Min medverkan i Outsiders, kanal 5
25 Okt

25 Okt
29
         

Det hela började med att TV hittade min blogg, och kontaktade mig med anledning av att jag hade skrivit om Emetofobi/Spyfobi. De frågade om jag kunde tänka mig att medverka i ett TV-program som heter Outsiders, och det lät både roligt, intressant och spännande. Plus att det är viktigt att dolda fobier och hinder som tex Emetofobi kommer upp till ytan och att människor får veta att det finns samt hur det kan fungera.

Jag fick veta att programmet skulle sändas på femman den 25:e oktober, endast tre veckor efter vår första kontakt, så det var snabba ryck.
Programmet kan du titta på här via Kanal 5 Play.

Söndag

Söndag samma vecka, ringde det på dörren, och där stod Masse och Erik. Masse är ljudtekniker och Erik inslagsproducent. De filmade mig under en intervju angående min Emetofobi. Jag fick berätta hur jag tror att det började, hur det känns, varför, hur osv. Om du vill läsa om min emetofobi, så kan du göra det här.

Min emetofobi plus panikångest i en salig blandning har bland annat gjort att jag aldrig vågat kliva ombord på ett flygplan. Jag har aldrig i hela mitt liv flugit. I den situationen har jag verkligen haft den malande tanken i skallen; -”Tänk om jag mår dåligt, tänk om jag mår illa”. Och därmed har det aldrig ens blivit tal om att flyga.

Självklart tyckte TV-folket att detta programmet var ett ypperligt tillfälle att flyga för första gången. Och, jag VILL ju… Så jag sa ja.

20111014-145923.jpg
^ Masse & Erik på Oleary´s

Efter intervjun åkte vi ner på stan. Vi var på Oleary’s och käkade lunch. Lite filmande blev det när jag åt. Sen var vi på Ica Matmor i affärshuset Oden i stan. Där filmades det när jag gick och handlade lite. Sen dissade jag en korvkiosk, jag äter ogärna korv ute på stan. Jag har fått magsjuka två ggr av just korv köpt i korvkiosk.

Väl hemma igen så lagade jag och frugan mat. Masse och Erik filmade och intervjuade Anna och Alexander om hur de upplever min emetofobi.

Måndag

Jag fick samtal från hypnosterapeuten Daniel. Vi bestämde att han skulle ringa mig på tisdagen och ha ett 1,5 timmar långt förberedande samtal dels inför flygresan, och dels inför onsdagens hypnossession hos Daniel.

Tisdag

På em ringde Daniel. Vi pratade och han ville prata med mitt undermedvetna, för att få bort mina tankar om att ”Tänk om jag mår dåligt”. Jag visualiserade känslan och såg en boll framför mig. Den är de dåliga tankarna som inte längre behövs. Jag såg bollen framför mig, hur den rullade iväg och försvann i horisonten.

Faktum är att jag har redan kommit väldigt långt i mina egna tankar, så jag är redan klar med hur jag ska tänka osv. Jag har ätit medicin, Cymbalta i ett par år nu, och de har verkligen hjälp mig jättemycket. Jag mår bra och jag kan hantera alla sorters situationer. Jag vill göra så mycket i mitt liv, och jag är trött på alla jäkla begränsningar jag haft med min emetofobi och panikångest.

Jag älskar att leva och jag samlar på erfarenhet, vill uppleva ALLT!

Onsdag

Masse och Erik kom 07 på morgonen. Jag och Anna körde ett sista snack framför kameran inför flygresan Trollhättan-Stockholm. Sen bar det av i taxi till Malöga, Trollhättans lilla miniflygplats. Pirr i magen var bara förnamnet! Pirr och förväntan!

20111021-010453.jpg
^ Min första flygbiljett, EVER!

20111021-010402.jpg
^ Jag sitter på Malöga, Trollhättans lilla flygplats och inväntar flygturen.

20111021-010413.jpg
^ Anna på Malöga

20111021-010428.jpg
^ Masse & Erik på Malöga

20111021-010440.jpg
^ Masse & Erik på Malöga

20111021-010505.jpg
^ Det pyttelilla, supersöta flygplanet,
(propellerplanet) som vi åkte med till Stockholm.

20111021-010517.jpg
^ Masse filmar…

20111021-010529.jpg
^ Planet är GALET litet och gulligt!

Flyget gick till Bromma flygplats, och flygresan gick hur bra som helst. Det var ett pyttelitet flygplan, ena raden hade en stol i bredd, och på andra sidan den supersmala gången hade raden dubbla säten. Jag satt längst fram på ett ensamt säte, eftersom de filmade mig. Anna satt på andra sidan gången.

20111021-010542.jpg
^ Anna på flygplanet

20111021-010554.jpg
^ Jag på flygplanet.

Flygvärdinnan frågade om jag ville gå fram och titta i cockpiten. Klart jag ville! Vilken chans! Det erbjudandet lär jag väl aldrig någonsin mer få, så hon frågade piloterna om det var ok. Det var det, så jag gick dit. Jävlar vad knappar och spakar!!

20111021-010605.jpg
^ Vy från cockpiten!

20111021-010618.jpg
^ Ena piloten…

20111021-010631.jpg
^ Andra piloten…


Jag pratade lite med piloterna, och de berättade att när vi var uppe på rätt höjd så åkte vi i 520 km/h. Det märktes verkligen inte. Det kändes som om planet stod stilla där uppe i luften. Det var en häftig känsla att se ut över hela landskapet.

20111021-010643.jpg
^ Utsikt från planet… Häftigt ju!

20111021-010657.jpg
^ Golden Air

Det var inte ens lite läskigt att flyga. Bara roligt! Fatta vilket steg i mitt liv! Fatta vilken seger! Jag är så jätteglad att jag fick den här möjligheten. Nu vill jag flyga igen, och igen…

Vi käkade lite mat på flygplatsen i Bromma medan Erik ringde och fixade med lite tider och tågbiljetter så vi skulle komma hem sen igen. Efter maten tog vi en taxi till Solna. Där åkte vi en tunnelbana fram och tillbaka mellan ett par stationer. Tunnelbana = under jord och utan toaletter. Det har oxå varit lite ångestladdat.

När vi kom till Daniel, hypnoskillen, så presenterade han sig och sitt arbete. Det kallades inte hypnos direkt utan NLP.

Daniel Johansson är unik genom sin kunskap och erfarenhet inom NLP. Han är idag en av Sveriges mest kända och anlitade NLP- Coacher. Varje form av mentalt problem hos vanliga människor som finns går att lösa med NLP. Det handlar bara om att programmera om de tankebanor som ställer till det för Dig.

Neuro Linguistc Programming (NLP) har sin utgångspunkt i hur vi människor kommunicerar med oss själva och andra, samt hur vi filtrerar utomstående information. Genom NLP’n har vi människor möjlighet att ta kontroll över hur vi påverkar och påverkas av vår omgivning. Och detta är ovärderligt då våra tankar i förlängningen avgör hur vi känner oss, de avgör dessutom vilka beslut vi fattar och hur vi beter oss.

Plockat från Daniel Johanssons hemsida

Jag fick sitta i en sån där skön fåtölj med tillhörande fotpall. Daniel satt i en stol framför mig. Jag skulle blunda, och sen skulle han prata med mitt undermedvetna. Jag var skeptisk till sån här ”behandling” och även om det är intressant så måste jag nog säga att jag även efter vår session är minst lika skeptisk.

Det är klart att han gav mig andra sätt att tänka på och att jag var i viloläge = kroppsligt trött. Men, jag kan inte påstå att jag känner någon skillnad överhuvudtaget. MEN! Det kan ju bero på att jag faktiskt mår såpass bra nu, och att jag redan har jobbat med mig själv och mitt mående så många år.

Vi tog en sväng till tunnelbanan där jag skulle prova om hans session hade gjort någon nytta. Men, som sagt, jag mår såpass bra nu, och det kändes ingen skillnad från åkturen tidigare på dagen. Jag ville däremot visa hur det KAN vara, och hur det var för mig innan jag började må bättre.

20111021-010716.jpg
^ Micken ska sättas fast på Daniel
och fungera är det tänkt…

20111021-010729.jpg
^ Daniel Johansson

För ett par år sen hade jag lidit på riktigt av att åka tunnelbana. Jag hade haft ångest och varit livrädd för hur jag skulle må, om jag skulle må illa eller kräkas. Jag hade troligen inte ens ställt upp i TV-programmet om jag hade blivit tillfrågad när jag mådde som sämst. Men, som sagt. Det är otroligt viktigt att människor får se hur det kan vara och att det är ett hinder i livet. Ett stort jobbigt hinder som är skitjobbigt.

När vi satt på tunnelbanan gjordes sista intervjun och filmningen, och sen hoppade Erik, Masse och Daniel av för att åka tillbaka. Det blev ett jättesnabbt hejdå, lite kramar och sen var de ute. Det kändes nästan lite vemodigt när vi såg dem stå och filma oss genom fönstret på tunnelbanetåget och sen bara försvinna bort när vi åkte iväg.

20111021-010753.jpg
^ Min älskade fru, som oxå var med till Stockholm…

20111021-010805.jpg
^ Och så jag…

Jag och Anna åkte vidare till T-centralen för att ta tåget hem. Vi käkade på Mc Donalds innan tiden var inne. Jag var så galet trött, men kunde inte sova på tåget för att jag satt så obekvämt. Vi åkte buss i två timmar från Skövde, och inte heller på den gick det att sova.

Det var helt underbart att komma hem och få krypa ner i sängen tiiidigt och sova. Men, jag hade nog fan hellre åkt flyget hem oxå. En timmes resa istället för fem. En ny värld har öppnat sig för mig, den ovan molnen. Tack

20111021-010742.jpg
^ Anna igen <3

Comments:

  1. Sara, året 2012 smäller det! Says:

    oj det var snabbt!! Hur tycker du hypnos hjälpte dig?

    [Svara]

    Milo Reply:

    Jag får nog helt ärligt säga att jag tyckte inte att det hjälpte mig alls där och då. Jag skulle gärna göra om det under seriösare former.

    [Svara]

  2. 4-barnsmorsan från himmelohelvete Says:

    Nu har jag kollat på programmet! Duktig du är och jag hoppas nu din resa mot emetofobin bara blir bättre och bättre!

    Lycka till!

    [Svara]

    Milo Reply:

    Tack för dina snälla rader! =) =)

    [Svara]

  3. Fröken Hulda Says:

    När det är som värst tvivlar man verkligen på att hjälp finns att få. Jag menar… en spindel kan du ju undvika liksom en orm. Men illamående människor är ju totalt okontrollerbart. Verkar dock som om vår fobi ter sig olika. Jag klarar inte att se/höra andra. När det var som värst kunde jag inte tänka på ordet magsjuka utan att börja känna mig illamående. Panikångest på det… det ena triggar det andra. Men jag undrar lite över medicinen du äter. Har aldrig hört talas om den. Det enda jag äter är Sertralin… och ”panikpiller” de dagar det är som allra värst. Kram och tack för ett jätteviktigt inlägg

    [Svara]

    Milo Reply:

    Ja, det är verkligen okontrollerbart, och man vet aldrig när, var, hur… Jättejobbigt. Jag får panik när jag hör andra som mår dåligt, om jag misstänker att det kan vara något smittsamt, annars så tar jag det med ro. Men, den där jäkla panikångesten är ett gissel… och här går det hand i hand oxå.

    Medicinen Cymbalta har verkligen hjälpt mig jättemycket. Min fru provade samma medicin mot panikångesten, men det blev aldrig samma verkan. Hon kräktes upp nästan allt hon åt och mådde sämre än innan. Hon äter oxå Sertralin nu om jag inte missminner mig, och det funkar bra. Hon kompletterar även med Magnesium, som tar bort det mesta av hennes myrkrypningar som i sin tur späder på hennes ångest.

    Tack för ditt svar!

    [Svara]

  4. Spankywhip Says:

    Jag och min mor satt bänkade framför tv:n ikväll (tur att hon har den kanalen).
    Det var himla kul o få se dig på tv igen 🙂 *söt*
    Måste erkänna att jag blev lite tårögd där ett tag när jag såg dig kliva ombord på planet.. Det var mkt starkt av dig :’) ..och du ska se att det kommer att gå hur fint som helst när ni ska flyga till London framöver.

    Kramar i massor från lilla mig o mor

    [Svara]

    Milo Reply:

    Tack söta vännen! Ja, det verkar vara enda stället du får se mig på… tur det finns TV… *s*
    Ja, det var häftigt att flyga, och nu har jag ju även vågat mig på en 5-timmars flygresa till Teneriffa! =)
    Kramar till er båda! <3

    [Svara]

  5. Teolinda Says:

    Skitbra jobbat!

    [Svara]

    Milo Reply:

    Tack!!

    [Svara]

  6. Tette Merio Says:

    Tjohoo, kul att se dig/er på TV! Verkligen! 🙂
    Hade glömt bort hur din röst lät, men nu blev jag påmind. Minns att jag uppfattade dig som så otroligt tyst och blyg när vi träffades den där gången för hundra år sedan. Hade inte alls räknat med det, eftersom jag tvärtom hade uppfattat dig som kaxig, pratig och kanske till och med lite högljudd, genom nätet innan. hehe 😉

    Fungerar anti-spy-tankarna fortfarande bra? Jag menar … känns behandlingen som bestående? Jag skulle nog också behöva någon form av hypnosbehandling mot flygrädsla. HAR flugit som yngre (var hysteriskt rädd hela resan igenom!!), men senast var -87 och det känns ju lite irriterande att man inte ska kunna resa mer, pga. det. För min del är det någon slags cellskräckskänsla jag får av flygandet. Att inte bara kunna kliva av när man vill. Jaja …

    Du är modig du Milo! Både gällande självutveckling och med TV-medverkanden. Den där stackaren som var rädd för Dinosaurier … fick verkligen skärpa mig för att inte börja skratta åt det. MEN … jag vet ju själv hur verkligt overkliga saker kan kännas, så jag bet ihop. 😉

    Kram!/Tette.

    [Svara]

    Milo Reply:

    Hehe… ja, där ser man hur fel bild av en person nätet kan ge. Men, jag är nog ganska tyst och blyg, och studerar gärna folk och situationen innan jag ger mig in i diskussioner osv. Jag är inte blyg när jag känner folk… 😉 Så, vi får se till att ses oftare så kanske du får se den kaxiga versionen oxå. *skratt*

    Behandlingen på TV var inte något som egentligen gav mig något, men jag mår bättre överlag, och vågar mycket mer. Jag vågar nog allt nu känns det som, så länge jag inte glömmer min medicin.

    Massa kramar Milo

    [Svara]

  7. Vampi Says:

    det var ett bra program (din bit) var väldigt glad att de inte gjorde dig till nån knasig konstig en som de brukar göra med alla som är med där. dino tjejen tog ju priset denna gång (ska inte skratta….)
    måste va otroligt skönt att ha provat på att flyga nu:) du var så duktig.
    och det var skitkul att se ”bakom kameran” så ett kanoninlägg detta:)

    [Svara]

    Milo Reply:

    Tack! Ja, du var ju rätt skeptisk innan… 😉 Men, jag tyckte oxå att det blev bra. Det är härligt att våga flyga! En helt ny värld som öppnat sig! =)

    [Svara]

  8. Sanna Says:

    Det var oerhört stark av dig att ställa upp på det där. Jag blir också glad för andras skull att dom får se att det finns andra med just det problemet. Jag insjuknade i det där i högstadiet. Jag började tro att det var något stort fel på mig och att jag var den enda i hela världen som hade det. Men efter det här programmet så förstår jag ju att jag inte var det. Jag fick även veta att det faktiskt fanns en sådan fobi och ett namn för det! Tack för det! Hoppas att det ordnar upp sig för dig!

    [Svara]

    Milo Reply:

    Jag kände att det är oerhört viktigt att det kommer ”upp på tapeten”, att folk får veta om att det finns. Psykiska besvär överhuvudtaget behöver diskuteras mer och visas upp mer för att det ska bli bättre tolerans.
    Tack för dina rader!

    [Svara]

  9. Anneli Says:

    Typiskt snåla femman att inte bjussa på flygresa tillbaka. 🙄

    [Svara]

    Milo Reply:

    Haha, ja, jag hade mycket hellre flugit tillbaka oxå!

    [Svara]

  10. katja Says:

    Spännande inslag… det gör mycket att man får bättre förståelse för andra. Bra att visa, att det kommer upp på bordet…

    Oja, det är smidigt att flyga…

    Massa kram till er båda

    [Svara]

    Milo Reply:

    =) Ja, det var så jag kände oxå. Jobbigt att ”outa” på det sättet, men ack så viktigt!
    Kramar

    [Svara]

  11. » Blog Archive » I was at Swedish television: Outsiders Says:

    […] än så länge) så hittar du det på min blogg där jag skriver om mitt liv. Du hittar även dagbok från inspelningen med foton på andra […]

  12. Milo Lilja – Den nakna sanningen ur en kvinnas ego Says:

    […] annan häftig sak som hänt är när TV kontaktade mig och frågade om jag ville medverka i Outsiders angående min Emetofobi/Spyfobi. Det var väl klart jag ville! Då fick jag även chansen att för […]

  13. Emma Says:

    Tycker du verkar ha det lindrigt jämfört med mig och de runt omkring mig som lider av fobin.

    [Svara]

    Milo Reply:

    Jag mår i princip helt bra nu, tack vare min medicin Cymbalta. Jag mådde ”bra” även när programmet sändes, men kände ändå att det var jätteviktigt att det togs upp, och att jag visade hur det kan vara. Det är ett helvete när man är mitt i det. Jag trodde inte att jag någonsin skulle bli bättre, men det är jag. Mycket! Innan kunde jag inte åka buss eller något sådant alls. Gick inte ens utanför dörren.

    Jag är fortfarande skadad och kollar datum, luktar på allt jag äter och äter inte var som helst/vad som helst, just för att jag är rädd att bli sjuk.

    Hoppas du får hjälp, för det är skönt att slippa de där tankarna ständigt och jämt!

    [Svara]

  14. Hanna Says:

    Hej!

    Jag skriver just nu ett arbete om Emetofobi, och jag tänkte fråga dig vilken behandlingsmetod som du anser vara bäst lämpad för denna fobi. Jag har läst en hel del om KBT och har förstått hur den fungerar, men sedan har jag även sett något i stil med NPL. Vet du vad detta är och var det detta som du fick ”testa på”? Det vore kul och väldigt givande om du ville hjälpa mig med detta. Du kan maila mig på h_wettergren@hotmail.com

    Ha det bra! / Hanna Wettergren.

    [Svara]

  15. Milo Lilja – http://mlilja.net – The naked truth of a womens ego – A blog about me and my life. Drog en tand och blev liggande en hel helg Says:

    […] Min medverkan i Outsiders […]

  16. Sandra Says:

    Nu håller min pappa och farbror att planera en resa (docl betydligt längre) och jag har en panik även fast resan in ens är bokad…
    Har sökt om flygrädsla, och blev lite irriterad att inga sidor tog upp att spyfobi kan vara en koppling till flygrädsla (jag har spyfobi), för tipsen dom gav hjälpte inte alls.

    börjar fundera på om jag ska strunta i aölt
    och stanna hemma då inte ens min far kan ta mom fobi seriöst, säger saker som ”Det är bara att ha en spypåse i närheten” men han förstår inte att man kan ha fobi för att sou ö.h.t. :/
    Vilket inte gör min rädsla lättare då ja inte får stöd alls, t.ex med att fixa platser lite längre fram i flyget där turbulans ska vara lättare :/
    Inget sådant stöd får jag alls för han tror inte på att jag verkligen är rädd för att spy… han tror bara att dey är något jag hittat på ;-;

    [Svara]

    Milo Reply:

    Nu vet inte jag hur gammal du är, men jag kan rekommendera dig att söka hjälp, tex kognitiv terapi. Det är jättebra och kan hjälpa dig framåt. Man får ett annat tänk. Men jag vet hur jobbigt det är. 🙁 Kan du själv ringa och kolla med resebyrån om det finns några alternativ på planet? Flygvärdar/värdinnor brukar hjälpa och stötta jättebra, så om du förklarar för dem så har du det stödet.

    Tråkigt att din pappa inte kan bry sig. Prova att visa honom en sida på nätet som handlar om spyfobi.
    Lycka till! Kram

    [Svara]

  17. Milo Lilja – Den nakna sanningen ur en kvinnas ego Says:

    […] handlade om min Emetofobi/spyfobi som du kan läsa om här. Dagboken från det programmet kan du läsa här.    När jag var liten, 8 år? var jag med i en tävling i radion och vann diplom och en […]

Add comments: