Rom: Hemresa + väskorna borta

2014

9 Jul
0
         

Tisdag 8 juli, åttonde dagen i Rom + hemresa.

Natten på golvet var hård, men annars gick det rätt bra att ligga där faktiskt. Vi vaknade till liv ett tag innan det var dags att lämna in väskorna. När det var vår tur, så stoppade de Alexanders väska. Han hade byggt ihop två väskor med öppningarna mot varann, och tejpat runt så de skulle hålla ihop. I väskan fanns ett samurajsvärd som han samlar på, som var för långt för någon väska.

Kvinnan i incheckningen skickade honom till ett annat ställe med väskan, så de kunde röntga den. Men, det var inga problem alls. Flygresan hem gick bra, vi sov nästan hela vägen, sjukt trötta efter natten på golvet. Väl i Göteborg, på Landvetter flygplats, så var inte min och Annas väska med. Jag kollade upp varför, och de spårade dem till Bryssel. De skulle komma med nästa flyg, på kvällen. Sån tur var så har de utkörning av ”sent bagage”, så på kvällen kom en taxi med det ända fram till dörren. Kanon!

Jag frågade varför det blev så här, verkade vara rätt många som saknade sina väskor. Det är om det är kort tid mellan planen som nu i Bryssel, så lägger de på väskor, men prioriterar att flyget ska komma iväg i rätt tid, och blir det några väskor kvar då, så får de åka med nästa flyg.

Rom: Dyrt + vi sov på flygplatsen

2014

9 Jul
0
         

Måndag 7 juli, sjunde dagen i Rom.

Vi bestämde oss för att åka till flygplatsen redan idag. Flyget går i morgon tidigt som attans, och det går inga bussar som passar i tid. Vi vill inte betala 750kr för taxi, och dessutom litar vi inte på att vi kommer i rätt tid. Flygplatsen är ju dessutom 3,5-4 km lång, så det gäller att hitta rätt terminal innan planet lyfter.

Idag har Jennifer och Alexander varit ute på egen hand. De åkte till Vatikanstaten men jag och Anna beslutade oss för att stanna kvar på hemmaplan. Vi var ut en sväng och köpte en beigebrun resväska till mig. Den skulle ha kostat €55 men vi fick ner den till €35, ca 325kr. Sen har vi faktiskt tillbringat dagen på vårt B&B. Svalt, slappt, inget folk, ingen värme, ingen trängsel, ingen brännande sol. Bara skönt! I morgon flyger vi hem till kalla Sverige igen.

Pengarna har rullat fortare än puttekulor här, och det som har kostat är… Vatten! Vatten, mat och biljetter till tunnelbanan och bussar. Faktiskt rätt trista utgifter men livsnödvändiga för att må bra. Vi har kollat in småbutiker, stora butiker, marknadsstånd och gatuförsäljare, men otroligt nog har jag inte hittat något jag ens vill köpa.

Det enda i prylväg vi lagt pengar på mer än resväskan till mig, är ett handgjort servettställ i form av en katt, en påse hjärtpasta, två tröjor till Anna, två solfjädrar till mig, en handsymaskin som vi prutade ner från €10 till €6 av en gatuförsäljare och en liten väska i present till Annas systerdotter från kattcentret. Och detta mina vänner, är ingenting för att vara oss. Jo, ett par kylskåpsmagneter blev det ju oxå!

Ungarna kom tillbaka tidigare än förväntat, men det hade varit sjukt lång kö in till Vatikanstaten, plus att det hade kostat multum att gå in med en guide. Och utan guide rekommenderas inte ens, så de hoppade över det.

På kvällen tog vi näst sista bussen till flygplatsen. En sträcka på ca 3,5 mil. Vi satt på de obekväma stolarna en stund, innan vi intog golvet. Jag, Jennifer och Anna la oss och sov på golvet. Jag hade min lilla ryggsäck som kudde. Det var några år sedan jag sov i trappuppgångar (när jag var runt 14-16 år) och jag är väldigt mycket större nu, och det kändes i höfter, axlar och rumpa. Men, tiden gick fortare iallafall. Jag lyckades slumra några timmar, tror jag…

Rom: En dag i dödens tecken + vägrade betala maten

2014

9 Jul
0
         

Söndag 6 juli, sjätte dagen i Rom.

Vi började dagen med frukost på Mc Donalds. Jag drack en cappuccino och åt två Bagel Mc Bacon. Gott! När vi hade käkat klart åkte vi tillbaka där vi var igår, till tunnelbanestationen Piramidi.

Vi rundade Cestiuspyramiden och vandrade runt inne på den helt galet vackra ”The Non-Chatolic Cementary” (Cimitero acattolico di Roma). Många foton blev det. Vilka gravstenar! Vilka monument det fanns! Vackert och fascinerande! Kyrkogården var även ett hem för några hemlösa katter. Det är så underbart att se att katter inte blir ”utkastade” från sina fristäder, utan att man tar hand om dem där istället.

Protestantiska kyrkogården, som den benämns på svenska, heter på italienska Cimitero acattolico di Roma, vilket ordagrant betyder ”griftegård för icke-katoliker”. Det finns ett kapell på platsen men ingen kyrka, vilket ytterligare understryker karaktären av just griftegård. Den ligger bredvid den förkristna Cestiuspyramiden i södra delen av Roms centrum. Över huvudingången står det RESVRRECTVRIS, vilket på latin betyder ”För dem som skall uppstå”.

De mest kända gravarna tillhör de engelska poeterna John Keats (1795–1821) och Percy Bysshe Shelley (1792–1822). Den senare bekände sig inte till någon trosform, inte heller till protestantism, utan var ateist. Även den kände italienske kommunisten Antonio Gramsci (1891-1937) är begravd här. Platsen består av två avdelningar. Den gamla avdelningen vid Cestius pyramid tillkom på 1700-talet. Dessförinnan begravdes icke-katoliker vid Muro Torto mellan Monte Pincio och Villa Borghese. Den nya delen av griftegården tillkom längs den Aurelianska muren efter klagomål om platsbrist från de engelska och preussiska regeringarna 1822.

Vi var denna dag även i ”Santa Maria della Concezione dei Cappuccini”. Det är en krypta som är dekorerad med 3700 skelett. Det var så häftigt att se, jag tycker det är så faschinerande. Jag har klippt in lite info om detta från Wikipedia, om någon mer än mig vill veta hur benen hamnade där, och vem dem tillhört mm.

Santa Maria della Concezione dei Cappuccini (på svenska ungefär ”Den obefläckade avlelsens Jungfru Maria av kapucinerna”, är en katolsk kyrka i Rom som administreras av kapucinorden. Kyrkan byggdes på uppdrag av påve Urban VIII, vars bror Antonio Barberini var kapucinmunk. I kryptan under kyrkan har de dödas ben anordnats i konstfulla mönster och tematiska arrangemang.

Kyrkan ritades av Antonio Casoni och kapucinbrodern Michele da Bergamo, och den första stenen lades den 4 oktober 1626, och den första mässan firades den 8 september 1630.

Kyrkan är mest känd för sin krypta med ossariet som är belägen under kyrkan till höger. Ett ossarium är ett rum, en urna eller en sarkofag som innehåller ben efter en avliden. När munkarna flyttade från det föregående klostret, Santa Croce e San Bonaventura dei Lucchesi vid Fontana di Trevi till Via Veneto tog man med sig stoftet från kyrkogården från det kloster man lämnade. Det var från en kyrkogård anlagd under tidigt 1500-tal. Dessa ben placerade man i kryptan.

Från 1630 fram till 1870 begravde munkarna sina bröder under kyrkan och den fungerade också som fattigmanskyrkogård. Under tiden fortsatte munkarna att placera benen i kryptan. Så småningom utvecklade det sig till sex stycken sidokapell där benen arrangerades enligt olika teman i fem av dem. Dessa innehåller ben från åtminstone 4000 munkar och okända rombor som begravts under kyrkan. Benen är arrangerade så att de skapar föreställande mönster, till exempel lie och timglas, eller abstrakta mönster. En del hela skelett är klädda i munkkåpor. Syftet sammanfattas med devisen, ett memento mori, som finns skrivet i ett av kapellen på tre språk och lyder: Vad du är nu, var vi en gång; det vi är nu, skall du bli.

Återuppståndelsens krypta
På den bakre väggen skapar olika skelettdelar en bild på hur Jesus uppväcker Lasarus från de döda.

Mässkapellet
Mässkapellet är det enda området som är fritt från ben. Det anges vara en plats för bön och gudstjänst så att de döda kan slippa skärselden och istället komma till paradiset. Det illustreras av altartavlan där Jungfru Maria med Jesusbarnet kan ses bjuda in Sankt Felix av Cantalice, Sankt Franciscus av Assisi, Sankt Antonius av Padua och en ängel att befria själarna från skärselden. I den vänstra väggen förvaras Maria Felice Perettis hjärta. Hon var syskonbarnbarn till påven Sixtus V och hängiven kapucinorden.

Skallarnas krypta
Centralt på den bakre väggen är benen arrangerade som ett timglas med vingar. Vingarna utgörs av skulderblad och timglaset är uppbyggt av andra ben. Nedanför dessa står tre skelett med munkkädsel och i två nischer uppbyggda skelettdelar på var sida vilar två skelett, också de påklädda. I taket är tre stora blommor avbildade och i korridorens tak hänger en lanterna från en åttauddig stjärna. En bevingad dödskalle, med vingarna gjorda av skulderblad, sitter ovanför passagen till nästa kapell.

Bäckenbenens krypta
I mitten bildar sju skulderblad en ros, på sidorna finns kors med lansen och svampen från passionshistorien. På sidorna finns två munkklädda skelett stående i nischer uppbyggda av ben. Mot den bakre väggen finns två stående skelett och ett liggande på en baldakin byggd av bäckenben.

Underbenens och lårbenens krypta
Längs sidorna står tre munkklädda skelett i nischer. På den bakre väggen syns franciskanernas vapensköld, Sankt Franciscus munkkåpebeklädda arm som korsar Jesu nakna arm. I det här kapellet utgörs den klädda armen skelettdelarna av en arm och den nakna armen är en mumifierad arm.

De tre skelettens krypta
Mot den inre väggen står två skelett med varsin bevingad skalle. I taket sitter ett skelett inneslutet av en gloria, symbolen för ett liv som blir fött. I den ena handen har det en lie, symbol för döden och i den andra vågskålarna i vilken de goda gärningarna vägs mot de onda.

Vi var och kollade på Pantheon. Pantheon är ett antikt tempel beläget vid Piazza della Rotonda i centrala Rom. Pantheon är en av de få antika byggnader som har varit i funktion sedan den uppfördes. Den nuvarande byggnaden uppfördes kring år 120 av kejsar Hadrianus och ersatte då en tidigare tempelbyggnad, som konsuln Marcus Vipsanius Agrippa hade låtit bygga 27 f.Kr. Pantheon var ett tempel för alla de romerska gudarna, men sedan 600-talet brukas det som kyrka, Santa Maria ad Martyres. Pantheon har under århundradenas gång inspirerat arkitekter, och det finns många stadshus, universitet och bibliotek runt om i världen som påminner om Pantheons arkitektoniska formspråk.

Vi åt på en restaurang i närheten av Pantheon. Portionerna var minimala, Alexander åt först en tallrik med ravioli, och sen fick han beställa in en pizza för att han inte blev mätt. Jag beställde en sallad med frukter. Det jag fick in var en skål full med isbergssallad och några fruktbitar lagda ovanpå. För €10! Nästan 100 spänn! När vi skulle betala sa jag till servitrisen att jag inte ville betala fullpris för de små portionerna, och definitivt inte €10 för en skål med isbergssallad.

Servitrisen blev sur som ättika och sa att det skulle vi sagt innan vi började äta. Eh va!? Alexander visste väl inte innan att det var så otroligt lite mat att portionen inte ens kändes i magen. Och jag gräver väl inte runt i salladen för att kolla vad den innehåller, det märker jag under tiden jag äter. Jag sa att jag ville ha avdrag på maten, annars tänkte jag inte ge henne några pengar alls.

Jag sa till henne att det inte var hennes fel, att jag ville prata med kocken, men det fick jag inte. Hon var helt jävla omöjlig, så till slut blev jag förbannad. Jag sa att jag tänkte då fan inte prata gott om den restaurangen iallafall. Tillslut fick vi avdrag på priset, jag slapp betala för isbergssalladen = €10. Vi tackade så mycket och gick. Jävlar! Sånt där gör mig fan skogstokig!

Anna och Alexander åkte iväg själva för Alexander skulle ”ta en zon” i sitt turfande. Jag och Jennifer åkte tillbaka till hotellet och bara tog det lugnt resten av kvällen. Det var så svalt och skönt på rummet. Tur man har en iPhone, Instagram, Facebook, WordFeud och en blogg mm. Då finns alltid något att sysselsätta sig med. Me like!

Alexander kom hem lite innan Anna. Hon var rastlös och ville snurra lite på egen hand. Hon åkte bland annat upp i en av alla byggnader som vi sett från utsidan en tidigare dag och njöt av utsikten där.

Rom: En dag på beachen, dumt nog

2014

9 Jul
1
         

Lördag 5 juli, femte dagen i Rom.

Vi sov över frukosten idag. Det kändes inte så viktigt att hinna till den eftersom det bara är kontinental frukost med mjuka söta krossianter eller mjukt rostbröd med marmelad. Jag är inte så mycket för sött till frukost.

Anna och Jennifer gick till Spar och handlade lite som vi kunde äta på stranden. Jag låg och drog mig lite extra, och Alexander med. Alexander bestämde sig för att sova kvar och inte följa med oss till stranden. Det är inte hans grej, och vi ville vara där hela dan eftersom det ändå kostade en slant.

Det är så galet varmt här i Italien, en värme jag aldrig tidigare gjort mig bekant med. Vi dricker så otroligt mycket vatten, men springer inte speciellt mycket på toa ändå, så ni förstår ju hur svettigt det är! Just nu är jag glad att min Gastric Bypass-operation inte funkar så bra. Det är så underbart gott att kunna svepa iskallt vatten utan problem. Min största fasa inför operationen var att det inte skulle gå.

