vi vill ha mer äventyr än så. ;]

Vi gick en sväng bland alla butiker på gatorna och blev indragna i den ena väskbutiken efter den andra. Jag hittade en väska som hade samma giraffmönstrade utsida som mina två små scrapväskor. Den hade hjul och draghandtag oxå! Vi prutade ner den från €45 till €18. Bra jobbat!

De har ju alltid en hög prislapp liggandes i väskorna, men säger alltid ett lägre pris; ”-Bara för dig” och så lägger de gärna till älskling eller vackra kvinna på slutet oxå. Det är inte så svårt att genomskåda. Går man på deras knep är man rätt korkad.

När vi kom tillbaka till Puerto de la Cruz på kvällen så var det skönt att krypa ner i sängen.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Loro Parque och kväll på hotellet

2012

3 Feb
0
         

Dag 4/8: Sönd 29 jan 2012

Idag tog jag mig lite tid till att blogga en kvart via hotellets dator. Man stoppar i €1 – ca tio kr – och så får man surfa en kvart. Jag har inte tid att sitta där så jag får klara mig utan internet denna veckan, men nu har jag iallafall informerat världen om hur läget är här. ;]

Vi har ännu inte badat något sen vi kom hit, men vädret är inte på topp tyvärr. Runt plus 20 grader är det men det blåser och är rätt kyligt faktiskt. Imorse tänkte vi att det kanske gick att bada ändå. Det finns en pool på taket men när vi kom upp dit så kändes det inte alls bra att bada där. Boende på hotellet satt runt kanterna och solade. Poolen var minimal och djupet var ca 120 cm. Det kändes mest fånigt att hoppa i där, så vi valde att inte bada.

Vi hade tänkt åka ner till Jungle Park i Arona/Los Christianos. Men vi pratade med kvinnan på biluthyrningen, och hon sa att det inte var så bra där. Dyrt och inte mycket att se. Vi litade på henne och så åkte vi till Loro Parque istället, som ligger här i Puerto de la Cruz. Det kändes onödigt att lägga massa pengar för att gå på två djurparker.

Hela dagen gick åt till att titta på djur och vandra runt inne i Loro Parque. Vi gick en guidad tur och fick då veta lite mer om de olika djuren. Intressant. Vi fick även som vipgäster gå in på en del ställen där övriga besökare inte har tillträde. Det kostade €10 extra per person att gå guidad tur men det var det värt.

Vi fick se gorillornas bäddplats, vad de äter varje dag och att de dricker te och lyssnar på opera i högtalarna när innan de sover. De hade provat olika musiksorter, och opera var det bästa.

Vi fick även gå in under pingvinerna och se hela maskineriet där. Jäklar vilket jätteenormt maskineri för att allt ska fungera som det ska.

Vi har tittat på mängder av papegojor, såg en show med ett gäng fåglar. Vi har även sett en jätterolig show med sjölejon. Många skratt blev det där, de var absolut bäst på hela Loro Parque. Späckhuggarna hade oxå en uppvisning som vi tittade på, sen gick vi mest och strosade bland djuren.

Vi åt världens minsta pizza för €6, ca 60 kr. Den var max 15 cm i diameter. Och inte var den helt klar heller. Jag måste säga att maten har inte imponerat på mig än iallafall här på Teneriffa.

Jag hittade skitsnygga armband i en av affärerna inne på Loro Parque som jag var tvungen att ha. Jag har letat så länge, men allt är ju gjort för miniatyrarmar. Dessa var alldeles lagom. Två läderband i brunt med silvriga detaljer och ett brett i silvrig metall och en vit sten på.

När parken stängde var vi nästan sist ut. Vi åkte en sväng vi inte åkt förut och kollade lite. Sen åkte vi till hotellet. Vi hittade en parkeringsplats precis utanför entrén tack och lov. Jag hade såå ont i mina fötter efter att ha vandrat runt i tre dagar hittills. Vi köpte färskt bröd, lite mer mjölk och gott, sen bosatte vi oss i sängen. Anna löste lite korsord med mig som back up, och jag har bloggat. Tidig kväll.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Pyramider, riddarspel och flamencodan

2012

3 Feb
3
         

Dag 3/8: Lörd 28 jan 2012

Denna dag hade vi tänk ta ett dopp på hotellets tak, efter frukost. Men det var ganska kyligt och blåsigt trots 20 plus, så vi struntade i det. Vi käkade mackor köpta nybakta i butiken tvärs över gatan. Frugan väckte mig efter hon hade handlat.

Sen var det dusch och make up innan vi var på väg ut igen. Idag stod Pirámides de Güimar i Güimar och Riddarspel med mat och flamencodans i San Miguel på schemat. Vi hade även bestämt oss för att hyra bilen i tre extra dagar. Vi skulle lämna tillbaka den på söndag, men behöver den i veckan oxå.

Hos biluthyrarna tvärs över gatan från hotellet stod nu en annan kvinna. Hon var om möjligt ännu trevligare och mer hjälpsam än kvinnan vi hyrde bilen av igår. Hon förlängde vårt kontrakt tills på onsdag, och vi behöver inte lämna nycklarna förrän senast 06.00 på torsdag morgon. Så innan vi lägger oss på onsdagen blir ju bra.

Vi fick våra rabattkuponger till det vi skulle göra idag. Pyramiderna var två till priset av en. Riddarspelen fick vi ungefär hundra kr billigare. Kanon! Vi stod och pratade ett tag med kvinnan innan vi knallade ner till bilen som vi parkerat några gator ner igår kväll.

Pirámides de Güimar var mycket mer och häftigare än jag/vi förväntat oss. Vi kom lagom till att de skulle visa en film på en kvart om norrmannen Dr. Thor Heyerdahl och hans expeditioner över Atlanten och hur han utförde en serie observationer av pyramiderna. Mycket intressant.

Vi tog en promenad i den botaniska trädgården runtom Pyramiderna, och där fanns riktigt häftiga växter; träd, blommor och buskar. Pyramiderna har såklart en alldeles egen historia.

På em åkte vi genom slingriga vägar utmed bergväggar där det var väldigt varierande boenden. Det var allt från slottliknande hus till ruiner. En del hus, eller fort som jag kallar dem såg nästintill obeboeliga ut, men där låg hundar i hundkojor som nästan var mindre än djuren, och tvätt hängde på taken.

Det var bra mycket mer spännande att åka den vägen som tog längre tid, än att ta motorvägen; ”AutoPista”. Vi stannade många ggr och släppte förbi bilar på den smala vägen, vi ville ju kunna stanna när vi ville för att ta kort och beundra eller förundras över hur det såg ut.

När vi insåg att dessa häftiga bergvägar skulle ta för lång tid så tog vi oss ner från berget på slingervägar med ständiga U-svängar, till AutoPista. Där var det iaf en hastighet på 120, så vi skulle inte komma för sent. Faktum var att vi var framme i San Miguel hela två timmar före medeltidsspelen skulle börja.

Vi parkerade bilen utanför borgen där vi skulle tillbringa kvällen. Anna spelade lite i sin iPhone och jag passade på att skriva in lite dagbok i anteckningar. Det är sååå frustrerande att inte kunna gå online ens för en liten liten stund. Jag vill kunna lägga upp min dagbok, men det går verkligen inte. Jag har noll connection med nåt internet. Varken mitt eget i iphonen eller nåt annat.

Innan vi gick in i borgen, så fick vi varsitt gult tyg med hål för huvudet att hänga över oss. En del fick svarta. Vi var först vid entrén, och blev oxå visade in först. Vi fick de bästa platserna längst fram, längst ner i mitten. Bra det, jag skulle ju fotografera.

Det ingick ju mat i priset. Förrätt, huvudrätt och efterrätt. Men, det lät finare än det var, den var ingen höjdare. Usch rent ut sagt! Förrätten var en minibaguette som var stenhård, plus en skål med soppa. Soppan var det godaste av det vi fick att äta, men den smakade ungefär som ärtsoppa och var även lik i konsistensen. Troligen någon grönsakssoppa av nåt slag.

Huvudrätten var en kotlett, troligen lamm? En halv potatis och en kycklingklubba. Men, inget var kryddat med något. Inte ens med salt, så det var rent ut sagt vidrigt. Lammkotletten smakade jag inte ens på, det är inget som tilltalar mig alls. Men Anna beskrev smaken och… Hu… Potatisen gick inte att äta, och jag älskar potatis i alla former. Jag åt lite kyckling, men till och med den smakade rätt illa.

Showen var iallafall värd priset. Jag skrev om sekter härom dagen, och här blev vi indelade i två ”lag” på varsin sida av arenan efter vilken färg vi hade på våra tygstycken. Jag skojade och sa till Anna att, är det här som att bli indragen i en sekt.

En kvinna, visade upp konster med en häst. Hästen var otroligt duktig, och jag intalade mig själv att den blivit lärd endast genom belöning och inte genom någon form av bestraffning. Jag har väldigt svårt för cirkusliknande evenemang egentligen, eftersom jag är övertygad om att djuren på ett eller annat sätt troligen far illa.

Hästen kunde räcka ut tungan, den kunde dansa, backa, gå i sidled, gå ett steg upp för trappan mot läktaren där vi satt, den tog av en filt från ryggen som kvinnan la dit, den nickade och skakade på huvudet.

Sen var det dags för riddarna att inta arenan mellan läktarna där vi i publiken satt. De gula på ena sidan och de svarta tvärsöver. På ena kortsidan satt kungen med sin drottning. Ett par dvärgar var medhjälpare och en dvärg hade en egen föreställning där han lät eldfacklor slicka kroppen. Slutligen svalde han elden.

