Sanningen ur en kvinnas Ego

Öppnar sömnigt ögonen
tittar ut genom fönstret
På andra sidan gatan
lyser det i fönstren,
Människor rör sig
Man kan se hur de skrattar
Kramar om varandra
Jag stiger upp ur sängen
Sätter på TV:n
Det är Kalle Anka
jag sätter mig
framför TV:n, med en tallrik
köttbullar och korv i knät
Under granen ligger
ett enda ensamt paket
Jag vet redan vad det
innehåller
Jag har själv köpt det
Själv slagit in det
i det röda pappret med
guldsnören
Jag öppnar paketet,
Långsamt
För att liksom smaka på
känslan

Jag tar fram ett glas
Häller upp lite av
paketets innehåll
Sen sitter jag där i min
ensamhet
Dricker glas efter glas
Slumrar till en stund
för att vakna upp
av att TV:n brusar
jag stänger av TV:n
Lägger mig på sängen
Tänker på alla glada
människor
på andra sidan gatan
Undrar om de vet
Hur det känns att vara
bortglömd
Att sitta i sin ensamhet
Öppna ett paket
som man själv har köpt
Undrar om de vet
Hur det känns
att vara ensam
-på julafton…

» 25 december 1992 «