När vi kom till stranden så hyrde vi oss ett parasoll och varsin solbädd. Sanden är så varm så jag kan inte gå på den. Det bränner som eld under fötterna, plus att de är ömma efter flera dagars ständig vandring i foppatofflor – har haft en stor blåsa under ena trampdynan. När jag skulle ta mig de ca 30-40 metrarna från vår plats till vattnet, så fick jag panik. Fullständigt! Mittemellan vattnet och vår plats insåg jag att det var lika långt åt båda håll. Det spelade liksom ingen roll hur jag gjorde, fötterna höll på att smälta av värmen. Och det var en smärta som faktiskt inte gick att uthärda.

Då såg jag min räddning! En handduk som skulle rädda mig en liten stund! Jag brydde mig inte om att det låg en kille på handduken och solade. Jag ställde mina brinnande fötter på handduken och bad tusen ggr om ursäkt samtidigt som jag kände hur trampdynorna började återfå någorlunda rätt temperatur. Sen sprang jag ner till vattnet och det var gudomligt svalkande skönt. Dock är första biten ut i vattnet små elaka stenar. Jennifer gick upp och hämtade mina foppatofflor, och dem tänker jag ALLTID ha på mig på stranden hädanefter.

Sol och bad i några timmar var underbart. När vi åkte från stranden mötte vi upp Alexander på tunnelbanestationen vid Cestiuspyramiden. Med vår vanliga otur så var pyramiden vi tänkte spana in full med byggnadsställningar. Det är ju helt otroligt att vi lyckats pricka in just en vecka då de renoverar sina vackra byggnader i Rom. Jävla skit rent ut sagt! Men… Vi var där och såg den iallafall! Och DET är inte fy skam.

Cestiuspyramiden är ett välbevarat pyramidformat gravmonument som ligger bredvid den protestantiska kyrkogården i södra Rom. Den uppfördes åt Gaius Cestius Epulonius (död 12 f.Kr.), medlem i Septemviri epulonum. På 200-talet byggdes pyramiden in i Aurelianusmuren. Närmare i tiden ligger byggandet av tunnelbanestationen Piramide, som uppkallats efter just Cestiuspyramiden. Monumentet är cirka 27 meter högt, av tegelsten och cement och täckt med vit marmor. Kammaren är 5,95 meter lång, 4,10 bred och 4,80 meter hög.

Vi strosade runt lite i kvarteren runt Cestiuspyramiden och ramlade över en krigskyrkogård ”Rome War Cementary” som var från 1939-1945. Sen såg vi något vi anade var en kyrkogård vi verkligen ville se – ”The Non-Catholic Cementary”. Men den hade stängt för dagen så det enda man egentligen såg var muren runtom. Den kyrkogården fick bli prio ett dagen därpå.

Vi åkte till området där de hade den vackra fontänen ”Fontana Di Trevi”. Innan vi gick till fontänen åt vi på en mysig restaurang. Väl vid fontänen blev vi grymt besvikna, hela byggnaden var full av byggnadsställningar! Så tråkigt! Den som är så vacker! Vi hade verkligen sett fram emot att äntligen få se den.

Fontana di Trevi består av en stor bassäng, en fontänbyggnad vid Piazza di Trevi i centrala Rom, ur vilken reser sig klippor befolkade av vattenväsen. Trevi är en etymologisk förvanskning av trivio, ungefär ”tre gator”. Ursprungligen sammanstrålade tre gator på piazzan framför fontänen. Den ligger nedsänkt, och de tre sidorna fungerar som åskådarplatserna på en teater. Bassängen anlades av Bernini omkring 1640, men fullbordades i enlighet med ett projekt av Nicola Salvi 1732-1762. Den år 19 f.Kr. uppförda akvedukten Aqua Virgo förser Fontana di Trevi med vatten.

Rom: Kattcenter, tiggare och hemlösa

2014

9 Jul
0
         

Fredag 4 juli, fjärde dagen i Rom.

Vi käkade lite frukost på vårt B&B. Sen slappade jag och Anna på rummet när Alexander och Jennifer gick för att kolla skor till sig. Det var skönt att ha gratis wifi på rummet, så man hade någon kontakt med omvärlden. Jag har lagt upp en del foton på min Instagram från resan, heter självklart MiloLilja även där. Det kommer foton här på bloggen med när de är redigerade. Insåg just att jag inte ens redigerat fotona från Lanzarote i vintras.

När Alexander och Jennifer kom tillbaka gick vi alla till Mc Donalds och åt lite.

Det är verkligen tragiskt i hela Rom. Det är tiggare precis överallt, inne på bussar, restauranger, tunnelbanetåget, på gatorna, efter väggar, inne på centralstationen ”TERMINI”. Det är allt från barn till gamla, mest kvinnor, men även en hel del män. Kvinnorna och barnen är mer ”på”. De kommer fram och ber om pengar i en mugg. Sitter man och äter, speciellt på Mc Donalds, så kommer de fram och pekar på maten eller drycken och vill ha. Man känner sig som ett svin när man inte ger dem något.

När vi gick denna dag, hade jag inte ätit upp mina pommes, och inte heller min glass, så jag gav bort glassen till en kvinna med en 2-åring? i en sjal på höften som gick runt inne på Mc Donalds med en mugg, och mina pommes till en kvinna på gatan som kom fram.

Vi tog bussen till kattcentret vi hade hört talas om. Torre Argentina – Roman Cat Sanctuary De håller till i en gammal ruin med murar runt, och har byggt ett center för katterna under muren. Ett helt underbart ställe, det borde besökas av alla med hjärtat på rätt ställe. Vi var där i någon timme/ett par? och gosade på katter och pratade med personalen. Sju dagar i veckan jobbar volontärer med katterna.

Vi fick veta lite om de olika katterna. De har bland annat en sjukavdelning, där det bor ett gäng katter. Ett par katter har FIV, som är katternas motsvarighet till människans HIV. En annan katt hade bara tre ben, en var döv och en hade opererat bort öronen pga cancer. Några var blinda. Så himla gulliga katter.

history_small

De gör verkligen ett jättejobb där, gå in och läs på deras sida om du är intresserad. Det bor runt 250 katter innanför murarna där de har hittat en fristad. Vi ville helst aldrig gå därifrån, ville dessutom helst ta hand om alla katterna. Hade jag bott i Rom, så hade jag velat volontära med det.

Efter vårt kattbesök gick vi till en pizzeria, där åt jag pastarör med tomat och parmesan och de andra åt pizza.
Efter maten och en stunds genomgång av kartan och vad vi har kvar att göra, så beslutade vi oss för att åka tillbaka hem till stationen.

Det är helt otroligt mycket uteliggare i Rom. Så fort det börjar bli kväll, så ser man hur det ligger människor på pappskivor utmed hela terminalens väggar. En del ligger med filt över sig, andra inte. En del ligger på sin resväska, och några andra har byggt upp ett litet skydd med pappskivor runt sig. Jag hade aldrig vågat ligga på det sättet. Så jäkla utsatta!

Och på gatan med småaffärer, matställen och krogar som vi gick förbi varje gång vi skulle till eller från B&B, så står det fulla människor på kvällarna. En del är lite hotfulla, andra bryr sig föga om något. Det var lite obehagligt att gå där när det var kväll.

Vi gick till Mc Donalds och tog en cappuccino, glass och lite mat. En man följde efter oss inne på Mc Donalds, och ut. Han satt först och stirrade på Jennifer. Han kom närmre och närmre, och när vi gick in på Mc Donalds igen till Alexander som stod i kön, så gick han efter. När vi gick ut, gick vi förbi honom, och då spände jag ögonen i honom, och sa argt ”NO!” Han svarade ok, sen slapp vi honom tack och lov.

När vi kom tillbaka till vårt rum så tillbringade vi resten av kvällen i tysthet. Jag försjunken i att uppdatera Instagram. Alexander och Anna kollade på något i sin smartphones, och Jennifer läste i sin bok.

Rom: Restaurangen sjöng för mig

2014

9 Jul
0
         

Torsdag 3 juli, tredje dagen i Rom.

Idag fyller jag 42 år! Det kändes fint att vara i Rom på födelsedagen. Inte illa alls. Vi sov ut efter gårdagens promenader på flera timmar. Sen fick vi byta våra tvåmannarum till ett familjerum på Federico. Kanon! Det är mycket roligare att vara tillsammans allihop och prata om vad vi ska göra mm, den korta stunden vi är på rummet.

Vi käkade frukost på mc Donalds. De hade en helt underbar hamburgare som heter ”Crispy Mc Bacon”. Hamburgarna i Sverige är så flottiga och äckliga, så jag mår bara illa av att äta dem. Men, i Rom var de perfekta! Inte flottiga/feta utan bara jättegoda! På ”vårt” Mc Donalds vid centralstationen så hade de även frukost och café-del. Mc Donalds Cappuccino var grymt god!

Vi försökte oss på att hyra bil igen, tänkte att det kanske var annorlunda på något annat ställe. Men icke! De skulle ha €600 i deposition! Det är fan ett helt sjukt system! Man måste ju vara skitrik om man kan låta dem frysa 6000 spänn på kontot. Vi blev sura, och tyckte att hon kunde väl ha kläckt det innan vi fyllde i alla papper mm.

Vi tog tunnelbanan till Stella Polar Ostia badplats. Där hyrde vi oss ett parasoll och en solbädd var. Entrén kostade €3, parasollet kostade €10, och sängarna €5 per styck. Det var helt underbart att bada och sola! Jag kan inte minnas när jag badade ute senast. Mår så kass över min tjocka kropp, men här orkade jag inte bry mig. Jag har bannemig fått en massa färg också! Riktigt roligt!

Badet stängde sju, vi gick vid halv sju. Vi tog tunnelbanan till Colosseum där vi strosade runt. Vi kom i så bra tid så vi fick möjligheten att se Colosseum i både dagsljus och mörker. Så vackert! Synd bara på alla byggnadsställningar som stod runt halva skapelsen, men nån gång måste de väl renovera, antar jag. Den 7 juli 2007 utsågs Colosseum till ett av världens sju nya underverk!

Vi gick till en restaurang med mysig uteservering. Jag käkade stark pasta. Jag fyllde år den här dagen, och Anna hade sagt till personalen på restaurangen. Så när vi hade ätit klart, så släcktes alla lampor, och de tände ett ljus på en tiramisuglassbakelse som de kom och gav mig. Sen sjöng alla servitörer och en del gäster på den fullsatta för mig. Gud så gulligt! Jag insåg att det var därför de tittat lite extra på mig och flinat under kvällen!

Anna stannade kvar på en kvällsrundvandring i Colosseum. Det kostade €20, och vi tyckte det var för mycket för att alla skulle gå. Jag och kidsen åkte hem till vårt Bed & Breakfast, där vi internetade lite.

Rom: Vilken arkitektur!

2014

9 Jul
0
         

Onsdag 2 juli, andra dagen i Rom.

På morgonen käkade vi lite frukost, och sen checkade ut från nunnornas Bed & Breakfast. De var så otroligt tillmötesgående. Vi köpte bussbiljetter av dem innan vi gick. Vi stod vid fel skylt rätt länge innan vi insåg att det kommer inte att stanna någon buss där. Vi gick vidare och hittade då det som vi insåg var busshållplatsen. Där satt ju till och med en skylt med bussförbindelserna.

Vi gick på fel buss, eller ja, busschauffören sa att den skulle gå in till centrum i Rom, vilket var ren och skär lögn. Vi satt på samma jävla buss i tre timmar. Buss 88. Fram och tillbaka. Vi frågade busschauffören sammanlagt TRE ggr om den gick dit vi skulle, och han sa ja. När vi hade åkt runt ett varv, åt två håll, och åter var tillbaka på busshållsplatsen vi började på, så hoppade vi av. Det kom en annan buss, med samma nr, men vi frågade även den busschauffören hur vi skulle komma till centrum i Rom. Han talade om att vi skulle byta buss på ett ställe. Åh, äntligen ett vettigt svar! Han talade om när vi skulle kliva av.

Vi knallde till vårt nya Bed & Breakfastboende, Federico. Paniken växte i kroppen när kvinnan där säger att hon inte fått in vår bokning som vi gjorde kvällen innan via datorn. Sedan hittade hon bokningen i sitt mailprogram. Hon löste det genom att vi fick två fina tvåmannarum i ett annat hus, Francesco, en natt, utan att betala extra. Gulligt!

Vi promenerade runt i Rom hela denna dagen. Vi kollade alla snygga byggnadsverk i Forum Romanum och gick fel ett par ggr. Men jäklar vad vackert! Vilken otrolig, fantastisk arkitektur! Varför är det inte så nu förtiden! Så mycket snyggare förr. Vi skulle även till Colosseum denna kväll, men vi var helt slut så vi tog bussen hem och däckade i våra sängar.

Rom:  Kan något mer gå fel?

2014

9 Jul
2
         

Tisdag 1 juli, första dagen i Rom.

Vi har kört på lågprisvarianter så långt vi kunnat, resan var billig, hotellet var billigt – ett bed & breakfast som tillhandahålls av nunnor, på Landvetter valde vi den parkeringen som var billigast, trots att man fick gå hur långt som helst till flygterminalen. Men vad gör väl det! Så långt var allt ok.

Vi flög från Göteborg till Bryssel, från Bryssel till Rom. När vi kom av flyget så behövde jag och Jennifer gå på toa, så Anna och Alexander skulle gå före och hämta ut våra väskor. Där började kaoset!

Efter toalettbesöket följde vi skyltarna som visade väskor och det stod att man skulle gå ca fem min. Vi gick… och gick… och gick… Det tog bra mycket längre tid än fem minuter, och inte såg vi till Anna och Alexander någonstans. När vi äntligen kom fram till väskbanden, flera på rad, så var alla tomma och knappt en människa någonstans!

Mycket underligt. Men vi fortsatte gå och till slut fanns bara ett val, att gå ut från innerområdet ut till ”allmänhetens area”. Fortfarande ingen Anna och Alexander. Vi snurrade där lite, i hopp om att möta dem. Vi gick hur långt som helst. Vi var utanför flygterminalen och gick, och sen in igen. Andra stället vi gick in på var fullt med människor. Vi gick där och tittade runt en stund, och plötsligt ser vi Alexander med våra väskor! Lycka! Anna som var ute och letade efter oss, kom tillbaka och det var skönt att vi alla var samlade.

Aeroporto Leonardo da Vinci di Fiumicino i Rom är Italiens största flygplats, och den ligger 3,5 mil från Rom. Det är en internationell flygplats och världens 25:e mest trafikerade. År 2008 var det drygt 35 miljoner passagerare där.

Vi funderade på hur vi skulle ta oss till vårt Bed and Breakfast-boende, Casa Santa Rosa. Vi tänkte först hyra en bil, men det skulle kosta €320 för en vecka. Det var aningens mycket pengar, så vi bestämde oss för att kolla taxi. Det skulle kosta €75 för att komma till vårt Bed & Breakfast. Jag satte nästan vattnet i strupen.

Vi övervägde, tänkte att vi kan ta en taxi till närmsta biluthyrare utanför flygplatsen, eftersom det skulle kosta ungefär tusen spänn mindre. När vi var inpackade i taxin med alla våra väskor, så fick vi priset på resan, €70.

Jag satte åter vattnet i strupen. Vi hoppade ut taxin och sa att vi hyr den där jäkla bilen iallafall. Väl tillbaka hos biluthyraren, så skulle Anna boka bilen. Pengarna fanns på Alexanders konto. Men, då fick inte Anna boka om det inte var hennes kontokort, och Alexander fick inte boka eftersom han inte har körkort. (!) Och jag hade inte fått in pengarna vi skulle ha till resan på mitt konto än. När jag var på banken i fredags sa de två bankdagar, vilket rimligtvis borde vara idag tisdag, men inte i bankens värld inte.

Alexander gick iväg till ett annat ställe på flygplatsen, där det var gratis WiFi, och flyttade över pengar till mitt konto. Jag skulle boka bilen/köra. Men, när vi bokat så kläcker biluthyraren att de fryser €600 på vårt konto, som de inte rör, och sen får vi tillbaka det som är utöver kostnaden. Det är nästan 6000 jävla spänn! De är ju fan inte kloka!!! Det är ungefär den summan vi kommer att ha och ska leva på under en vecka. Så… Det var bara att riva pappren igen. My god!

Vid det här laget hade vi snurrat fram och tillbaka på flygplatsen i tre timmar. Och då ska ni veta att vi snackar en flygplats som är ca 3,5-3,9 kilometer lång! Vi var rätt less på att inte komma därifrån utan att behöva betala en hel förmögenhet. Vi hittade till slut, på andra sidan hela terminalen, en buss som skulle gå in till Rom. Lycka! Den kostade €5 per person. Perfekt! Den tog vi! Det kändes nästan gratis jämfört med de andra färdsätten.

Väl inne i centrala Rom, så gick vi in på en mataffär och köpte rostbröd och bredbar brieost. Det kändes lite onödigt dyrt att äta på restaurang första kvällen. Sen kollade vi upp vad det skulle kosta att åka taxi till vårt B&B. Trodde vi… Ca €14, sa chauffören.

Vi åkte… och åkte… Taxametern gick över 14… Sen gick den över 20, 25, 30, 35… Sen snurrade vi runt i ett område som kändes som värsta slummen. Jaja tänkte vi… Till det billiga priset vi hyrt boende för, så får man bara gilla läget. Inga problem! Dock verkade taxichauffören inte hitta utan fick fråga en annan taxichaufför som hamnade bredvid oss.

När vi äntligen var framme vid Casa Santa Rosa, så stod taxametern på €40. Men, han sa att vi skulle betala €45!? Vi fattade inte varför, och han var usel på engelska. Vi gick in på vårt boende och där fick nunnan i receptionen tolka. För det första så var det betydligt mer än han från början sagt, han hade kört fel en sväng, och sen skulle han tydligen ha €5 extra för att våra väskor åkt med i bagaget??? Åh herre! Men, han var en riktig jävla surkuk så det var bara att betala och se glad ut.

Det var så skönt att ÄNTLIGEN vara på vårt boende. Vi käkade våra mackor med brieost, som vi fick breda på mackorna med hjälp av chips. Sen bokade Anna om vårt boende till ett lite mer centralt. Då skulle vi åtminstone slippa kostnaden för att ta oss fram och tillbaka. Nunnorna här var så gulliga, så vi behövde inte betala för en extranatt som man egentligen ska göra om man bokar av så sent.

Lanzarote: Hemresa, hiss & diss

2014

11 Feb
0
         

Dag 8: fredag 31 januari 2014
 
 Vi gick upp vid nio, käkade lite och packade det sista. Vi var helt övertygade om att vi skulle ha övervikt. Vi har köpt presenter, mest kläder dock eftersom det är så billigt på Lanzarote när det är rea. När det kostar €2, €3, €4 och euron ligger på ca 8-9 kr, så är det riktigt roligt att kolla runt. Jennifer har inte så mycket kläder så vi kände att det var smart att köpa en del till henne.
 
 Bussen till flygplatsen var en dubbeldäckare och vi satt där uppe. Det kändes dock som en vanlig buss tack och lov. Panikångesten sköljde över mig även denna dag, så nu ska det bli riktigt skönt att komma hem.
 
 Flygresan gick jättebra. Jag sov bort största delen tack och lov. Väl på Landvetter i Göteborg kom Jennifers vänner Isak och Madde och hämtade oss. Så gulliga!
 
 Väl hemma var vi helt galet trötta. Det var skönt att få krama på djuren och slänga sig i soffan. Vi packade upp lite väskor med en gång, eftersom vi ville ge presenterna till ungarna med en gång. Vi hade även köpt lite till vår chaufför, vår hundvakt mfl.
 
 För att sammanfatta resan lite:
 
 HISSA
 Nytt outforskat land
 Varmare än hemma
 Hunden vi hjälpte
 Tatueringsstudion, paret där och våra psnygga tatueringar
 Timanfayabergen
 Grottan
 Det gamla paret vi träffade på Dragshowen
 Slottet Santa Barbara där piratmuseet var
 Osk Outlet – där jag köpte mina klänningar/tunikor, grym service och stora storlekar.
 
 
 OK MEN INTE MER
 Dragshowen
 Akvariet
 
 
 DISSA
 Blåsten
 Panikångest
 Tandvärk
 U-båten- mycket pengar för nästan ingenting.
 Piratmuseet
 Svinkallt på nätterna

Lanzarote: U-båtsresa, såg en kändis och nya tatueringar

2014

11 Feb
1
         

Dag 7: Torsdag 30 januari 2014
 
 Denna dag var vi lite morgontrötta, och dessvärre straffade det mig resten av dagen och kvällen. Vi hann inte äta någon frukost innan vi var tvungna att bege oss till vår hyrbil. Vi skulle vara i Puerto Calero på morgonen för att göra en undervattensresa. I bilen åt jag en Twix jag hade i väskan och drack lite vatten som jag hann få med mig.
 
 När vi kom till Puerto Calero var den första människan vi såg ett väldigt välkänt ansikte. Vi har precis sett klart de 6 utkomna säsongerna av bästa serien Sons Of Anarchy, och denna man var med där ett tag. Han är ”egentligen” musiker, Henry Rollins heter han och spelar AJ Weston i Sons. Hade vi inte suttit i bilen och svischat förbi honom, så hade jag bannemig frågat om jag fick fota honom.


^ Vilken hunk Henry Rollins var i långt hår då!

 
 Nåväl, det vi skulle gör i Puerto Calero, var att åka U-Båt. Vi hade bokat resan med hjälp av vår biluthyrare, så vi hade haft turen att bli satta i en grupp med andra skandinaver. Perfekt, guiderna talade omväxlande svenska och finska.
 
 Jag var jättenervös inför U-båtresan. Jag var lite orolig om man kände av dykningen och uppstigningen på något obehagligt sätt. Guiden talade dessutom om på informationsmötet innan, att det INTE fanns toaletter ombord. Och DÄR satte min panikångest och kräkfobi fart på allvar. En toalett är det FÖRSTA jag lokaliserar när jag kommer till ett nytt ställe, den är min livlina om jag börjar må dåligt. Men jag stålsatte mig!


^ U-båtsresan var tyvärr inte på långa vägar så ”exotisk” som vi trott/hoppats på.

 
 Väl ombord i U-båten så satt man två och två med benen riktade åt sidorna. Man hade ett stort runt fönster att titta ut genom, samt en liten skärm med information på. Djup mm. Jag fixade tack och lov resan jättebra. Anna däremot, har klaustrofobi och fick blunda och tänka på annat en stund.
 
 Under de 45 minuter vi satt i U-båten kom vi ner till 32 meters djup innan den sakta vände uppåt igen. Nere på botten var det mest grus… stenar… några få småfiskar… grus och stenar. Vi åkte även förbi tre båtar som låg på botten, varav de själva hade sänkt ner det ena. Man såg inte speciellt mycket, och hela resan kändes rätt B faktiskt.
 
 Mycket på den här ön, Lanzarote, har varit lite B. Det känns som om de har försökt att göra saker häftiga för att tjäna pengar på turisterna, men att de bara nått halvvägs. U-båtsresan var mycket pengar för väldigt väldigt lite. Hade vi vetat hur tråkigt det var så hade vi lagt de pengarna på något roligare.
 
 Men ok, vi har iallafall åkt U-båt! Hur många har det!
 
 Det var usel luft nere i U-båten, och man fick inte varken äta eller dricka där. Jag som slarvat med frukosten i samband med den dåliga luften fick jordens migrän resten av dan. Hemskt onödigt! På kvällen skulle jag ju dessutom tatuera mig!
 
 När vi gick förbi en skobutik på väg till bilen i Puerto Calero, så låg det en katt på disken i en liten bädd. Jag var ju bara tvungen att få en liten kattdos, så jag frågade om jag fick klappa den. Sååå söt!


^ Vegetarisk supergod pizza från en restaurang i Puerto Carmens köpcentrumhus

 
 Vi åkte tillbaka till ”vår stad”, Puerto Carmen, och ställde bilen i ett P-hus under köpcentret. På tredje våningen hittade vi en pizzeria, och de hade en helt underbar vegetarisk pizza! Vi delade på en familjepizza och det var den godaste pizzan jag ätit på länge.
 
 Efter maten trotsade jag min huvudvärk och vi tog en sväng i lite klädaffärer. Vi hittade lite tröjor till Anna och Jennifer. Sen ramlade vi in i en liten botique, där de sålde allt som hade med naglar att göra. Eftersom jag har två barn som älskar nagellack, så var det en perfekt affär.


^ Huvudvärken från helvetet.

 
 Innan vi åkte från affärshuset, köpte Anna en pizza till åt mig som jag kunde äta i bilen. Jag hoppades att min huvudvärk/ migrän skulle bli bättre med lite mer mat, piller och vatten.
 
 På kvällen åkte vi till Playa Blanca, till Tattoo Inn. Jag halvslumrade på soffan när Anna tatuerade sin dödskalle på överarmen. Jag fick någon tuggbar värktablett som jag hoppades skulle hjälpa bättre än mina alvedon och naproxen.


^ En liten del av restaurangen vi besökte på kvällen. Snyggt!

 


^ Jag beställde en sån här, typ Lasange fast vegetarisk. Jättegod med ett segel i mitten av smält ost.

 
 Mellan Annas och min tatuering så tog Jacky och hans fru med oss till en supermysig restaurang. De var stammisar där. Ägaren var konstnär och hade gjort inredningen mm själv. Häftigt! Även här fanns det en katt. Den sov på ena stolen i restaurangen.
 


^ Min älskade råtta!

 
 Jacky är en grymt duktig tatuerare, snabb och noggrann! Han tatuerar dock på ett helt annat sätt än jag är van vid. Nerifrån och upp, och hela motivet på en gång. Jag är van vid att man först gör konturerna, och när de är klara fyller i. Jag är så nöjd med min råtta på benet. Jag är född i Råttans År och har länge velat ha en råtta på vaden.
 
 Ska du till Lanzarote och är sugen på att tatuera dig, så kan jag varmt rekommendera Tattoo Inn i Playa Blanka. Det är dessutom mycket billigare än i Sverige, ungefär halva priset. Jag hade gärna tatuerat hela min kropp där, men vi ska aldrig mer till Lanzarote. Nu har vi ju utforskat färdigt den ön.
 
 Vi var klara vid 00.15. Då tackade vi för oss, och begav oss tillbaka till Puerto Carmen i den kolsvarta natten. Vi åkte till vår biluthyrare, hittade en parkering precis bredvid, stoppade in nycklarna i hans kontor och tog en taxi till hotellet. Nu återstod bara att packa och sova. Morgondagen hade en hemresa att bjuda på.

Lanzarote: Vi hjälpte en hund, hoppas vi

2014

10 Feb
0
         

Dag 6: Onsdag 29 januari 2014

När vi vaknade till liv idag var kl runt 10.30. Vi skulle egentligen ha åkt till Fuerteventura idag, men jag mådde skit när jag vaknade så det blev inget med det. Panikångest igen. Tack och lov så skulle min älskade fru aldrig pusha mig, eftersom hon förstår precis hur det är att inte må bra.

När vi kom ut så kan jag ju bara säga att jag hade inte åkt någon båt över till någon annan ö idag ändå. Det var typ storm ute, så det var lika bra att vi inte kom iväg. Det finns en mening med allt, eller?

Vi åkte till Teguise för tredje gången. Nu var min klänningsaffär Osk Outlet, öppen så vi köpte tre tunikor till mig. Jag provade runt 20-25 st, olika storlekar, modeller osv. De är jättefina, bra storlek och sydda i linnetyg. Det ser lite finare ut än bara bomull tycker jag.

Denna dag var även Piratmuseet i Castillio Santa Barbara öppet. Det ligger på höjden av ett högt berg, och det var lite kusligt att vara där uppe på toppen och knalla runt. När vi gick in i slottet så gick vi över en sån där ”brygga” som man hissar upp och ner med kedjor. Det var rätt pirrigt med stormen. Jag höll mig stenhårt i kedjorna.

Piratmuseet var inte så mycket att se tyvärr. Infon om piraterna kunde man läsa på lite ”plakat” och så var det en film. Jag hade nog haft lite för stora förväntningar. Det fanns lite piratskepp så man kunde se hur de såg ut, och lite vapen. Vi stoppade €1,20 i en myntapparat och vevade fram ett mynt som ”trycktes” när man vevade.

Själva slottet var skithäftigt, mycket skrymslen och vrår. Jag går verkligen igång på gamla byggnader. Det var kammare längst ner där man såg hålen genom slottet där man stoppade i kanonerna. Man kunde gå upp på taket också, så vi trotsade stormen och klättrade dit.

På väg ner från slottet, mitt ute i obygden, kom det plötsligt en herrelös hund och gick. En jättesöt svart lite större hund. Runt halsen hade han ett halsband som det hängde en karbinhake löst i. Troligen fanns det en ägare någonstans. Eftersom det var rätt långt till närmsta hus så tog vi med hunden i bilen.

Först lockade vi på den på tryggt avstånd inne i bilen, då kom den fram och var jätteglad. Viftade på svansen och gosade. Då hoppade Anna ur bilen och hunden hoppade upp mot henne och det såg ut som om han kramade henne med tassarna. Hur go som helst!

Vi körde hunden till närmsta polisstation som låg i Teguise, staden nedanför berget. De är dessvärre inte så bra på engelska på Lanzarote, men till slut lyckades Anna göra sig förstådd. En polisman lotsade oss till ett hundcenter som låg i utkanten av staden.

Vi lämnade över hunden till en man som kopplade honom och tog med honom in genom ett garage. Vi hörde massor av olika hundskall inifrån, och jag anar att de bor i alldeles för små burar utan minsta lilla kärlek. Jag vill nog egentligen inte veta hur deras förhållanden ser ut, för då skulle jag troligen adoptera hela bunten.

Det kändes iallafall bättre att lämna hunden där än att den sprang ensam vind för våg i bergen. Det finns ett gäng lösa hundar på Lanzarote, vi har sett flera stycken. De har halsband på sig men springer helt ensamma över gator och torg.

Efter vårt besök i Teguise så hade himlen spruckit upp lite. Det var fortfarande halv storm, men lite varmare. Vi har ju lite till vi vill se innan vi lämnar ön och åker hem.


^ Charco de los Clicos, så vackert! Anna plockar lite röda stenar att ta med hem.

Vi åkte till staden El Golfo som ligger på Lanzarotes västkust. Där kollade vi på den smaragdgröna kratersjön Charco de los Clicos som skiljs från havet av den svarta lavasanden. Otroligt häftigt! Där vi gick var det röda stenar från vulkanerna och färgkontrasterna – rött, grönt, svart, blått och de vita skummande vågorna som slog mot stenar och berg var mäktigt att ta del av.


^ Vi åt Paella samtidigt som vi hade utsikt över Atlanten. Här kan ni se hur vågorna slog mot stenarna.

Vi åt på en fin restaurang, Costa Azul, som låg nere vid kanten av Atlanten. Vi blickade ut över Atlanten när vi smakade på vår fisk och skaldjurspaella. Det var första gången jag åt Paella, och då passade det bra att göra det där. De hade en fisk fångad i vattnet runt ön och massor av andra olika vattendjur i maten.

Paellan såg riktig läcker ut med allt de hade lagt i/dekorerat den med. Däremot var det en del saker som jag bara inte kan förmå mig att äta. Jag slickade lite på en mussla, petade lite på de andra snäckorna med innehåll och sen åt jag räkor, fisk och riset. Det var rätt gott faktiskt.

Anna hittade ett bläckfiskben där man verkligen såg de små prickarna (sugpropparna?) på ena sidan. Hon var mest äcklad över alla havsdjur och kunde inte njuta av maten så det var bara jag som åt.

Jag trodde att priset var för två personer eftersom man alltid beställer in Paella till två pers samtidigt. Men den kostade €17 per person – rätt mycket. Allt annat där kostade runt €7-9/rätt. €uron stod i drygt 8 svenska kr, så med svenska mått mätt var priset inget överpris.

Efter matupplevelsen åkte vi till Playa Blanca. Där strosade vi på shoppingstråket och ramlade in på en tatueringsstudio som heter Tattoo Inn Lanzarote. Ägarna var ett supertrevligt par från Tyskland som flyttat dit för ca åtta år sedan. Vi pratade lite med dem och kollade på sådant han hade tatuerat innan. Skitsnyggt verkligen! Så vi bokade tid för varsin tatuering kvällen efter. Helt galet!


^ Restaurangen Da Vinci. Min drink ”Alexandra”.

Vi var hungriga och gick in på restaurang Da Vinci, som låg precis bredvid Tattoo Inn. Medan vi väntade på maten tog jag en drink som hette Alexandra med Brandy, crema de kakao, nata, kanela. Den var jättegod. Ett hjärta hade de gjort med kanel. Maten var god, jag åt oxfilé, potatis och brandysås. Anna åt tagliatelle med champinjoner.


^ Service var det på det stället!

Man fick in maten och strax efter kom servitören med en ostmaskin som han använde över Annas mat med parmesanost. Han hade även en megastor, och då menar jag MEGASTOR pepparkvarn, som han kryddade vår mat med. Den var runt en meter hög. Kul med lite annorlunda detaljer! Det gör att man minns dem ännu mer.


^ Toalettskylten

När man går på toa på Lanzarote, så står det ofta skyltar att man inte får spola ner något i toaletten… Inte ens toapapper… Det kastar man i en soptunna bredvid. De har otroligt starka doftsaker på toaletterna, och troligen tömmer de soptunnan ofta för det luktar faktiskt inte illa.

På alla toaletter har de även symboler på toadörrarna, en för dam och en för herr, och det är olika symboler/bilder var man än kommer. Här var det målningar av Da Vinci, en kvinna och en man. På fiskrestaurangen i El Golfo var det fiskar. I Rancho Texas Park hade de manliga/kvinnliga boots.

Vi åkte hem efter att solen gått ner. Det finns inga gatulyktor som hemma i Sverige, så när solen har gått ner här så är det verkligen becksvart.

Lanzarote: Var på dragshow & mötte ett underbart par på 69/73 år

2014

9 Feb
0
         

Dag 5: Tisdag 28 januari 2014

Jag hade panikångest hela morgonen. Jävla skit är det. Just då längtade jag bara hem. Det är verkligen inte roligt att vara på resande fot med panikångest. Om jag kunde begripa varifrån och varför den dykt upp som gubben i lådan igen. Jag har ju mått i princip helt bra i flera år nu ju.

Vi kom iväg vid 12-12.30 ca och då åkte vi till shoppingcentret i Playa Honda. Hittade lite saker till ungarna. Bra det! Där hade de Burger King, så där mumsade vi dagens middag. Gott! Det är definitivt min favoritrestaurang av hamburgerkedjorna.

Vi var även inne på en mataffär och handlade lite kex och ostar mm. I frysdisken hittade vi något vi inte är så vana att se här hemma. Inget av det är något jag personligen äter, men jag måste nog säga att det såg väldigt exotiskt och lite läckert ut.

Snäckor (vad heter det man äter ur dem, inte är det väl musslor?) och hela bläckfiskar.

Vi kollade in de mysiga gatorna i Tegueise igen. Vi letade efter en specifik affär – ”Osk Outlet” – som vi var i på marknaden häromdagen. Dessvärre var den stängd. Jag har köpt jättevackra klänningar där som jag bara älskar och hade planer på kolla om jag hittade fler. Vi tänkte passa på att ta en titt i piratmuseet när vi ändå var där i krokarna, men det var tyvärr oxå stängt.

Klockan närmade sig sen em och vi hade en tid att passa på kvällen så vi åkte hem till Puerto Carmen igen. Det är så svårt att fatta att allt ligger så nära. Med tanke på att ön inte är större än 6 x 2,5 mil så är det inte många km mellan städerna/byarna. Tittar man på kartan så känns det som flera mil.

När man tittar sig omkring när man är lite på höjden, så kan man se flera städer/byar samtidigt. Alla hus är vita stenhus och därför ser man dem lätt mot det karga bruna landskapet. Häftigt!

Vi ställde bilen utanför hotellet och bad hotellsnubben ringa en taxi åt oss. Vi blev körda till ett ställe här i Puerto Carmen som heter Music Hall Tavern. Där tillbringade vi de nästkommande 5 timmarna med att äta och titta på en Dragshow.

Maten bestod av:
Förrätt – en brun/beige mixad grönsakssoppa
Huvudrätt – potatis, okryddat kött och en mindre god sås. Grönsakerna var goda.
Efterrätt – ett par skumma bollar med söt kräm i och nåt sötsliskigt till.

Dessvärre smakade det inget vidare. Jag petade i mig lite för att jag var vrålhungrig. När vi var på Teneriffa för två år sen, så var vi på medeltidsspel i en borg i San Miguel. Där var det lika smaklös/inte god mat. Det kändes lite samma. Dock såg maten här betydligt aptitligare ut. De borde verkligen lägga ner lite kraft på att fixa godare mat, det är ändå en hel del pengar man betalar.

Betalade man €19 så fick man dricka fritt under kvällen. Min fru tog fasta på det och passade på att dricka åtskilliga glas. Hon beställde även in en Sangria till mig så jag skulle få smaka på det. Det var helt ok, men inget jag njöt av att dricka så jag lät bli. Jag höll mig till cola utan is. Jag är livrädd för att bli magsjuk av isen utomlands.

Mittemot oss satt ett äldre par från Gloucester i England. Irene 73 och Keith 69. De gjorde så hela vår kväll blev toppen! Vilka underbara människor! De var supertrevliga, och vi pratade om allt möjligt och skrattade massor.

De berättade att de egentligen var kusiner, men efter att bådas respektive hade hade dött, så hade Keith förklarat för Irene att han var intresserad av henne redan när de var 10/14 år. Nu hade nu varit gifta i 8 år. Vilken grej! Vilket par! Så goa!

Showen gav mycket skratt och jag var fascinerad över den ena killens röst. ”Crystal” kallade han sig som dragqueen. Underbar röst, och grym utstrålning! Jag kunde inte sluta titta på honom/henne. Så vacker och så rolig. Dock tror jag att jag hade förstått skämten ännu mer om jag hade haft engelska som modersmål.

Efter showen gick vi till närmsta restaurang och tog en öl/Breezer med Irene och Keith och fortsatte prata. Vi bytte mail-adresser och kramades när vi skiljdes åt vid taxin. Det är roligt när man hittar människor som det bara klickar så med, trots den stora åldersskillnaden.

Lanzarote: Badat med sjölejon och åkt genom vulkaner

2014

3 Feb
0
         

Dag 4: Måndag 27 januari 2014
 
 I måndags gick vi upp lite tidigare eftersom vi hade bokat in Texas Rancho Park. Där badade vi med ett sjölejon. Han var helt galet gullig. Först puttade han ner oss i vattnet. Sen dök han under/mellan benen, hoppade framför oss, snurrade, pussades och var hur gullig som helst. Så söt, ett riktigt charmtroll. Man fick dra på sig en sån där heltäckande tajt dräkt som tränarna har innan vi hoppade ner i det svalkande vattnet. Skönt! Jag var lite rädd att jag skulle behöva visa mig i baddräkt men det slapp jag.

 

^ Sjölejonet och jag. Så söt!

 
 Vi förfasade oss över tigrarna som rastlöst vankade av och an- kändes inte alla bra i den lilla inhägnaden, och fascinerades av bältdjuren som ser så häftiga ut med sin långa smala tunga och pansarskölden på ryggen. Tyvärr låg de och sov när vi ville titta på dem. 
 
 Vi tog ett varv i djurparken och såg även bisonoxar – vilket jäkla djur!!! Surikaterna hade gömt sig, tvättbjörnarna låg och sov. Ja, de flesta djuren var trötta och hade nog sin vilostund. Ugglor, pumor, krokodiler, sköldpaddor och skunkar fanns det oxå. Alla lika trötta.

 

^ På väg till Timanfaya. Kolla in det karga landskapet.

 
 På em åkte vi till nationalparken Timanfaya Montanas Roja. Den täcker en fjärdedel av Lanzarotes yta. Lanzarote blev till efter ett vulkanutbrott för 20-25 miljoner år sedan. Senaste vulkanutbrottet på Lanzarote var i mitten på 1700-talet. Vi åkte med bussen, upp och ner, på vulkaner, genom vulkaner och förfasades vid stupen där vi satt uppe i bussen. Jag bromsade många ggr med båda fötterna kan jag lova! Jäklar vilka stup, vilken utsikt och bara så häftigt!! Där tog jag många foton.
 
 Vi var även i Arrecife, Lanzarotes huvudstad. Vi spanade in Castllio San Jose som ligger vid vattnet i staden. Vi snurrade per fot ett varv inne i Arrecife och kollade lite affärer. Men det var mest sportaffärer, barnaffärer och andra ointressanta ställen. Det stod att det var rea överallt, och det var det, ända upp till 70%, men det spelar ju ingen roll när det är ointressanta butiker. Fast bra, då sparade vi ju de pengarna!
 

 

^ Diskret dörr på cafétoaletten.

 
 Vi letade efter en restaurang eftersom vi behövde äta, men de lös med sin frånvaro. Vi såg inte en enda, konstigt nog. Till slut gick vi in på ett café och käkade varsin tårtbit, nästan i protest. Vi passade på att kissa oxå, och jag fick lite av en chock när jag satt på toa. Dörren hade bara en grön glasruta, som man såg in/ut igenom! På en toalett!?
 
 Sen åkte vi till vårt hotell och vilade en stund, innan vi tog en taxi ner till shopping/turist/restaurangstråket vid havet. Taxin kostade i svenska pengar ungefär 25-30 kr. Rackarns billigt! Jäkligt smidigt om man vill till ett specifikt ställe.
 
 Vi strosade bland affärerna, prutade lite här och där, men vi köpte inget här heller. Alla butiker där på shoppingstråket säljer ungefär likadana saker. De har spytt ut sitt sortiment av sandaler, solglasögon, väskor, kläder mm på hela gatorna. Samma saker vägg i vägg.
 
 På kvällarna i Puerto del Carmen är gathörnen fulla av (mest) killar som jobbar som inkastare. De dyker på en och drar en ramsa med allt billigt, 2 för 1, första drinken gratis mm som finns just på ”deras” restaurang/krog, och så stoppar de en liten flyer i handen på dig. De vill personligen visa vägen till stället, troligen för att visa restaurangägaren vem de haffat, för att få dricks eller procent på det kunden handlar.
 

 

^ Baren/restaurangen vi var på; The Big Easy.

 

 

^ Vi käkade nachochips med ost och salsasås. Den var helt galet stark. Vi beställde även in bacon… som inte var bacon utan mer som fläsk. De ser mer stekta ut än de var, de var helt mjuka och jag måste ha både bacon och fläsk knaprigt, så jag fixade inte att äta dem.
 

 

^ Bandet som spelade heter Question. 
 

 

^ Question.

 
 Vi var hungriga och nappade på ett ställe som heter ”The Big Easy”, för där skulle nåt hårdrocksband spela. Vi käkade lite av varje och lyssnade på bandet som heter Question. De körde lite covers i olika genrer. När vi efter nån timme tröttnat så åkte vi hem och sov.

 

 

Lanzarote: Marknad, akvarium, grotta och körde vilse

2014

27 Jan
0
         

Dag 3: Söndag 26 januari 2014

Imorse när jag vaknade hade jag lyckats få sömn i kropp och ögon kanske två timmar. Jag var skittrött samtidigt som både värkande tänder och onda ögon gjorde min morgon till pain. Frugan hade köpt frukost så vi fixade mackor som vi tog med oss.
 
 Idag har vi varit på biluthyrningen och bokat biljetter så vi kan bada med sjölejon. Så imorgon bär det av till Rancho Texas Park. Det ska bli jätteroligt.
 


^ 4 tunikor/linnen, de två översta är längre, som korta klänningar. Så vackra!


^ En uggla som egentligen ska sitta i en scarf. Men, jag tänker ha ugglan i ett halsband. En baddräkt! Två par solglasögon, en parfym + deo och ett armband. På bilden längst ner till höger är det en duk som vi tror att vi ska ha på köksbordet. Fiiiin.

 
 Idag har vi åkt runt ganska mycket. Vi har besökt den populära marknaden i Teguise. Nästan hela staden förvandlas varje söndag till en stor marknadsplats. Jag hittade två klännings/linnen/tunikor där i en butik som heter Osk Outlet. Eller vad man nu ska kalla dem. Jättevackra. Ett armband, en uggla som jag ska ha som halsband och lite annat smått och gott. Marknader är roliga, och jäklar vad man kan pruta!
 
 Vi lyckades villa bort oss när vi skulle tillbaka till bilen, så vi gick helt fel. Men, till slut så… Vi var inte ensamma om att vara helt förvirrade, vi fick sällskap av ett par tyska kvinnor. Det såg ju likadant ut åt alla håll! Vita stenhus och en väg.


^ Så här ser många av vägarna ut här på Lanzarote.

 
 Efter marknaden så fick vi panik. Vi insåg att vi hade biljetter till Aquarium. Då var det tre timmar till de stängde. Vi hade alldeles glömt bort det. Vi var på väg åt ett helt annat håll. Det är tur att ön är så liten, så allt ligger inom ett par-tre mil oftast.
 
 Vi besökte Aquarium, tillsammans med en familj med typ fem ungar. Högljudda, omkringspringande och jävligt irriterade ungar. Inget vett och hyfs på att ta det lite lugnt. Vi konstaterade även att nästa gång det dyker upp ett Aquarium, så ska vi ägna den tiden åt annat. Ingen av oss är egentligen speciellt intresserad. Samma ska överallt i princip.
 
 Jag fick en släng av panikångest när vi var på Aquarium. Det händer allt som oftast nu igen. Jag kan hantera det, men det är riktigt jobbigt. Jag har ingen aning om varför jag börjar få tillbaka den.
 
 Mina tänder har plågat mig hela dan. Vi har av en slump åkt förbi två tandläkarstationer, men tyvärr har båda varit stängda. Just nu längtar jag tyvärr mest hem eftersom det gör så satans ont. Allt blir lite tråkigare när man har värk. Men, jag får bara försöka bita ihop och ”stå ut”. Det är bara det att jag på riktigt är rädd för smärtan. Jag har en vän och har läst om en annan som båda kunde dött pga tänderna. Hu!


^ Casa-Museo Monumento Al Campecino

 
 Vi har varit i en grotta idag – ”Jameos Del Agua”. Riktigt häftig och vacker. Sen har vi varit uppe på ett ställe som heter Mirador del Rio, där man kunde se hela ön La Graciosa. Vilken utsikt!!! Vi har även sett/fotograferat monumentet ”Casa-Museo Monumento Al Campecino”.
 
 Efter utsiktsplatsen så åkte vi och åkte och åkte. Vi tog vägen ÖVER bergen tillbaka till vår stad. Där kan man snacka om utsikt! Vilka vyer! Det hisnade i kroppen och slog lock för öronen både en och tre ggr däruppe på höjden.


^ Panerad såååå god fisk.

 
 Vi letade sedan efter något bra ställe att äta på. Vi snurrade i tre olika städer innan vi gav upp och åkte ”hem” till Puerto Del Carmen. Där hittade vi en restaurang nere på shoppingstråket där vi åt dundergod panerad fisk med pommes och aioli. Mätta och goa åkte vi sem till hotellet och här är vi nu.
 
 Vi går igenom vad vi ska göra resten av veckan och sen blir det sova. Kl 9.30 imorgon ska vi bada med sjölejon.

Lanzarote: Jag måste bara gnälla lite först, sen var det en bra dag

2014

26 Jan
0
         

Dag 2: Lördag 25 januari 2014
 
 Det är varmt ute, ca 19 grader, men det blåser fasen nästan storm. 🙁 Dessvärre pratas det om att det blåst här en längre tid, så troligen får vi stå ut med det. Tråkigt. Vi har grus i ögonen hela tiden. Jävligt tråkigt, det känns inte jätteroligt att ge sig ut på äventyr i halv storm.
 
 Inne i vår lägenhet är det svinkallt. Kaklade kalla golv överallt. Anna har frusit hela natten stackarn. Så idag ska vi be om fler filtar. Wifi som ska finnas en timme gratis/dygn når inte fram till vår lägenhet, så det funkar bara i receptionshuset, vilket innebär att där vi bor måste vi betala för det.
 
 Här på ön (i hela Spanien typ) så har de siesta halva dagarna, och då är väldigt mycket stängt. Det blev vi varse när vi äntligen kom iväg vid middagstid. Lördagar stänger de dessutom för siesta vid 13, och öppnar inte förrän måndag morgon. Vi skulle hyra en bil på Rent A Car, men de stängde fem minuter innan vi kom dit. På hotellet skulle vi få vänta en dag, men det hade vi inte tid med, vi är ju bara här i sex dagar till.
 
 Sådär… Nu ska jag sluta gnälla! 🙂

 

^ Frukost på vår balkong med det underbart goda brödet och fåglarna som tittade på oss.

 
 Vi satt i vår lägenhet på fm och planerade hela vår vecka. Det finns massor vi vill/ska göra, och vi är av den äventyrliga sorten. Sol och bad i all ära, men nej tack, vi förflyttar oss mycket hellre runt med egen bil, och upptäcker spännande. 
 
 Vi får se hur mycket vi hinner med på sex dagar. En dag ska vi till exempel åka över med båt till Fuerteventura, det gick att ta med bilen dit vilket är perfekt. En annan dag ska vi ta båten till en pytteliten ö ovanför Lanzarote som heter La Graciosa. Där ska vara otroligt vackert.
 
 Lanzarote är ingen stor ö. Från norr till söder är ön ca 6 mil och på bredaste stället från öster till väster är den 2,5 mil. Det är en vulkanisk ö som är uppkommen för ca 20-25 miljoner år sedan.
 
 I brist på bil så promenerade vi runt lite, och hittade till vår lycka en Rent A Car i ett annat område. Eftersom den var ägd av en indisk supertrevlig och hjälpsam man som inte hade siesta, så var det öppet. Yes! Vi hyrde bil för 6 dagar och bokade biljetter till några av de ställen vi tänkt besöka.
 
 • Rancho Texas Park – En djurpark.
 • Submarine Safari – U-båt som går ner 30 m i djupet.
 • Music Hall Tavern – Drag Comedy Show
 • Lanzarote Aquarium
 
 Här på Lanzarote är det förbjudet att simma med delfiner, men man kan istället få bada med sjölejon. Det skulle vara en otrolig upplevelse, så det ska vi boka in i morgon. Vi tänkte först hoppa över det, men ångrade oss. Hur ofta får man den möjligheten!
 
 När vi fått nycklarna till vår hyrbil så tog vi en sväng här i Puerto de la Carmen först. Vi var in i en affär där de hade baddräkter i stora stlk. Jag är egentligen lite anti baddräkt, tycker inte det är så fint. Jag har alltid föredragit bikini. Eller överdel och shorts. Men, det är ju bara att inse att baddräkten höll inne lite av magen och det kändes bra mycket mer bekvämt att gömma hela magen än att visa den. Så, nu är jag minsann ägare till min första baddräkt. Jag kommer dock att ha shorts till den.
 
 Vi åkte vidare till Playa Blanca där vi ville se det lilla slottet Castillio de Las Coloradas. Vi fick leta bra länge innan vi hittade, och när vi väl fann vad vi sökte så hade det hunnit bli mörkt ute. De hade inte tagit vara på slottets häftiga plats vid havet och lyst upp det, så dessvärre blev det nog inte några superbra foton. Det hade varit skitsnyggt om det varit belyst.

 

^ Den mysiga restaurangen.
 

 

^ Lyxigt värre. Bruchetta att tugga på före maten, min mat i mitten och Annas mat längst ner.

 
 Vi letade efter ett par olika matställen som vi blivit tipsade om i Playa Blanca, men vi fann inget av dem. Vi gick istället till en supermysig restaurang som heter Afrodite Little Italy. Där jobbade bara män, iallafall när vi var där, och de var supertrevliga. Det kändes som en lite finare restaurang, och servicen var verkligen kanon.

 

^ Livemusik på restaurangen.

 
 Kvällen till ära hade de en livespelande saxofonist som gjorde att stämningen var på topp. Jag åt en ”very well well well WELL done” oxfilé med gräddig sås gjord på champinjoner och brandy. Helt galet gott, och köttet var perfekt, inte den minsta tillstymmelse till rosa. Jag kan inte äta kött om det är blodigt eller ens rosa. Anna drack en ölsort som var helt underbart god, och iskall, dessvärre minns jag inte namnet på den.
 
 Efter maten åkte vi tillbaka till Puerto Carmen och vår lägenhet. Eftersom jag på morgonen hade upptäkt att det var begränsat med varmvatten, så hade vi delat upp att en får duscha på kvällen, och en på morgonen. När Anna hade duschat och jag hade tvättat av sminket, så var det väldigt skönt att krypa ned mellan lakanen.
 
 Idag upptäckte jag ytterligare ett hål i en hörntand. Den gjorde sig minst sagt till känna allt för väl. Jag hade sån tandvärk på kvällen så jag ville ta en slägga och slå till den med så de allt för många onda tänderna hoppade ut.
 
 Fy fan vilken smärta. Jag skrek rakt ut. Så, just nu längtar jag hem, så jag kan gå till min tandläkare och fixa mina tänder. Hon har tyvärr haft semester hela januari så jag har inte kunnat åka dit än.
 
 Självklart har jag tagit fler foton, men de är tagna med riktiga kameran, så när vi kommer hem ska jag lägga in ett fotogalleri på varje sida från vår resa.

Lanzarote: Vi blåser bort här

2014

25 Jan
2
         

Dag 1: Fredag 24 januari 2014

Fredag morgon 7.20 bar det av mot Lanzarote. Flygresan tog runt fyra timmar. Jag sov i princip hela resan eftersom jag knappt sovit på ett dygn. Tack och lov för Sifrol-tabletterna som hjälpte mig att få bort myrkrypet i benen. Jag höll på att bli helt galen innan jag vaknade till ordentlig och fattade att jag behövde ta en.

 

Nästan längst bak hade vi fått platser
Kolla in landskapet!
Äntligen framme!

 
 Bussresan från flygplatsen på Lanzarote till vårt hotell ”Aparthotel Puertocarmen” tog en kvart. Alla hus här är kritvita stenhus. Jäkligt snyggt! Det ser fräscht ut. När vi kom fram till hotellet så var vårt rum inte klart för incheckning så vi gick och käkade.
 

Vårt hotell

 
 På bussen var det några som pratade om vädret här på Lanzarote. Det blåser så palmbladen står rakt ut, åt ett håll. De sa att det hade varit så ett tag. Det känns inte för roligt, vi har grus i ögonen hela tiden, och jag fasar för att hela semestern kommer blåsa bort.

 

Spansk omelett

 
 Vi åt varsin Spaghetti Carbonara, helt ok men tyvärr rätt smaklös. Medan vi väntade fick vi nån spansk omelett, och den var helt sjukt god! Jag är glad att jag vågade smaka på den trots att jag var skeptisk när jag såg den. Jag måste googla fram ett bra recept och göra när vi kommer hem.
 

 

Spaghetti Carbonara

 
 Det här är en prövning för mig utan dess like. Jag har Emetofobi (spyfobi) och är verkligen livrädd för att jag ska bli magsjuk. Jag skulle kunna leva på svenskt knäckebröd hela veckan utan problem, bara jag vet att jag inte blir matförgiftad. Jag VILL prova all möjlig spännande mat, jag älskar ju att smaka på nytt. Men rädslan sköljer över mig hela tiden så det är tyvärr svårt att njuta av maten fullt ut. Jag hatar att det är så.
 

 

Allra längst bort ligger receptionen och poolen. Till vänster kan ni se hur våra små hus ser ut.
 

Vy från vår balkong med panoramafoto

 
 När vi hade fått vårt rum, längst bort från receptionen, med en tennisplan precis nedanför och något längre bort ett vackert landskap av pool, palmer mm, så var vi dödströtta. Bristen på sömn gjorde sig verkligen påmind. Klockan var runt tre på eftermiddagen när vi kröp ner i sängen för att sova lite. Vi struntade i att ställa kl. Vi har ju SEMESTER!
 
 Vid elva-tolv på natten vaknade vi, hur pigga som helst. Anna gick och kollade om affären var öppen för att köpa lite bröd, men det var stängt. Vi låg och småpratade ett par timmar tills vi somnade igen.

Hittekatten hade varit på rymmen i tre år

2013

14 Dec
8
         

 

 

Han var hungrig när han kom till oss.

 Den 1 december satt det en katt mitt i stan, mitt på gågatan, och skrek. Vi tog hem den då den inte verkade må helt bra. Katten, som vi senare fick veta heter Kurt är en brunsvart långhårig jättefin katt. Han var jättesmutsig i pälsen och hade ett par riktigt tjocka stora tovor som vi tog bort. Jag rengjorde även hans öron och klippte klorna. Efter en dag här så badade vi honom.

 

Mowgli och Kurt hade nog blivit goda vänner.
 

 

Zpiky är framme och nosar nyfiket på Kurt.

 
 Kurt är världens snällaste, vackraste, silkeslena, coolaste, gosigaste katt. Han totalignorerade våra andra katter och Warja. De var lite på sin vakt så klart, morrade och fräste lite.
 
 Det märktes både på hur smutsig Kurt var, och hans trötthet att han varit ute på vift ett tag. Han sov hela tiden, gosade, spann och sov. Så himla mysig. Han ville ligga i knät, på oss hela tiden, sov bredvid min kudde, på oss under nätterna. Precis så som jag vill att alla våra pälsklingar ska vara. Men ingen är… Jo, Tindra… Men inte alls så mycket.
 
 Första gången Kurt var på lådan, så bajsade han smågrus. Han hade väl fått försöka mätta sin skrikande mage med något, stackarn. Han var rumsren och åt mat med god aptit när han inte sov.
 

 

Sötnos.

 
 Jag undersökte honom noga och hittade ett par defekter på ena tassen. Dels var pälsen borta vid ”tumme-klon” och så var en av de andra klorna lite längre bak än de andra och satt liksom fast. Klor ska gå att ”fälla ut”, men troligen inte den här. Han hade massor av småtovor i den bruna lockiga pälsen på magen. Ur den ena bröstvårtan kom det svart sörja, eller inte ur bröstvårtan, utan mer runtom som i ett hål.

 

 

Warja och Kurt blev vänner med en gång.

 
 Kurt kändes gammal, och det var han – hela 11 år! Han hade lite gråa hårstrån här och där i sin vackra mörkmörkbruna/svarta päls plus att hela han kändes äldre på något sätt. Just att han ville sova så mycket och att han inte ens orkade bry sig om de andra fyrbenta här hemma. Han låg till och med och gosade med Warja.

 

Alldeles brun och jättelockig mage.
 

 

Så söt, och så mjuk.
 

 

Trött kille.
 

 

Alldeles fluffig och mysig.
 

 

Många gäspningar och mycket sömn.

 
 Först trodde vi att Kurt var en hona, vi döpte honom till Buffy. Vi såg heller ingen öronmärkning så jag skrev annons i några djurgrupper på Facebook. Men när vi sedan tog en lampa bakom örat så insåg vi att han hade en tatuering där. Jag ringde SKK – SvenskaKennelKlubben, efter att först pratat med polisen som inte kunde hjälpa mig. SKK har registerinfo och gav mig namnet på ägaren till Kurt. Jag sökte på nätet själv först men där fanns bara info om själva katten.
 
 Eftersom jag inte fick tag på ett fungerande nr till ägaren, så ringde jag en granne till henne och bad honom lämna meddelande. När ägaren ringde upp berättade hon att Kurt hade varit borta i TRE ÅR! Jäklar!!! Det är lång tid! Men han var inte undernärd och inte heller i så dåligt skick så han måste ha fått mat och omvårdnad någonstans.
 
 Men fatta, tre år! Helt sjukt!
 
 Jag frågade ägaren om hon hade något kännetecken på honom, och då berättade hon om den kala fläcken på hans ena tass. Jajamensan sa jag, det är din katt!
 
 Ägaren kom och hämtade sin Kurt, och berättade att hon hade satt upp lappar mm då när han försvann våren för tre år sen. Hon var överlycklig att vi hade tagit hand om honom så han fick komma hem igen.
 

 

Mysig.

 
 Vi hade Kurt i två veckor och blev så kära i honom så både jag och Jennifer storgrät när han åkte hem. Fy sjutton vad man fäster sig vid djur. Såklart är det jätteroligt för ägaren att få tillbaka sin älskade och saknade katt, men jag får ju erkänna att någonstans därinne i hjärtat hoppades vi på att ingen skulle höra av sig så vi fick behålla den underbara kissen.
 
 Nu har vi räddat två katter som varit på rymmen länge från sin matte och husse, och tagit hand om en katt från ett katthem.
 
 Läs om Svanslös här:
 
 – Auktion katträddning
 – Så här gick det för katten Svanslös
 
 
 Det känns gott i hjärtat att gjort livet bra för iaf tre små varelser som hamnat fel!

Så här gick det för katten Svanslös

2012

11 Aug
2
         


Ni som har följt mig ett tag kanske minns att vi tog hand om en uteliggarkatt i Skövde i februari, och körde den till ett katthem. Läs om vår auktion katträddning här.

Idag ringde jag till Skövde katthem för att kolla hur det har gått för sötnosen. De hade goda nyheter!

Efter ett tag hörde en människa av sig till dem och frågade om de hade hört nåt om en svanslös katt. Katthemmet hade haft foto ute på Svanslös, så det kan hända att rätt person hade sett det. Den här människan fick visa foton på sin katt, och det var samma katt!

Ägaren till Svanslös var en gammal man, och han hade varit i Indien i en månad. Kattvakt hade ordnats, som hade varit där och ropat på Svanslös som hade försvunnit. Troligen hade Svanslös blivit sur för att husse var borta, och protesterade genom att rymma.

Mannen blev jätteglad över att Svanslös hade hittats och tagits hand om. Han hade gett massor av pengar till katthemmet och Svanslös fick flytta hem igen. Underbart att höra att det gick så bra, och att han även skänkte en slant till dem. En riktig solskenshistoria!

Jag fick även veta att Svanslös hade förlorat sin svans efter en infektion. Det är alltså inte en Manx-katt eller annan svanslöst född raskatt som jag gissade att det kunde vara.

Är det någon ”välgörenhet” jag skulle stödja i första hand, så skulle det faktiskt vara katthem. De gör en jätteinsats. Tyvärr har ju inte katter så högt värde eller standard i samhället, vilket gör mig riktigt förbannad.

 

Operation katträddning

2012

27 Feb
         

Hela söndagen så hördes en katt skrika utanför Evas hus. Hon bor på fjärde våningen, men skriken hördes väldigt väl. Katten jamade och den lät så förtvivlad så vissa skrik/jam lät som som en skällande hund. Hjärtskärande, som ett plågat barn.

20120228-182446.jpg
Jag blir så illa berörd när något är fel med ett djur. Det här kändes verkligen inte rätt. Vi gick ner och tittade till katten, kände på den och gav den vatten och lite skinka. Katten åt lite försiktigt, gick mest avvaktande runt och tittade på oss. Men, den kändes väldigt snäll plus att det märktes att den egentligen var tillgiven.

Svansen var borta så jag döpte katten till… Svanslös. Han hade ett väldigt säreget utseende, och påminde väldigt mycket om den svanslösa Manx-katten. Manx-katterna har svagt utvecklad svans, dock i olika hög grad. Pälsen kan vara antingen kort eller lång, och finns i många färger. Huvudet är stort och runt. Ögonen motsvarar pälsens färg. Öronen har avrundade spetsar, kroppen är kraftig och ryggen kort. De har längre bakben än framben och ser lite harliknande ut. Precis som fina Svanslös!

20120228-182615.jpg
Det märktes väldigt tydligt att det var en uteliggarkatt. Den var smutsig och fet i pälsen, hade smutsiga öron, dock ej skabb. Pälsen var kort men väldigt tjock och på bakre delen av ryggen hade den jättehårda och rätt många tovor. Svansen kan ha blivit kapad, det vet vi ju inte, men stumpen var hur som helst ”hel”.

Ingen kan väl behandla sin katt så här illa, så jag misstänker att katten är på rymmen, eller att *ve och fasa* någon har övergivit kattstackarn.

Jag kände över ryggen på honom, och han var otroligt mager plus att revbenen stack ut. Han var väldigt grov över ”axlarna”, men om man lägger fingret mellan ”axlarna” och drar bakåt på ryggraden så känner man lätt om det är ett magert djur. Men, han kändes inte utsvulten eftersom han inte kastade sig över skinkan, så han måste ha fått tag på mat någonstans.

20120228-182747.jpg
Jag tyckte så synd om honom. Stackars kissen. Om vi inte redan hade haft tre katter, varav en sjuk, där hemma, så hade jag tagit med honom hem. Han behövde kärlek, mat, omsorg, en veterinärs omdöme och kastrering.

På ena sidan av halsen hade han en svullnad under huden. Det kändes tjockt och inflammerat. Det kan ha varit en fästing som orsakat honom det. Jag trodde inte det fanns fästningar den här tiden på året, men det satt fast ett sprattlande äckel i ryggen på Svanslös.

20120228-182900.jpg
Vi kollade upp var man kunde vända sig och försökte ringa ett par ställen. Klockan var runt elva och troligen är det ingen som har telefonjour den tiden, tyvärr. Jag knackade på hos grannen till Eva, längst ner. Hon hade katt så jag frågade om det kanske var hennes katt.

Svanslös väckte mig med sitt skrikande vid ett par tillfällen under natten och även på morgonen. Det är ju svinkallt ute oxå. Jag ville bara hålla om stackarn och ge honom värme.

Svanslös var så utmattad så när han jamade under fm, så var han hes. Han var nog trött efter att ha stått och ylat i ett dygn, så han vilade lite i knät när han kändes sig lite tryggare innan vi åkte till Katthemmet med honom. Sötnos… Åh, vad jag önskar att jag kunde ta med honom hem.

20120228-183131.jpg
20120228-183123.jpg

Vi fick låna Marias kattbur när vi körde Svanslös till Skövde katthem. Vi hade pratat med en tjej där som sa att vi skulle komma med honom. Hon skulle observera honom i ett par dagar, och sedan ta med honom på en veterinärrunda med undersökning och kastrering. Sen skulle hon sätta ut en annons, så får vi se om någon hör av sig.

Jag har fått ett mail av en tjej som skrev att hon fick telefonsamtal i höstas när hon hittat en katt. Samtalet var från en kvinna som för ca tre år sedan blivit av med sin gråtigrerade svanslösa katt i Tidaholm. Kvinnan ringde på alla hittade katter i hopp om att hennes svanslöse älskling skulle dyka upp.

Tyvärr hade såklart inte tjejen kvar kvinnans telnr, men skulle sätta upp en annons i samma affär som i höstas. Kanske kvinnan med den förlorade katten hör av sig, och TÄNK OM det är samma katt! Det vore ju helt underbart, men tre år är lång tid, speciellt om man är en uteliggarkatt. Men, hur som helst är Svanslös nu i goda händer.

Vi förgyllde hundens dag med lite mat och vänskapliga ord

2012

3 Feb
1
         

Dag 7/8: Onsd 1 feb 2012

Idag hade vi inget speciellt inbokat mer än att vi skulle åka upp i norr och titta på naturen och lite annat. Vi tog lite sovmorgon och ställde klockan på tio istället för åtta. Jag är så förkyld så det spränger i huvudet, men det är näst sista dagen här nu, så jag får bara gilla läget.

Mysmorgon, duschat, packat väskorna och ätit frukost i godan ro. Som vanligt tog vi med oss matsäck i form av mackor och dryck. Idag hade vi med oss en påse muffins också.

Först åkte vi till en park här i Puerto De la Cruz som heter Jardin Botánico. Där fanns otroligt vackra blommor och träd. Häftiga träd där det såg ut som om rötterna hängde från grenarna och växte som trådar på stammarna.

Efter den botaniska parken åkte vi vidare mot Temeriffas norra del. Vi var i Punta del Hidalgo och tittade på utsikten. Vi hamnade bakom en bil som hade megafoner på taket, som ”skrek ut” någonting om att ett barn på 5 år, Alejandro, som hade vit tröja, hade försvunnit. Hemskt. Men, jäkla bra sätt att få ut det till folk.

Vi åkte uppför bergen på slingervägar för att komma till Anaga som ligger uppe bland bergen. Det var otroligt grönt överallt och jättefin natur, till skillnad från när vi åkte upp bland bergen mot Teide på andra mitt på Teneriffa-ön.

Vi körde så långt upp/ut vi kunde komma med bil på den vägen, till en liten by som hette Chamorga. Det är helt fascinerande att folk BOR sådär högt uppe i bergen, i risiga hus och lite här och där. Det är långt att åka dit upp och det är vägar som svänger hej vilt så man kan bara köra i ca 20-35 km/h. Max! Vägarna är otroligt smala så man vill inte möta en bil, men det gör man såklart lite då och då.

Väl där uppe längst upp, så var det lite hus. Man kunde gå en bit till, men bi insåg att det skulle inte vara ett dugg mer spännande en bit längre in i berget. Däremot kom det först en hundkrake gåendes, som såg helt deprimerad och ihopkrupen ut. Den såg inte ut att leva ett bra liv.

Efter kom ytterligare en hund, en hona med hängande tuttar. Hon var jättesöt men såååå mager så revbenen stack ut och ryggraden såg ut att vara en bit utanför hunden. Hon gick ihopkrupen och såg rädd ut med svansen mellan benen. Det såg ut som om hon hade fått både skäll och stryk, stackarn.

När Anna pratade med henne så lyfte hon sina slokande öron. Så söt. När vi åkte så hade hon gått iväg, men var framför oss på vägen ut från stället. Vi stannade till och så fick hon ett par muffinsar och osten från mackor vi hade kvar i vår matsäck. Vi tyckte så synd om henne och ville helst rädda henne, ta med henne hem och ge henne massor av kärlek, mat och glädje.

Anna grät när hon gav hunden vår matsäck. Hunden var jättehungrig och slickade på Annas hand när det var slut. Men hon såg jätterädd och orolig ut hela tiden samtidigt som hon blev så glad för den lilla maten hon fick. Jag grät när vi åkte därifrån. Det är så jobbigt att se djur fara illa. Det gör så ont i mig. Jag har tänkt på hunden hela dan/kvällen. Kan inte få bort henne från näthinnan.

Hur kan man vara så elak mot djur? Hur kan man behandla dem illa? Det var tre killar som oxå stannat där, och de skrattade åt hunden och kastade en torr stenhård brödkant till henne, som hon såklart inte ville ha, och hånade henne. Idioter! Anna kan lite spanska, så hon förstod vad de sa.

Vi åkte därifrån med sorg i våra hjärtan. Inget kändes plötsligt roligt. Vi hade tänkt åka till La Laguna och gå en sista sväng bland butikerna där. Men vi gick in i en butik, sen valde vi att åka hem. Det kändes bara tråkigt och båda tänkte på hunden.

Väl hemma på hotellet så delade vi på en pizza. Det har inte varit speciellt god mat här tyvärr. Det godaste var pizzan idag, men annars brödet vi ätit till frukost med massa frön på; solrosfrön, linfrön, sesamfrön och nån form av korn/vete?

Vi har köpt lite träfigurer och sånt som minne, och vi är osäkra på hur det funkar med vikten på våra väskor. Får man ”bara” betala för det då, eller måste man lämna kvar saker? Det är lite nervöst. Min väska väger enligt vågen här på hotellet 15,5 kg, Annas väger 18 kg och mitt handbagage väger 7 kg. Hmm. Det står 20 kg, så vi hoppas på det.

Nu är det dax att sova. Imorgon är det hemresa, och bussen går från hotellet redan kl 09.10. Flyget går från andra sidan ön, 1,5 h bort runt ett tror jag. Vid sex ska Pirkko hämta oss på flygplatsen och köra oss hem.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.
På de sista bilderna i galleriet kan ni se hur högt upp på Teneriffa vi var.

Kamelridning, jätteklippor & fjärilsmuseum

2012

3 Feb
2
         

Dag 6/8: Tisd 31 jan 2012

Anna var uppe med tuppen idag, redan kl sju. Hon duschade, fixade sig och köpte frukost innan hon väckte mig. Sötnos. Efter frukosten gav vi oss iväg. Fast, först köpte vi de rabatterade biljetterna hos biluthyrarna till dagens aktiviteter.

Vi var på Cameleo Center och red på kamel. Men, jag insåg att när vi satt där på varsin sida av kamelen, att jag tyckte mest synd om dem. Behöva gå där fram och tillbaka med människor hängandes på ryggen, med munkorg och tätt inpå varandra på led. Usch sånt djurplågeri. Jag ångrar att jag bidrog till detta elände.

I vår karavan var det bara tre kameler, vi åkte på den i mitten och den längst bak hade tomma sittplatser. Den bakom oss var helt skev i ansiktet och munkorgen såg ut att skava. En tand stack ut och nosen hade lixom flyttat sig och vridit sig fel. Usch, jag ville bara befria de stackars djuren från sitt hemska liv.

När kamelen skulle gå ner på knä så vi kunde kliva ur sitsarna, så for min kamera iväg och landade i gruset. Med linsen nedåt givetvis, så den krossades i kanten och fick revor tvärsöver. FAN! FAN! FAN! Jag älskar den kameran, 30 x optisk zoom är det på den. Det lär väl kosta multum att laga, om det ens går. Tur jag hade med mig min lilla kamera oxå.

Vi åkte efter det skräckinjagande kamelbesöket vidare till de omtalade klipporna Los Gigantes. Vi åkte ner till vattnet för att ta kort, och där var det stora stenar. En litet berg fanns det oxå. Jag gick runt berget och där var det en grotta, med en madrass i. Plus en spegel, jeans, cigaretter mm. Det bodde någon där! Mitt ute bland alla stenar, vatten och berg.

När vi var i Los Gigantes, så upptäckte Anna att hon inte hade med sig sin mobil. Vilket hon borde ha eftersom hon lagt ner den. Troligen har den vid något tillfälle glidit ur väskan. Jag ringde Camelo Center och hotellet för att fråga om de sett den. Men tyvärr. Vi åkte förbi Camelo Center på vägen till Icod, så Anna letade efter den där, men tyvärr utan resultat.

Troligen var det där den försvann, och den som hittade den blev nog bara glad. Det var inte bara Annas iPhone. Den låg i en läderficka, med nytt fint skal som hon köpte igår. I läderfodralet fanns även hennes VISA-kort, legitimation och €50= ca 500 spänn.

Vi åkte vidare till Icod som är ännu ett vackert ställe med mycket gamla hus och sevärdheter. Vi åkte runt och letade efter parkering, och som överallt på Teneriffa så är det fullt efter gatorna plus lite till. Hela Icod var branta backar, så branta så man var verkligen överlycklig om man slapp hamna i bilkö i en uppförsbacke. Det är tur att jag är en jävel på att starta i uppförsbackar.

Vi hittade en parkering till slut, och sen vandrade vi runt lite i Icod. Så vackert. Vi tittade på det berömda Drakblodsträdet och JÄVLAR vilket häftigt träd!!! Det snyggaste jag sett. Jag tog massa foton, och hoppas på att den stora, spruckna kameran tar bra kort trots allt. För säkerhets skull tar jag nu även reservfoton med den lilla, tyvärr inte alls lika bra kameran.

Vi letade oss ner till fjärilsmuseet Mariposario el Drago. Vilka vackra fjärilar det finns. Det var helt underbart där inne med gröna växter överallt och små söta vattenbad. Man fick även se de olika stadierna på kokong, larv och puppa. Alla fjärilarna där inne är uppfödda där.

Det fanns allt från nästan genomskinliga i den storleken vi är vana vid, till stora svarta med vackra färgglada mönster. Om man bortser från världens största fjäril som är ca 20 cm från vingkant till vingkant, så var det många arter som var runt en dm i storlek. Häftigt! Självklart fanns även den största att beskåda.

När vi kände oss färdiga så gick vi affärsgatan tillbaka till bilen. Vi gick in i en liten spritbutik där vi köpte en liter Baileys för €14,90 = ca 150 kr. Billigt! Vi hittade ett litet sött konditori där vi köpte varsin tårtbit. De hade tårta med mitt absoluta favoritgodis Ferrero Rocher. När jag sedan åt den så var den inte så god som jag hoppats dock.

Vi åkte tillbaka till Puerto del la Cruz, och där snurrade vi i någon timme och letade efter Mc Donalds. Trots att vi frågade fyra personer efter var det låg, så hittade vi aldrig dit. Det är så mycket smågator, mestadels enkelriktade och fullsmockade med bilar som tutar så fort man tvekar en sekund, så det går knappt att tänka ut var man ska åka. Stressigt!

Vi hamnade först och körde runt i en liten park där man bara fick gå, och sen hamnade vi och körde på flera affärsgator där man också bara fick gå. Jaja, vi är ju turister. Vad förväntar de sig i denna röriga stad. Det är ju inte direkt så det är välskyltat var man får åka och inte. De borde vara vana. ;]

Vi gav upp vårt letande efter Mc Donalds och åkte till vårt hotell. Anna gick och köpte mat, pommes och kycklingfilé till mig och pommes plus hamburgare till sig. De kan inte göra pommes här, de är helt mjuka och bleka. Anna åt inte upp sin hamburgare. Det var nåt skumt kött, ingen aning om vad, det såg definitivt inte ut som och smakade inte som köttet vi är vana vid.

Jag har blivit förkyld som sjutton. Ont i bihålorna, skallen och snoret rinner konstant. Det är en ventil i vårt rum där det blåser in kall luft, rakt på sängen. Troligen är det därför jag blivit sjuk. Jag är jättekänslig för drag tyvärr. Jävla skit! Anna hängde för en handduk där nu så det blåser inte på oss, utan mer ner mot golvet. Skadan är redan skedd, men nu slipper vi, mest Anna, frysa på natten.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Santa Cruz, Santa Ursula, Candelaria & Los Christianos

2012

3 Feb
0
         

Dag 5/8: Månd 30 jan 2012

Vi är lite sega på morgnarna, idag kom vi inte iväg förrän vid tolv. Men vi hade inte något direkt bestämt idag så det var skönt att ta det lugnt. Men, när vi väl kom iväg så körde vi fel, så vi kom inte ur vår stad Puerto de la Cruz på en timme. Ja, vi hittade lite småaffärer oxå, med spetsdukar i miniformat att ha till scrapbookingen.

När vi väl hade kommit på rätt väg ut ur vår stad, så åkte vi och tankade. Det är lite kul, för här tankar de åt en. Vi blev först lite paffa första ggn vi skulle tanka och det kom en snubbe och tog över tankhandtaget. Lyx!

De parkerar överallt mitt på gatorna oxå, i mitt i filerna och mitt i korsningar. Helt galet. Och så tutar de så fort man tvekar minsta lilla sekund, eller när de tror att man ska hamna i vägen. Ett jävla tutande hela tiden kan jag lova, så det gäller att veta var man ska. Förut hamnade jag mitt emellan två filer med bilar i varje strax innan ett rödljus. Ja jisses.

Vi åkte först till Santa Ursula där vi letade gata upp och kurva ner, efter en väskfabrik som skulle finnas där. Men, stor besvikelse. Tantvarning på prylarna! Och dyrt!

Vi åkte vidare till Teneriffas vad jag tror, största stad Santa Cruz. Där var minst sagt KAOS! Gator överallt, affärer huller om buller överallt, rondeller överallt. Och stress. Vi gav upp efter att vi försökt ta oss fram ett tag. Vi orkade inte.

Vi besökte istället Candelaria, där vi åt mat; vi delade på en pizza och en pastarätt. Spaghetti with crème and mushrooms. Helt ok, men ganska smaklöst.

Vi besökte en kyrka som låg vid vattnet, med vackra torn. Utanför stod ett gäng statyer i form av olika män. De hade havet som bakgrund, otroligt maffigt! Det blåste ganska hårt där, vattnet slog mot muren och stranden så det riktigt skvalpade och blev vågor. Snyggt.

Innan vi åkte ut från Candelaria, så ramlade vi över en kyrkogård. En mycket vacker, och för oss ovanlig kyrkogård. De döda var instoppade i vad som såg ut som en stor bokhylla. Varje använt ”hål” hade som en gravsten framför sig, med blommor och sånt. Jag har aldrig sett något liknande. Vackert och lite kusligt att gå runt där inne.

När vi hittade ut från Candelaria så åkte vi Auto pista ner till Los Christianos. Vi tänkte bada lite och kolla butiker. Det här är ett av ställena där det kryllar av turister, mycket svenskar osv. Det är mer turister där än i staden vi bor i.

Vi parkerade bilen och vandrade ut på stranden, men bara för att upptäcka att det blåste jättemycket där. Det hade blåst in en massa äckliga röda maneter till vattenbrynet så det var inte lockande alls att bada. Vi gick i vattnet till fotknölarna, tog lite foton, plockade lite minisnäckor och sen lämnade vi beachen i Los Christianos. Den var inget för oss. Vi vill ha mer äventyr än så. ;]

Vi gick en sväng bland alla butiker på gatorna och blev indragna i den ena väskbutiken efter den andra. Jag hittade en väska som hade samma giraffmönstrade utsida som mina två små scrapväskor. Den hade hjul och draghandtag oxå! Vi prutade ner den från €45 till €18. Bra jobbat!

De har ju alltid en hög prislapp liggandes i väskorna, men säger alltid ett lägre pris; ”-Bara för dig” och så lägger de gärna till älskling eller vackra kvinna på slutet oxå. Det är inte så svårt att genomskåda. Går man på deras knep är man rätt korkad.

När vi kom tillbaka till Puerto de la Cruz på kvällen så var det skönt att krypa ner i sängen.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Loro Parque och kväll på hotellet

2012

3 Feb
0
         

Dag 4/8: Sönd 29 jan 2012

Idag tog jag mig lite tid till att blogga en kvart via hotellets dator. Man stoppar i €1 – ca tio kr – och så får man surfa en kvart. Jag har inte tid att sitta där så jag får klara mig utan internet denna veckan, men nu har jag iallafall informerat världen om hur läget är här. ;]

Vi har ännu inte badat något sen vi kom hit, men vädret är inte på topp tyvärr. Runt plus 20 grader är det men det blåser och är rätt kyligt faktiskt. Imorse tänkte vi att det kanske gick att bada ändå. Det finns en pool på taket men när vi kom upp dit så kändes det inte alls bra att bada där. Boende på hotellet satt runt kanterna och solade. Poolen var minimal och djupet var ca 120 cm. Det kändes mest fånigt att hoppa i där, så vi valde att inte bada.

Vi hade tänkt åka ner till Jungle Park i Arona/Los Christianos. Men vi pratade med kvinnan på biluthyrningen, och hon sa att det inte var så bra där. Dyrt och inte mycket att se. Vi litade på henne och så åkte vi till Loro Parque istället, som ligger här i Puerto de la Cruz. Det kändes onödigt att lägga massa pengar för att gå på två djurparker.

Hela dagen gick åt till att titta på djur och vandra runt inne i Loro Parque. Vi gick en guidad tur och fick då veta lite mer om de olika djuren. Intressant. Vi fick även som vipgäster gå in på en del ställen där övriga besökare inte har tillträde. Det kostade €10 extra per person att gå guidad tur men det var det värt.

Vi fick se gorillornas bäddplats, vad de äter varje dag och att de dricker te och lyssnar på opera i högtalarna när innan de sover. De hade provat olika musiksorter, och opera var det bästa.

Vi fick även gå in under pingvinerna och se hela maskineriet där. Jäklar vilket jätteenormt maskineri för att allt ska fungera som det ska.

Vi har tittat på mängder av papegojor, såg en show med ett gäng fåglar. Vi har även sett en jätterolig show med sjölejon. Många skratt blev det där, de var absolut bäst på hela Loro Parque. Späckhuggarna hade oxå en uppvisning som vi tittade på, sen gick vi mest och strosade bland djuren.

Vi åt världens minsta pizza för €6, ca 60 kr. Den var max 15 cm i diameter. Och inte var den helt klar heller. Jag måste säga att maten har inte imponerat på mig än iallafall här på Teneriffa.

Jag hittade skitsnygga armband i en av affärerna inne på Loro Parque som jag var tvungen att ha. Jag har letat så länge, men allt är ju gjort för miniatyrarmar. Dessa var alldeles lagom. Två läderband i brunt med silvriga detaljer och ett brett i silvrig metall och en vit sten på.

