Sterilisering klassfråga?

2011

8 Jul
1
         

Idag hörde jag på nyheterna a’la TV, att det skiljer enorma summor i olika län om man vill sterilisera sig. Jag är steriliserad, gjorde det när jag var 25 år. Jag har aldrig ångrat det beslutet. Läkarna tyckte att jag var ung, må så hända, men jag har två barn och när jag var 24 gjorde jag en abort. Den har jag aldrig heller ångrat.

Anledningarna till mitt definitiva beslut var många. Den största anledningen är såklart att jag helt enkelt inte vill ha fler barn. Jag är lyckligt lottad som fått två friska underbara barn, och dessutom en av varje kön. Jag är nöjd med att ha två barn.

En annan stor anledning var att Alexander inte bodde hemma, han bodde i familjehem för att jag inte orkade/hade resurserna att ta hand om honom. Han gjorde slut på all min ork, energi och mitt tålamod med sin AD/HD. Jag valde då att någon annan, som hade mer ork, skulle ta hand om honom, så vår relation skulle bli bättre och mindre infekterad.

Jag hade aldrig med gott samvete kunnat skaffa fler barn, när jag inte ens orkade ta hand om de båda jag redan hade. Det hade inte känts rätt mot Alexander som inte ens ”kunde” bo hemma. Att skaffa ett barn till när han var tvungen att bo hos någon annan skulle vara ett enormt svek kände jag.

Vad innebär sterilisering?

Om man av olika skäl inte vill få barn kan man låta sig steriliseras. Vid operationen skärs kvinnans äggledare eller mannens sädesledare av.
Det är alltså inte fråga om kastrering, då äggstockar respektive testiklar tas bort. Kastrering görs endast av medicinska skäl, till exempel om man har elakartade tumörer i de kroppsdelarna.

Sterilisering är ett ingrepp som oftast är svårt att ”rätta till” om man senare ångrar sitt beslut. Därför ska man få noggrann information om vad det innebär att bli steriliserad och vilka följderna blir. Det sker i ett samtal med en kurator eller läkare. Dessutom ska man få information om vilka andra möjligheter det finns att förhindra graviditet.

-Källa: 1177-

Varför sterilisering undrar kanske någon. Men, jag har aldrig i hela mitt liv ätit P-piller eller fått något preventivmedel med hormoner. Jag har varit lite anti det, mycket för att viktuppgång är en tråkig eventuell biverkning. Jag har inte velat chansa.

Jag har använt kopparspiral mellan min båda graviditeter, och det har funkat helt ok. Enda nackdelen var att en del killar klagade på att snöret ”stacks”. Inte så skönt eller upphetsande kan jag tro. Hehe.

Kondom har jag oxå använt, men för det första är det så ickeskönt. Det är verkligen sant som det sägs, att det är som att äta kola med pappret på. Jag hatar det, och slarvade. Men, den ggn jag blev gravid och gjorde abort, så användes faktiskt kondom. Men, den gick sönder! Höjden av otur. Och tydligen så har jag väldigt lätt för att bli gravid.

På nyheterna berättade de att i Blekinge län kostar en sterilisering 250 kr. Samma ingrepp kostar i Östergötland en smaskig summa på… 10.000 kr! Jag tappade nästan andan. Helt sjukt! Min operation kostade ett läkarbesök, no more.

Man kan verkligen undra om det blivit en klassfråga att välja bort barn/fler barn i sitt liv. Jag har ingen koll på siffrorna när det gäller aborter, men det känns som om att det skulle bli mindre kostnader där om fler som inte vill ha barn fick göra en sterilisering.

Väntar på 2 liter blod

2011

9 Jun
6
         

Idag skulle jag jobba ca 16-22, men det sket sig rejält kan man ju säga. Och läkaren tyckte att jag skulle vila och låta bli jobbet i helgen oxå. Skit! Det här var ju verkligen bra tajmat. Sjukskriven redan andra dagen på mitt nya jobb. Jippie! Eller inte…

20110609-023614.jpg

20110609-023639.jpg

Just nu är jag så trött så ögonen ramlar ihop på mig. Jag är likblek och jag har myrkryp utan dess like i benen. Jag bad att få Sifrol för det, för snart blir jag helt galen. Det killar inne i ena benet så jag skulle med nöje hugga av det just nu. Jag misstänker att det blivit värre senaste veckorna pga min blodbrist. Jag har haft kill i benen varje dag det sista.

20110609-023808.jpg

Jag väntar på att mitt nya blod ska anlända, 4 påsar = 2 liter. Det är en del, och EN påse à 0,5 liter tar ca 1,5 h att droppa in i armen. Hmm, det är SEX TIMMAR! Plus att blodet inte ens har kommit. Jag är hemskt tacksam över att det finns folk som gärna delar med sig av sina blodresurser. Jag önskar att jag kunde göra detsamma, men det funkar ju jävla dåligt med ett hb på 75.

Tanken är att jag ska åka hem idag, men det lär ju bli sent. Tidigast åtta-nio ikväll. Jag som skulle göra kort, gästbok, tårta mm tills imorgon. Tårtan kan jag ju göra i kväll, men det andra får nog tyvärr vänta. Kl 11 imorgon tar Alexander studenten, och det TÄNKER JAG INTE MISSA. Det är viktigt för mig, och för honom.

Läkaren ordnade så jag får blod idag, och att jag kan komma tillbaka nästa vecka för att skrapa mig. Hon skrev ut något blodstoppande oxå, så jag får väl ta det då. Har ju lite ångest för tabletter. Läkaren tog även prover på min livmoder, för det är klart att tanken har slagit mig att det kan vara cancer.

Livrädd!!!

Vi diskuterade lite om framtiden, för att undvika detta igen. Hon sa att man kan antingen operera bort livmodern, med allt som det nu innebär!? Har DU erfarenhet av det, så berätta gärna. Ett annat alternativ är att sätta in en hormonspiral. Men, att tillföra kroppen mer hormoner är väl ändå på gott och ont? Har du erfarenhet av en sådan, så berätta gärna. Kan man tex inte gå upp en massa i vikt? VÄGRAR!

Åh, underbart… Nu har sifrolen mot myrkrypningarna gjort susen. Borta! Skönt. Bara huvudvärken och mattheten kvar nu då. De här på sjukhuset blev förvånade över att jag ens orkar gå utan att svimma ihop. Kicki är på väg hit med Cappuccino och choklad! Söta!! Tack!!

20110609-022448.jpg

Till lunch idag bjöd sjukhuset på Kålpudding, potatis och gräddsås. Undrar vad det blir för gott till middag. Det är det roligaste när man är inlagd på sjukhus, att få mat. Och jag äter ju allt, så det är oftast riktigt gott oxå.

Sprutor

2011

5 Jun
3
         

Sprutor

1. Är du spruträdd?
Absolut inte. Jag skulle kunna ställa upp som ”prov-docka” på en skola, så lite bekommer det mig.

2. Är du/har varit/vill bli blodgivare?
Nej, jag är inte blodgivare, har aldrig varit. Jag har alltid haft så dåliga blodvärden hela mitt liv, så det har tyvärr aldrig varit aktuellt. Jag har däremot FÅTT blod en gång, när mitt blodvärde var nere på 87.

3. Din åsikt om att homosexuella män får ge blod?
Jag tycker att det är grov diskriminering att de inte har fått lämna blod, och nu att det måste ha gått ett ÅR efter deras senaste samlag för att de ska få lämna. Det handlar väl knappast om vilken läggning man har sexuellt utan snarare om ATT man har sex. Jag skiter i vem som har haft blodet i sin kropp om jag behöver blod igen, så länge blodet är TESTAT och rent. Det spelar mig ingen roll vilket kön, vilken sexuell läggning, hudfärg etc, jag är bara hemskt tacksam att någon vill dela med sig av sitt blod så jag och andra får hjälp om det behövs.

Det viktigaste är som sagt att blodet är rent, och att det passar min kropp med rätt blodgrupp. Heterosexuella kan även de få HIV, och även om homosexuella män löper större risk, så FINNS risken i alla sexuellt utövande grupper. Och jag hoppas innerligt att ALLT blod testas, och då spelar det inte någon roll vem som burit det i sin kropp innan.

4. Har du fått någon spruta av någon annan anledning än de ”obligatoriska” i skolan, vad/varför?
Jag var tillsammans med en kille när jag var 17-18 som hade fått hepatit (minns inte vilken sort) genom en blodtranfusion efter en olycka (detta var före de kollade blodet så noga) och då vaccinerade jag mig mot det. Sen har jag även fått järninjektioner vid flera tillfällen i livet pga. mitt låga järn/blodvärde. Jag valde däremot att INTE ta svininfluenavaccinet, och det är jag tacksam för idag med tanke på att de kommit på att man kan få narkolepsin som biverkan. Helt galet att de vaccinerar med något de inte har nån bredare kunskap om.

5. Din åsikt om att det delas ut gratis sprutor till narkomaner?
Jag tycker att det är skitbra! Äntligen! Det minskar risken att sjukdomar sprids, och gör så att människor blir mindre sjuka, vilket i sin tur resulterar i att det förhoppningsvis drar ner på sjukhuskostnader. Det handlar inte om att tycka att det är ok med narkotika, det handlar om att vara realistisk och inse att det finns, att folk använder det och att de delar på skitiga sprutor. Jag ger gärna av mina skattepengar så andra människor kan få det lite bättre. Och narkomaner är en utsatt grupp. Man kan tycka att de får väl skylla sig själva, men det är inte riktigt så enkelt.

Jag har levt ihop med en narkoman (hash, amfetamin, benzo, svamp, syra, lösningsmedel etc ”spännande” han kom över) i drygt fyra år, och även om han inte använde sprutor så är det ett beroende som är svårt att ta sig ur. Det finns olika anledningar till att folk hamnar i ett beroende, precis som det finns olika anledningar till att folk blir alkoholister, sockerberoende, rökare etc.

När jag var i Danmark för en herrans massa år sedan, så såg jag på stan att de hade gula sprut-inlämningsboxar uppsatta lite här och där. En låda som påminde lite om en brevlåda, men med ett långt rör där man stoppar ner de använda kanylerna/sprutorna, så man inte kan stoppa ner handen och fiska upp något. Inte heller det är att tycka att det är ok att knarka, men ändå att inse fakta. Superbra!

MediaHora

2011

1 Jun
2
         

Vid frukosten idag så ringde telefonen. Det var ordförande i RFSL Trestad som hade en fråga till mig. Radio (Väst 3?) hade ringt honom och ville intervjua någon som var öppen med sin sexualitet/läggning. Då tänkte han på mig. Det gick så bra så. Det är inte precis första ggn jag är med i media ang min läggning. Och, dessutom är det roligt! Jag har ju en exhibitionistisk ådra som behöver lite näring ibland.

Radiokillen ringde, och vi pratade ett tag, och sen fick han även prata med Anna. Han frågade om jag/hon upplevde svårigheter med att komma ut i samhället som homo/bisexuell. Om vi såg någon skillnad mellan storstaden och en mindre stad. Det är snart HBTQ-festival i Göteborg, därav viljan att vilja intervjua någon i en mindre stad.

Jag har personligen haft den goda turen att inte ha några problem. Jag har alltid bara varit mig skälv, och folk runt mig har snällt fått acceptera vem jag är om de vill ha mig som vän. Jag är ju jag. Sen spelar det inte någon roll vem fan jag ligger med.

Den enda som jag har upplevt har stora problem med min läggning är min mor. Hon klarade inte ens av att hantera det, vilket resulterade i att jag för ett par år sedan gjorde valet att inte ha henne i mitt liv. Hon betedde sig bara illa, plumpt, idiotiskt och elakt. Mycket kan jag ta, men där var bägaren full redan sedan innan av annan skit. Den berömda droppen gjorde mitt val enkelt.

Hundens & kattens dagbok

2011

25 Maj
1
         

Jag kan lugnt säga att jag skrattade gott när jag hörde detta.
Jag älskar katter om möjligt ännu mer nu!

Feliway gör nog fan nytta

2011

21 Maj
1
         

.

Katterna har ju varit otroligt elaka mot varann, plus att Mowgli har satt i system att kissa i våra sängar. Äckligt! Jag pluggade in Feliway, syntetisk analog till kattens ansiktsferomoner, i ett uttag, och nu har den suttit där i några dagar. Det stod på paketet och även online att det ska ta ett tag innan det ger effekt. Lite skeptiskt måste jag säga att jag var till denna dyrgrip.

Feliway Doftavgivare användningsområden

• Förhindra urinmarkering
• Förhindra vertikala klösningar
• Förbättra relationen mellan katter
• Underlätta anpassningen till förändringar i kattens närmiljö
• Den oroliga gamla katten
• Nytt hem för kattungen

Men, ta mig tusan om jag inte redan märker skillnad!! Katterna har dagligen slagits så hårtussarna bokstavligen flugit runt. Tindra och Zpiky har fräst så fort de gått förbi Mowgli, Men nu, helt plötsligt, så kan de till och med ligga bredvid varandra.

Tindra tvättar Mowgli när han kommer för nära. De kan vara på samma ställe. De bråkar knappt inte alls. Helt lugnt är det inte, men det är helt klart märkbar skillnad. Helt plötsligt så känns det som att Mowgli får vara med mer.

(Det där skulle jag tydligen inte ha skrivit för nu, i skrivande stund, slåss Tindra och Mowgli och de låter som om de ska äta upp varann och morrar å fräser. *suck*) Men, det ÄR skillnad.

Det var någon som skrev i en kommentar att de andra två kan stöta bort Mowgli för att han är ”sjuk” oxå. Han har ju sina sår pga sin foder/proteinallergi. Det är inte riktigt läkt än. Och det luktar ju troligen sjukdom för dem. Jag kan dra mig till minnes att jag har hört att djur faktiskt stöter bort andra sjuka djur. Hmm…

Peppar peppar, vet inte om jag ens vågar skriva nåt ang. hans kisserier. Vi har börjat ha dörrarna stängda till alla tre sovrummen. Så han har inte haft någon möjlighet att sätta sig där. Nattetid, när vi ligger i sängen och ska sova, så är dörren alltid öppen, men det känns som att han inte ens bryr sig om att komma i sovrummet. Han sover oftast på nedervåningen.

Våga stå emot

2011

16 Maj
6
         

Häromdagen var vi på Alexanders skola på öppet hus. Eleverna visade upp vad de har gjort under terminen och så var det livemusik. Alexander går Spelutveckling på Ljud och bild-skolan, så vi fick se spel som han gjort, en tidning som elever gjort, en film, foton och massa mer.

Några elever hade satt ihop ett arbete om kärlek och sex, och där var min son med och poserade på en plansch med en annan kille. Det är så underbart att se att han är så openminded att inget bekommer honom. Många killar i hans ålder skulle inte ens ställa upp på en sån bild, av rädsla för att någon ska ”tro nåt”.

Båda mina underbara tonåringar har vänner av båda könen som är homosexuella och bisexuella. Det är så skönt att se hur mycket öppnare samhället faktiskt är i den generationen som är i tonåren nu. Eller oxå är det bara jag som haft turen att få så bra barn och de i sin tur, bra vänner. Både Alexander och Jennifer är vänliga, omtänksamma och gör inget bara för att ”alla andra” gör det. De går sin egen väg och har sina åsikter om olika saker.

Det är modigt idag att våga stå emot grupptrycket och faktisk säga ifrån och visa sina egna åsikter. Att tala om att man tycker att något är fel. De har troligen fått lite av det tankesättet av mig, för sån är jag.

Jag skulle aldrig göra något bara för att någon annan tycker det. Och om jag inte håller med i en diskussion så säger jag ifrån. Jag har alltid gått min egen väg och gjort det som känns bra för mig. Mig sätter man sig inte på. Men, man kan vara trevlig även om man har åsikter som skiljer sig från andras.

Man måste lära sig att respektera andras åsikter och faktiskt acceptera att alla är olika individer, med olika liv och erfarenheter bakom sig. Människor tycker och tänker olika helt beroende på uppväxt och vad man fått med sig för åsikter, fördomar etc i livet.

Det är vi som föräldrar som lär våra barn från grunden vad som är rätt och fel. Sen är det klart att samhället och omgivningen gör sitt till, och alla barn har inte förmågan att ”sitta still” eller agera som man förväntar sig. Men man kan göra sitt bästa.

Oj, vilken utläggning det blev… Men det är viktigt! Om ni orkade läsa ända hit så är jag jättenyfiken på vad NI tycker, och ERA reflektioner över det jag skrivit.

Älskade katt

2011

15 Maj
7
         

Vi har en liten låda som blev stående i hallen på övervåningen för ett tag sen. Den här lådan har blivit favoritplatsen för alla tre katterna. Mowgli låg däri när jag gick och la mig igår. Jag började skriva på detta inlägg igång natt, men stensomnade med iPhonen i handen flera ggr, och fick ge upp… *s*

Vi gör allt som står i vår makt för att Mowgli ska kunna bo kvar hos oss. Vi vill verkligen inte att han ska flytta/avlivas. Det känns helt sjukt att ens tänka tanken på att en i övrigt frisk katt skulle behöva avlia för att han kissar på fel ställen. Det är ju inte precis så man avlivar en människa för att h*n är obekväm. Men… om detta fortsätter och vi inte hittar någon som kan ta honom, så är det TYVÄRR TYVÄRR enda och absolut SISTA utvägen.

Men, som sagt vi gör allt vi kan för att han ska trivas och må bra, och förhoppningsvis sluta kissa i sängarna. Nu har vi alltid (utom på natten) stängt till alla tre sovrum. På natten har alla tre katterna tillgång till endast vårt sovrum. Vi får hoppas att Mowgli inte kissar i vår säng när vi ligger i den. Man vet ju aldrig, så nu har vi för säkerhets skull lagt i ett lakan av ”plast”? under det vanliga lakanet. Det skyddar iaf madrasserna. Det känns inte bra att stänga ute dem från oss nattetid, måste vi så får det bli så, men vi vill iaf prova med öppen dörr nattetid.

Jag hoppas att han låter soffan vara ifred. Vi ska köpa Feliway när vi får lite mer pengar, och kattlådor har vi två stycken. En inne i badrummet och en utanför dörren till badrummet på övervåningen. Det verkar som att Mowgli föredrar att gå in och kissa i den som står i badrummet. Vi hade bara utanför innan, och jag tror inte han känner sig helt trygg där i stora hallen med tanke på att de andra katterna går där. Han slutar nästan kissa när de närmar sig.

Det vore hur bra och skönt som helst om Feliway faktiskt gör att de blir bättre vänner oxå. Ibland dyker Mowgli bara ner på golvet till Tindra, och gosar in huvudet i hennes mage, och det ser ut som att han ber henne: Gosa på mig då, tvätta mig lite då… Hon gjorde ju det när han var mindre, ja det gör hon ibland än oxå. Men, som sagt, det slutar oftast med fräsande. Skumt…

Mowgli har fått vara ute lite mer nu oxå. Han ligger på gräset i sitt koppel, ungefär som Ferdinand ”och bara luktar på blommorna”… Sötnos! Jennifer och Anna ska bygga ett litet katthus som vi kan ha där ute, så kan Mowgli få känna sig lite ”ifred” om han vill. Men, han får bara vara där ute när vi är där ute oxå, skulle aldrig våga låta honom vara ensam där ute med selen/kopplet.

Vi måste köpa sele till de andra två katterna. Vi har en nu, och den får de turas om med. Det vore skönt om de kunde vara ute alla tre när vi ändå sitter ute. Speciellt Zpiky och Mowgli jamar hela tiden och vill ut. Att de båda kunde låta så högt har de inte visat innan.

Mowgli är en katt(atstrof)

2011

13 Maj
         

Vår älskade, underbara, fina, vackra, mysiga, mjuka Mowgli har mer och mer har börjat kissa i våra sängar. Så fort han får tillfälle så sätter han sig där. Och det är inte lite skvätt, utan stoooora pölar som går igenom allt, utom resårmadrassen tack och lov. Det är verkligen inte roligt, det är ett helvete att skura stora madrasser var och varannan dag. Nu har han satt sig i vår säng och Jennifers säng allt för många ggr, och häromdagen i Alexanders oxå.

Jag älskar verkligen vår Mowgli. Jag vill inget hellre än att det ska funka med allt. Självklart vill jag ha kvar honom, men vad ska vi göra?? Och även om vi skulle ge bort honom, så är det troligen ingen som vill ha en icke rumsren katt. Jag undrar varför han kissar på täcken. Om det är en protest för något, isåfall vad? Han har kissat till och från ända sedan han var liten. I slutändan är det avlivning som är enda lösningen, och det suger. Vill verkligen INTE. fan!!!

Vi ska köpa något som heter Feliway. Det är något man pluggar in i ett eluttag. Det är värt ett försök iallafall. Är det någon som har några bra tips på vad man kan göra för att han ska sluta kissa? Och om någon har erfarenhet av Feliway? Berätta gärna!

Vad är Feliway®?

Feliway® är en feromonlösning som är en syntetisk motsvarighet till kattens ansiktsferomon vilka katten använder för att markera inom sitt territorium. Detta skapar välbefinnande och lugn.

Genom att efterlikna kattens naturliga ansiktsferomoner skapar Feliway® en känsla av lugn och välbefinnande inom kattens närmiljö.
På så sätt kan Feliway® användas för att hjälpa och lugna katten, då katten försöker klara av utmanande situationer, och/eller förebygga eller minska den stress som katten känner i samband med en förändring i dess miljö.

Genom utvecklandet av Feliway® skapades en ny form för behandling inom veterinärmedicinen: feromonterapi.
Feliway finns i två olika beredningsformer: som en spray och som en elektrisk doftavgivare.

Källa: Feliway

Nybadad pälsbomb

2011

5 Apr
3
         

Mowgli har gått med tratt rätt länge nu, och det har inneburit begränsad tillgång till att kunna tvätta sig. Idag fick han ta ett litet bad. Han är inte så tjock med blöt päls… Han ser ut som en råtta. Sötnos.

Ett stadigt grepp i nackskinnet krävs, annars vill han smita, och klättra på mig för att komma iväg, och det resulterar ju i goa rivmärken.

Han lyckades ta sig loss och riva mig på kinden och på armen i panik, som ni ser här. Stackarn. Men, han är jättesnäll och jätteduktig.