Sanningen ur en kvinnas Ego

Operationen uppskjuten 2 ggr

Jag fick min operationstid den 8 februari. Men, pga att läkaren blev sjuk, så fick jag en vecka innan operationsdax, veta att operationen blev uppskjuten. Jag fick då istället komma den 24 februari. Det var jättejobbigt psykiskt att ställa om på ett nytt datum, när jag hela tiden siktat in mig på den 8:e. Den 24:e var vi på väg in till Skövde KSS, och då ringde de när vi hade 1,5 mil kvar, och säger att operationen blivit inställd… igen. Den här ggn pga av överbelastning av patienter. Så, det var bara att vända igen.

Jag fick vänta några timmar på att få en ny tid, och skulle då få vänta i tre veckor till, och göra operationen den 18 mars. Det kändes som att det inte fanns någon ände. Det var så jäkla jobbigt, allt kändes helt uppgivet och jag blev deppig. Men, så ringde de igen, samma kväll, och talade om att jag kunde få en tid, dagen efter! Alltså den 25:e februari. JAAA!! Såklart att jag ville. Och den här ggn blev det operation.

Operationsdax

Min operationstid var satt till 14.40, men jag fick komma in till operation lite tidigare än tänkt, strax efter lunch. Nervositeten har hållt sig borta hela tiden, tack och lov. Inte ett uns av oro eller något. Det känns väldigt skönt att allt har gått så smidigt. Jag sov hela dagen fram till operation, och när det väl var dax var jag så trött och hade fått lugnande + alvedon + postafen mot illamående, så jag fattade inte så mycket. Jag fick andas i en mask, och sen är allt borta.

På uppvaket efter operation

När doktorn var förbi på rundan dagen efter, så sa han att allt hade gått jättebra, jag har gått ner ca tio kg innan, och det var bra, och han såg att jag hade varit duktig även med dieten innan.

Jag kom till uppvak på em efter operationen, och Anna ringde ca en halvtimme efter att jag hade kommit dit. Jag minns att hon har ringt, men inte ett ord av vad vi sa. Men, hon berättade att jag hade varit helt väck… Inte så konstigt precis efter att ha vaknat ur en narkos och säkert fått en massa morfin.

Jag har sovit i flera dygn känns det som. Jag har varit galet trött. Imorse vid halv fem vaknade jag och var sååå kissnödig. Jag blev utskjutsad till toa i sängen, och fick hjälp in på toa och hålla i vatten-droppet. Sen var jag vaken i någon timme. Jag var inte så trött just då. Jag fick under morgonen i mig 50 ml vatten, som jag drack i fem omgångar, alltså 10 ml/gång.

Lite senare på morgonen så gick jag upp och kissade två ggr till, helt på egen fot. Det gick hur bra som helst. Skönt! Jag hade lite ont i magen, på vänster sida. Där brukar jag få ont i bland, även innan operation. Vette tusan vad som finns där inne i magen. Det lilla onda övergick till JÄVLIGT ONT. Det kändes som om tarmarna dansade hambo där inne. Det vred runt, var en molande smärta, och kändes som att det strålade ut i hela magen.

De gav mig morfin igen, och även alvedon, som skulle vara en finfin blandning mot värk. Jag blev trött som tusan, men värken var kvar. Då fick jag ännu mer morfin, men nix, det hjälpte inte heller. Då ringde sköterskan till läkaren, som sa att det inte hjälper mot den smärtan, utan man skulle ge mig ipren eller treo-liknande medicin. Så det fick jag istället. Alla mediciner har jag fått intravenöst. De sista hjälpte mot smärtan.

Upp till avdelningen

När jag, efter vad som kändes som en hel evighet, äntligen kom upp på avdelningen (72) så mötte jag kirurgen som opererat mig. Han klämde lite på min mage, och det gjorde verkligen SKITONT mitt fram, över navlen. Han ville att jag skulle göra en CT-röntgen för att kolla om det är något som är fel. Om det tex. har blivit en blodansamling, eller om någon tarmbit sitter fast etc.

Röntgen efter operationen

Jag blev nerskickad på röntgen, och där fick jag sällskap av en 18-årig kille som var praktikant. Det var skönt att ha någon att prata med, för jag fick vänta i en timme på att komma in. Han var skittrevlig (och snygg *s*) och vi babblade på om allt mellan film, jobb, bröllop och allt möjligt. Bra med lätt-pratade människor.

Jag skulle dricka en hel mugg med kontrast innan de röntgade mig, och det var ju lätt… Not! Det tog sin lilla tid, en halvtimme. När jag kom in på röntgen skulle jag dricka ytterligare lite till, och även få kontrast intravenöst.

Jag har inte fått äta något alls än, och har inte druckit mer än de där 50 ml, + kontrast-muggen. (Som sån tur var bara smakade vatten) Jag var tvungen att vänta på svar från röntgen ifall läkaren ville skära lite till i mig.

När jag kom tillbaka till avdelningen så satt ANNA utanför och väntade. Jag blev sååå glad över att se henne! *älskar*

När jag några timmar senare fick svar från röntgen så var det bara en liten blodansamling, ett stort blåmärke i magen ”Hematom”, så det var inte någon fara. Skönt! Så, nu har jag fått börja dricka lite fil och mer vatten. Gott. Är törstig och hungrig som tusan.

Äta på rätt sätt efter operationen

Dietisten var här och lämnade lite information, och ett kort som jag kan ha med mig om jag går på restaturang både i Sverige och utomlands, där det står att jag har gjort en magoperation, och inte kan äta mer än max en barnportion. En del sätter ju sig tyvärr emot det, om man är vuxen. Så bra att ha!

På kvällen fick jag skitont i magen igen, det kändes som om tarmarna skulle vrida sönder i magen, på vänster sida. Jag tror att jag kan ha druckit en näringsdryck (Resource protein jordgubbssmak 250 kalorier!) lite för fort. Jag tyckte att jag tog det jätteförsiktigt, men jag måste vara ännu försiktigare. Det gör så satans ONT! Det känns ungefär som om en för stor sten ska igenom hela tarmen.

Nu är min mage helt blåsvart där de gått in över naveln. Aj! Idag är det två dagar efter operation. Jag har duschat, och det var så skönt. De ska byta ut mina plåsterlappar på mina fem öppningar i magen, och sen är det dax för ronden och hemgång. Det känns, såklart, i magen att de har varit där inne och bråkat, men i övrigt mår jag finfint! Nu ska jag bara lära mig att äta på rätt sätt oxå, så jag inte får ont, mår illa eller dumpar! Wish me good luck!

26 feb

Igår fick jag komma in till operation lite tidigare än tänkt, strax efter lunch. Nervositeten har hållt sig borta hela tiden, tack och lov. Inte ett uns av oro eller något. Det känns väldigt skönt att allt har gått så smidigt. När doktorn var förbi på rundan idag, så sa han att allt hade gått jättebra, jag har gått ner ca tio kg innan, och det var duktigt, och han såg att jag hade varit duktig även med dieten innan.

Jag kom till uppvak i går kväll, och Anna ringde ca en halvtimme efter att jag hade kommit dit. Jag minns att hon har ringt, men inte ett ord av vad vi sa. Men, hon berättade här nu att jag hade varit helt väck… Inte så konstigt precis efter att ha vaknat ur en narkos och säkert fått en massa morfin.

Jag har sovit i flera dygn känns det som. Jag har varit galet trött. Imorse vid halv fem vaknade jag och var sååå kissnödig. Jag blev utskjutsad till toa i sängen, och fick hjälp in på toa och hålla i vatten-droppet. Sen var jag vaken i någon timme. Jag var inte så trött just då. Jag fick under morgonen i mig 50 ml vatten, som jag drack i fem omgångar, alltså 10 ml/gång.

Lite senare på morgonen så gick jag upp och kissade två ggr till, helt på egen fot. Det gick hur bra som helst. Skönt! Jag hade lite ont i magen, på vänster sida. Där brukar jag få ont i bland, även innan operation. Vette tusan vad som finns där inne i magen. Det lilla onda övergick till JÄVLIGT ONT. Det kändes som om tarmarna dansade hambo där inne. Det vred runt, var en molande smärta, och kändes som att det strålade ut i hela magen.

De gav mig morfin igen, och även alvedon, som skulle vara en finfin blandning mot värk. Jag blev trött som tusan, men värken var kvar. Då fick jag ännu mer morfin, men nix, det hjälpte inte heller. Då ringde sköterskan till läkaren, som sa att det inte hjälper mot den smärtan, utan man skulle ge mig ipren eller treo-liknande medicin. Så det fick jag istället. Alla mediciner har jag fått intravenöst. De sista hjälpte mot smärtan.

När jag, efter vad som kändes som en hel evighet, äntligen kom upp på avdelningen (72) så mötte jag kirurgen som opererat mig. Han klämde lite på min mage, och det gjorde verkligen SKITONT mitt fram, över navlen. Han ville att jag skulle göra en CT-röntgen för att kolla om det är något som är fel. Om det tex. har blivit en blodansamling, eller om någon tarmbit sitter fast etc.

Jag blev nerskickad på röntgen, och där satt en praktikant-kille på 18 år och höll mig sällskap. Det var skönt att ha någon att prata med, för jag fick vänta i en timme på att komma in. Han var skittrevlig (och snygg *s*) och vi babblade på om allt mellan film, jobb, bröllop och allt möjligt. Bra med lätt-pratade människor.

Jag skulle dricka en hel mugg med kontrast innan de röntgade mig, och det var ju lätt… Not! Det tog sin lilla tid, en halvtimme. När jag kom in på röntgen skulle jag dricka ytterligare lite till, och även få kontrast intravenöst.