Lanzarote: U-båtsresa, såg en kändis och nya tatueringar
11 Feb

11 Feb
1
         

Dag 7: Torsdag 30 januari 2014
 
 Denna dag var vi lite morgontrötta, och dessvärre straffade det mig resten av dagen och kvällen. Vi hann inte äta någon frukost innan vi var tvungna att bege oss till vår hyrbil. Vi skulle vara i Puerto Calero på morgonen för att göra en undervattensresa. I bilen åt jag en Twix jag hade i väskan och drack lite vatten som jag hann få med mig.
 
 När vi kom till Puerto Calero var den första människan vi såg ett väldigt välkänt ansikte. Vi har precis sett klart de 6 utkomna säsongerna av bästa serien Sons Of Anarchy, och denna man var med där ett tag. Han är ”egentligen” musiker, Henry Rollins heter han och spelar AJ Weston i Sons. Hade vi inte suttit i bilen och svischat förbi honom, så hade jag bannemig frågat om jag fick fota honom.


^ Vilken hunk Henry Rollins var i långt hår då!

 
 Nåväl, det vi skulle gör i Puerto Calero, var att åka U-Båt. Vi hade bokat resan med hjälp av vår biluthyrare, så vi hade haft turen att bli satta i en grupp med andra skandinaver. Perfekt, guiderna talade omväxlande svenska och finska.
 
 Jag var jättenervös inför U-båtresan. Jag var lite orolig om man kände av dykningen och uppstigningen på något obehagligt sätt. Guiden talade dessutom om på informationsmötet innan, att det INTE fanns toaletter ombord. Och DÄR satte min panikångest och kräkfobi fart på allvar. En toalett är det FÖRSTA jag lokaliserar när jag kommer till ett nytt ställe, den är min livlina om jag börjar må dåligt. Men jag stålsatte mig!


^ U-båtsresan var tyvärr inte på långa vägar så ”exotisk” som vi trott/hoppats på.

 
 Väl ombord i U-båten så satt man två och två med benen riktade åt sidorna. Man hade ett stort runt fönster att titta ut genom, samt en liten skärm med information på. Djup mm. Jag fixade tack och lov resan jättebra. Anna däremot, har klaustrofobi och fick blunda och tänka på annat en stund.
 
 Under de 45 minuter vi satt i U-båten kom vi ner till 32 meters djup innan den sakta vände uppåt igen. Nere på botten var det mest grus… stenar… några få småfiskar… grus och stenar. Vi åkte även förbi tre båtar som låg på botten, varav de själva hade sänkt ner det ena. Man såg inte speciellt mycket, och hela resan kändes rätt B faktiskt.
 
 Mycket på den här ön, Lanzarote, har varit lite B. Det känns som om de har försökt att göra saker häftiga för att tjäna pengar på turisterna, men att de bara nått halvvägs. U-båtsresan var mycket pengar för väldigt väldigt lite. Hade vi vetat hur tråkigt det var så hade vi lagt de pengarna på något roligare.
 
 Men ok, vi har iallafall åkt U-båt! Hur många har det!
 
 Det var usel luft nere i U-båten, och man fick inte varken äta eller dricka där. Jag som slarvat med frukosten i samband med den dåliga luften fick jordens migrän resten av dan. Hemskt onödigt! På kvällen skulle jag ju dessutom tatuera mig!
 
 När vi gick förbi en skobutik på väg till bilen i Puerto Calero, så låg det en katt på disken i en liten bädd. Jag var ju bara tvungen att få en liten kattdos, så jag frågade om jag fick klappa den. Sååå söt!


^ Vegetarisk supergod pizza från en restaurang i Puerto Carmens köpcentrumhus

 
 Vi åkte tillbaka till ”vår stad”, Puerto Carmen, och ställde bilen i ett P-hus under köpcentret. På tredje våningen hittade vi en pizzeria, och de hade en helt underbar vegetarisk pizza! Vi delade på en familjepizza och det var den godaste pizzan jag ätit på länge.
 
 Efter maten trotsade jag min huvudvärk och vi tog en sväng i lite klädaffärer. Vi hittade lite tröjor till Anna och Jennifer. Sen ramlade vi in i en liten botique, där de sålde allt som hade med naglar att göra. Eftersom jag har två barn som älskar nagellack, så var det en perfekt affär.


^ Huvudvärken från helvetet.

 
 Innan vi åkte från affärshuset, köpte Anna en pizza till åt mig som jag kunde äta i bilen. Jag hoppades att min huvudvärk/ migrän skulle bli bättre med lite mer mat, piller och vatten.
 
 På kvällen åkte vi till Playa Blanca, till Tattoo Inn. Jag halvslumrade på soffan när Anna tatuerade sin dödskalle på överarmen. Jag fick någon tuggbar värktablett som jag hoppades skulle hjälpa bättre än mina alvedon och naproxen.


^ En liten del av restaurangen vi besökte på kvällen. Snyggt!

 


^ Jag beställde en sån här, typ Lasange fast vegetarisk. Jättegod med ett segel i mitten av smält ost.

 
 Mellan Annas och min tatuering så tog Jacky och hans fru med oss till en supermysig restaurang. De var stammisar där. Ägaren var konstnär och hade gjort inredningen mm själv. Häftigt! Även här fanns det en katt. Den sov på ena stolen i restaurangen.
 


^ Min älskade råtta!

 
 Jacky är en grymt duktig tatuerare, snabb och noggrann! Han tatuerar dock på ett helt annat sätt än jag är van vid. Nerifrån och upp, och hela motivet på en gång. Jag är van vid att man först gör konturerna, och när de är klara fyller i. Jag är så nöjd med min råtta på benet. Jag är född i Råttans År och har länge velat ha en råtta på vaden.
 
 Ska du till Lanzarote och är sugen på att tatuera dig, så kan jag varmt rekommendera Tattoo Inn i Playa Blanka. Det är dessutom mycket billigare än i Sverige, ungefär halva priset. Jag hade gärna tatuerat hela min kropp där, men vi ska aldrig mer till Lanzarote. Nu har vi ju utforskat färdigt den ön.
 
 Vi var klara vid 00.15. Då tackade vi för oss, och begav oss tillbaka till Puerto Carmen i den kolsvarta natten. Vi åkte till vår biluthyrare, hittade en parkering precis bredvid, stoppade in nycklarna i hans kontor och tog en taxi till hotellet. Nu återstod bara att packa och sova. Morgondagen hade en hemresa att bjuda på.

Comments:

  1. Sofi Says:

    Hej, jag undrar hur ni hade råd med en sådan här resa, har ni vunnit på lotto.. Du har tidigare beskrivit hur ni har svårt att få ekonomin att gå ihop.

    Jag är ensamstående mamma själv och har inte många ören över när månaden är slut – så jag undrar hur du gör?

    [Svara]

Add comments: