Rom: En dag på beachen, dumt nog
9 Jul

9 Jul
1
         

Lördag 5 juli, femte dagen i Rom.

Vi sov över frukosten idag. Det kändes inte så viktigt att hinna till den eftersom det bara är kontinental frukost med mjuka söta krossianter eller mjukt rostbröd med marmelad. Jag är inte så mycket för sött till frukost.

Anna och Jennifer gick till Spar och handlade lite som vi kunde äta på stranden. Jag låg och drog mig lite extra, och Alexander med. Alexander bestämde sig för att sova kvar och inte följa med oss till stranden. Det är inte hans grej, och vi ville vara där hela dan eftersom det ändå kostade en slant.

Det är så galet varmt här i Italien, en värme jag aldrig tidigare gjort mig bekant med. Vi dricker så otroligt mycket vatten, men springer inte speciellt mycket på toa ändå, så ni förstår ju hur svettigt det är! Just nu är jag glad att min Gastric Bypass-operation inte funkar så bra. Det är så underbart gott att kunna svepa iskallt vatten utan problem. Min största fasa inför operationen var att det inte skulle gå.

När vi kom till stranden så hyrde vi oss ett parasoll och varsin solbädd. Sanden är så varm så jag kan inte gå på den. Det bränner som eld under fötterna, plus att de är ömma efter flera dagars ständig vandring i foppatofflor – har haft en stor blåsa under ena trampdynan. När jag skulle ta mig de ca 30-40 metrarna från vår plats till vattnet, så fick jag panik. Fullständigt! Mittemellan vattnet och vår plats insåg jag att det var lika långt åt båda håll. Det spelade liksom ingen roll hur jag gjorde, fötterna höll på att smälta av värmen. Och det var en smärta som faktiskt inte gick att uthärda.

Då såg jag min räddning! En handduk som skulle rädda mig en liten stund! Jag brydde mig inte om att det låg en kille på handduken och solade. Jag ställde mina brinnande fötter på handduken och bad tusen ggr om ursäkt samtidigt som jag kände hur trampdynorna började återfå någorlunda rätt temperatur. Sen sprang jag ner till vattnet och det var gudomligt svalkande skönt. Dock är första biten ut i vattnet små elaka stenar. Jennifer gick upp och hämtade mina foppatofflor, och dem tänker jag ALLTID ha på mig på stranden hädanefter.

Sol och bad i några timmar var underbart. När vi åkte från stranden mötte vi upp Alexander på tunnelbanestationen vid Cestiuspyramiden. Med vår vanliga otur så var pyramiden vi tänkte spana in full med byggnadsställningar. Det är ju helt otroligt att vi lyckats pricka in just en vecka då de renoverar sina vackra byggnader i Rom. Jävla skit rent ut sagt! Men… Vi var där och såg den iallafall! Och DET är inte fy skam.

Cestiuspyramiden är ett välbevarat pyramidformat gravmonument som ligger bredvid den protestantiska kyrkogården i södra Rom. Den uppfördes åt Gaius Cestius Epulonius (död 12 f.Kr.), medlem i Septemviri epulonum. På 200-talet byggdes pyramiden in i Aurelianusmuren. Närmare i tiden ligger byggandet av tunnelbanestationen Piramide, som uppkallats efter just Cestiuspyramiden. Monumentet är cirka 27 meter högt, av tegelsten och cement och täckt med vit marmor. Kammaren är 5,95 meter lång, 4,10 bred och 4,80 meter hög.

Vi strosade runt lite i kvarteren runt Cestiuspyramiden och ramlade över en krigskyrkogård ”Rome War Cementary” som var från 1939-1945. Sen såg vi något vi anade var en kyrkogård vi verkligen ville se – ”The Non-Catholic Cementary”. Men den hade stängt för dagen så det enda man egentligen såg var muren runtom. Den kyrkogården fick bli prio ett dagen därpå.

Vi åkte till området där de hade den vackra fontänen ”Fontana Di Trevi”. Innan vi gick till fontänen åt vi på en mysig restaurang. Väl vid fontänen blev vi grymt besvikna, hela byggnaden var full av byggnadsställningar! Så tråkigt! Den som är så vacker! Vi hade verkligen sett fram emot att äntligen få se den.

Fontana di Trevi består av en stor bassäng, en fontänbyggnad vid Piazza di Trevi i centrala Rom, ur vilken reser sig klippor befolkade av vattenväsen. Trevi är en etymologisk förvanskning av trivio, ungefär ”tre gator”. Ursprungligen sammanstrålade tre gator på piazzan framför fontänen. Den ligger nedsänkt, och de tre sidorna fungerar som åskådarplatserna på en teater. Bassängen anlades av Bernini omkring 1640, men fullbordades i enlighet med ett projekt av Nicola Salvi 1732-1762. Den år 19 f.Kr. uppförda akvedukten Aqua Virgo förser Fontana di Trevi med vatten.

Comments:

  1. Maria Says:

    Vad roligt att läsa om Er resa. Vill också besöka Rom ngn gång. Har varit i Pisa men det var1979 så jag kommer inte ihåg så mycket.
    Grattis i efterskott!

    [Svara]

Add comments: