Rom:  Kan något mer gå fel?
9 Jul

9 Jul
2
         

Tisdag 1 juli, första dagen i Rom.

Vi har kört på lågprisvarianter så långt vi kunnat, resan var billig, hotellet var billigt – ett bed & breakfast som tillhandahålls av nunnor, på Landvetter valde vi den parkeringen som var billigast, trots att man fick gå hur långt som helst till flygterminalen. Men vad gör väl det! Så långt var allt ok.

Vi flög från Göteborg till Bryssel, från Bryssel till Rom. När vi kom av flyget så behövde jag och Jennifer gå på toa, så Anna och Alexander skulle gå före och hämta ut våra väskor. Där började kaoset!

Efter toalettbesöket följde vi skyltarna som visade väskor och det stod att man skulle gå ca fem min. Vi gick… och gick… och gick… Det tog bra mycket längre tid än fem minuter, och inte såg vi till Anna och Alexander någonstans. När vi äntligen kom fram till väskbanden, flera på rad, så var alla tomma och knappt en människa någonstans!

Mycket underligt. Men vi fortsatte gå och till slut fanns bara ett val, att gå ut från innerområdet ut till ”allmänhetens area”. Fortfarande ingen Anna och Alexander. Vi snurrade där lite, i hopp om att möta dem. Vi gick hur långt som helst. Vi var utanför flygterminalen och gick, och sen in igen. Andra stället vi gick in på var fullt med människor. Vi gick där och tittade runt en stund, och plötsligt ser vi Alexander med våra väskor! Lycka! Anna som var ute och letade efter oss, kom tillbaka och det var skönt att vi alla var samlade.

Aeroporto Leonardo da Vinci di Fiumicino i Rom är Italiens största flygplats, och den ligger 3,5 mil från Rom. Det är en internationell flygplats och världens 25:e mest trafikerade. År 2008 var det drygt 35 miljoner passagerare där.

Vi funderade på hur vi skulle ta oss till vårt Bed and Breakfast-boende, Casa Santa Rosa. Vi tänkte först hyra en bil, men det skulle kosta €320 för en vecka. Det var aningens mycket pengar, så vi bestämde oss för att kolla taxi. Det skulle kosta €75 för att komma till vårt Bed & Breakfast. Jag satte nästan vattnet i strupen.

Vi övervägde, tänkte att vi kan ta en taxi till närmsta biluthyrare utanför flygplatsen, eftersom det skulle kosta ungefär tusen spänn mindre. När vi var inpackade i taxin med alla våra väskor, så fick vi priset på resan, €70.

Jag satte åter vattnet i strupen. Vi hoppade ut taxin och sa att vi hyr den där jäkla bilen iallafall. Väl tillbaka hos biluthyraren, så skulle Anna boka bilen. Pengarna fanns på Alexanders konto. Men, då fick inte Anna boka om det inte var hennes kontokort, och Alexander fick inte boka eftersom han inte har körkort. (!) Och jag hade inte fått in pengarna vi skulle ha till resan på mitt konto än. När jag var på banken i fredags sa de två bankdagar, vilket rimligtvis borde vara idag tisdag, men inte i bankens värld inte.

Alexander gick iväg till ett annat ställe på flygplatsen, där det var gratis WiFi, och flyttade över pengar till mitt konto. Jag skulle boka bilen/köra. Men, när vi bokat så kläcker biluthyraren att de fryser €600 på vårt konto, som de inte rör, och sen får vi tillbaka det som är utöver kostnaden. Det är nästan 6000 jävla spänn! De är ju fan inte kloka!!! Det är ungefär den summan vi kommer att ha och ska leva på under en vecka. Så… Det var bara att riva pappren igen. My god!

Vid det här laget hade vi snurrat fram och tillbaka på flygplatsen i tre timmar. Och då ska ni veta att vi snackar en flygplats som är ca 3,5-3,9 kilometer lång! Vi var rätt less på att inte komma därifrån utan att behöva betala en hel förmögenhet. Vi hittade till slut, på andra sidan hela terminalen, en buss som skulle gå in till Rom. Lycka! Den kostade €5 per person. Perfekt! Den tog vi! Det kändes nästan gratis jämfört med de andra färdsätten.

Väl inne i centrala Rom, så gick vi in på en mataffär och köpte rostbröd och bredbar brieost. Det kändes lite onödigt dyrt att äta på restaurang första kvällen. Sen kollade vi upp vad det skulle kosta att åka taxi till vårt B&B. Trodde vi… Ca €14, sa chauffören.

Vi åkte… och åkte… Taxametern gick över 14… Sen gick den över 20, 25, 30, 35… Sen snurrade vi runt i ett område som kändes som värsta slummen. Jaja tänkte vi… Till det billiga priset vi hyrt boende för, så får man bara gilla läget. Inga problem! Dock verkade taxichauffören inte hitta utan fick fråga en annan taxichaufför som hamnade bredvid oss.

När vi äntligen var framme vid Casa Santa Rosa, så stod taxametern på €40. Men, han sa att vi skulle betala €45!? Vi fattade inte varför, och han var usel på engelska. Vi gick in på vårt boende och där fick nunnan i receptionen tolka. För det första så var det betydligt mer än han från början sagt, han hade kört fel en sväng, och sen skulle han tydligen ha €5 extra för att våra väskor åkt med i bagaget??? Åh herre! Men, han var en riktig jävla surkuk så det var bara att betala och se glad ut.

Det var så skönt att ÄNTLIGEN vara på vårt boende. Vi käkade våra mackor med brieost, som vi fick breda på mackorna med hjälp av chips. Sen bokade Anna om vårt boende till ett lite mer centralt. Då skulle vi åtminstone slippa kostnaden för att ta oss fram och tillbaka. Nunnorna här var så gulliga, så vi behövde inte betala för en extranatt som man egentligen ska göra om man bokar av så sent.

Comments:

  1. Ingrid Blom Runnman Says:

    Ohh my God!
    Jadu, vad säger man, ingen bra start direkt, det är då ett som är säkert!
    Det ska bli intressant att läsa fortsättningen =)

    Kram

    [Svara]

  2. Stephi Says:

    Nä vilket skit, stackare

    [Svara]

Add comments: