Hittekatten hade varit på rymmen i tre år
14 Dec

14 Dec
8
         

 

 

Han var hungrig när han kom till oss.

 Den 1 december satt det en katt mitt i stan, mitt på gågatan, och skrek. Vi tog hem den då den inte verkade må helt bra. Katten, som vi senare fick veta heter Kurt är en brunsvart långhårig jättefin katt. Han var jättesmutsig i pälsen och hade ett par riktigt tjocka stora tovor som vi tog bort. Jag rengjorde även hans öron och klippte klorna. Efter en dag här så badade vi honom.

 

Mowgli och Kurt hade nog blivit goda vänner.
 

 

Zpiky är framme och nosar nyfiket på Kurt.

 
 Kurt är världens snällaste, vackraste, silkeslena, coolaste, gosigaste katt. Han totalignorerade våra andra katter och Warja. De var lite på sin vakt så klart, morrade och fräste lite.
 
 Det märktes både på hur smutsig Kurt var, och hans trötthet att han varit ute på vift ett tag. Han sov hela tiden, gosade, spann och sov. Så himla mysig. Han ville ligga i knät, på oss hela tiden, sov bredvid min kudde, på oss under nätterna. Precis så som jag vill att alla våra pälsklingar ska vara. Men ingen är… Jo, Tindra… Men inte alls så mycket.
 
 Första gången Kurt var på lådan, så bajsade han smågrus. Han hade väl fått försöka mätta sin skrikande mage med något, stackarn. Han var rumsren och åt mat med god aptit när han inte sov.
 

 

Sötnos.

 
 Jag undersökte honom noga och hittade ett par defekter på ena tassen. Dels var pälsen borta vid ”tumme-klon” och så var en av de andra klorna lite längre bak än de andra och satt liksom fast. Klor ska gå att ”fälla ut”, men troligen inte den här. Han hade massor av småtovor i den bruna lockiga pälsen på magen. Ur den ena bröstvårtan kom det svart sörja, eller inte ur bröstvårtan, utan mer runtom som i ett hål.

 

 

Warja och Kurt blev vänner med en gång.

 
 Kurt kändes gammal, och det var han – hela 11 år! Han hade lite gråa hårstrån här och där i sin vackra mörkmörkbruna/svarta päls plus att hela han kändes äldre på något sätt. Just att han ville sova så mycket och att han inte ens orkade bry sig om de andra fyrbenta här hemma. Han låg till och med och gosade med Warja.

 

Alldeles brun och jättelockig mage.
 

 

Så söt, och så mjuk.
 

 

Trött kille.
 

 

Alldeles fluffig och mysig.
 

 

Många gäspningar och mycket sömn.

 
 Först trodde vi att Kurt var en hona, vi döpte honom till Buffy. Vi såg heller ingen öronmärkning så jag skrev annons i några djurgrupper på Facebook. Men när vi sedan tog en lampa bakom örat så insåg vi att han hade en tatuering där. Jag ringde SKK – SvenskaKennelKlubben, efter att först pratat med polisen som inte kunde hjälpa mig. SKK har registerinfo och gav mig namnet på ägaren till Kurt. Jag sökte på nätet själv först men där fanns bara info om själva katten.
 
 Eftersom jag inte fick tag på ett fungerande nr till ägaren, så ringde jag en granne till henne och bad honom lämna meddelande. När ägaren ringde upp berättade hon att Kurt hade varit borta i TRE ÅR! Jäklar!!! Det är lång tid! Men han var inte undernärd och inte heller i så dåligt skick så han måste ha fått mat och omvårdnad någonstans.
 
 Men fatta, tre år! Helt sjukt!
 
 Jag frågade ägaren om hon hade något kännetecken på honom, och då berättade hon om den kala fläcken på hans ena tass. Jajamensan sa jag, det är din katt!
 
 Ägaren kom och hämtade sin Kurt, och berättade att hon hade satt upp lappar mm då när han försvann våren för tre år sen. Hon var överlycklig att vi hade tagit hand om honom så han fick komma hem igen.
 

 

Mysig.

 
 Vi hade Kurt i två veckor och blev så kära i honom så både jag och Jennifer storgrät när han åkte hem. Fy sjutton vad man fäster sig vid djur. Såklart är det jätteroligt för ägaren att få tillbaka sin älskade och saknade katt, men jag får ju erkänna att någonstans därinne i hjärtat hoppades vi på att ingen skulle höra av sig så vi fick behålla den underbara kissen.
 
 Nu har vi räddat två katter som varit på rymmen länge från sin matte och husse, och tagit hand om en katt från ett katthem.
 
 Läs om Svanslös här:
 
 – Auktion katträddning
 – Så här gick det för katten Svanslös
 
 
 Det känns gott i hjärtat att gjort livet bra för iaf tre små varelser som hamnat fel!

Comments:

  1. Kajsa Says:

    Vilken vacker katt och vilken solskenshistoria.
    Tänk vilken lycka att få tillbaka sin bortsprungna katt efter 3 år!!!
    Men jag förstår också att ni sörjer och saknar denna underbara kisse.
    Glädjs åt vad glad matte måste ha blivit,
    och så otroligt tacksam hon måste varit för att just ni och ert
    Kärleksfulla hem hittade honom <3
    Massor med kramar till er!

    [Svara]

    Milo Reply:

    Ja, vilken grej! Så häftigt! 🙂 men otroligt att en katt kan vara på villovägar så många år. Och hittas på samma gata som hans matte jobbar på!

    [Svara]

  2. Anna Says:

    Vilken tur att det finns människor som ni! ????

    [Svara]

    Milo Reply:

    🙂 Ja! Det borde vara fler som bryr sig kan man tycka.

    [Svara]

  3. Anna Says:

    Det ska inte vara frågetecken!!!!!
    Utropstecken ska det ju vara för tusan!!!!!

    [Svara]

    Milo Reply:

    Haha! Ja jag undrade först vad du menade. 😉

    [Svara]

  4. Milo Lilja – http://mlilja.net – The naked truth of a womens ego – A blog about me and my life. Bloggutmaning #4 Says:

    […] Vi tog hand om en katt, Kurt, som visade sig ha varit på rymmen i TRE ÅR. Hans matte var väldigt glad när hon hämtade honom strax innan […]

  5. Yvonne Says:

    Hej!

    En liten hälsning från Kurt ”Spurt” som med sin ägare är så tacksam och glad för att ni hittade mig och tog hand om mig så fint. Jag är överlycklig att få se min katt kompis Molly och sist men inte minst min matte.

    Tusen tack till er igen och till era Stora Hjärtan!

    Kram Kurtan Spurtan ,Molly o Yvonne 😀

    [Svara]

Add comments: