Orolig för Mowgli

2011

5 Apr
3
         

Mowglis sår har i princip läkt ihop helt nu. Han har fått maten vi köpte hos veterinären, den de rekommenderade som är bra för huden. Faktum är att han tycker inte om den, han har ätit ibland, men ibland kräks han både före och efter han har ätit. Idag ska vi prova att köpa Royal Canins anka/kyckling så får vi se om han tycker om den.

Men, han har ätit dåligt, nästan inget alls i helgen, så igår fick han den vanliga maten, med protein i, den han troligen inte tål. Det är den vi har hemma nu utöver hans specialmat. Han åt ganska mycket nu på kvällen, antar att det kan vara anledningen till att han spydde upp allt nyss.

Det ser ut som om han har magrat lite sista veckorna, och det är ju inte så bra. Jag mailade veterinären igår, får se vad de säger om allt detta. Usch, jag blir så orolig för honom.

Det här fotot är från när Mowgli var liten.

Mowglis tråkiga provsvar

2011

28 Mar
5
         

Vi tror att vi har bestämt oss för att skaffa sele till alla tre katter och lite längre rep, så de faktiskt kan få gå ut när vi är ute. Vi vågar inte släppa ut dem själva så de får gå härifrån. Jag har förlorat allt för många katter som blivit överkörda mm, plus att jag är livrädd att någon ska göra dem illa.

Vad tror ni om att de får gå ut i typ koppel? Är det någon som har erfarenhet av det? Jag vet att det är många som tar ut sina katter i koppel, men jag är lite rädd för att de ska vilja ut hela tiden sen. Jag vill ju inte för allt i världen att de ska bli olyckliga.

Frugan och Mowgli utanför vår dörr.

Den här vägen och en liten bit till får vi gå för att komma till bussen eller bilen. Ca 0,230 km. Lååångt. Vi är ju bortskämda med att ha parkering precis utanför dörren.

Idag har vi varit hos veterinären med Mowgli för att ta bort hans stygn i såren. Han blev jätteillamående bara när vi bar honom i buren mellan vårt hem och bilen, så han kräktes, stackarn. Veterinären sa att såren hade läkt jättefint. Jag tycker verkligen jättemycket om den veterinären, hon är lugn, vänlig och hjälpsam.

Nu har provsvaren på biopsin kommit oxå, och det var mindre roligt. Men, det kunde såklart varit värre, så vi är glada ändå. Veterinären sa att hon har sällan sett ett så tydligt provsvar. Mowgli är foderallergiker, eller ja, allergisk mot protein. Han ska alltså helst inte äta kött eller fisk. Det kan funka med anka, så vi får väl prova oss fram helt enkelt.

Den maten han har ätit nu, tycker han iallafall INTE om. Vi ska se om vi kan köpa Royal Canins foder som ska funka. Det är ju det märket vi brukar köpa. Jag tycker det är bra, katterna mår bra, är fina i pälsen och de är aldrig lösa i magen.

Vi brukar ju säga att Mowgli är vår veggokatt, och så rätt vi hade. Tur han får äta sin älskade gurka iallafall när han inte får äta kött.

Tindra är så gullig. Hon älskar att stoppa in sina tassar i mina tofflor.

Varning för känsliga tittare

2011

25 Mar
2
         

Ett par kort längre ner är det ett foto på Mowglis sår. Det är hål där veterinären har tagit biopsi, och så har hon sytt honom. Det ser lite obehagligt ut, så är du känslig så varnar jag här.

Vi borstade våra pälsklingar härom dagen och det blev en hög… Vi använder oss av både en Furminator och en karda. Med tanke på den här högen så är det inte så underligt att det är katthår överallt. Vi kan nog nästan bygga oss en katt till.

Mowglis sydda sår. Vi har fått veta av veterinären att blodproverna inte visade på någon infektion i kroppen iallafall. Det var riktigt skönt att veta. Vi ska prata med henne nästa vecka och få svar på biopsin, om Mowgli är allergisk mot något och isåfall vad. Hoppas inte det är maten, han är inte så jätteförtjust i sin ”nya” mat.