Riddarna visade upp vad de kunde för konster på hästryggarna, och självklart var det traditionella riddarspel där de gula tävlade mot de svarta. Det är här de sektliknande egenskaperna kommer in, som jag skrev om lite högre upp. ;] När det gick bra för de gula riddarna så jublade vi på den gula sidan och klappade händerna, och när de svarta red förbi oss så buade vi.

När detta var slut, så bytte vi lokal till en restaurang i samma borg. Där var en stor scen och vi lyckades få platser längst fram även där. Tre män och fyra kvinnor visade upp Flamenco-dans, och det är så otroligt vackert och sexigt. Jag älskar att titta på dans överhuvudtaget, men detta är verkligen imponerande.

Ena mannen dansade själv och steppade på slutet, och det gick så fort så det var helt otroligt! Mycket fascinerande och jävligt snyggt! När även detta var slut, så tog vi vår lilla hyrbil och åkte en dryg timma tillbaka till hotellet i Puerto del la Cruz.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Vulkanbestigning & vacker shoppingstad

2012

3 Feb
4
         

Dag 2/8: Fred 27 jan 2012

Vi hade ställt klockan på åtta. När kl var runt halv nio gick vi upp och käkade frukost. Sen funderade vi på om vi borde åka till en djurpark här vi bor, men insåg att när vi väl hade snurrat klart, ätit frukost på balkongen och bestämt oss för att hitta på något, så var kl massor.

Vi gick och åt mat; friterade pommmes och friterad torsk. Med en tuss friterat hår på tallriken. Blä! Men jag sa till och då behövde vi bara betala för den ena fisken. Sen hyrde vi oss en bil. Vi insåg ganska snabbt att om vi inte har en bil så är vi ganska låsta trots bra bussförbindelser.

Biluthyrarna hade sitt kontor tvärs över vägen, från hotellet sett. Jättetrevlig kvinna som gav oss lite tips och sa att via dem kunde vi få rabatt på massor av saker vi ville se. Härligt! Smart drag att hyra bil alltså.

Denna dag hade vi bestämt oss för att ta en tur upp på berget/vulkanen Teide. Sagt och gjort. Slingerikrokvägar upp med ganska häftig vegetation och mycket dimma, men efter ett par timmar så kom vi äntligen fram till stationen varifrån man kunde åka linbana upp på Teide.

Självklart var vi tvungna att ta en sväng upp där. Vi kunde ju inte bara låta bli när vi hade kommit så långt. Det var en pirrig och hisnande färd upp, och det var högt! Men häftigt! Och kallt jämfört med på vanlig mark, 2 minus. Vi gick runt där uppe ett tag innan vi kalla om näsorna åkte ner med linbanan igen.

I souvernirshoppen fanns en hel del käcka saker. Mycket saker tillverkade av lava från vulkanen. Jag är lite allergisk mot saker som har namn på sig från ställen man besökt. Jag skulle aldrig köpa nån prydnadsgrej bara för att det är från Teneriffa tex. Men, jag såg en mugg där i shoppen, som jag blev alldeles kär i.

Den var tillverkad av lava/sten från vulkanen Teide, ser ut som en keramikmugg målad i rött med omålad gråbrun nederdel på utsidan. Insidan är målad som om det runnit röd färg, ska väl likna glödande lava kan jag tro, och på utsidan är det en utstående fyrkant med en symbol i. Så jäkla snygg! Ja, jag lägger väl troligen in foto på den. ;]

Vi tog samma slingriga väg ner, och väl nere så ville vi inte åka tillbaka till hotellet. Vi ville hitta på nåt mer, så eftersom vi hade bil var det ju bara att åka. Vi tänkte åka till en stad uppåt i landet, som vi fått tips om. Det skulle vara väldigt fint där.

Men, helt plötsligt var vi mitt i en stadskärna, med massor av gator fulla av affärer. La Laguna. Vi snurrade där ett tag i jakt på en parkering, det var verkligen fullt överallt. Folk parkerade till och med mitt i körbanorna och ja, lite varstans. Galet! Det gäller att ha koll när man kör här på Teneriffa. Folk tutar hela tiden, och de kör som vettvillingar.

La Laguna är en historisk stad som egentligen heter ”San Cristobal de La Laguna”, och har sedan 1999 funnits på UNESCOS världsarvslista.

Vi gick runt och tittade i ett par timmar. Vi hittade lite småsaker som vi köpte, bland annat ett par byxor till Anna och en tröja till mig. Det var jättemysiga gator med häftiga hus, och det verkade inte vara så mycket turister där. När affärerna stängde runt 20-20.30, var det mörkt. Vi åkte då tillbaka till vårt hotell i Puerto del La Cruz.

På vägen från bilen gick vi förbi en pizzeria där det jobbade en man som verkligen kunde sälja. Han frågade om vi pratade engelska eller tyska, och när Anna svarade ”svenska”, så började han prata på svenska. Där hade han köpt oss. Klart vi köpte våra pizzor där. Käkade dem på hotellet och stenslocknade.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.