När parken stängde var vi nästan sist ut. Vi åkte en sväng vi inte åkt förut och kollade lite. Sen åkte vi till hotellet. Vi hittade en parkeringsplats precis utanför entrén tack och lov. Jag hade såå ont i mina fötter efter att ha vandrat runt i tre dagar hittills. Vi köpte färskt bröd, lite mer mjölk och gott, sen bosatte vi oss i sängen. Anna löste lite korsord med mig som back up, och jag har bloggat. Tidig kväll.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Pyramider, riddarspel och flamencodan

2012

3 Feb
3
         

Dag 3/8: Lörd 28 jan 2012

Denna dag hade vi tänk ta ett dopp på hotellets tak, efter frukost. Men det var ganska kyligt och blåsigt trots 20 plus, så vi struntade i det. Vi käkade mackor köpta nybakta i butiken tvärs över gatan. Frugan väckte mig efter hon hade handlat.

Sen var det dusch och make up innan vi var på väg ut igen. Idag stod Pirámides de Güimar i Güimar och Riddarspel med mat och flamencodans i San Miguel på schemat. Vi hade även bestämt oss för att hyra bilen i tre extra dagar. Vi skulle lämna tillbaka den på söndag, men behöver den i veckan oxå.

Hos biluthyrarna tvärs över gatan från hotellet stod nu en annan kvinna. Hon var om möjligt ännu trevligare och mer hjälpsam än kvinnan vi hyrde bilen av igår. Hon förlängde vårt kontrakt tills på onsdag, och vi behöver inte lämna nycklarna förrän senast 06.00 på torsdag morgon. Så innan vi lägger oss på onsdagen blir ju bra.

Vi fick våra rabattkuponger till det vi skulle göra idag. Pyramiderna var två till priset av en. Riddarspelen fick vi ungefär hundra kr billigare. Kanon! Vi stod och pratade ett tag med kvinnan innan vi knallade ner till bilen som vi parkerat några gator ner igår kväll.

Pirámides de Güimar var mycket mer och häftigare än jag/vi förväntat oss. Vi kom lagom till att de skulle visa en film på en kvart om norrmannen Dr. Thor Heyerdahl och hans expeditioner över Atlanten och hur han utförde en serie observationer av pyramiderna. Mycket intressant.

Vi tog en promenad i den botaniska trädgården runtom Pyramiderna, och där fanns riktigt häftiga växter; träd, blommor och buskar. Pyramiderna har såklart en alldeles egen historia.

På em åkte vi genom slingriga vägar utmed bergväggar där det var väldigt varierande boenden. Det var allt från slottliknande hus till ruiner. En del hus, eller fort som jag kallar dem såg nästintill obeboeliga ut, men där låg hundar i hundkojor som nästan var mindre än djuren, och tvätt hängde på taken.

Det var bra mycket mer spännande att åka den vägen som tog längre tid, än att ta motorvägen; ”AutoPista”. Vi stannade många ggr och släppte förbi bilar på den smala vägen, vi ville ju kunna stanna när vi ville för att ta kort och beundra eller förundras över hur det såg ut.

När vi insåg att dessa häftiga bergvägar skulle ta för lång tid så tog vi oss ner från berget på slingervägar med ständiga U-svängar, till AutoPista. Där var det iaf en hastighet på 120, så vi skulle inte komma för sent. Faktum var att vi var framme i San Miguel hela två timmar före medeltidsspelen skulle börja.

Vi parkerade bilen utanför borgen där vi skulle tillbringa kvällen. Anna spelade lite i sin iPhone och jag passade på att skriva in lite dagbok i anteckningar. Det är sååå frustrerande att inte kunna gå online ens för en liten liten stund. Jag vill kunna lägga upp min dagbok, men det går verkligen inte. Jag har noll connection med nåt internet. Varken mitt eget i iphonen eller nåt annat.

Innan vi gick in i borgen, så fick vi varsitt gult tyg med hål för huvudet att hänga över oss. En del fick svarta. Vi var först vid entrén, och blev oxå visade in först. Vi fick de bästa platserna längst fram, längst ner i mitten. Bra det, jag skulle ju fotografera.

Det ingick ju mat i priset. Förrätt, huvudrätt och efterrätt. Men, det lät finare än det var, den var ingen höjdare. Usch rent ut sagt! Förrätten var en minibaguette som var stenhård, plus en skål med soppa. Soppan var det godaste av det vi fick att äta, men den smakade ungefär som ärtsoppa och var även lik i konsistensen. Troligen någon grönsakssoppa av nåt slag.

Huvudrätten var en kotlett, troligen lamm? En halv potatis och en kycklingklubba. Men, inget var kryddat med något. Inte ens med salt, så det var rent ut sagt vidrigt. Lammkotletten smakade jag inte ens på, det är inget som tilltalar mig alls. Men Anna beskrev smaken och… Hu… Potatisen gick inte att äta, och jag älskar potatis i alla former. Jag åt lite kyckling, men till och med den smakade rätt illa.

Showen var iallafall värd priset. Jag skrev om sekter härom dagen, och här blev vi indelade i två ”lag” på varsin sida av arenan efter vilken färg vi hade på våra tygstycken. Jag skojade och sa till Anna att, är det här som att bli indragen i en sekt.

En kvinna, visade upp konster med en häst. Hästen var otroligt duktig, och jag intalade mig själv att den blivit lärd endast genom belöning och inte genom någon form av bestraffning. Jag har väldigt svårt för cirkusliknande evenemang egentligen, eftersom jag är övertygad om att djuren på ett eller annat sätt troligen far illa.

Hästen kunde räcka ut tungan, den kunde dansa, backa, gå i sidled, gå ett steg upp för trappan mot läktaren där vi satt, den tog av en filt från ryggen som kvinnan la dit, den nickade och skakade på huvudet.

Sen var det dags för riddarna att inta arenan mellan läktarna där vi i publiken satt. De gula på ena sidan och de svarta tvärsöver. På ena kortsidan satt kungen med sin drottning. Ett par dvärgar var medhjälpare och en dvärg hade en egen föreställning där han lät eldfacklor slicka kroppen. Slutligen svalde han elden.

Riddarna visade upp vad de kunde för konster på hästryggarna, och självklart var det traditionella riddarspel där de gula tävlade mot de svarta. Det är här de sektliknande egenskaperna kommer in, som jag skrev om lite högre upp. ;] När det gick bra för de gula riddarna så jublade vi på den gula sidan och klappade händerna, och när de svarta red förbi oss så buade vi.

När detta var slut, så bytte vi lokal till en restaurang i samma borg. Där var en stor scen och vi lyckades få platser längst fram även där. Tre män och fyra kvinnor visade upp Flamenco-dans, och det är så otroligt vackert och sexigt. Jag älskar att titta på dans överhuvudtaget, men detta är verkligen imponerande.

Ena mannen dansade själv och steppade på slutet, och det gick så fort så det var helt otroligt! Mycket fascinerande och jävligt snyggt! När även detta var slut, så tog vi vår lilla hyrbil och åkte en dryg timma tillbaka till hotellet i Puerto del la Cruz.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Vulkanbestigning & vacker shoppingstad

2012

3 Feb
4
         

Dag 2/8: Fred 27 jan 2012

Vi hade ställt klockan på åtta. När kl var runt halv nio gick vi upp och käkade frukost. Sen funderade vi på om vi borde åka till en djurpark här vi bor, men insåg att när vi väl hade snurrat klart, ätit frukost på balkongen och bestämt oss för att hitta på något, så var kl massor.

Vi gick och åt mat; friterade pommmes och friterad torsk. Med en tuss friterat hår på tallriken. Blä! Men jag sa till och då behövde vi bara betala för den ena fisken. Sen hyrde vi oss en bil. Vi insåg ganska snabbt att om vi inte har en bil så är vi ganska låsta trots bra bussförbindelser.

Biluthyrarna hade sitt kontor tvärs över vägen, från hotellet sett. Jättetrevlig kvinna som gav oss lite tips och sa att via dem kunde vi få rabatt på massor av saker vi ville se. Härligt! Smart drag att hyra bil alltså.

Denna dag hade vi bestämt oss för att ta en tur upp på berget/vulkanen Teide. Sagt och gjort. Slingerikrokvägar upp med ganska häftig vegetation och mycket dimma, men efter ett par timmar så kom vi äntligen fram till stationen varifrån man kunde åka linbana upp på Teide.

Självklart var vi tvungna att ta en sväng upp där. Vi kunde ju inte bara låta bli när vi hade kommit så långt. Det var en pirrig och hisnande färd upp, och det var högt! Men häftigt! Och kallt jämfört med på vanlig mark, 2 minus. Vi gick runt där uppe ett tag innan vi kalla om näsorna åkte ner med linbanan igen.

I souvernirshoppen fanns en hel del käcka saker. Mycket saker tillverkade av lava från vulkanen. Jag är lite allergisk mot saker som har namn på sig från ställen man besökt. Jag skulle aldrig köpa nån prydnadsgrej bara för att det är från Teneriffa tex. Men, jag såg en mugg där i shoppen, som jag blev alldeles kär i.

Den var tillverkad av lava/sten från vulkanen Teide, ser ut som en keramikmugg målad i rött med omålad gråbrun nederdel på utsidan. Insidan är målad som om det runnit röd färg, ska väl likna glödande lava kan jag tro, och på utsidan är det en utstående fyrkant med en symbol i. Så jäkla snygg! Ja, jag lägger väl troligen in foto på den. ;]

Vi tog samma slingriga väg ner, och väl nere så ville vi inte åka tillbaka till hotellet. Vi ville hitta på nåt mer, så eftersom vi hade bil var det ju bara att åka. Vi tänkte åka till en stad uppåt i landet, som vi fått tips om. Det skulle vara väldigt fint där.

Men, helt plötsligt var vi mitt i en stadskärna, med massor av gator fulla av affärer. La Laguna. Vi snurrade där ett tag i jakt på en parkering, det var verkligen fullt överallt. Folk parkerade till och med mitt i körbanorna och ja, lite varstans. Galet! Det gäller att ha koll när man kör här på Teneriffa. Folk tutar hela tiden, och de kör som vettvillingar.

La Laguna är en historisk stad som egentligen heter ”San Cristobal de La Laguna”, och har sedan 1999 funnits på UNESCOS världsarvslista.

Vi gick runt och tittade i ett par timmar. Vi hittade lite småsaker som vi köpte, bland annat ett par byxor till Anna och en tröja till mig. Det var jättemysiga gator med häftiga hus, och det verkade inte vara så mycket turister där. När affärerna stängde runt 20-20.30, var det mörkt. Vi åkte då tillbaka till vårt hotell i Puerto del La Cruz.

På vägen från bilen gick vi förbi en pizzeria där det jobbade en man som verkligen kunde sälja. Han frågade om vi pratade engelska eller tyska, och när Anna svarade ”svenska”, så började han prata på svenska. Där hade han köpt oss. Klart vi köpte våra pizzor där. Käkade dem på hotellet och stenslocknade.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Flygresan till Teneriffa

2012

3 Feb
1
         

Dag 1/8: Tors 26 jan 2012

Självklart var vi tvungna att spana in tax free-shoppen innan vi skulle åka. Mitt absoluta favoritgodis Ferrero Rocher, fanns där i megaaskar, varav en häftig pyramid. Jag kunde -som vanligt- inte välja så det fick bli båda. Anna köpte Toblerone.

Flygresan gick bra. Först trodde jag att jag skulle få klaustrofobi för att det var så sjukt trångt. Aldrig varit med om maken! Men, det var ok. Jag tog en sifrol mot myrkrypningar och det hjälpte. Jag slapp det helt tack och hållet . Jag hade med mig min nackkudde, TACK och lov för den, och jag lyckades sova lite här och där.

Maten på flyget var helt ok. Nåja, kanske inte värd nästan 200 spänn per skalle, men men. Hade funkat lika bra med ett par mackor. Anna är jätteförkyld och det märktes när vi skulle landa. Det sprängde i hennes skalle, bihålor och öron så hon grät. Usch, inte roligt.

Från flygplatsen i Playa de las Americas åkte vi buss i ca 1,5 timme innan vi kom fram till vårt hotell; Noelia Plaza.

Det var kul att se sig om lite under bussresan. Jag studerade alla hus, de bygger alla hus i sten och de flesta är fyrkantiga med olika nivåer. Det byggs upp en liten mur på taket på husen, och där hänger en del tvätt och en del hade solstolar. Även dessa murar är i olika höjdnivåer. Husen ser ut som små fort.

Vi checkade in på vårt hotell och sen köpte vi en massa vatten på flaskor, samt lite andra drycker. Här har de alkoholhaltiga drycker i vanliga affärer. Sen tog vi en promenad för att hitta lite frukostmat till imorgon och mat att äta med en gång.

Det är jobbigt att vara emetofob med spyfobi när man är utomlands. Jag är livrädd för att bli sjuk av maten, vilket innebär att jag har jättesvårt att välja vad jag ska äta. Det är ett megaproblem för mig. Jag åt pitabröd med kyckling, spenat och sås. Det var ganska ok, inte det godaste jag ätit dock.

Jag hade ont i skallen halva dan, och under em fick jag migrän. Natten till igår sov jag 1,5 timme. Så när klockan var runt 19.30 så stenslocknade jag i den supersköna hotellsängen.

Klicka på första fotot för större foton, text och för att kunna bläddra.

Nu är vi på väg!

2012

26 Jan
2
         

Vi är nu på Landvetter. Klockan är 07.44 och vi har checkat in. Snälla söta Pirkko körde oss hit. TACK!

Vi har precis gått ombord på flygplanet som ska ta oss till Teneriffa. Det är trångt! Som fan! Jag har långa ben och jag har knäna en bit in i sätet framför. Obekvämt. Ska ta en Sifrol, så kanske jag förhoppningsvis slipper myrkrypningar i benen. Ska ju sitta så här i FEM timmar.

Jag hoppas att jag kan uppdatera bloggen lite under resan utan att det kostar en förmögenhet, men annars hörs vi om en vecka! Nu ska vi ha SEMESTER!!! :]

20120126-072215.jpg

20120126-074121.jpg

20120126-074137.jpg

20120126-074147.jpg

20120126-074158.jpg

20120126-074219.jpg

20120126-074228.jpg