Lanzarote: Vi hjälpte en hund, hoppas vi
10 Feb

10 Feb
0
         

Dag 6: Onsdag 29 januari 2014

När vi vaknade till liv idag var kl runt 10.30. Vi skulle egentligen ha åkt till Fuerteventura idag, men jag mådde skit när jag vaknade så det blev inget med det. Panikångest igen. Tack och lov så skulle min älskade fru aldrig pusha mig, eftersom hon förstår precis hur det är att inte må bra.

När vi kom ut så kan jag ju bara säga att jag hade inte åkt någon båt över till någon annan ö idag ändå. Det var typ storm ute, så det var lika bra att vi inte kom iväg. Det finns en mening med allt, eller?

Vi åkte till Teguise för tredje gången. Nu var min klänningsaffär Osk Outlet, öppen så vi köpte tre tunikor till mig. Jag provade runt 20-25 st, olika storlekar, modeller osv. De är jättefina, bra storlek och sydda i linnetyg. Det ser lite finare ut än bara bomull tycker jag.

Denna dag var även Piratmuseet i Castillio Santa Barbara öppet. Det ligger på höjden av ett högt berg, och det var lite kusligt att vara där uppe på toppen och knalla runt. När vi gick in i slottet så gick vi över en sån där ”brygga” som man hissar upp och ner med kedjor. Det var rätt pirrigt med stormen. Jag höll mig stenhårt i kedjorna.

Piratmuseet var inte så mycket att se tyvärr. Infon om piraterna kunde man läsa på lite ”plakat” och så var det en film. Jag hade nog haft lite för stora förväntningar. Det fanns lite piratskepp så man kunde se hur de såg ut, och lite vapen. Vi stoppade €1,20 i en myntapparat och vevade fram ett mynt som ”trycktes” när man vevade.

Själva slottet var skithäftigt, mycket skrymslen och vrår. Jag går verkligen igång på gamla byggnader. Det var kammare längst ner där man såg hålen genom slottet där man stoppade i kanonerna. Man kunde gå upp på taket också, så vi trotsade stormen och klättrade dit.

På väg ner från slottet, mitt ute i obygden, kom det plötsligt en herrelös hund och gick. En jättesöt svart lite större hund. Runt halsen hade han ett halsband som det hängde en karbinhake löst i. Troligen fanns det en ägare någonstans. Eftersom det var rätt långt till närmsta hus så tog vi med hunden i bilen.

Först lockade vi på den på tryggt avstånd inne i bilen, då kom den fram och var jätteglad. Viftade på svansen och gosade. Då hoppade Anna ur bilen och hunden hoppade upp mot henne och det såg ut som om han kramade henne med tassarna. Hur go som helst!

Vi körde hunden till närmsta polisstation som låg i Teguise, staden nedanför berget. De är dessvärre inte så bra på engelska på Lanzarote, men till slut lyckades Anna göra sig förstådd. En polisman lotsade oss till ett hundcenter som låg i utkanten av staden.

Vi lämnade över hunden till en man som kopplade honom och tog med honom in genom ett garage. Vi hörde massor av olika hundskall inifrån, och jag anar att de bor i alldeles för små burar utan minsta lilla kärlek. Jag vill nog egentligen inte veta hur deras förhållanden ser ut, för då skulle jag troligen adoptera hela bunten.

Det kändes iallafall bättre att lämna hunden där än att den sprang ensam vind för våg i bergen. Det finns ett gäng lösa hundar på Lanzarote, vi har sett flera stycken. De har halsband på sig men springer helt ensamma över gator och torg.

Efter vårt besök i Teguise så hade himlen spruckit upp lite. Det var fortfarande halv storm, men lite varmare. Vi har ju lite till vi vill se innan vi lämnar ön och åker hem.


^ Charco de los Clicos, så vackert! Anna plockar lite röda stenar att ta med hem.

Vi åkte till staden El Golfo som ligger på Lanzarotes västkust. Där kollade vi på den smaragdgröna kratersjön Charco de los Clicos som skiljs från havet av den svarta lavasanden. Otroligt häftigt! Där vi gick var det röda stenar från vulkanerna och färgkontrasterna – rött, grönt, svart, blått och de vita skummande vågorna som slog mot stenar och berg var mäktigt att ta del av.


^ Vi åt Paella samtidigt som vi hade utsikt över Atlanten. Här kan ni se hur vågorna slog mot stenarna.

Vi åt på en fin restaurang, Costa Azul, som låg nere vid kanten av Atlanten. Vi blickade ut över Atlanten när vi smakade på vår fisk och skaldjurspaella. Det var första gången jag åt Paella, och då passade det bra att göra det där. De hade en fisk fångad i vattnet runt ön och massor av andra olika vattendjur i maten.

Paellan såg riktig läcker ut med allt de hade lagt i/dekorerat den med. Däremot var det en del saker som jag bara inte kan förmå mig att äta. Jag slickade lite på en mussla, petade lite på de andra snäckorna med innehåll och sen åt jag räkor, fisk och riset. Det var rätt gott faktiskt.

Anna hittade ett bläckfiskben där man verkligen såg de små prickarna (sugpropparna?) på ena sidan. Hon var mest äcklad över alla havsdjur och kunde inte njuta av maten så det var bara jag som åt.

Jag trodde att priset var för två personer eftersom man alltid beställer in Paella till två pers samtidigt. Men den kostade €17 per person – rätt mycket. Allt annat där kostade runt €7-9/rätt. €uron stod i drygt 8 svenska kr, så med svenska mått mätt var priset inget överpris.

Efter matupplevelsen åkte vi till Playa Blanca. Där strosade vi på shoppingstråket och ramlade in på en tatueringsstudio som heter Tattoo Inn Lanzarote. Ägarna var ett supertrevligt par från Tyskland som flyttat dit för ca åtta år sedan. Vi pratade lite med dem och kollade på sådant han hade tatuerat innan. Skitsnyggt verkligen! Så vi bokade tid för varsin tatuering kvällen efter. Helt galet!


^ Restaurangen Da Vinci. Min drink ”Alexandra”.

Vi var hungriga och gick in på restaurang Da Vinci, som låg precis bredvid Tattoo Inn. Medan vi väntade på maten tog jag en drink som hette Alexandra med Brandy, crema de kakao, nata, kanela. Den var jättegod. Ett hjärta hade de gjort med kanel. Maten var god, jag åt oxfilé, potatis och brandysås. Anna åt tagliatelle med champinjoner.


^ Service var det på det stället!

Man fick in maten och strax efter kom servitören med en ostmaskin som han använde över Annas mat med parmesanost. Han hade även en megastor, och då menar jag MEGASTOR pepparkvarn, som han kryddade vår mat med. Den var runt en meter hög. Kul med lite annorlunda detaljer! Det gör att man minns dem ännu mer.


^ Toalettskylten

När man går på toa på Lanzarote, så står det ofta skyltar att man inte får spola ner något i toaletten… Inte ens toapapper… Det kastar man i en soptunna bredvid. De har otroligt starka doftsaker på toaletterna, och troligen tömmer de soptunnan ofta för det luktar faktiskt inte illa.

På alla toaletter har de även symboler på toadörrarna, en för dam och en för herr, och det är olika symboler/bilder var man än kommer. Här var det målningar av Da Vinci, en kvinna och en man. På fiskrestaurangen i El Golfo var det fiskar. I Rancho Texas Park hade de manliga/kvinnliga boots.

Vi åkte hem efter att solen gått ner. Det finns inga gatulyktor som hemma i Sverige, så när solen har gått ner här så är det verkligen becksvart.

Add comments: