Jag är med i Karlavagnen SR P4

2014

7 Aug
2
         

Jag fick frågan om jag ville vara med i Karlavagnen igår. Det skulle handla om rädslor och fobier, och de ville fråga om min spyfobi. Eftersom jag tycker att det är så viktigt att andra människor får veta att det finns, och att andra som är i liknande situation får känna att de inte är ensamma, så tackade jag såklart ja.
 
 De ringde mig under programmet, och trots att jag tyckte det kändes som om jag var helt virrig i mina svar, så blev det faktiskt bra! Jag är nöjd!
 


Om du klickar på bilden här, så kommer du till det programmet jag medverkade i; Rädslor. Hela programmet är jätteintressant. Jag är med och pratar ca 50 minuter in i programmet, till ca 59,00 minuter.

Rom: Hemresa + väskorna borta

2014

9 Jul
0
         

Tisdag 8 juli, åttonde dagen i Rom + hemresa.

Natten på golvet var hård, men annars gick det rätt bra att ligga där faktiskt. Vi vaknade till liv ett tag innan det var dags att lämna in väskorna. När det var vår tur, så stoppade de Alexanders väska. Han hade byggt ihop två väskor med öppningarna mot varann, och tejpat runt så de skulle hålla ihop. I väskan fanns ett samurajsvärd som han samlar på, som var för långt för någon väska.

Kvinnan i incheckningen skickade honom till ett annat ställe med väskan, så de kunde röntga den. Men, det var inga problem alls. Flygresan hem gick bra, vi sov nästan hela vägen, sjukt trötta efter natten på golvet. Väl i Göteborg, på Landvetter flygplats, så var inte min och Annas väska med. Jag kollade upp varför, och de spårade dem till Bryssel. De skulle komma med nästa flyg, på kvällen. Sån tur var så har de utkörning av ”sent bagage”, så på kvällen kom en taxi med det ända fram till dörren. Kanon!

Jag frågade varför det blev så här, verkade vara rätt många som saknade sina väskor. Det är om det är kort tid mellan planen som nu i Bryssel, så lägger de på väskor, men prioriterar att flyget ska komma iväg i rätt tid, och blir det några väskor kvar då, så får de åka med nästa flyg.

Rom: Dyrt + vi sov på flygplatsen

2014

9 Jul
0
         

Måndag 7 juli, sjunde dagen i Rom.

Vi bestämde oss för att åka till flygplatsen redan idag. Flyget går i morgon tidigt som attans, och det går inga bussar som passar i tid. Vi vill inte betala 750kr för taxi, och dessutom litar vi inte på att vi kommer i rätt tid. Flygplatsen är ju dessutom 3,5-4 km lång, så det gäller att hitta rätt terminal innan planet lyfter.

Idag har Jennifer och Alexander varit ute på egen hand. De åkte till Vatikanstaten men jag och Anna beslutade oss för att stanna kvar på hemmaplan. Vi var ut en sväng och köpte en beigebrun resväska till mig. Den skulle ha kostat €55 men vi fick ner den till €35, ca 325kr. Sen har vi faktiskt tillbringat dagen på vårt B&B. Svalt, slappt, inget folk, ingen värme, ingen trängsel, ingen brännande sol. Bara skönt! I morgon flyger vi hem till kalla Sverige igen.

Pengarna har rullat fortare än puttekulor här, och det som har kostat är… Vatten! Vatten, mat och biljetter till tunnelbanan och bussar. Faktiskt rätt trista utgifter men livsnödvändiga för att må bra. Vi har kollat in småbutiker, stora butiker, marknadsstånd och gatuförsäljare, men otroligt nog har jag inte hittat något jag ens vill köpa.

Det enda i prylväg vi lagt pengar på mer än resväskan till mig, är ett handgjort servettställ i form av en katt, en påse hjärtpasta, två tröjor till Anna, två solfjädrar till mig, en handsymaskin som vi prutade ner från €10 till €6 av en gatuförsäljare och en liten väska i present till Annas systerdotter från kattcentret. Och detta mina vänner, är ingenting för att vara oss. Jo, ett par kylskåpsmagneter blev det ju oxå!

Ungarna kom tillbaka tidigare än förväntat, men det hade varit sjukt lång kö in till Vatikanstaten, plus att det hade kostat multum att gå in med en guide. Och utan guide rekommenderas inte ens, så de hoppade över det.

På kvällen tog vi näst sista bussen till flygplatsen. En sträcka på ca 3,5 mil. Vi satt på de obekväma stolarna en stund, innan vi intog golvet. Jag, Jennifer och Anna la oss och sov på golvet. Jag hade min lilla ryggsäck som kudde. Det var några år sedan jag sov i trappuppgångar (när jag var runt 14-16 år) och jag är väldigt mycket större nu, och det kändes i höfter, axlar och rumpa. Men, tiden gick fortare iallafall. Jag lyckades slumra några timmar, tror jag…

Rom: En dag i dödens tecken + vägrade betala maten

2014

9 Jul
0
         

Söndag 6 juli, sjätte dagen i Rom.

Vi började dagen med frukost på Mc Donalds. Jag drack en cappuccino och åt två Bagel Mc Bacon. Gott! När vi hade käkat klart åkte vi tillbaka där vi var igår, till tunnelbanestationen Piramidi.

Vi rundade Cestiuspyramiden och vandrade runt inne på den helt galet vackra ”The Non-Chatolic Cementary” (Cimitero acattolico di Roma). Många foton blev det. Vilka gravstenar! Vilka monument det fanns! Vackert och fascinerande! Kyrkogården var även ett hem för några hemlösa katter. Det är så underbart att se att katter inte blir ”utkastade” från sina fristäder, utan att man tar hand om dem där istället.

Protestantiska kyrkogården, som den benämns på svenska, heter på italienska Cimitero acattolico di Roma, vilket ordagrant betyder ”griftegård för icke-katoliker”. Det finns ett kapell på platsen men ingen kyrka, vilket ytterligare understryker karaktären av just griftegård. Den ligger bredvid den förkristna Cestiuspyramiden i södra delen av Roms centrum. Över huvudingången står det RESVRRECTVRIS, vilket på latin betyder ”För dem som skall uppstå”.

De mest kända gravarna tillhör de engelska poeterna John Keats (1795–1821) och Percy Bysshe Shelley (1792–1822). Den senare bekände sig inte till någon trosform, inte heller till protestantism, utan var ateist. Även den kände italienske kommunisten Antonio Gramsci (1891-1937) är begravd här. Platsen består av två avdelningar. Den gamla avdelningen vid Cestius pyramid tillkom på 1700-talet. Dessförinnan begravdes icke-katoliker vid Muro Torto mellan Monte Pincio och Villa Borghese. Den nya delen av griftegården tillkom längs den Aurelianska muren efter klagomål om platsbrist från de engelska och preussiska regeringarna 1822.

Vi var denna dag även i ”Santa Maria della Concezione dei Cappuccini”. Det är en krypta som är dekorerad med 3700 skelett. Det var så häftigt att se, jag tycker det är så faschinerande. Jag har klippt in lite info om detta från Wikipedia, om någon mer än mig vill veta hur benen hamnade där, och vem dem tillhört mm.

Santa Maria della Concezione dei Cappuccini (på svenska ungefär ”Den obefläckade avlelsens Jungfru Maria av kapucinerna”, är en katolsk kyrka i Rom som administreras av kapucinorden. Kyrkan byggdes på uppdrag av påve Urban VIII, vars bror Antonio Barberini var kapucinmunk. I kryptan under kyrkan har de dödas ben anordnats i konstfulla mönster och tematiska arrangemang.

Kyrkan ritades av Antonio Casoni och kapucinbrodern Michele da Bergamo, och den första stenen lades den 4 oktober 1626, och den första mässan firades den 8 september 1630.

Kyrkan är mest känd för sin krypta med ossariet som är belägen under kyrkan till höger. Ett ossarium är ett rum, en urna eller en sarkofag som innehåller ben efter en avliden. När munkarna flyttade från det föregående klostret, Santa Croce e San Bonaventura dei Lucchesi vid Fontana di Trevi till Via Veneto tog man med sig stoftet från kyrkogården från det kloster man lämnade. Det var från en kyrkogård anlagd under tidigt 1500-tal. Dessa ben placerade man i kryptan.

Från 1630 fram till 1870 begravde munkarna sina bröder under kyrkan och den fungerade också som fattigmanskyrkogård. Under tiden fortsatte munkarna att placera benen i kryptan. Så småningom utvecklade det sig till sex stycken sidokapell där benen arrangerades enligt olika teman i fem av dem. Dessa innehåller ben från åtminstone 4000 munkar och okända rombor som begravts under kyrkan. Benen är arrangerade så att de skapar föreställande mönster, till exempel lie och timglas, eller abstrakta mönster. En del hela skelett är klädda i munkkåpor. Syftet sammanfattas med devisen, ett memento mori, som finns skrivet i ett av kapellen på tre språk och lyder: Vad du är nu, var vi en gång; det vi är nu, skall du bli.

Återuppståndelsens krypta
På den bakre väggen skapar olika skelettdelar en bild på hur Jesus uppväcker Lasarus från de döda.

Mässkapellet
Mässkapellet är det enda området som är fritt från ben. Det anges vara en plats för bön och gudstjänst så att de döda kan slippa skärselden och istället komma till paradiset. Det illustreras av altartavlan där Jungfru Maria med Jesusbarnet kan ses bjuda in Sankt Felix av Cantalice, Sankt Franciscus av Assisi, Sankt Antonius av Padua och en ängel att befria själarna från skärselden. I den vänstra väggen förvaras Maria Felice Perettis hjärta. Hon var syskonbarnbarn till påven Sixtus V och hängiven kapucinorden.

Skallarnas krypta
Centralt på den bakre väggen är benen arrangerade som ett timglas med vingar. Vingarna utgörs av skulderblad och timglaset är uppbyggt av andra ben. Nedanför dessa står tre skelett med munkkädsel och i två nischer uppbyggda skelettdelar på var sida vilar två skelett, också de påklädda. I taket är tre stora blommor avbildade och i korridorens tak hänger en lanterna från en åttauddig stjärna. En bevingad dödskalle, med vingarna gjorda av skulderblad, sitter ovanför passagen till nästa kapell.

Bäckenbenens krypta
I mitten bildar sju skulderblad en ros, på sidorna finns kors med lansen och svampen från passionshistorien. På sidorna finns två munkklädda skelett stående i nischer uppbyggda av ben. Mot den bakre väggen finns två stående skelett och ett liggande på en baldakin byggd av bäckenben.

Underbenens och lårbenens krypta
Längs sidorna står tre munkklädda skelett i nischer. På den bakre väggen syns franciskanernas vapensköld, Sankt Franciscus munkkåpebeklädda arm som korsar Jesu nakna arm. I det här kapellet utgörs den klädda armen skelettdelarna av en arm och den nakna armen är en mumifierad arm.

De tre skelettens krypta
Mot den inre väggen står två skelett med varsin bevingad skalle. I taket sitter ett skelett inneslutet av en gloria, symbolen för ett liv som blir fött. I den ena handen har det en lie, symbol för döden och i den andra vågskålarna i vilken de goda gärningarna vägs mot de onda.

Vi var och kollade på Pantheon. Pantheon är ett antikt tempel beläget vid Piazza della Rotonda i centrala Rom. Pantheon är en av de få antika byggnader som har varit i funktion sedan den uppfördes. Den nuvarande byggnaden uppfördes kring år 120 av kejsar Hadrianus och ersatte då en tidigare tempelbyggnad, som konsuln Marcus Vipsanius Agrippa hade låtit bygga 27 f.Kr. Pantheon var ett tempel för alla de romerska gudarna, men sedan 600-talet brukas det som kyrka, Santa Maria ad Martyres. Pantheon har under århundradenas gång inspirerat arkitekter, och det finns många stadshus, universitet och bibliotek runt om i världen som påminner om Pantheons arkitektoniska formspråk.

Vi åt på en restaurang i närheten av Pantheon. Portionerna var minimala, Alexander åt först en tallrik med ravioli, och sen fick han beställa in en pizza för att han inte blev mätt. Jag beställde en sallad med frukter. Det jag fick in var en skål full med isbergssallad och några fruktbitar lagda ovanpå. För €10! Nästan 100 spänn! När vi skulle betala sa jag till servitrisen att jag inte ville betala fullpris för de små portionerna, och definitivt inte €10 för en skål med isbergssallad.

Servitrisen blev sur som ättika och sa att det skulle vi sagt innan vi började äta. Eh va!? Alexander visste väl inte innan att det var så otroligt lite mat att portionen inte ens kändes i magen. Och jag gräver väl inte runt i salladen för att kolla vad den innehåller, det märker jag under tiden jag äter. Jag sa att jag ville ha avdrag på maten, annars tänkte jag inte ge henne några pengar alls.

Jag sa till henne att det inte var hennes fel, att jag ville prata med kocken, men det fick jag inte. Hon var helt jävla omöjlig, så till slut blev jag förbannad. Jag sa att jag tänkte då fan inte prata gott om den restaurangen iallafall. Tillslut fick vi avdrag på priset, jag slapp betala för isbergssalladen = €10. Vi tackade så mycket och gick. Jävlar! Sånt där gör mig fan skogstokig!

Anna och Alexander åkte iväg själva för Alexander skulle ”ta en zon” i sitt turfande. Jag och Jennifer åkte tillbaka till hotellet och bara tog det lugnt resten av kvällen. Det var så svalt och skönt på rummet. Tur man har en iPhone, Instagram, Facebook, WordFeud och en blogg mm. Då finns alltid något att sysselsätta sig med. Me like!

Alexander kom hem lite innan Anna. Hon var rastlös och ville snurra lite på egen hand. Hon åkte bland annat upp i en av alla byggnader som vi sett från utsidan en tidigare dag och njöt av utsikten där.

Rom: En dag på beachen, dumt nog

2014

9 Jul
1
         

Lördag 5 juli, femte dagen i Rom.

Vi sov över frukosten idag. Det kändes inte så viktigt att hinna till den eftersom det bara är kontinental frukost med mjuka söta krossianter eller mjukt rostbröd med marmelad. Jag är inte så mycket för sött till frukost.

Anna och Jennifer gick till Spar och handlade lite som vi kunde äta på stranden. Jag låg och drog mig lite extra, och Alexander med. Alexander bestämde sig för att sova kvar och inte följa med oss till stranden. Det är inte hans grej, och vi ville vara där hela dan eftersom det ändå kostade en slant.

Det är så galet varmt här i Italien, en värme jag aldrig tidigare gjort mig bekant med. Vi dricker så otroligt mycket vatten, men springer inte speciellt mycket på toa ändå, så ni förstår ju hur svettigt det är! Just nu är jag glad att min Gastric Bypass-operation inte funkar så bra. Det är så underbart gott att kunna svepa iskallt vatten utan problem. Min största fasa inför operationen var att det inte skulle gå.

När vi kom till stranden så hyrde vi oss ett parasoll och varsin solbädd. Sanden är så varm så jag kan inte gå på den. Det bränner som eld under fötterna, plus att de är ömma efter flera dagars ständig vandring i foppatofflor – har haft en stor blåsa under ena trampdynan. När jag skulle ta mig de ca 30-40 metrarna från vår plats till vattnet, så fick jag panik. Fullständigt! Mittemellan vattnet och vår plats insåg jag att det var lika långt åt båda håll. Det spelade liksom ingen roll hur jag gjorde, fötterna höll på att smälta av värmen. Och det var en smärta som faktiskt inte gick att uthärda.

Då såg jag min räddning! En handduk som skulle rädda mig en liten stund! Jag brydde mig inte om att det låg en kille på handduken och solade. Jag ställde mina brinnande fötter på handduken och bad tusen ggr om ursäkt samtidigt som jag kände hur trampdynorna började återfå någorlunda rätt temperatur. Sen sprang jag ner till vattnet och det var gudomligt svalkande skönt. Dock är första biten ut i vattnet små elaka stenar. Jennifer gick upp och hämtade mina foppatofflor, och dem tänker jag ALLTID ha på mig på stranden hädanefter.

Sol och bad i några timmar var underbart. När vi åkte från stranden mötte vi upp Alexander på tunnelbanestationen vid Cestiuspyramiden. Med vår vanliga otur så var pyramiden vi tänkte spana in full med byggnadsställningar. Det är ju helt otroligt att vi lyckats pricka in just en vecka då de renoverar sina vackra byggnader i Rom. Jävla skit rent ut sagt! Men… Vi var där och såg den iallafall! Och DET är inte fy skam.

Cestiuspyramiden är ett välbevarat pyramidformat gravmonument som ligger bredvid den protestantiska kyrkogården i södra Rom. Den uppfördes åt Gaius Cestius Epulonius (död 12 f.Kr.), medlem i Septemviri epulonum. På 200-talet byggdes pyramiden in i Aurelianusmuren. Närmare i tiden ligger byggandet av tunnelbanestationen Piramide, som uppkallats efter just Cestiuspyramiden. Monumentet är cirka 27 meter högt, av tegelsten och cement och täckt med vit marmor. Kammaren är 5,95 meter lång, 4,10 bred och 4,80 meter hög.

Vi strosade runt lite i kvarteren runt Cestiuspyramiden och ramlade över en krigskyrkogård ”Rome War Cementary” som var från 1939-1945. Sen såg vi något vi anade var en kyrkogård vi verkligen ville se – ”The Non-Catholic Cementary”. Men den hade stängt för dagen så det enda man egentligen såg var muren runtom. Den kyrkogården fick bli prio ett dagen därpå.

Vi åkte till området där de hade den vackra fontänen ”Fontana Di Trevi”. Innan vi gick till fontänen åt vi på en mysig restaurang. Väl vid fontänen blev vi grymt besvikna, hela byggnaden var full av byggnadsställningar! Så tråkigt! Den som är så vacker! Vi hade verkligen sett fram emot att äntligen få se den.

Fontana di Trevi består av en stor bassäng, en fontänbyggnad vid Piazza di Trevi i centrala Rom, ur vilken reser sig klippor befolkade av vattenväsen. Trevi är en etymologisk förvanskning av trivio, ungefär ”tre gator”. Ursprungligen sammanstrålade tre gator på piazzan framför fontänen. Den ligger nedsänkt, och de tre sidorna fungerar som åskådarplatserna på en teater. Bassängen anlades av Bernini omkring 1640, men fullbordades i enlighet med ett projekt av Nicola Salvi 1732-1762. Den år 19 f.Kr. uppförda akvedukten Aqua Virgo förser Fontana di Trevi med vatten.

Rom: Kattcenter, tiggare och hemlösa

2014

9 Jul
0
         

Fredag 4 juli, fjärde dagen i Rom.

Vi käkade lite frukost på vårt B&B. Sen slappade jag och Anna på rummet när Alexander och Jennifer gick för att kolla skor till sig. Det var skönt att ha gratis wifi på rummet, så man hade någon kontakt med omvärlden. Jag har lagt upp en del foton på min Instagram från resan, heter självklart MiloLilja även där. Det kommer foton här på bloggen med när de är redigerade. Insåg just att jag inte ens redigerat fotona från Lanzarote i vintras.

När Alexander och Jennifer kom tillbaka gick vi alla till Mc Donalds och åt lite.

Det är verkligen tragiskt i hela Rom. Det är tiggare precis överallt, inne på bussar, restauranger, tunnelbanetåget, på gatorna, efter väggar, inne på centralstationen ”TERMINI”. Det är allt från barn till gamla, mest kvinnor, men även en hel del män. Kvinnorna och barnen är mer ”på”. De kommer fram och ber om pengar i en mugg. Sitter man och äter, speciellt på Mc Donalds, så kommer de fram och pekar på maten eller drycken och vill ha. Man känner sig som ett svin när man inte ger dem något.

När vi gick denna dag, hade jag inte ätit upp mina pommes, och inte heller min glass, så jag gav bort glassen till en kvinna med en 2-åring? i en sjal på höften som gick runt inne på Mc Donalds med en mugg, och mina pommes till en kvinna på gatan som kom fram.

Vi tog bussen till kattcentret vi hade hört talas om. Torre Argentina – Roman Cat Sanctuary De håller till i en gammal ruin med murar runt, och har byggt ett center för katterna under muren. Ett helt underbart ställe, det borde besökas av alla med hjärtat på rätt ställe. Vi var där i någon timme/ett par? och gosade på katter och pratade med personalen. Sju dagar i veckan jobbar volontärer med katterna.

Vi fick veta lite om de olika katterna. De har bland annat en sjukavdelning, där det bor ett gäng katter. Ett par katter har FIV, som är katternas motsvarighet till människans HIV. En annan katt hade bara tre ben, en var döv och en hade opererat bort öronen pga cancer. Några var blinda. Så himla gulliga katter.

history_small

De gör verkligen ett jättejobb där, gå in och läs på deras sida om du är intresserad. Det bor runt 250 katter innanför murarna där de har hittat en fristad. Vi ville helst aldrig gå därifrån, ville dessutom helst ta hand om alla katterna. Hade jag bott i Rom, så hade jag velat volontära med det.

Efter vårt kattbesök gick vi till en pizzeria, där åt jag pastarör med tomat och parmesan och de andra åt pizza.
Efter maten och en stunds genomgång av kartan och vad vi har kvar att göra, så beslutade vi oss för att åka tillbaka hem till stationen.

Det är helt otroligt mycket uteliggare i Rom. Så fort det börjar bli kväll, så ser man hur det ligger människor på pappskivor utmed hela terminalens väggar. En del ligger med filt över sig, andra inte. En del ligger på sin resväska, och några andra har byggt upp ett litet skydd med pappskivor runt sig. Jag hade aldrig vågat ligga på det sättet. Så jäkla utsatta!

Och på gatan med småaffärer, matställen och krogar som vi gick förbi varje gång vi skulle till eller från B&B, så står det fulla människor på kvällarna. En del är lite hotfulla, andra bryr sig föga om något. Det var lite obehagligt att gå där när det var kväll.

Vi gick till Mc Donalds och tog en cappuccino, glass och lite mat. En man följde efter oss inne på Mc Donalds, och ut. Han satt först och stirrade på Jennifer. Han kom närmre och närmre, och när vi gick in på Mc Donalds igen till Alexander som stod i kön, så gick han efter. När vi gick ut, gick vi förbi honom, och då spände jag ögonen i honom, och sa argt ”NO!” Han svarade ok, sen slapp vi honom tack och lov.

När vi kom tillbaka till vårt rum så tillbringade vi resten av kvällen i tysthet. Jag försjunken i att uppdatera Instagram. Alexander och Anna kollade på något i sin smartphones, och Jennifer läste i sin bok.

Rom: Restaurangen sjöng för mig

2014

9 Jul
0
         

Torsdag 3 juli, tredje dagen i Rom.

Idag fyller jag 42 år! Det kändes fint att vara i Rom på födelsedagen. Inte illa alls. Vi sov ut efter gårdagens promenader på flera timmar. Sen fick vi byta våra tvåmannarum till ett familjerum på Federico. Kanon! Det är mycket roligare att vara tillsammans allihop och prata om vad vi ska göra mm, den korta stunden vi är på rummet.

Vi käkade frukost på mc Donalds. De hade en helt underbar hamburgare som heter ”Crispy Mc Bacon”. Hamburgarna i Sverige är så flottiga och äckliga, så jag mår bara illa av att äta dem. Men, i Rom var de perfekta! Inte flottiga/feta utan bara jättegoda! På ”vårt” Mc Donalds vid centralstationen så hade de även frukost och café-del. Mc Donalds Cappuccino var grymt god!

Vi försökte oss på att hyra bil igen, tänkte att det kanske var annorlunda på något annat ställe. Men icke! De skulle ha €600 i deposition! Det är fan ett helt sjukt system! Man måste ju vara skitrik om man kan låta dem frysa 6000 spänn på kontot. Vi blev sura, och tyckte att hon kunde väl ha kläckt det innan vi fyllde i alla papper mm.

Vi tog tunnelbanan till Stella Polar Ostia badplats. Där hyrde vi oss ett parasoll och en solbädd var. Entrén kostade €3, parasollet kostade €10, och sängarna €5 per styck. Det var helt underbart att bada och sola! Jag kan inte minnas när jag badade ute senast. Mår så kass över min tjocka kropp, men här orkade jag inte bry mig. Jag har bannemig fått en massa färg också! Riktigt roligt!

Badet stängde sju, vi gick vid halv sju. Vi tog tunnelbanan till Colosseum där vi strosade runt. Vi kom i så bra tid så vi fick möjligheten att se Colosseum i både dagsljus och mörker. Så vackert! Synd bara på alla byggnadsställningar som stod runt halva skapelsen, men nån gång måste de väl renovera, antar jag. Den 7 juli 2007 utsågs Colosseum till ett av världens sju nya underverk!

Vi gick till en restaurang med mysig uteservering. Jag käkade stark pasta. Jag fyllde år den här dagen, och Anna hade sagt till personalen på restaurangen. Så när vi hade ätit klart, så släcktes alla lampor, och de tände ett ljus på en tiramisuglassbakelse som de kom och gav mig. Sen sjöng alla servitörer och en del gäster på den fullsatta för mig. Gud så gulligt! Jag insåg att det var därför de tittat lite extra på mig och flinat under kvällen!

Anna stannade kvar på en kvällsrundvandring i Colosseum. Det kostade €20, och vi tyckte det var för mycket för att alla skulle gå. Jag och kidsen åkte hem till vårt Bed & Breakfast, där vi internetade lite.

Rom: Vilken arkitektur!

2014

9 Jul
0
         

Onsdag 2 juli, andra dagen i Rom.

På morgonen käkade vi lite frukost, och sen checkade ut från nunnornas Bed & Breakfast. De var så otroligt tillmötesgående. Vi köpte bussbiljetter av dem innan vi gick. Vi stod vid fel skylt rätt länge innan vi insåg att det kommer inte att stanna någon buss där. Vi gick vidare och hittade då det som vi insåg var busshållplatsen. Där satt ju till och med en skylt med bussförbindelserna.

Vi gick på fel buss, eller ja, busschauffören sa att den skulle gå in till centrum i Rom, vilket var ren och skär lögn. Vi satt på samma jävla buss i tre timmar. Buss 88. Fram och tillbaka. Vi frågade busschauffören sammanlagt TRE ggr om den gick dit vi skulle, och han sa ja. När vi hade åkt runt ett varv, åt två håll, och åter var tillbaka på busshållsplatsen vi började på, så hoppade vi av. Det kom en annan buss, med samma nr, men vi frågade även den busschauffören hur vi skulle komma till centrum i Rom. Han talade om att vi skulle byta buss på ett ställe. Åh, äntligen ett vettigt svar! Han talade om när vi skulle kliva av.

Vi knallde till vårt nya Bed & Breakfastboende, Federico. Paniken växte i kroppen när kvinnan där säger att hon inte fått in vår bokning som vi gjorde kvällen innan via datorn. Sedan hittade hon bokningen i sitt mailprogram. Hon löste det genom att vi fick två fina tvåmannarum i ett annat hus, Francesco, en natt, utan att betala extra. Gulligt!

Vi promenerade runt i Rom hela denna dagen. Vi kollade alla snygga byggnadsverk i Forum Romanum och gick fel ett par ggr. Men jäklar vad vackert! Vilken otrolig, fantastisk arkitektur! Varför är det inte så nu förtiden! Så mycket snyggare förr. Vi skulle även till Colosseum denna kväll, men vi var helt slut så vi tog bussen hem och däckade i våra sängar.

Rom:  Kan något mer gå fel?

2014

9 Jul
2
         

Tisdag 1 juli, första dagen i Rom.

Vi har kört på lågprisvarianter så långt vi kunnat, resan var billig, hotellet var billigt – ett bed & breakfast som tillhandahålls av nunnor, på Landvetter valde vi den parkeringen som var billigast, trots att man fick gå hur långt som helst till flygterminalen. Men vad gör väl det! Så långt var allt ok.

Vi flög från Göteborg till Bryssel, från Bryssel till Rom. När vi kom av flyget så behövde jag och Jennifer gå på toa, så Anna och Alexander skulle gå före och hämta ut våra väskor. Där började kaoset!

Efter toalettbesöket följde vi skyltarna som visade väskor och det stod att man skulle gå ca fem min. Vi gick… och gick… och gick… Det tog bra mycket längre tid än fem minuter, och inte såg vi till Anna och Alexander någonstans. När vi äntligen kom fram till väskbanden, flera på rad, så var alla tomma och knappt en människa någonstans!

Mycket underligt. Men vi fortsatte gå och till slut fanns bara ett val, att gå ut från innerområdet ut till ”allmänhetens area”. Fortfarande ingen Anna och Alexander. Vi snurrade där lite, i hopp om att möta dem. Vi gick hur långt som helst. Vi var utanför flygterminalen och gick, och sen in igen. Andra stället vi gick in på var fullt med människor. Vi gick där och tittade runt en stund, och plötsligt ser vi Alexander med våra väskor! Lycka! Anna som var ute och letade efter oss, kom tillbaka och det var skönt att vi alla var samlade.

Aeroporto Leonardo da Vinci di Fiumicino i Rom är Italiens största flygplats, och den ligger 3,5 mil från Rom. Det är en internationell flygplats och världens 25:e mest trafikerade. År 2008 var det drygt 35 miljoner passagerare där.

Vi funderade på hur vi skulle ta oss till vårt Bed and Breakfast-boende, Casa Santa Rosa. Vi tänkte först hyra en bil, men det skulle kosta €320 för en vecka. Det var aningens mycket pengar, så vi bestämde oss för att kolla taxi. Det skulle kosta €75 för att komma till vårt Bed & Breakfast. Jag satte nästan vattnet i strupen.

Vi övervägde, tänkte att vi kan ta en taxi till närmsta biluthyrare utanför flygplatsen, eftersom det skulle kosta ungefär tusen spänn mindre. När vi var inpackade i taxin med alla våra väskor, så fick vi priset på resan, €70.

Jag satte åter vattnet i strupen. Vi hoppade ut taxin och sa att vi hyr den där jäkla bilen iallafall. Väl tillbaka hos biluthyraren, så skulle Anna boka bilen. Pengarna fanns på Alexanders konto. Men, då fick inte Anna boka om det inte var hennes kontokort, och Alexander fick inte boka eftersom han inte har körkort. (!) Och jag hade inte fått in pengarna vi skulle ha till resan på mitt konto än. När jag var på banken i fredags sa de två bankdagar, vilket rimligtvis borde vara idag tisdag, men inte i bankens värld inte.

Alexander gick iväg till ett annat ställe på flygplatsen, där det var gratis WiFi, och flyttade över pengar till mitt konto. Jag skulle boka bilen/köra. Men, när vi bokat så kläcker biluthyraren att de fryser €600 på vårt konto, som de inte rör, och sen får vi tillbaka det som är utöver kostnaden. Det är nästan 6000 jävla spänn! De är ju fan inte kloka!!! Det är ungefär den summan vi kommer att ha och ska leva på under en vecka. Så… Det var bara att riva pappren igen. My god!

Vid det här laget hade vi snurrat fram och tillbaka på flygplatsen i tre timmar. Och då ska ni veta att vi snackar en flygplats som är ca 3,5-3,9 kilometer lång! Vi var rätt less på att inte komma därifrån utan att behöva betala en hel förmögenhet. Vi hittade till slut, på andra sidan hela terminalen, en buss som skulle gå in till Rom. Lycka! Den kostade €5 per person. Perfekt! Den tog vi! Det kändes nästan gratis jämfört med de andra färdsätten.

Väl inne i centrala Rom, så gick vi in på en mataffär och köpte rostbröd och bredbar brieost. Det kändes lite onödigt dyrt att äta på restaurang första kvällen. Sen kollade vi upp vad det skulle kosta att åka taxi till vårt B&B. Trodde vi… Ca €14, sa chauffören.

Vi åkte… och åkte… Taxametern gick över 14… Sen gick den över 20, 25, 30, 35… Sen snurrade vi runt i ett område som kändes som värsta slummen. Jaja tänkte vi… Till det billiga priset vi hyrt boende för, så får man bara gilla läget. Inga problem! Dock verkade taxichauffören inte hitta utan fick fråga en annan taxichaufför som hamnade bredvid oss.

När vi äntligen var framme vid Casa Santa Rosa, så stod taxametern på €40. Men, han sa att vi skulle betala €45!? Vi fattade inte varför, och han var usel på engelska. Vi gick in på vårt boende och där fick nunnan i receptionen tolka. För det första så var det betydligt mer än han från början sagt, han hade kört fel en sväng, och sen skulle han tydligen ha €5 extra för att våra väskor åkt med i bagaget??? Åh herre! Men, han var en riktig jävla surkuk så det var bara att betala och se glad ut.

Det var så skönt att ÄNTLIGEN vara på vårt boende. Vi käkade våra mackor med brieost, som vi fick breda på mackorna med hjälp av chips. Sen bokade Anna om vårt boende till ett lite mer centralt. Då skulle vi åtminstone slippa kostnaden för att ta oss fram och tillbaka. Nunnorna här var så gulliga, så vi behövde inte betala för en extranatt som man egentligen ska göra om man bokar av så sent.

Minska kattens stress

2014

11 Mar
0
         
  • Se till att katten har något att klösa på. Det frigör feromoner och får den att känna sig nöjd och glad
  • Se till att kattlådan är ren och tillräckligt stor – minst en och en halv gång kattens längd
  • Skapa en plats med leksaker och annat som katten kan aktivera sig med
  • Inomhuskatter kan bli uttråkade, så se till att katten kan sitta och titta ut
  • Ge beröm när den gör rätt – straffa inte katten för olyckshändelser
  • Skapa viloplatser högt upp och avskilt
  • Placera kattlådan avskilt och långt från matskålen
  • Se till att den håller vikten – överviktiga katter får svårt att röra sig och hoppa
  • Skapa en tillflyktsplats där din katt känner sig trygg
  • Om du har fler än en katt, se till att det finns tillräckligt med mat, vatten, kattlådor och trygga tillflyktsplats för var och en!

Källa: Animail.