Hela söndagen så hördes en katt skrika utanför Evas hus. Hon bor på fjärde våningen, men skriken hördes väldigt väl. Katten jamade och den lät så förtvivlad så vissa skrik/jam lät som som en skällande hund. Hjärtskärande, som ett plågat barn.
Svansen var borta så jag döpte katten till… Svanslös. Han hade ett väldigt säreget utseende, och påminde väldigt mycket om den svanslösa Manx-katten. Manx-katterna har svagt utvecklad svans, dock i olika hög grad. Pälsen kan vara antingen kort eller lång, och finns i många färger. Huvudet är stort och runt. Ögonen motsvarar pälsens färg. Öronen har avrundade spetsar, kroppen är kraftig och ryggen kort. De har längre bakben än framben och ser lite harliknande ut. Precis som fina Svanslös!
Ingen kan väl behandla sin katt så här illa, så jag misstänker att katten är på rymmen, eller att *ve och fasa* någon har övergivit kattstackarn.
Jag kände över ryggen på honom, och han var otroligt mager plus att revbenen stack ut. Han var väldigt grov över ”axlarna”, men om man lägger fingret mellan ”axlarna” och drar bakåt på ryggraden så känner man lätt om det är ett magert djur. Men, han kändes inte utsvulten eftersom han inte kastade sig över skinkan, så han måste ha fått tag på mat någonstans.
På ena sidan av halsen hade han en svullnad under huden. Det kändes tjockt och inflammerat. Det kan ha varit en fästing som orsakat honom det. Jag trodde inte det fanns fästningar den här tiden på året, men det satt fast ett sprattlande äckel i ryggen på Svanslös.
Svanslös väckte mig med sitt skrikande vid ett par tillfällen under natten och även på morgonen. Det är ju svinkallt ute oxå. Jag ville bara hålla om stackarn och ge honom värme.
Svanslös var så utmattad så när han jamade under fm, så var han hes. Han var nog trött efter att ha stått och ylat i ett dygn, så han vilade lite i knät när han kändes sig lite tryggare innan vi åkte till Katthemmet med honom. Sötnos… Åh, vad jag önskar att jag kunde ta med honom hem.
Vi fick låna Marias kattbur när vi körde Svanslös till Skövde katthem. Vi hade pratat med en tjej där som sa att vi skulle komma med honom. Hon skulle observera honom i ett par dagar, och sedan ta med honom på en veterinärrunda med undersökning och kastrering. Sen skulle hon sätta ut en annons, så får vi se om någon hör av sig.
Jag har fått ett mail av en tjej som skrev att hon fick telefonsamtal i höstas när hon hittat en katt. Samtalet var från en kvinna som för ca tre år sedan blivit av med sin gråtigrerade svanslösa katt i Tidaholm. Kvinnan ringde på alla hittade katter i hopp om att hennes svanslöse älskling skulle dyka upp.
Tyvärr hade såklart inte tjejen kvar kvinnans telnr, men skulle sätta upp en annons i samma affär som i höstas. Kanske kvinnan med den förlorade katten hör av sig, och TÄNK OM det är samma katt! Det vore ju helt underbart, men tre år är lång tid, speciellt om man är en uteliggarkatt. Men, hur som helst är Svanslös nu i goda händer.
Vildas Puck
februari 28, 2012 at 20:47
stackars pissen…detta innebär förmodligen att ni nu har utökat er kattstam 🙂
Kram på er…har ni skickat hit inspirationen?jag skall till Karlstad i helgen…skall ni dit??
Kramar i massor
Sandra Österberg
februari 28, 2012 at 20:51
Åh vilken fin katt!! Tur att det finns sådana djurvänliga människor som du i denna värld!
Kram Sandra
Marika "ioma" Lantz
februari 28, 2012 at 20:52
<3<3 sicken sötnos!
Tack snälla ni för att ni tog hand om honom. Det är värt mycket!
Hoppas han hittar "hem" och att han kommer få ett långt härligt liv.
<3 till er som tog hand om honom
Milo
februari 28, 2012 at 21:47
Ja, fy sjutton… stackarn… Nej, vi tog inte hem honom… måste vara lite realistisk… Han fick flytta till katthem. =)
Ska posta den till dig imorn! Nix, vi ska inte till Karlstad. Ska till Svartå istället. =)
Massa kramar
Milo
februari 28, 2012 at 21:53
Han var sååå fin! <3
Ja, hur kan man INTE... 😉
Kram
Milo
februari 28, 2012 at 21:54
Nu är det bara att hålla tummarna att resten av hans liv blir helt underbart. =)
kramar <3
Majsan
februari 28, 2012 at 22:35
Hejsan!!
Ja jisses här sitter jag med tårar i ögonen blir så rörd, NI ÄR RKTIGA HJÄLTAR , hoppas innerligt att Svanslös hittar ett kärleksfullt hem 🙂
Kramar Majsan
Tette Merio
februari 29, 2012 at 00:14
Utanför mitt hus har den senaste veckan (om inte mer) från och till stått FYRA (en kolsvart, en kritvit albino, en gråspräcklig och en stor, ståtlig norsk skogskatt – salig blandning alltså) vrålande hankatter och som du säger, det låter fruktansvärt mellan varven. När det låter som värst tror man det är ett spädbarn som håller på att plågas till döds för jo … det låter som ett skrikande spädbarn, mer än som djur faktiskt. Jag har vid flera tillfällen sprungit ut mitt i natten för att jag trott att någon behövt akut hjälp. Har alltså även blivit väckt av skrikandet. 😮
Hur som helst – dessa hanar är alltså pilska, därav vrålen! (Marskatter, you know ;-)) Och de slåss stundom så pälstussar flyger runt. Ovanför mig bor en liten söt honkatt (utekatt) och det är alltså henne de är ute efter, alla fyra.
Misstänker starkt att det kan vara samma sak med ”din” hittekatt. Att han alltså är på friarstråk, pilsk som jag vet inte vad och hamnat i slagsmål med andra hanar i sin jakt på en hona. Låter så på din beskrivning av hans vrålande och även pälsens tufsighet i alla fall.
Hoppas man hittar ägaren och allt löser sig till det bästa.
Kram!/Tette.
Milo
februari 29, 2012 at 12:36
Oj jäklar!! Vilket oväsen det måste vara! Det är helt sjukt vilket ljud de kan åstadkomma med den lilla kroppen. Det skär i en som en kniv.
Ja, Svanslös kan nog oxå varit på friarstråt, han var okastrererad och jag tror det var en honkatt som bodde på första våningen i huset. Men, han hade inte varit i slagsmål, eller ja, det var iallafall inte såna tufsar. Dessa tovor satt hårt från huden och utåt som dreads, fast hårda som knölar.
Jag försökte reda ut någon med fingrarna, men det var stört omöjligt. Där krävdes sax. Plus att pälsen var smutsig och fet, det är inte så vanligt bland välmående katter. De är ju väldigt noga med sin hygien.
Men ja, vi får hoppas att den kommer till rätta/får ett nytt tryggt hem.
Kram Milo
Milo
februari 29, 2012 at 13:29
Tack… ja, vad gör man inte för en liten sötnos i nöd…
Kramar
Said
mars 3, 2012 at 00:51
Hej!
Gott jobbat, härligt med människor som dig/er som ser och bryr sig om andra individer!! 😉 kram
Milo
mars 3, 2012 at 19:21
Tack! Jag blir skogstokig när jag ser sånt här och kan inte låta bli att agera
Kram
Milo Lilja - Den nakna sanningen ur en kvinnas ego
augusti 11, 2012 at 12:25
[…] Ni som har följt mig ett tag kanske minns att vi tog hand om en uteliggarkatt i Skövde i februari, och körde den till ett katthem. Läs om vår auktion katträddning här. […]
Ankie
augusti 13, 2012 at 17:28
Nu ser jag att du skrev ju att det förmodat var en Manxkatt:-) Vad superfina foton du tagit på kissemissen också.
Kom att tänka på att jag länge funderat på att sälja på Tradera i välgörenhetskategorin.
Ska se vad jag kan hitta i gömmorna här och sen skänka till katthem. De behöver pengar förstår man när man tänker på hur enormt många katter det är som folk släppt ut. Otroligt att folk inbillar sig att katter klarar sig själva. Samma sak som med chokladmatandet antagligen. De har sett levande katter ute och alltså så betyder det, för dem att dom klarar sig. SUCK! Vilka tankefel de gör. :-/ Dock inte i denna historian så klart då det var en gammal farbror som tog hand om denna. 🙂
Milo Lilja - Den nakna sanningen ur en kvinnas ego: Ett försök att knyta ihop ett brokigt 2012
januari 1, 2013 at 22:17
[…] räddade en katt som vi kallade Svanslös. Här kan du läsa om detta: Operation katträddning. Här kan även läsa om hur det slutligen gick för sötnosen: Så här gick det för katten […]