Varför just du?

26 Apr
2
         

När jag såg dig sitta där i soffan
Med insjunket ansikte
Halvslutna ögon och en trött kropp
Då var tårarna nära
Det var hemskt att se dig så sjuk
Du, en sån fin människa
Cancer i levern och lungorna
var diagnosen du fick
Du hade ont i flera månader
men var ändå så pigg

Tre veckor
var det mellan gångerna vi sågs
Du var som en annan människa
Så sjuk och tärd
Jag har aldrig sett något hemskare

Du satt och sov mellan de få ord
du orkade få fram
Slumrade till mitt i en mening
Jag fick hjälpa dig hålla vattenglaset
Ge dig medicinerna
Kraften i dina händer och armar
var nästan slut
Din blick verkade ha svårt att fästa
vid något

Du tog min hand, höll den mellan dina
Du, som alltid varit så varm och mjuk
var nu så kall

Du ville
att jag skulle ligga på din arm
Trots din smärta
Det var så skönt
att känna dina armar omkring min kropp
När jag pussade dig
pussade du tillbaka,
tog initiativet och kysste mig
Kanske vår sista kyss?

Jag kommer alltid att minnas dig
som en av de finaste människor som
jag fått äran att lära känna
Jag kommer alltid att älska dig

När jag gick kramade vi om varandra
Dina sista ord var:
-Ha det så bra!
Då kom mina tårar
De tårar jag kämpat så för att
hålla inne varje gång jag tittade på dig

Du tittade efter mig när jag gick
Du såg så ensam och övergiven ut
där du låg i din stora säng
Varför måste just du dö?!

» 9 mars 1992 «