Zpiky våldkramar och tvättar Tindra. Sötnosar. Hur kan man leva utan katter! De är så underbara varelser!! Älskar dem!

Vi väntar på provsvaren

2011

17 Mar
3
         

Jag letade tillbaka i tiden för att se när Mowglis sår började, och jag räknade ut att det måste varit någon gång i november? förra året, kanske tidigare. Här kan ni se foton på hur såren såg ut från början. Det är klart att vi trodde att de skulle läka av sig själva, men har då bara eskalerat i storlek.

När vi var hos veterinären idag, så blev han nedsövd och de tog en bit från hans sår som de ska ta prover på, och även blodprov. Dessa prover kunde man tyvärr inte se svaren på idag, så de hör av sig inom några dagar. Och innan de vet vad det är, så kan de ej heller sätta in en behandling.

Veterinären tyckte att Mowgli var en stor och fin katt. Hon sa att det måste vara Main Con i honom oxå eftersom han är så stor. Och han reagerade på sömnmedlet genom att dreggla nåt så kopiöst, det bara rann ur mungiporna på honom så han var helt våt. Det sa hon att det är oxå typiskt rasen Main Con.

Han reagerar ju exakt likadant när vi har sprayat med sprayplåster på hans sår. Han dregglar nåt segt och slemmigt. Jag har inte en aning om vad det är för ras i honom mer än norsk skogskatt.

Veterinären sa att det kan vara allergi mot mat, att han är allergisk mot proteinet i Royal Canins mat. Så vi köpte en 2,5 kilos påse med annan mat, mot känslig hud dessutom.

Det blev en dyr dag.
Veterinärbesök 3800 kr, efter reglering med Agria: ca 1600 kr.
Foder: ca 315 kr.
Schampo för känslig katthud: 135 kr. Så drygt 2000 kr kostade vår lille pälskling oss idag.

Mowgli hos veterinären

2011

16 Mar
5
         

Nu har vi lämnat Mowgli hos veterinären på Smådjurskliniken här i stan. De var supertrevliga och vänliga. De tittade på hans ögon och de är normala verkar det som, och hon tyckte även att hans tänder var riktigt fina. Såren ville hon ta prover på och så frågade hon om vi ville att de skulle ta blodprov för att kolla ev. allergier och sånt. Ja, det vill vi! Lika bra att kolla allt en gång för alla nu när vi ändå är där.

Hon räknade ut vad hela kalaset skulle gå på, och det slutade på dryga 3500 kr. Det är verkligen tur att vi har försäkrat våra katter, så det blir nog ungefär drygt halva den summan. Dyrt! Och även om Mowgli är värd varenda krona så svider det rejält i den redan tunna/tomma plånboken. Men, hans hälsa måste få gå före lite räkningar nu kände jag.

Jag ska hämta vår pälskling vid tre, så jag återkommer med domen.

Inavel?

2011

10 Mar
         

En veterinär har tittat på såret Mowgli har, och hon trodde att det kan vara något som heter ”eosinofilt granulom”.

Det är en typ av allergi som förenklat innebär att katten blir allergisk mot sej själv. Det bildas pälslösa, röda, såriga områden på kroppen som kliar. Kortison ska hjälpa så det ska vi få till Mowgli. Det finns tydligen ingen bot, bara lindring. Jag har på flera ställen läst att om katten är inavlad så är benägenheten att utveckla allergi större men det behöver ju såklart inte bero på något sånt.

Vi har länge funderat över om Mowgli är inavlad. Han är lite ”korkad”, men väldigt söt. Vi skojar ibland om hans beteende, att han nog är lite utvecklingsstörd. Han är en otroligt snäll kisse, lugn och tålig. När jag tvättar hans onda sår så ligger han bara still och säger inget. Ett litet viftande på svansen på sin höjd om det gör lite extra ont.

När han äter verkar han ha svårt att äta som andra katter gör, han har lite bråttom när han äter, och han lixom slår i käken i skålen och nästan skopar in maten som om munnen vore en sked. Sen slänger han runt med första tuggan som om maten inte vore helt död, så det flyger mat runt hela matskålen. Detta är inget han lider av, han äter ordentligt och är en stor och välmående katt. Sen har han troligen lite trånga tårkanaler, då det samlas gegga i ögonvrån väldigt ofta.

Jag fick för ett tag sen höra att ett syskon till Mowgli från samma kull, är hermafrodit. Dvs tvåkönad. När de skulle kastrera katten så upptäckte veterinären detta, och de fick göra två kastreringar. Skumt! Men, med det här oxå, så är jag nästan helt säker på att kullen är inavlad. Fadern är okänd, och kattmammans bror bodde i samma hus, så jag anar att det är han som är pappan.

Jaja, inte mycket att göra något åt nu. Som sagt så är Mowgli en helt underbar skapelse. Jag hoppas bara att han får leva ett friskt liv, även om inavlade katter sägs ha ett kortare liv. Och jag hoppas innerligt att såren försvinner helt nu för att aldrig komma tillbaka. Risken är som många skrivit här, att det kan vara en matallergi.

Men, jag VET att såren började med små klor från de andra katterna. Sen har det väl troligen utvecklats något annat med tiden. Och att såren är pälslösa beror på att jag har KLIPPT pälsen där för att såren ska vara lättare att hålla rena. Nu när han har haft tratt i några dagar så har pälsen börjat växa ut, och det syns tydligt att det är på bättringsvägen.

Och, ni som bara skriver massa elaka saker, elaka pekpinnar och som tror att ni vet bäst när det gäller vår katt och vår omvårdnad när det gäller honom, bara lägg ner! Era kommentarer kommer aldrig visas här inne, och du som säger dig ha anmält oss till djurskyddet. Varsågod! Våra katter lever ett lyckligt liv med mycket kärlek, ömhet och omsorg, och vi skulle ALDRIG göra något så de far illa.

Att Mowgli får sova i badrummet på nätterna nu när han har tratt på sig, av den enkla anledningen att han kissar i sängen annars, tror jag inte sätter några djupare spår i honom heller. Det är klart att det inte är det ultimata, men vi får göra det bästa av situationen. Badrummet är inte direkt en skrubb på 1×1 meter. Det går ingen nöd på honom.

Till er andra som skrivit tips och allehanda råd, JÄTTETACK!!! Det är verkligen uppskattat. Det har hjälpt oss!

Stackars stackars Mowgli

2011

8 Mar
4
         

Nu får det verkligen vara nog. Mowglis sår blir inte bättre, eftersom han river upp det hela tiden. Så nu har vi efter många om och men beslutat att han måste ha den där trattjäveln på sig igen. Men, eftersom han protesterar genom att kissa i sängen när han har den så har vi nu, egentligen mot vår både vilja och princip, stängt in honom med tratten på i badrummet.

Han har fått både filt, egen kattlåda, matskål och vattenskål, så han borde ju inte lida så mycket iaf. Eller oxå är det jag som försöker intala mig själv det, så jag inte får så mycket ångest över hans instängning.

Det är tur att vi har ett riktigt stort badrum med både duschutrymme och badkar. Annars hade han väl fått klaustrofobi oxå, stackarn. Usch, jag tycker så synd om honom, men han måste ju bli hel någon gång. Han la sig på golvet därinne och spann, och bara tittade på mig. Skönt att han inte blir helt rabiat iaf.

Trots att han hatar tratten, och troligen även att bli inlåst sådär, så verkar han på nåt sätt finna sig. Men, han är inte katten som spinner i första taget, så nu när han började spinna helt utan anledning så känns det lite som att han säger; – Matte, hjälp mig då! Jag vill ju inte det här.

Det skär i matte-hjärtat.

Jag har lärt mig säga nej tack

2011

6 Mar
6
         

Matupplevelser

1. Vilken mat tyckte du om förr men inte nu?
När jag var liten – och inte förstod bättre – så åt jag konstiga saker som bjöds; pölsa, sylta och hjärta om jag inte minns fel… Pölsa speciellt tyckte jag jättemycket om. Hu! Jag skulle aldrig någonsin äta det igen. Jag tyckte även om blodpuddning, kan tycka om smaken än i dag, men nä fy fan! Jag kan inte äta inälvsmat överhuvudtaget, förstår nog inte vitsen… Förr när man var tvungen att ta vara på allt så var det en grej, men näe… Jag har absolut blivit kräsnare med åren… äter det mesta, men det ska vara speciell korv, speciella köttbullar, speciellt kött osv… Äter inte vilket fabrikat som helst om jag kan välja.

2. Vilken mat tyckte du INTE om förr, men gillar nu?
Hmm… Jag åt nog faktiskt det mesta. Jag kan inte komma på något som jag verkligen inte tyckte om. Jag har alltid tyckt om mat, och ätit det som bjudits. Jag var absolut inget kräset barn. Jag tyckte däremot inte om Ramlösa som barn, men det gör jag nu! SÅ gott!

3. Finns det något som du aldrig har tyckt om?
Det klassiska: Lever! Fy fan rent ut sagt! Så vidrigt, lukten, smaken… Sen har jag aldrig varit så faschinerad av köttsoppa. Och inte blev det bättre när jag inte ville äta upp en gång, och ändå blev tvingad, så jag till slut kräktes… Idiotföräldrar! Jag skulle ALDRIG tvinga i mina barn något.

4. Vad skulle du aldrig ens smaka på?
Tunga… njurar… sniglar… orm… katt… hund… Ja, såna där skumma saker. Känns lite kusligt. Fast jag har lite dubbelmoral där, för jag älskar att prova nya maträtter och saker. Men, näe… Det finns gränser!

5. Finns det något du äter/ätit trots att du vet att du inte gillar det, varför?
När jag var liten åt jag Jansons frestelse för syns skull… tyckte det var lite småäckligt. Jag tycker än idag inte om ansjovisen, men äter ändå om det bjuds. Pillar väl bort det mesta. Russin äter jag inte gärna, men det går ner om jag måste. I övrigt så ger jag faktiskt fan i att ta sånt jag inte gillar. Jag har lärt mig säga nej tack. Eller faktiskt tala om att det inte tilltalar mina smaklökar.

Mowglis hemska sår

2011

3 Mar
8
         

Vi behöver verkligen hjälp. Mowgli har ju sår på båda sidor av huvudet. De andra katterna slår honom där när de bråkar, plus att när det är på väg att läka så kliar det, och då river han upp det igen. Nu har han haft det jättelänge, och det känns verkligen inte bra. Det ser fördjävligt ut och har ökat i storlek.

Vi har provat att tvätta med lite olika saker, vi har haft på olika salvor plus penicillinsalva. Vi har låtit såret vara, vi har fixat med det. Vi har haft krage på honom, men då protesterade han genom att pissa i sängen. Vad sjutton ska man göra?? Råd och tips emottages tacksamt! Vi kan ju inte gärna låsa in honom på toa med en tratt tills det har läkt. Då blir han ju tokig.

Veterinären har sagt att vi ska tvätta, men inte med något medel. Idag klippte jag ner hans päls vid såren och tvättade supernoga, igen… Sen sprayade jag på sprayplåster. Det funkar inte heller särskilt bra, men vi får försöka spraya på det flera ggr om dagen. Jag trodde att sprayplåster skulle få en lite tjockare yta, men det märks ju inte ens när det är på.

Såret MÅSTE bara se till att läka sig snart. Det kan ju omöjligt vara bra att ha sådana sår så länge. Stackarn!

1 år efter min Gastric Bypass

2011

27 Feb
         

Ett år har gått, det är helt otroligt vad tiden rusar. Det har hänt mycket på det här året. Jag har gått ner i vikt, vi har flyttat till radhus, frugan har börjat plugga till undersköterska och jag ska börja praktisera på två olika ställen; Inforum med data och Trollreda med utvecklingsstörda där man tillverkar hjälpmedel i olika former.

Vikten var det då ja. När jag började min viktresa nedåt, så vägde jag 157 kg. Det är den högsta vikten jag har haft, även om jag har pendlat fram och tillbaka en hel del under åren. Det kändes helt galet… 157 kg! Nästan 160 kg… *smakar på tungan* Det är fan MYCKET! Sjukt mycket… Kusligt mycket. Obehagligt mycket, med tanke på hur mycket stryk kroppen faktiskt tar av en så stor övervikt.

Hur jag mådde innan operationen kan ni ju läsa om under GBP-fliken uppe i den vågräta menyn, så det behöver jag inte orda så mycket om. Men, mitt mående idag är tusen ggr bättre på alla plan. Jag mår bättre psykiskt, jag mår mycket bättre fysiskt och jag orkar mycket mer överhuvudtaget. Jag blir knappt ens andfådd längre av att promenera, ej heller av att gå i trappor. Och DET är häftigt!

Innan operationen undvek jag trappor in i det längsta. Jag kunde till och med låta bli att hälsa på hos folk som bodde högt upp i ett trapphus utan hiss. Jag blev alltid HELT slut när jag hade kommit upp för trapporna, det spelade ingen roll hur många våningar det var. Jag var tvungen att stanna flera ggr på vägen upp och fick ingen luft när jag var framme. Jag fick stå och pusta en stund och försöka återfå andan, innan jag kunde ringa på dörren.

Nu kan jag gå i trappor utan problem för flåset, det enda jobbiga är mina knän och min rygg. De tar fortfarande stryk av trappvandring, men det viktigaste är att jag inte dör av andnöd känns det som. Vi har två våningar i vårt hem, och det märks inte ens när jag gått i trappan. Ett STORT framsteg!

Idag väger jag 121,4. Det innebär en viktminskning på 35,6 kg. Jag har i princip stått stilla i ett halvår, och det är skittråkigt. Men, jag har mig själv att skylla. Jag fick de första kilona ”gratis” kan man säga, pga operationen. Jag rasade i vikt första 4 månaderna, och det var roligt att både se på vågen och känna på kläderna hur mycket som försvann. Det var en ”enkel” viktnedgång. Jag var så tung och obekväm i kroppen, så allt fysisk aktivitet kändes pest och pina. Plus att mitt järnvärde har varit så lågt, så jag har fått järn-injektioner igen. Att järnvärdet är lågt innebär att jag blir skittrött och orkar knappt röra mig utan att nästan bli gråtfärdig för att jag är så matt i kroppen.

Jag har inte motionerat någonting, mer än att gå till och från bilen/bussen, eller gått på stan. Nu är det snart vår, och då jävlar ska vi börja promenera. Vi har även pratat om att försöka få in någon annan fysisk aktivitet i våra liv. Jag vill börja med Zumba, eftersom jag ÄLSKAR att dansa. De mest kända latinska rytmerna som merengue, cumbia, salsa, reggaeton, cha-cha, hip-hop ingår i Zumba dans träning. Det hade varit ett rent nöje att få dansa bort kilona. Vi ska kolla upp om det finns här i stan, och så får vi hoppas att det inte är svindyrt.

Så, det är en stor bit, att börja röra på mig. Men, jag inser ju att jag inte får allt gratis, jag måste kämpa lite oxå. Sen har vi maten. Jag tycker att jag kan äta allt efter operationen. Och med allt menar jag verkligen allt. Det finns ju en anledning till att jag gått upp i vikt i mitt liv, och även om jag lagt om min kost och äter betydligt mycket mindre nu än innan operationen, så känns det ändå som om magen tål ”för mycket”. När jag läser inne hos andra GBP-opererade, så skriver de om massor av saker de inte kan äta, och att de endast kan äta väldigt liten mängd.

Jag är å ena sidan glad att jag kan äta, å andra sidan önskar jag att jag inte kunde äta som jag kan. Det är jobbigt och ibland kan jag skoja om att jag kanske borde göra en operation till… Nej, men skämt å sido. Det handlar såklart om att jag måste tänka på vad jag stoppar i mig. I början efter operationen åt jag ständigt frukt, fruktfat med massor av olika frukter så fort jag blev hungrig. Nu blir det oftast knäckebröd med ost och gurka. Ibland äter jag frukt, men inte alls i samma utsträckning, tyvärr.

När jag äter följande saker, så äter jag i ungefärliga mått:

  • 3-4 små potatisar
  • 1-1,5 dl ris
  • 1-1,5 dl pasta
  • 1-1,5 dl pommes
  • 1 dl mos
  • 1 köttbit
  • 1 kycklingfilé
  • 1 fiskfilé
  • 4-5 köttbullar
  • 1 grillkorv
  • 4 fiskpinnar
  • 1-1,5 dl köttfärssås/chili con carne
  • 1-1,5 dl köttgryta
  • 0,5-1 dl sås
  • 0,5-1 dl sallad
  • 1 näve hårda tacochips istället för mjuka bröd
  • ½ pizza
  • 90 gr hamburgare med halva ena brödet
  • 2-3 trekanter brungräddat knäckebröd frukost/kvällsmat
  • 1 frökus (grovare bröd med massa frön)
  • 1-2 frallor med ost/skinka någon gång då och då
  • 2-3 små rostade mackor väldigt sällan
  • 1 apelsin
  • 1 äpple
  • 1 kiwi
  • 2-3 passionsfrukter
  • MYCKET jordgubbar *ÄLSKAR* skulle kunna leva på…
  • 3-4 chokladbitar
  • 2-3 dl chips/ostbollar/ostbågar
  • 1,5-2 liter popcorn under en kväll
  • 1 stort glas dricka men föredrar vatten

Notera nu att detta är inget jag äter på en dag, utan NÄR jag väl äter det. Jag försöker hålla godis och snacks till helgen, och jag föredrar att dricka iskallt vatten när jag dricker något. Jag kan dricka till maten, och till frukosten som jag äter i normal lite långsam takt dricker jag en cappuccino. Jag dricker ½ glas vatten till middagen.

Precis efter operationen var jag ju lite frustrerad över att jag inte kunde svepa ett helt glas med iskallt vatten, ni vet så där när man är GRYMT törstig! Det kan jag fortfarande inte, men jag kan dock ta ett par klunkar och tar jag tre så stockar det sig i bröstet. Så, ett par klunkar på en gång, och efter några sekunder ett par till utan problem.

Äter jag för fort så stockar det sig i bröstet/halsen och äter jag för sött, för fett eller för mycket så dumpar jag och mår illa, fryser, får ont i magen och blir så galet trött så jag somnar. Det händer i princip aldrig, och det är skönt. Men, jag har nog lärt mig hur, vad och hur mycket jag kan äta nu. Jag är trött ”as hell” på ”snabbmat” som hamburgare, pommes, pizza osv. Jag undviker det in i det längsta då jag inte ens tycker att det är speciellt gott. Jag äter hellre riktig mat. Jag älskar husmanskost.

Troligen äter jag ”lagom” mycket för min vikt? eftersom jag nu har stått stilla så länge. Jag går upp och ner något kilo från vecka till vecka och väger mellan 120-122 kg. Jag VILL gå ner till iallafall 80-90, men då måste jag som sagt lägga lite mer vikt på att röra på mig. Jag måste helt enkelt börja kämpa lite. Men kolla fotona här nedan… nog kan man säga att det är en viss skillnad… *glad* Första fotot är taget på mitt och Annas bröllop 090909, och det andra fotot är taget på nyårsafton 2010-2011.

15 månader och 35,6 kilo mindre.