Marionetter
Som dockor i ett snöre
styrs våra liv
Någon stakar ut vårt före
stoppar våra kliv
Går ej att protestera
Är bara att lyda
Vi bestämmer ej mera
Kan knappt livet tyda
Någon finns över våra kroppar
Bestämmer våra steg
En del har glädjetoppar
En annan är bara feg
Någon får lov att skratta
en annan kvävs av tårar
Bilderna blir matta
När alla andra sårar
Som dockor i en repstump
hänger våra liv på håret
Nötta kanter och lump
Etsas fast i såret
Ett ryck i fel tråd
och vips så är du död
Lyd ett gott råd
Ej deras händer föd
» 30 maj 2002 «